Målade en tavla i våras. Målade över en mumin jag blev missnöjd med (ska nog göra ett nytt försök, men med hattifnattar). Nu hänger den ovanför vår soffa intill en specialbeställd poster med Twenty Øne Pilots-lyrics (klicka här för bättre bild).

 

Ur dagboken: Söndagen den 15 januari.

Bytte till CD i bilen för all musik på radion var skit. Satte in en ny. Escape The Fate - This War Is Ours (2008). Flashbacks. Det är 2010, och det är höst. Jag trodde jag var glad och mådde bra, men när jag tänker tillbaka känner jag bara illamående och ångest. Det är så himla äckligt hur ljud, i synnerhet musik, och dofter kan ta en tillbaka till hur en precis kände då. Det känns lite som att stå mitt emellan två världar. Fysiskt i nuet, psykiskt i dåtiden. Pallar inte alltså. Så sjukt jävla vidrigt. Varför känns det nästan aldrig bra? Varför är det förflutna bara ångest?

Råkade falla för en gammal flamma. Something av Escape The Fate.
Den oerhört gulliga teckningen ritade jag 2010 när jag och mina kompisar skulle se dem live (fast så ställde de in, bajskorvar).

Efter att min farfar dött var vi i hans hus och tog reda på lite saker. Jag hittade en svart anteckningsbok som jag bestämde för att fylla med quotes jag gillar. Här ovan ser ni fyra av dem. 

 

1. Den natt jag får sova mer än 2-3 timmar i sträck. Typ från midnatt till sex på morgonen. Skulle. Vara. Så. Skönt.

2. Det är poulärt med prenumerationer på boxar, ni vet skönhetsinriktade Glossy Box och nördiga Loot Crate. Har dock inte hittat någon som tilltalat mig förrän väldigt nyligen då jag upptäckte Messy Box. En scrapbooking box! Ahhh! Längtar sååååå tills jag får hem den första. Blir kanske lite väl exalterad över papperspyssel, hehe.

21 JULI || EN FAVORITSAK

Bra pennor är något jag måste ha i mina ägor. Har börjat skriva mycket i telefonen numera, men kommer alltid föredra att skriva för hand. Och så gillar jag att klottra.

Detta är mina favoritpennor. Faber Castell's permanenta multimark i storlek S, för att den fäster på det mesta, samt en supertunn gelpenna, denna är 0,4 mm från Pilot. Ni vet, jag skriver himla smått, så de flesta pennor får min handstil att se helt klumpig ut. Så denna är perfekt!

Jag har många gånger fått höra "Du är så duktig på att rita/måla/skapa, varför utvecklar du inte det här mer, vidareutbilda dig! Du borde jobba med det här!"

Well, alltså, jo. Fast nej. Jag kanske skulle kunna jobba med bild och skapande, men det är ändå min hobby. Jag säger inte blankt nej, men jag gillar att ha det för mig själv. Jag skulle kunna ägna mer tid åt att skapa och sedan sälja det jag gör, men jag vill inte att det här, som jag gör för min egen skull, ska börja handla om pengar och därmed förlora det riktiga värdet: att det får mig att må bra.

Jag säger inte att jag aldrig skulle kunna sälja eller ge bort något jag gjort.
Däremot kommer jag aldrig skapa något för pengarnas skull.

Och det här med att vidareutveckla... Varje gång jag skapar, vare sig det handlar om att rita, måla, pyssla med min dagbok, göra smycken, skulptera, hålla på med Wreck This Journal, baka eller göra schablontryck på klädesplagg så utvecklas jag ju. Kanske inte mycket, men lite. Och eftersom det är så himla mycket jag tycker om att hålla på med då det kommer till bild och skapande så förstår jag att jag aldrig kommer bli proffs. För jag kan inte välja. Jag kommer inte att fördjupa mig i en enskild skapandeform. Jag vill leka runt med allt.

Det mesta handlar om vad jag känner mig inspirerad till att göra. Därför kan det kännas drygt då någon kommenterar "Åh, vad grym du är på att måla, du borde utveckla det här, måla mer!". Tack för komplimangen, men det finns inget jag borde när det kommer till skapande. Känner jag att jag vill måla, ja, då kan jag måla. Känner jag för att baka, japp, det fixar jag. Vill jag rita kläder, då plockar jag fram min Top Model-bok. Åh, snyggt halsband, jag ser om jag kan pyssla ihop ett liknande. And so on. Tappar jag inspirationen till att göra en kreativ sak, så har jag alltid någon annan som kan locka mig. Det jobbiga är då jag vill göra allt samtidigt, haha.

Jag älskar att kunna leka runt med allt.

Min fredag
Min internetanslutning försvann från datorn. Blev sur. Tänkte att jag kan skriva lite istället. Upptäcker att det är hela  datorn som är seg, inte bara internet. Startar om datorn. Går och hämtar Dr. Pepper. Inser att jag faktiskt inte alls vill sitta vid datorn. Jag vill måla. Det där porträttet jag tänkt måla i över en månad.
Skissar upp motivet på en målarduk. Inser att jag inte har några bra penslar lagom till att jag ska börja måla. Går och köper penslar. Köper ny svart, vit och guld akrylfärg också, för jag har ju faktiskt inte så mycket kvar där hemma. Går hem. Äter lunch och konverserar med lanande-pojkar-på-mat-break.
Ska börja måla. Blir nervös eftersom jag inte målat på flera år och min erfarenhet av just akryl är väldigt... sparsam. Börjar måla. Blir inte klar. Sover. Målar färdigt idag.

Tankar
Är nöjd för att jag blev klar.
Är missnöjd för att den inte blev som jag tänkt. Men så brukar det ju vara.
Gillar inte akrylfärg då den torkar så fort. Vill hinna arbeta mer med färgen. Olja hade passat bättre.

Ska nog inte sätta deadline samma dag som jag börjar måla hädanefter. Det slutade med att jag blev rastlös och arg. Ville typ måla sönder hela bilden. Är glad att jag inte gjorde det.

Jag ritar tyvärr inte så mycket längre. I tonåren desto mer. Så för att inte låta min rita + måla-kategori ska eka alltför tomt tänkte jag visa några gamla alster. Gick ju igenom allt sådant i och med mammas flytt.

Dessa ovan är uppgifter till Facktecking & Design-kursen som jag läste i ettan av gymnasiet 2008/2009. Fackteckning var mitt favoritämne. Det var väldigt inriktat mot mode, vilket mitt 16-åriga jag älskade. Jag var nog den mest modeintresserade i klassen. Drömde om dyra märkesskor och att i framtiden få designa kläder. Minns att Gucci-skon här ovan var min drömsko och blev SKITARG (eller extremt avundsjuk snarare) då Kenza senare köpte dem. HAHA ROTFL.

Gillar / gillade ni bildämnena i skolan?

När jag var liten älskade jag att rita. När jag blev äldre älskade jag att rita. Nu älskar jag inte att rita. Faktum är att jag nästan hatar det. Nästan. Förutom kläder och hår osv. Det var därför jag köpte en sån här Top Model-bok för barn, för att slippa rita kroppar till kläderna. Haaaaah I'm so #lazyyyy

Köpte en sån här Top Model-målarbok i somras för att DET ÄR SKITKUL ATT RITA KLÄDER. Har en lång bakgrund av sådant osv osv (egengjorda klippdockor). Dessa så kallade toppmodeller balanserar ett stor huvud på väldigt små kroppar, så jag fick en fin idé om att låta dem gå upp lite i vikt. Said and done, och de är fortfarande skitfina. Ni kan se att det ändå var rätt mycket jag la till, i den andra bilden, and they're not even fat. Det enda jag kan klaga på är min färgläggning av kjolen, huhuh.

Bara för att idag skulle ha varit Jimmys 33:e födelsedag.
♥ We miss you ♥

Snart tre år sedan jag målade den nu, och den har ännu inte fått någon ram. Such a shame.