Sommar på bloggen
Jag har bloggat konstant mellan 2009 och 2012. Under min första bloggpaus 2013 mådde jag skit, men det hände också en hel del bra saker. En weekend i Göteborg och en roadtrip genom Norge, till exempel.
Mellan 2017 och 2019 har bloggpauserna kommit som ett brev på posten efter årsskiftet, och hållit i sig nästan ända fram till hösten. En hel del fint, och mycket somrigt har undgått att hamna på mitt digitala fotoalbum. Så som Lycksele 2017 och Furuvik 2018.
Och det är dessa throwback jag tänkte slänga ut under sommaren. Började ju lite smått redan i april med Valborg (2017, 2018, 2019).
Mellan 2017 och 2019 har bloggpauserna kommit som ett brev på posten efter årsskiftet, och hållit i sig nästan ända fram till hösten. En hel del fint, och mycket somrigt har undgått att hamna på mitt digitala fotoalbum. Så som Lycksele 2017 och Furuvik 2018.
Och det är dessa throwback jag tänkte slänga ut under sommaren. Började ju lite smått redan i april med Valborg (2017, 2018, 2019).
Let the ocean take me
Den här låten slutar aldrig vara bra. Det var Kim som fann den först. Han lyssnade mycket på den under vårt uppbrott 2017. Det vet jag för vi delade hem och jag kunde inte bara förvinna. Jag gillade den, men det var hans låt. Jag tog över den lite senare, och den har haft en given plats i min spellista i nästan tre år nu. Allt är bara perfekt. Piano-introt, post-hardcore at its finest, underbara clean vocals, och en text som bara damn-them-feels.
Well don't lean on me 'cause I am falling, please don't fall with me
I really need you here
I need you, so don't leave
And don't count on me 'cause I am drowning, please don't drown with me
Just hold me in your heart Let the ocean take me
Fast nu ser jag att det inte alls var Kim som fann den först. Enligt en av mina Spotify-listor lade jag till låten redan 2016-05-16. Där ser man. Ville bara säga det eftersom det känns som att jag bara snor all Kims musik då jag inte orkar gräva efter nytt på egen hand.
I really need you here
I need you, so don't leave
And don't count on me 'cause I am drowning, please don't drown with me
Just hold me in your heart Let the ocean take me
Fast nu ser jag att det inte alls var Kim som fann den först. Enligt en av mina Spotify-listor lade jag till låten redan 2016-05-16. Där ser man. Ville bara säga det eftersom det känns som att jag bara snor all Kims musik då jag inte orkar gräva efter nytt på egen hand.
Every second's soaked in sadness, every weekend is a war
Jag gick i genom en fotomapp inför ett kommande throwback-inlägg och blev påmind om en kaosnatt på ett tåg. Det var 2013, såklart. Jag var tvungen att plocka fram min dagbok från tidpunkten, för jag kunde inte komma ihåg varför. Och precis som förra gången jag plockade fram en dagbok från ovannämda år för att fräscha upp minnet till ett blogginlägg, blev jag överväldigad över mina egna tankar och känslor. Jag vet exakt vad det var och varför det blev så, men jag hade förträngt att jag var så pass skadad. Jag var dockt inte offret, jag var monstret. Det är inte bara det att jag inte längre kan relatera till den jag var, jag har svårt att komma ihåg. Och när det står där ordagrant svart på vitt, ord som jag har skrivit men läser som för första gången, lämnar det mig mållös och med en klump i magen. Var jag verkligen så pass fördärvad?
Det är som om det finns ett jag innan, ett under tiden och ett efter. Men det var ju ändå jag. Råden lyder, rensa bort era giftiga vänner. Men hur blir det när personen man behöver ta avstånd från är sig själv?
Det är i det förflutna nu. Jag har glömt mycket, men resten får jag leva med. Men Kim då? Går det verkligen att förlåta vad som helst? Liksom, att bli misshandlad som barn rättfärdigar inte mord. Och att bli avvisad av en kvinna rättfärdigar inte våldtäkt. Att ha blivit sårad i det förflutna rättfärdigar inte en att bli ett asshole i nutid.
Det är i det förflutna nu. Jag har glömt mycket, men resten får jag leva med. Men Kim då? Går det verkligen att förlåta vad som helst? Liksom, att bli misshandlad som barn rättfärdigar inte mord. Och att bli avvisad av en kvinna rättfärdigar inte våldtäkt. Att ha blivit sårad i det förflutna rättfärdigar inte en att bli ett asshole i nutid.
Alltså, vad hände ens? Jag trodde jag visste när jag var mitt i det, men jag vågade inte säga varför. För det är inte okej att må så dåligt över en sån struntsak. Alla är berättigade ett förflutet, jag vet det nu och jag visste det då. Jag var trasig på grund av någonting jag inte fick vara skadad av.
Det var inte förrän senare jag såg hela bilden. Det var inte en enda struntsak, det var allt som samlats på hög genom hela mitt liv, och tillslut brast det. Och det fick mig att inte bara skada mig själv, utan också andra. I synnerhet en.
Det var inte förrän senare jag såg hela bilden. Det var inte en enda struntsak, det var allt som samlats på hög genom hela mitt liv, och tillslut brast det. Och det fick mig att inte bara skada mig själv, utan också andra. I synnerhet en.
När jag började högstadiet lämnade jag alla mina vänner bakom mig, för de var yngre. Ny, större skola. Ny klass. Jag har alltid varit blyg, men här blev jag helt inåtvänd. Vi behöver inte fördjupa oss mer än så, det skulle kräva ett inlägg för sig, men jag hade kort och gott inga vänner i högstadiet. Var ensam och tyst i tre år. Jag trodde jag var okej, men i slutet av nian mådde jag nog rätt dåligt.
Gymnasiet blev bättre. Efter en seg start fann jag vänner, fler för varje år. Men vid det laget hade jag halkat efter och min sociala kompetens stod typ på noll. Jag visste inte vem jag skulle vända mig till med de djupare sakerna. Och ingen vände sig till mig heller, inte första hand.
Och det är där vi har det. Andrahandsvalet. Så många år av att känna sig som ett andrahandsval, eller inget val alls.
Och det är där vi har det. Andrahandsvalet. Så många år av att känna sig som ett andrahandsval, eller inget val alls.
Och sen blev jag kär i Kim. Och han i mig. Han hade precis gjort slut med sin första kärlek, och behövde väl i första hand en vän. Han ville ta det lugnt, och jag respekterade det. Vi båda hade våra hjärnspöken, men över oss var jag bara glad. Jag brydde mig inte alls om det som varit. Han fick prata och säga nästan vad han ville, jag brydde mig inte. Until I did.
Okej, får jag quota en Youtuber vid namn Dylan?
"She has all these expectations for him because of his past relationship. [...] She expects him to act like he did in his past relationship, because he cared about his relationship, so if he acts differently she would assume that he cares less."
- Watching To All The Boys I've Loved Before 2
Okej, får jag quota en Youtuber vid namn Dylan?
"She has all these expectations for him because of his past relationship. [...] She expects him to act like he did in his past relationship, because he cared about his relationship, so if he acts differently she would assume that he cares less."
- Watching To All The Boys I've Loved Before 2
Men också detta från One Tree Hill:
"It's been [two] years and she's acting like it just happened."
"She just found out about it, for her it did just happen."
Så det var delvis det. Och delvis att vårt nu blev överskuggat av hans förflutet. Och att hans hjärnspöken som tillsammans med mina blev en olycklig häxblandning. Och plötsligt kunde jag inte leva i nuet. Det var inte bara hans förflutna, det var mitt och allas och jag ville inte att tiden skulle fortsätta gå. I was dreaming backwards.
De dagar jag bara lät tiden gå, stirrandes ut i intet, instängd i min egna hjärna, var de dagar som var bra. För då gjorde jag ingen illa. Ibland tror jag att jag ville göra honom ledsen bara för att kunna trösta honom senare. Jag var världens sämsta flickvän. En hemsk person. På riktigt. Jag. Var. Hemsk.
När jag läser om det i nutid förstår jag verkligen inte hur allt kan vara bra nu. Bara en sida är tillräckligt för att drabbas av grav ångest, men inte för vad jag kände utan för hur jag var.
De dagar jag bara lät tiden gå, stirrandes ut i intet, instängd i min egna hjärna, var de dagar som var bra. För då gjorde jag ingen illa. Ibland tror jag att jag ville göra honom ledsen bara för att kunna trösta honom senare. Jag var världens sämsta flickvän. En hemsk person. På riktigt. Jag. Var. Hemsk.
När jag läser om det i nutid förstår jag verkligen inte hur allt kan vara bra nu. Bara en sida är tillräckligt för att drabbas av grav ångest, men inte för vad jag kände utan för hur jag var.
Hur blev det bättre? Jag vet inte. Precis som ärr bleknar det med tiden. Det kommer förmodligen alltid ligga och skava, mer för honom än för mig, min hjärna har förträngt så mycket. Vi valde att gå vidare, tillsammans, och med Ivy föll allt som i glömska. Jag rekomenderar ingen att skaffa barn som en lösning på ett problem (jag ville på riktigt ha barn, och hade tänkt på det i över ett år när vi faktiskt blev gravida). För mig blev det räddningen. Jag har aldrig ångrat Ivy, någonsin. Med allt jag har misslyckats med kunde jag i alla fall bli en mamma.
Om det låter som att jag vill lägga skulden på någon annan, vill jag bara säga nej. Det är inte någon annans fel. Det var jag som blev fucked up, och jag vill bara hitta ett varför. Det är en rad händelser och erfarenheter, eller lack there of, som ledde till att jag kraschade. Det var inte bara den där lilla droppen alla andra såg. Och ja, det gjorde mig till en hemsk person.
Men det är över nu.
I'm so sorry.
Hur går det med Marvel?
Våren 2016 fick jag för mig att jag ville se alla filmer i Avengers-universumet i ordning enligt tidslinjen. Och jag efterlyste en kompanjon. Ni kan läsa inlägget här. Nu är har det gått fyra år. Så alla (ingen) undrar hur det har gått.
Min kusin ställde upp och vi såg de två eller tre första, sedan försvann hon till Thailand i flera långa omgångar och jag tog upp tittandet med Twiggy (and her man Jason) istället. Vi kom till Avengers (2012) som jag sett en gång förut, men ville se igen men där tog det stopp. Twiggy och jag hade tänkt se Captain Marvel (2019) nästa gång vi sågs (vilket skulle ske under påskhelgen) men Covid-19 hände. Och grejen är att jag är en sån som gärna ställer tusen frågor under filmer som dessa och inte pallar se dem själv. Dessutom har det släppts typ femtioelva filmer till sedan 2016 så jag antar att jag kommer hinna dö innan jag är klar.
Och det mina vänner, är hur det går med Marvel.
Sometimes I feel blue
Jag skulle aldrig ha sagt något om mina långa, friska naglar. För i samma stund jag skrev det inlägget började mina naglar falla sönder. Så nu är de korta, torra och skivar sig. I couldn't even have that joy, could I?
Men korta naglar kan vara fint också. Speciellt när de är målade i den finaste blå färgen en kan ha på sina naglar. Stockholm från H&M.
De levererade samma färg redan när jag gick i nian, men sedan bestämde jag att jag bara skulle ha nagellack från bra märken. Typ OPI, China Glaze och Deborah Lippmann. Sökte och sökte efter en duplicate bland dessa märken, men förgäves. Sedan dök nyansen upp på H&M igen, and I was like fuck it. Jag behöver ett perfekt blått nagellack i mitt liv, H&M eller ej. Och vet ni, det är faktiskt jättebra. Almost a one coater.
Moasikväggen
Här har vi det, mästerverket som jag nämnde i det här inlägget.
Det var en av lärarna som tyckte att vi tre september-plattsättare skulle göra något fint på väggen i deras nybyggda fikarum. Så jag, Vanessa och Hannes fick avbryta arbetet med våra vinkelväggar (pretty much ett hörn av ett litet hus med både inner- och ytterväggar, och tak).
Jag och Vanessa ville göra något fint = björkskog och måne. Hannes ville göra något roligt = Helge. Jag gjorde en liten skiss, sedan spenderade vi hela december bland kakelkross i blivande fikarummet. Det var bitvis kul och bitvis skitdrygt.
Fogningen var inte helt lätt, men vi lärde oss en del. Som att man kan blanda i glitter (som vi gjorde i månen och snön), att den finns alla nyanser man kan tänka sig (vi använde oss av fyra - vit, svart, grå och gul), och att svart fogbruk är ett jävla helvete att tvätta av, haha.
Skulle gärna göra något liknande igen, men tror det är få som skulle vilja ha mosaikkonst i sitt badrum. Eller kök. Eller hem.
Ivy versus Luna
Ivy till vänster och Luna till höger, från nyfödd till 2 månader.
Ska man jämföra sig själv med andra? Nej. Men det kan ändå vara ganska intressant att jämföra sin första bebis med sin andra bebis. Hur det kan vara så olika.
Födelse
Ivy föddes den 13 juli 2015 klockan 16:40. Vikt 3275. Längd 48 cm. Ivy föddes två veckor innan BF.
Luna föddes den 2 september 2019 klockan 15:50. Vikt 3695. Längd 49 cm. Luna föddes en dag efter BF.
Båda är måndagsbarn. Eftermiddagsbarn. Ganska små. Förlossningen med Ivy tog ca 3,5 timmar från inskrivning och Lunas tog nästan två timmar från inskrivning.
Utseende
Födelse
Ivy föddes den 13 juli 2015 klockan 16:40. Vikt 3275. Längd 48 cm. Ivy föddes två veckor innan BF.
Luna föddes den 2 september 2019 klockan 15:50. Vikt 3695. Längd 49 cm. Luna föddes en dag efter BF.
Båda är måndagsbarn. Eftermiddagsbarn. Ganska små. Förlossningen med Ivy tog ca 3,5 timmar från inskrivning och Lunas tog nästan två timmar från inskrivning.
Utseende
Tycker inte de har varit lika alls. Kanske lite mer nu. Jag vet inte om Ivy är lik varken mig eller Kim, men hon har helt klart drag från min mamma (ögonen som sitter glest) nu som större. Luna däremot är jättelik mig som bebis, men börjar bli mer och mer lik pappa av vad jag har sett på bild. Båda verkar ha ärvt mina ögon, med den mörka ringen runt iris.
Första nätterna
De allra första nätterna var nästan identiska. Somnade vid bröstet, vaknade när jag lade ner. Men med Luna kom det inte lika mycket som en chock, kunde slappna av och tänka att this too shall pass.
Kolik
Efter en eller två vecka fick Ivy (förmodligen) en släng av kolik. Dagarna var lugna och sköna, med mycket sömn och amning. Sedan slog klockan 16. Hon vaknade. Och skrek. Det höll i sig till ca 22. Ibland var hon så otröstlig att jag inte ens kunde amma, bara om jag stod och gungade samtidigt. Det var en enormt jobbig tid.
Därför kändes Luna som världens lättsammaste. I jämförelse känns det som att hon inte skrikit alls. Hon började le tidigare och oftare än vad Ivy gjorde.
Första nätterna
De allra första nätterna var nästan identiska. Somnade vid bröstet, vaknade när jag lade ner. Men med Luna kom det inte lika mycket som en chock, kunde slappna av och tänka att this too shall pass.
Kolik
Efter en eller två vecka fick Ivy (förmodligen) en släng av kolik. Dagarna var lugna och sköna, med mycket sömn och amning. Sedan slog klockan 16. Hon vaknade. Och skrek. Det höll i sig till ca 22. Ibland var hon så otröstlig att jag inte ens kunde amma, bara om jag stod och gungade samtidigt. Det var en enormt jobbig tid.
Därför kändes Luna som världens lättsammaste. I jämförelse känns det som att hon inte skrikit alls. Hon började le tidigare och oftare än vad Ivy gjorde.
Ivy till vänster och Luna till höger, 3, 4 och 5 månader .
Sömn
1. Nattning första månaderna.
Kunde amma Ivy till sömns och lägga ner henne vid 22-23. Hon vaknade ungefär var tredje timme för att ammas. Luna kunde jag inte lägga ner förrän efter midnatt. Innan dess dög det bara om hon fick sova vid bröstet. Men när hon väl var nattad sov hon. Hon var väldigt liten första gången hon sov en hel natt.
2. Nattning sen.
Det blev knepigare när jag slutade amma Ivy, men så snart välling fungerade blev det bra och hon sov vid 20-21 hela natten.
Från 6 månader har jag (och ibland Kim) kunnat natta Luna vid 21-22. Ammar tills hon somnar. Vaknar fortfarande 2-3 gånger per natt.
3. Dagtid
Vill minnas att Ivy sov bra på dagen. Korta stunder, men det fungerade att lägga ner henne. Vagnen funkade ibland. Luna har bara kunnat sova vid mitt bröst (det blev många timmar i soffan), i vagnen (men oftast bara under promenaden) eller i bilen (då kan hon sova i timmar). Luna behöver sova 3 timmar på eftermiddagen, sover hon inte då är det kört sen.
4. Mornar
När Luna blev nattad efter midnatt kunde vi sova till 10-11 av naturliga skäl, men när nattningen började ske tidigare blev det 07-08 som gällde. När Ivy var 7-10 månader brukade jag bara ta henne till vår säng på morgonen, så kunde vi båda somna om och sova några timmar till. Det var skönt.
Amning
Har ammat båda barnen. Ivy helammade jag till 5,5 månad. Slutade då jag fick influensan och produktionen (och orken) minskade drastiskt. Det blev en gång per dag efter det tills dagen hon fyllde 7 månader. Då ville Ivy inte mer.
Luna helammade jag till 6 månader, då byttes först ett mål ut mot gröt, sedan två. Ammar fortfarande på natten när hon vaknar, på morgonen när vi vaknar, på kvällen vid nattning och som någon enstaka gång under dagen. Tycker det är så mysigt så kommer inte sluta helt så länge det känns bra.
2. Nattning sen.
Det blev knepigare när jag slutade amma Ivy, men så snart välling fungerade blev det bra och hon sov vid 20-21 hela natten.
Från 6 månader har jag (och ibland Kim) kunnat natta Luna vid 21-22. Ammar tills hon somnar. Vaknar fortfarande 2-3 gånger per natt.
3. Dagtid
Vill minnas att Ivy sov bra på dagen. Korta stunder, men det fungerade att lägga ner henne. Vagnen funkade ibland. Luna har bara kunnat sova vid mitt bröst (det blev många timmar i soffan), i vagnen (men oftast bara under promenaden) eller i bilen (då kan hon sova i timmar). Luna behöver sova 3 timmar på eftermiddagen, sover hon inte då är det kört sen.
4. Mornar
När Luna blev nattad efter midnatt kunde vi sova till 10-11 av naturliga skäl, men när nattningen började ske tidigare blev det 07-08 som gällde. När Ivy var 7-10 månader brukade jag bara ta henne till vår säng på morgonen, så kunde vi båda somna om och sova några timmar till. Det var skönt.
Amning
Har ammat båda barnen. Ivy helammade jag till 5,5 månad. Slutade då jag fick influensan och produktionen (och orken) minskade drastiskt. Det blev en gång per dag efter det tills dagen hon fyllde 7 månader. Då ville Ivy inte mer.
Luna helammade jag till 6 månader, då byttes först ett mål ut mot gröt, sedan två. Ammar fortfarande på natten när hon vaknar, på morgonen när vi vaknar, på kvällen vid nattning och som någon enstaka gång under dagen. Tycker det är så mysigt så kommer inte sluta helt så länge det känns bra.
Napp och flaska
Ivy tog napp från ca 1 månad, sedan var hon fast. Med Luna har vi försökt, men hon vill inte, med undantag för några få gånger.
Ivy tog även flaska, så jag fick mycket mer frihet. Kunde lämna henne med Kim längre stunder väldigt tidigt. Med Luna kunde jag knappt lämna Luna hemma för att åka och handla.
Kräk
Att bebisar spyr lite från och till är väl inget konstigt. Men jag trodde att det inte kunde vara så olika från bebis till bebis. Ivy kräktes väl litegrann tills hon var kanske 4 eller 5 månader, kommer inte riktigt ihåg. Luna däremot. Hon kräks fortfarande. Hela tiden. Medan Ivy knappt behövde ha dregglis alls behöver Luna byta typ tre stycken per dag. Det börjar avta så smått, men det går inte en dag utan att hon spyr.
Ivy till vänster och Luna till höger, 6, 7 och 8 månader.
Mat
När Ivy var 5,5 månad och jag blev tvärsjuk fick Ivy börja äta gröt som ersättning till amning. Välling och ersättning funkade inte, och vi hade inte hunnit introducera några smakportioner ännu. Vi var dock ganska dåliga på att variera maten, och det var mycket som inte dög.
Med Luna började vi med smakportioner redan vid 4 månader. Gröt, frukt och morot/sötpotatis. När hon var 5 månader fick hon gröt en gång per dag, och från 6 månader har hon fått gröt till både frukost och kvällsfika. Vi kör på Sempers. Måste säga att vi är bättre på att erbjuda olika sorters mat med Luna. Och hon äter det mesta. Förutom min laxgryta, haha.
Gåstol
Blev förvånad när jag hittade en gammal Instagram-film där Ivy, nästan på dagen 5 månader springer runt i gåstolen. Luna var närmare 6 månader när vi hämtade hem den åt henne, och hon kunde inte förflytta sig i den förrän runt 6,5 månad. Men nu går det undan. Ivy däremot hade gått vidare från gåstolen redan vid 7 månader.
Ljud
Jag upplever det som att Luna är mer pratig än vad Ivy var. När Ivy var 3 månader gjorde hon prupp-ljud och andra roliga ljud med munnen. Från 6 månader började hon låta med entoniga vokalljud, typ "Öhhhhhhhhhhhhh".
Luna började "prata" när hon var 4 månader. Vid 6,5 månader blev det mycket "baba" och "awa", vilket för Ivy dröjde till hon 8 månader.
Tänder
Luna började få tänder tidigare än Ivy. Hon fick sina första två under påskhelgen när hon var nyss fyllda 7 månader, medan Ivy fick dem vid 8 månader. Och nu har Luna redan börjat få sina framtänder i överkäken (8 månader). För Ivy dröjde det till 10 månader innan hon fick framtänder.
Sitta
Ivy började sitta vid 5 månader. Det var då hon började rata liggdelen på vagnen. Hon ville sitta upp. Vid 6 månader kunde hon sitta bra och vid 7 månader satt hon stabilt och vi bytte från babyskydd till bilstol.
Provade sätta Luna när hon var runt 6 månader, men då tippade hon ganska direkt. Efter några veckor började hon sitta bra, och nu vid 8 månader sitter hon stabilt. Vi känner att det är dags att byta bort babyskyddet nu.
Krypa, stå och gå
Ivy kröp inte, hon studsade fram på rumpan. Det började lite smått vid 7 månader (tog tag i saker för att dra sig fram), men var inte i full mode förrän vid 8 månader. I samma veva började hon ställa sig upp mot saker.
Med gåvagnen gick Ivy vid nio månader, men sina första steg tog hon dagen innan sin 11-månadersdag. Jag tror att Luna kommer vara lite senare med att gå.
Nu när Luna sitter stabilt, ser vi tendenser till både kryp och rump-studs. Vi får se vad det blir. Sittande kan hon snurra runt på stället, och hon ligger inte still på rygg, utan rullar runt till mage och vrider och vänder sig och försöker ta sig fram. I spjälsängen försöker hon ställa sig, men ännu utan resultat.
Livet runtom
När Ivy var bebis bodde vi i lägenhet med en bra bit mellan parkering och dörr. Plus tre trappor på det. Kim jobbade på Comhem med oregelbunda tider, men de första månaderna hade han få pass så vi var ofta lediga tillsammans.
Nu med Luna har vi hus och vi kan parkera bilarna mitt framför dörren, haha. Så skönt. Var dock ledsen över att Kim var borta så mycket. Jobb vardagar 07-16. Ofta övertid. Innebandyträningar två kvällar. Innebandymatcher varje helg i höstas / vintras. Det var jobbigt.
Jag kommer vara mammaledig lika länge med Luna som jag var med Ivy, nämligen 10 månader.
När Ivy var 5,5 månad och jag blev tvärsjuk fick Ivy börja äta gröt som ersättning till amning. Välling och ersättning funkade inte, och vi hade inte hunnit introducera några smakportioner ännu. Vi var dock ganska dåliga på att variera maten, och det var mycket som inte dög.
Med Luna började vi med smakportioner redan vid 4 månader. Gröt, frukt och morot/sötpotatis. När hon var 5 månader fick hon gröt en gång per dag, och från 6 månader har hon fått gröt till både frukost och kvällsfika. Vi kör på Sempers. Måste säga att vi är bättre på att erbjuda olika sorters mat med Luna. Och hon äter det mesta. Förutom min laxgryta, haha.
Gåstol
Blev förvånad när jag hittade en gammal Instagram-film där Ivy, nästan på dagen 5 månader springer runt i gåstolen. Luna var närmare 6 månader när vi hämtade hem den åt henne, och hon kunde inte förflytta sig i den förrän runt 6,5 månad. Men nu går det undan. Ivy däremot hade gått vidare från gåstolen redan vid 7 månader.
Ljud
Jag upplever det som att Luna är mer pratig än vad Ivy var. När Ivy var 3 månader gjorde hon prupp-ljud och andra roliga ljud med munnen. Från 6 månader började hon låta med entoniga vokalljud, typ "Öhhhhhhhhhhhhh".
Luna började "prata" när hon var 4 månader. Vid 6,5 månader blev det mycket "baba" och "awa", vilket för Ivy dröjde till hon 8 månader.
Tänder
Luna började få tänder tidigare än Ivy. Hon fick sina första två under påskhelgen när hon var nyss fyllda 7 månader, medan Ivy fick dem vid 8 månader. Och nu har Luna redan börjat få sina framtänder i överkäken (8 månader). För Ivy dröjde det till 10 månader innan hon fick framtänder.
Sitta
Ivy började sitta vid 5 månader. Det var då hon började rata liggdelen på vagnen. Hon ville sitta upp. Vid 6 månader kunde hon sitta bra och vid 7 månader satt hon stabilt och vi bytte från babyskydd till bilstol.
Provade sätta Luna när hon var runt 6 månader, men då tippade hon ganska direkt. Efter några veckor började hon sitta bra, och nu vid 8 månader sitter hon stabilt. Vi känner att det är dags att byta bort babyskyddet nu.
Krypa, stå och gå
Ivy kröp inte, hon studsade fram på rumpan. Det började lite smått vid 7 månader (tog tag i saker för att dra sig fram), men var inte i full mode förrän vid 8 månader. I samma veva började hon ställa sig upp mot saker.
Med gåvagnen gick Ivy vid nio månader, men sina första steg tog hon dagen innan sin 11-månadersdag. Jag tror att Luna kommer vara lite senare med att gå.
Nu när Luna sitter stabilt, ser vi tendenser till både kryp och rump-studs. Vi får se vad det blir. Sittande kan hon snurra runt på stället, och hon ligger inte still på rygg, utan rullar runt till mage och vrider och vänder sig och försöker ta sig fram. I spjälsängen försöker hon ställa sig, men ännu utan resultat.
Livet runtom
När Ivy var bebis bodde vi i lägenhet med en bra bit mellan parkering och dörr. Plus tre trappor på det. Kim jobbade på Comhem med oregelbunda tider, men de första månaderna hade han få pass så vi var ofta lediga tillsammans.
Nu med Luna har vi hus och vi kan parkera bilarna mitt framför dörren, haha. Så skönt. Var dock ledsen över att Kim var borta så mycket. Jobb vardagar 07-16. Ofta övertid. Innebandyträningar två kvällar. Innebandymatcher varje helg i höstas / vintras. Det var jobbigt.
Jag kommer vara mammaledig lika länge med Luna som jag var med Ivy, nämligen 10 månader.
Jason Adventures
Första gången jag träffade Jason skulle vi fota i Skeppsmaln, men det blev snabbt mörkt. Sedan hittade vi norrsken ute vid en landsväg.
Jason hade aldrig varit vid Slåttdalsskrevan förut så dit åkte vi en dimmig dag i maj 2017.
The awkward moment när är Jason varit i Korea och köpt en cool tröja and I was like why do you have Ed Sheeran-lyrics on your shirt, bro?
Skallbergsgrottan kallade. Ett av de många ställena i närområdet det tog över 25 år för mig att hitta till.
När Kim följde med på ett geocache-äventyr i maj 2018.
Urban exploring i närområdet. Eventuellt trespassing. Och en geocache funnen.
Coola pinnar vid Alneskogen. Ja, det var en geocache involverad, men det var bara en liten side note.
Nej, jag är inte nån idiot som utmanar ödet. Tågrälsen var ur bruk och leder ingenvart.
Jason hade byggt en gimbal-thingy och jag ser ut som your average poddare (men egentligen spelade vi in sång till nåt som aldrig blev av).
Den där gången Jason hade lånat ett underbart objektiv.
Jag lärde känna Jason online för tre år sedan. För gemensamma intressens skull. Foto, film, musik. Avenged Sevenfold. Äventyr. Urban exploring. Jag hade förmodligen inte varit ute och upptäckt nya platser om det inte vore för honom. Jag kan vara ganska bekväm av mig. Och jag hade aldrig testat geocaching, vilket är jättekul, men något jag bara gjort med Jason.
Vi hade filmkvällar, fast vi egentligen inte gillar samma sorts filmer. Jag ville göra musik och musikvideos, så han övertalade mig om att jag kunde sjunga (om jag bara tränade, haha). Vi gjorde en cover, och en till som rann ut i sanden.
Vi gjorde en kortfilm som var så kass att vi knappt vågar prata om den, och en annan som tog oss till riksfinal i Stockholm. Han blev kompis med Kim och hade Formel1-söndagar. Och han följde med mig till krogen när jag fyllde 25 när ingen annan ville / kunde, trots att han inte är någon partymänniska själv.
Och nu saknar jag honom.
Som det ser ut nu lär det ta ännu ett år innan nästa fotoäventyr kan äga rum.
Som det ser ut nu lär det ta ännu ett år innan nästa fotoäventyr kan äga rum.
8 M Å N A D E R
2 maj 2020 • Min gla'skit har fyllt 8 månader!
Det är så mycket som händer nu. Vet knappt vart jag ska börja. Under påskhelgen dök första och andra tanden upp tätt efter varandra, och vi ser början av tandsprickning i överkäken också. Så gulliga små risgryn. Och förra veckan började hon vinka. Hon håller upp handen och visar handflatan när hon får syn på en och är jätteglad. Blir helt lycklig själv av att se det.
Maten går bra. Jag har tagit fram och målat om tripptrapp-stolen, så nu kan hon sitta med oss vid matbordet. Vi har lagat egen barnmat också. Köttfärssås med spaghetti och Kycklinggryta med curry, couscous och ananas gick hem. Lax och potatis, not so much. Den med lax och potatis från Änglamark tyckte hon om så vi kanske får köpa veckans fiskrätt på burk helt enkelt.
Sömnen är fortfarande kass. Det var längesedan jag fick sova längre än tre timmar i sträck. Vi måste börja avvänja vid nattamningen helt enkelt, annars kommer jag bryta ihop. Är i alla fall enormt tacksam över de dagar hon sover över lunchen, för de timmarna behöver hon.
Och jag har tillslut tagit fram sittdelen till vagnen. Ivy fick den redan från 5 månader, men Luna har fått plats och varit så nöjd med att sova i liggdelen att det inte funnit någon anledning till att byta. Men nu börjar hon bli för lång. Är dock lite irriterad över att hon knappt kan sova i sittdelen så nu är det bara bilen som fungerar, och eftersom hon sitter stadigt nu ska vi byta bort babyskyddet mot bakåtvänd bilstol (som hon tar över från Ivy som i sin tur ska få framåtvänd stol) så nu kommer även bilsovningen bli compromised. Vet inte hur jag ska orka. Luna har liksom inte fattat att man bara kan ligga ner och blunda när man känner sig trött. That's some rocket science you guys.
Plattsättning på Movant
När jag pluggade till plattsättare på Movant i Umeå (2017-2018) var min tanke att sammanfatta vad jag gjort och lärt mig i slutet av varje månad. Det hände inte. Skolan, och att vara mamma tog liksom upp all tid och jag slutade blogga helt. Men bilderna finns, så jag kan lika gärna gå igenom det nu, men jag håller mig till enbart plattsättningen.
Till vänster: Den första plattsättningen jag gjorde! Det grå kaklet räckte inte riktigt ända upp så jag kilade in en liten bård. Uppgiften var egentligen bara att sätta kaklet rätt och slätt, så en av lärarna muttrade "Varför måste de hålla på sådär?" när vi var några som valde att vara lite mer kreativa. Men de andra tyckte bara det var bra.
Till höger: Mosaikväggen! Vet ni vad, jag fixar ett eget inlägg om den.
I februari fick vi sätta stänkskydd i lärarnas fikarum, ett rum som byggdes av eleverna. September-plattsättarna (dvs jag och två till) spacklade, målade, gjorde mosaikväggen, samt detta stänkskydd. Vi råkade blanda matt och blankt kakel. Men vi kan lika gärna skylla på att det inte fanns så himla mycket att välja på.
I mars började äntligen kurserna Specialyrken 1-3, vilket för min del var plattsättning.
Här har jag bara gått loss på olika kakel för att prova. Vi hade tillgång till kakel som butikerna inte längre kunde sälja, därför är det mesta skitfult, just saying. Den uppmärksamma kan också se att jag både använt ljus och mörk fog, samt gul epoxy-fog till det svarta.
Det sista jag gjorde innan jag gick på praktik på Skanska Direkt. Och nej, det är inte meningen att det ska vara snyggt. Det är meningen att det ska vara rakt och centrerat och det är det. Peace.
I slutet av juni var arbetsuppgifterna knappt tillräckliga för de anställda på Skanska, så jag fick komma tillbaka till Movant. Hade en del moment jag behövde göra för att klara kurserna, bland annat diagonal läggning. Det var svårt att få till!
Hängande plattsättning, dvs börja uppifrån istället för från golvet, som är det mest förekommande. Provade kakelkryss istället för kakelsnöre till fogarna. Det gula kaklet fanns i överflöd så det var bara att köra. Blir ni inte lite sugna på ett gult badrum? Haha nä, alltså jag älskar gult men mår faktiskt lite illa av detta.
Och här har vi två golv, det sista jag gjorde. Kan inte sluta störa mig på hur ojämna fogarna verkar i det till vänster. Men min plattsättare-lärare tyckte typ allt jag gjorde var bra, så då var det väl så.
En nyare elev började snacka med mig en dag, och han sa "Aha, det är du som är Ida. Alla säger att du är bäst på plattsättning". Well, I don't know about that, but I'm going to be!
