The downfall of Burger King's playlists

 
Ni är nog mycket väl medvetna om att det brukar spelas musik inne i butiker och restauranger. Det är standard och Burger King där jag jobbar är inget undantag. Men. Vi måste snacka om hur usel vår musik är. Min chef har sagt, och jag citerar "Det här är dålig arbetsmiljö!".
 
När jag började jobba på BK för fyra somrar sedan hade vi en spellista med blandade låtar. Inte min favoritmusik, men jag gillade den. Det var några skumma låtar från förr, en handfull med favoriter från min tonårstid samt några få nya låtar. Rihanna, Bruno Mars, och Green Day. Hey There Delilah av The Plain White T's. How To Save A Life med The Fray. Och eftersom jag är The Queen of playlists har jag lagt de låtar jag minns i min egna Burger King-Spotifylista. Watch for yourselves.
 
Nu är det annorlunda. För året därpå snålades det nämligen in på både det ena och det andra, och restaurang-musiken byttes ut mot en ny spellista. Och visst förnyelse förnöjer, men inte alltid. För vad vi fick var en härlig blandning av royalty free music. Det vi fått är verkligen bottenskrapet av popindustrin. Varje dag plågas våra öron av "I need a little vaca-a-ay, a little time away..." (relaterar verkligen till den låten).
Eller "I blame you for my trust issues".
Eller "Maybe I am just a bitch! Bi-itch! Bi-itch!"
Eller "Heartbreaker, heartbreaker, is this a game to you?"
Eller min chefs absoluta hatlåt "You left me in bits and pieces, you left me in bits and pie-iece-es, shattered here on the floor..."
 
Ett gammalt inside joke. Texten hänvisar till den underbart dåliga låten vi hade under 2018: "Life is so beautiful, the smiles and the laughters..."

Faktum var att min chef var så himla less på att höra den låten att hon kontaktade företaget vi hyr musiken av och bad om en ny lista (de sitter tydligen på ca 8000 olika låtar). Och det fick vi. En värre lista. Hur är det ens möjligt?! Om vi ens kan kalla det en lista då det bara bestod av åtta låtar. Ja, ÅTTA LÅTAR! Tänk er att vara instängda på en plats i 3 till 8 timmar och behöva höra samma 8 kassa låtar om och om igen, minst 3 gånger i timmen. Det var tortyr. Jag blev galen. Det var hemskt.

Ur min dagbok:
"Kände bara hur den sög ur all energi bara vid första låten. Och så kommer de där vidriga sångerna om och om igen och hjärntvättar en. Don't Let It Go, check. Last Friday Night, check. Wish Me La-la-la-la-luck, check. Den med skumt house-beat, check. Lonliness Lonliness och Lovley Lovley, check check. Don't Wanna Take The Easy Way, check. Ja, ni hör ju av enbart titlarna (som jag förövrigt kommit på själv utifrån vad de sjunger för detta är ju uppenbarligen nån hittepå musik de säljer billigt till butiker och restauranger och vad vet mer) att detta är hemskt! Man får hopp av en av titlarna som för en till Katy Perry, men nej, sån tur har inte vi. Det enda positiva är att dessa 8 låtar vi får stå ut med är endast kvinnliga artister. Men det är säkert gamla trötta män som skrivit dem (eller dragit dem ur röven)."
 
Så nu har vi fått tillbaka den förra listan, och jag trodde aldrig att jag skulle tycka att det var en befrielse att höra den igen. Den försvinner ändå in i bakgrunden för det mesta. Men tro inget annat än att jag hatar den. Avslutar med att lägga upp den bästa av våra låtar (även känt som den enda låten jag lyckats googla fram), så ni kan ju bara gissa hur kassa de övriga är.
 

Nu är det slut

 
 
All good things must come to an end eventually. Den underbara månad som juni var tar slut idag (men två sommarmånader återstår så jag är glad ändå).
 
Något annat som tar slut idag är min föräldraledighet. Imorgon börjar jag jobba efter ett år hemma - varav 10 med Luna. Mest känner jag helvetesjävlaskit-jagvillinte. Alltså, det känns riktigt fint att ha Kim hemma. Och skönt att bara jobba deltid på ca 50%, så att jag får en hel del lediga dagar ändå och vi kommer kunna hitta på saker tillsammans och njuta av sommaren.
Men. Jag är bara så himla less på Burger King. Jag har varit anställd där i 4 år nu. Varav två som studerande och mammaledig, men ändå. Jag orkar inte mer. Ber till höstgudarnas vindar att svepa med mig bort, bort, bort. Herr Kung av burgare, ni är nästa sak som tar slut. Jag är en sjukt begåvad plattsättare, jag platsar i byggbranchen, hör ni det?!
 
Det tredje avslutade kapitlet är amningen. Har inte helammat på länge, men varje morgon och kanske en gång till har Luna fått krypa upp till mitt bröst. Den fina stunden hade gärna fått fortsätta, men den här månaden slutade det vara mysigt. Vissa dagar har det gått bättre, men den senaste veckan har Luna efter bara några sekunder bitit hårt, sedan drar hon bröstvårtan utåt med tänderna. Det. Gör. Svin. Ont. Jag har fortsatt för att det har varit mysigt, men det finns inget som helst kvar av det längre. Så i lördags sa jag adjö till amningen för gott. 
 
Nu ska jag njuta av min sista föräldralediga dag ♥

Moasikväggen


Här har vi det, mästerverket som jag nämnde i det här inlägget
Det var en av lärarna som tyckte att vi tre september-plattsättare skulle göra något fint på väggen i deras nybyggda fikarum. Så jag, Vanessa och Hannes fick avbryta arbetet med våra vinkelväggar (pretty much ett hörn av ett litet hus med både inner- och ytterväggar, och tak).
Jag och Vanessa ville göra något fint = björkskog och måne. Hannes ville göra något roligt = Helge. Jag gjorde en liten skiss, sedan spenderade vi hela december bland kakelkross i blivande fikarummet. Det var bitvis kul och bitvis skitdrygt.
Fogningen var inte helt lätt, men vi lärde oss en del. Som att man kan blanda i glitter (som vi gjorde i månen och snön), att den finns alla nyanser man kan tänka sig (vi använde oss av fyra - vit, svart, grå och gul), och att svart fogbruk är ett jävla helvete att tvätta av, haha. 
 
Skulle gärna göra något liknande igen, men tror det är få som skulle vilja ha mosaikkonst i sitt badrum. Eller kök. Eller hem.

Plattsättning på Movant

 
När jag pluggade till plattsättare på Movant i Umeå (2017-2018) var min tanke att sammanfatta vad jag gjort och lärt mig i slutet av varje månad. Det hände inte. Skolan, och att vara mamma tog liksom upp all tid och jag slutade blogga helt. Men bilderna finns, så jag kan lika gärna gå igenom det nu, men jag håller mig till enbart plattsättningen.
 

Till vänster: Den första plattsättningen jag gjorde! Det grå kaklet räckte inte riktigt ända upp så jag kilade in en liten bård. Uppgiften var egentligen bara att sätta kaklet rätt och slätt, så en av lärarna muttrade "Varför måste de hålla på sådär?" när vi var några som valde att vara lite mer kreativa. Men de andra tyckte bara det var bra.

Till höger: Mosaikväggen! Vet ni vad, jag fixar ett eget inlägg om den.


I februari fick vi sätta stänkskydd i lärarnas fikarum, ett rum som byggdes av eleverna. September-plattsättarna (dvs jag och två till) spacklade, målade, gjorde mosaikväggen, samt detta stänkskydd. Vi råkade blanda matt och blankt kakel. Men vi kan lika gärna skylla på att det inte fanns så himla mycket att välja på.



I mars började äntligen kurserna Specialyrken 1-3, vilket för min del var plattsättning.
Här har jag bara gått loss på olika kakel för att prova. Vi hade tillgång till kakel som butikerna inte längre kunde sälja, därför är det mesta skitfult, just saying. Den uppmärksamma kan också se att jag både använt ljus och mörk fog, samt gul epoxy-fog till det svarta.



Det sista jag gjorde innan jag gick på praktik på Skanska Direkt. Och nej, det är inte meningen att det ska vara snyggt. Det är meningen att det ska vara rakt och centrerat och det är det. Peace.

 
I slutet av juni var arbetsuppgifterna knappt tillräckliga för de anställda på Skanska, så jag fick komma tillbaka till Movant. Hade en del moment jag behövde göra för att klara kurserna, bland annat diagonal läggning. Det var svårt att få till!
 


Hängande plattsättning, dvs börja uppifrån istället för från golvet, som är det mest förekommande. Provade kakelkryss istället för kakelsnöre till fogarna. Det gula kaklet fanns i överflöd så det var bara att köra. Blir ni inte lite sugna på ett gult badrum? Haha nä, alltså jag älskar gult men mår faktiskt lite illa av detta.

 
Och sen var det väl bara att nöta, nöta, nöta resten av utbildningen. Skruva gips, kakla, foga, riva, slänga - om och om igen. Var less på att sätta rakt, så jag lekte lite. Var bara tvungen att prova sätta fiskbensmönster. Det är så snyggt. Tyvärr tog kaklet slut.
 

Och här har vi två golv, det sista jag gjorde. Kan inte sluta störa mig på hur ojämna fogarna verkar i det till vänster. Men min plattsättare-lärare tyckte typ allt jag gjorde var bra, så då var det väl så.
En nyare elev började snacka med mig en dag, och han sa "Aha, det är du som är Ida. Alla säger att du är bäst på plattsättning". Well, I don't know about that, but I'm going to be!

Skanska Direkt

 
Igår var det exakt 2 år sedan jag började min två månaders långa paraktik på Skanska Direkt i Umeå (på Norrlands Universitets Sjukhus / NUS för att vara mer exakt). Därför tycker jag det är dags att sammanfatta det i ett inlägg.
 
 
Om jag ska vara ärlig trivdes jag inte jättebra där, men jag uppskattar ändå min praktik där. Det som gjorde att jag mådde dåligt var att jag kände mig som en outsider, och hade svårt med det sociala (vilket jag har i de flesta sammanhang iofs). I skolan (Movant) var jag ordförande i elevrådet och hade bra kontakt med både lärare och andra elever så det blev en väldigt stor kontrast. 
Sedan var det pendlingen. Jobbade 07-16, så var tvungen att ta tåg som gick ca 05:20 på morgonen och kom hem 17:30. Lägg till barn, hus och helgjobb på det. Nämnde att jag tyckte det var jobbigt en gång och fick typ "Äh, det är fler som pendlar som du" till svar. Bara det att jag visste att ingen av dem hade småbarn eller extrajobb. Dessutom är alla olika, och för mig var det så jobbigt att jag bröt ihop och var förkyld under hela praktiken.
 
 
Men det var också väldigt lärorikt. Jag blev mer självständig än innan, och det var kul att få jobba på något beständigt. Var där i huvudsak för att lägga 3000m² klinker i en av sjukhusets entréer, med allt vad det innebär. Läggning, kapning, mätning, flytspackling, fogning, sockel, mjukfog, städning... Det blev också en del andra småprojekt. Lade klinker i en liten toalett i ett omklädningsrum, fick vara med och gjuta ett betonggolv, och när plattsättarjobben sinade blev det snickarjobb i form av att sätta upp skåp. Plattsättning ses som ett tungt jobb, och visst kan det vara det, men det var mycket mer soft än jag hade anat. Mycket av tiden gick åt till gå omkring på sjukhuset. Det blev en hel del steg på en dag, men de hade inte direkt bråttom, haha. Kan tänka mig att det är annorlunda på ett mindre företag, och en annan press när en jobbar för privata kunder.

PS. Det var också min och Kims 8-årsdag igår ♥

Varför är jag inte plattsättare?

 
Jag gick en vuxenutbildning på gymnasienivå mellan 2017 - 2018. Jag gick byggprogrammet fast som vuxen. För att jag ville bli plattsättare, och det vill jag fortfarande. Nu är det 2020 och jag har inte blivit plattsättare. Ännu. Varför? Det enkla svaret på den frågan är: För att jag är mammaledig med min snart 5-månader gamla bebis.

Jag blev klar med utbildningen i september 2018 precis som planerat. Gjorde min sista dag på skolan i Umeå samma dag jag fyllde 26. Jag klarade alla moment och alla kurser blev godkända (måste dock erkänna att efter allt beröm jag fått under året var det lite av en besvikelse att se att jag bara fått A i en kurs). Fick höra av en ny elev att en lärare refererat till mig som "Skolans bästa plattsättare", so I guess I did well. Och ja, jag trivdes sjukt bra i skolan. Jag var med och startade upp ett nytt elevråd och spenderade två månader på Skanska Direkt som praktikant, och där kom jag att utvecklas ännu mer (men trivdes lika bra som en katt i snö typ).
 
I det verkliga livet i min egen stad gick det sämre. Besökte eller ringde samtliga företag som har plattsättare, samt var på en intervju under både våren och hösten. Fick ingen lärlingsplats. Började jobba på Burger King igen, tills vidare (inte för att jag någonsin slutat helt). Var på NCC en del för jag visste att de höll på att bygga bostadsrätter.
Men som känt fick jag ju veta att jag var gravid den 29 december. Fortsatte leta lärlingsplats ett tag till, men när jag insåg att jag skulle behöva vara ledig två sista månaderna av graviditeten pga fysiskt krävande arbete valde jag att fokusera på det jobb jag hade. 
 
Men nu är det 2020, och jag är redo att börja leta igen så småningom. Kommer vara mammaledig ett tag till såklart, men jag har inte gett upp hoppet om mitt drömyrke. 

En plats, två yrken

 
Den här veckan har jag, förutom att jobba på Burger King som vanligt, också praktiserat som plattsättare. Också på Burger King. För det är så att vi håller på att renovera hela restaurangen. Och eftersom jag har utbildningen för det frågade jag om jag fick vara med, i brist på annat liksom, och det fick jag.
 
Så mellan tisdag och onsdag har jag hängt med tre plattsättargrabbar från Stockholm och hjälpt dem lite här och var. Satt en vägg i en av toaletterna, fogat den andra toaletten, satt sockel, lagt lite golv här och lite mer där, samt satt en del av väggen som kommer agera bakgrund till våra framtida snabbkassor. Kult vare.

Jag har ibland gått och tänkt att jag kanske inte kommer klara av ett fysiskt 07-16-jobb, utan mitt-i-veckan-ledigt. I våras var jag nämligen två månader med Skanska Direkt i Umeå. Pendlade och blev hemifrån mellan 05:30 och 17:30 varje dag. Jag blev helt gråtfärdig. Jag trivdes nog inte riktigt där.
För efter den här veckan känner jag mig inte alls utmattad som jag gjorde då. Det var bara kul. 8 timmar som plattsättare kändes som mindre än 4 timmar i BK-uniformen. Wow. Slitigt fysiskt, visst, men mentalt kändes allt bara bra. Så jag är inte längre orolig. Jag är redo för att bli lärling nu! For real!
 
Avslutar med två quotes:
K: Du kan ju det här!
J: Har du fogat mycket förut? För det här ser jättebra ut.
 
Me gusta.

En månad på Movant

 
Nu är det så att jag har gått exakt en månad på Movant i Umeå. Shit, vad tiden går, men jag har hunnit lära mig bra mycket på bara en månad.

Första veckan hade vi introduktion och teori i väntan på våra arbetskläder. Månadagen veckan därpå var det stålhätteskor på och direkt ut i verkstaden.
"Nu ska ni äntligen få börja spika och såga!"
Jag drabbades av akut semi-ångest. Redan? Måste vi verkligen? Det var ju ganska kul med teori ändå... JAG KAN INTE SÅGA!


Nä, jag kunde inte såga, men jag lärde mig. Och i slutet av dagen var jag klar med vår första praktiska uppgift (vi skulle kapa till fyra bitar, och de tre mindre skulle spikas fast - och såklart passa - på den längsta).

 
Nästa uppgift var att bygga en arbetsbock. Jag tror den tog två skoldagar för mig att göra. Det kändes kul att få bygga något som kommer att användas.


Sedan uppgraderade vi ytterligare och började bygga bjälklag (som är fästa på lastpallar för att enkelt kunna förflyttas). Det är alltså själva golvet i ett hus med träregelstomme. Fast vi fick göra bjälklag utan isolering och sånt där annat viktigt som egentligen behövs vid ett riktigt husbygge.


Innan första veckan var slut hann jag påbörja bygget av stolpverket - väggarna. Och bjälklaget hade fått sig ett golv av OSB.

 
Vecka två! Stolpverket är på plats! Strävor (för att allt ska hållas rakt) och ångspärr är på plats! Och så lite OSB-väggar på det. Och allt detta har vi varit tvugna att såga för hand. Snacka om drygt. Men snacka om att en blir proffs med fogsvansen (sågen).


Tisdag vecka tre satte jag upp gipsväggar och började spackla, men jag hann inte långt innan läraren K kom och parade ihop mig med G för en extrauppgift. But why? Why me? Segaste personen (jag) tillsammans med klassens snabbaste?!
Det visade sig att vi skulle planera och sedan bygga en förvaringsmöbel för våra hjälmar. Och det var kul. Problemlösning. Teamwork. Med ett toppenbra slutresultat.


Och nu kör jag solo igen. Håller på att spackla min vinkelvägg och medan det torkar sätter jag plattor på en annan vägg. Ah, det är så kul! Är så stolt över allt jag lärt mig under dessa veckor! Mina mål är att bli en handy man och få jobb som plattsättare, och det ser lovande ut om jag får säga det själv...

Mom, I wanna be a tiler when I grow up

Bilder via Pinterest

Hur kom jag fram till att jag vill bli plattsättare?
Har varit intresserad av hus, renovering och inredning sen jag var barn egentligen. Lärde mig ord som burspråk, klinker och spröjs långt före mycket annat. Hatade träslöjd som barn, men nu som vuxen hatar jag att jag känner mig så otillräcklig. Speciellt nu då vi har hus och det finns miljoner saker jag vill göra, men har ca noll kunskap. Jag hatar att behöva vara beroende av andra. Jag vill kunna själv.
Jag vet också att jag är praktiskt lagd och funkar bättre om jag får jobba med händerna, gärna varierat, med olika projekt. Inget monotont och hjärndödande.
 
Så. För ett år sedan började jag kartlägga yrken jag var intresserad av, undersökte studiemöjligheter och gjorde studiebesök. Valde bort läraryrket då bara tanken på flera års teoretiska studier gjorde mig hjärndöd. Valde bort trädgårds- och parkanläggare efter ett studiebesök på Forslunda gymnasium i Umeå då det bara kändes helt fel. Och kvar var bygg.  
Hittade Movant då jag kollade igenom utbudet av yrkesskolor i Umeå (Ö-viks utbud är typ fyra yrkesutbildningar per år sååååå). Rubriken för Plattsättare löd "För dig som är noggrann och kreativ" and I Was like, that's me! Och jag vill ju kunna lägga kakel och göra badrum! So Yeah.  
Fick komma på studiebesök på Movant i Umeå i december förra året och magkänslan kändes bara bra. Helt rätt. Liksom, här vill jag gå! Valde dock att fortsätta jobba under våren och sommaren. I dunno, it made more sense to begin in the fall.

And now I'm here. I 52 veckor framöver. Och jag är så taggad.
 
 

The start of something new

 
Nu har mitt nya liv börjat. Jag studerar härmed Bygg på Movant i Umeå, med inriktning plattsättning (dvs jobba med kakel och klinker). Vi börjar dock inte med våra specialyrken förrän till våren så jag har chans att ändra mig. Men just nu känns plattsättare rätt. Är egentligen också intresserad av träbygg (dvs snickare), men jag vet inte... Det känns inte riktigt helt hundra. Men vi ser väl.

Här är kurserna jag (vi) kommer läsa:
Bygg och anläggning 1
Bygg och anläggning 2
Husbyggnadsprocessen
Husbyggnad
Husbyggnad 2
Husbyggnad 3 - ombyggnad
Specialyrken 1
Specialyrken 2
Specialyrken 3

(detta är alltså en yrkesutbildning på gymnasienivå)

Alltså waaaah! Jag är så taggad! Och rädd! Liksom, vad har jag gett mig in i?! Jag kan väl inte bygga? Nä, kanske inte, men det är därför jag ska lära mig. Jag vet att jag är praktiskt lagd, och intresset finns där. Jag huserade faktiskt i min pappas verkstad en hel del när jag var liten, även om jag bara fick leka med trälim och spillvirke.

Hittills har vi bara haft teori. Känner mig fett rookie, men ändå inte helt lost. Har haft lite ångest, men mest känns det bra. Trots att jag måste kliva upp 06 på morgonen för att hinna med tåget (är verkligen ingen morgonmänniska). Ibland har vi hemmastudier, och då kan jag ta sovmorgon. Som imorgon ♥


Mot nästa äventyr | Part II

 
Burger King. Jag har trivts väldigt bra där, och jag gör det fortfarande. Därför känns det bra att inte säga adjö helt och hållet, att fortfarande ha något bekvämt att falla tillbaka till mitt i allt det nya (jag kommer jobba ett pass per helg). Det finns dock en hel del saker jag inte kommer sakna den dag jag lämnar stället helt:

• Att ha en bergochdalbana till schema.
• Att bara kunna se nämnda-bergochdalbane-schema två veckor framåt.
• Stängningarna. Ingen förstår hur less jag är på att städa samma skit om och om igen.
• Att bara få en halvtimmes rast hur länge jag än jobbar. Det är enda gången på hela jobbpasset en har chans att sitta ner.
• Att plocka på och av alla piercingar och smycken.
• Stressen och arga gäster.
• Att måsta hålla sina naglar kortklippta (och glömmer jag klippa dem går de av vilket fall).
• Att inte få måla naglarna.

Men det värsta måste vara att riskera att bli inringd på jobb, ofta i sista minuten, för att någon är sjuk. Går aldrig säker. Inte på mina lediga dagar, inte på semestern, och inte ens om jag råkar befinna mig i en annan stad. Typ Umeå (true story... "När kommer du hem då?" och så var den mother-daughter-dagen på IKEA förstörd, dessutom blev min förkylning pga detta och jag var tvungen att sjukanmäla mig dagen därpå, greaaaaat). Det går ju alltid att säga nej, men har jag inte en legit ursäkt (ingen barnvakt eller dagsutflykt till Nordpolen) är det sjukt svårt för jag vet hur desperata de är. Vi är liksom alltid så få vi bara kan vara, och får någon förhinder blir det kaos. Det märks verkligen om vi så bara är en person kort. Och det suger så himla mycket att en liksom inte bara kan planera in en vilodag hemma utan att göra något, för då känns det inte som en legit anledning till att säga nej ifall jag skulle bli inringd... Detta har retat upp mig så många gånger. Kommer verkligen. Inte. Sakna detta.

Men trots allt detta tycker jag omm att jobba på Burger King. Jag har trivts där. För bara några år sedan tänkte jag att jag aldrig skulle kunna trivas - och faktiskt ha kul - på ett sådant ställe. Men jag hade fel.
En viktig anledning till att jag trivs är självklart alla jag jobbar med. Bästa gänget. Och varje gång någon av mina bästisar har slutat och jag känt "Fuck, vad tråkigt det kommer bli att jobba nu", så har deras ersättare varit minst lika awesome och fortsatt gjort Burger King i Ö-vik till en fin arbetsplats (även om de som lämnat såklart är saknade). Min chef också. Hon är hur bra som helst. Schysst och supertrevlig.
Och jag vet att jag är uppskattad. Får ofta mycket ansvar, speciellt i köket. En gång fick jag hålla ett shift trots att jag inte är AL (arbetsledare), eftersom alla andra var sjuka. #fettstoltassåLOL

Burger King. Jag arbetade mitt sista pass igår. Mitt sista pass som ordinarie personal. Hädanefter blir det bara fritösos en gång i veckan.

Läs Part I här

Mot nästa äventyr | Part I


Elva dagar. Sedan räknas jag inte längre som ordinarie personal på Burger King. Åtta arbetsdagar. Efter det går jag från att ha en tillsvidaretjänst på 75%-ish till att jobba extra en gång i veckan.

Jag har bara jobbat på Burger King i ett år (och två månader), men det är tillräckligt för att det ska kännas sjukt konstigt. Jag ska börja plugga. Det var liksom hela 6 år sedan jag tog studenten, och efter det har jag fumlat efter mina karriärsdrömmar i mörker. Men nu har jag fått fotfäste. Jag ska börja plugga. Med mål att hamna i en bransch jag har jag har cirka noll erfarenhet inom men som jag tänkte skulle passa perfekt för mig. I don't even know anymore. Sjukt nervös. Kommer det ens gå vägen?

Utan att jämföra mig med någon annan känner jag att jag har ett tufft år framför mig. Pendla till Umeå varje dag. Studera på heltid. Jobba lördagar (jag har föreslagit endast stängningar, dvs 16:00-01:00). Barn. Hus. Eventuellt förverkliga några av våra renoveringsplaner. En sambo vars schema är som en liten bergochdalbana. Bara tanken gör mig trött. Men också taggad. Efter mina år utan moivation och så vidare känns det som att jag har en del att ta igen. Det är faktiskt bara ett år.

En rätt fucked up vecka

 
Det här gick ju bra. Trodde att jag äntligen skulle lyckas börja blogga regelbundet (varannan till var tredje dag vill säga). Men så kom den här veckan och ba förstörde allt.
Var schemalagd till två stängningspass och två kvällar, men det blev fyra stängningar och en kväll, varav en stängning med brutal övertid. Vi satt liksom och väntade på en lastbil från 01:00 till 06:00 på morgonen, men den kom aldrig. För den hade kört till annat ställe och lämnat leveransen. Like thank you very much. Här har vi suttit aströtta och frysit hela natten. Bleeeergh. Men min chef har lovat att det aldrig sa hända igen, haha. Sov bort hela min lediga dag dagen som följde.
Sedan var hon som skulle jobba stängning i fredags och igår sjuk så jag tog på mig det. But damn, I've been tired. Tack Kim för att du låtit mig sova hela veckan ♥ Bakade chokladmuffins till honom som tack.
 
Måste bara tillägga att jag trivs jättebra på mitt jobb, och de jag jobbar med är superschyssta. Det känns så himla bra. Nu ska gå igenom och redigera bilderna från förra helgens båttur. Cheers.

Burger Queen

GIF! Klicka på bilden om du läser via mobilen.

Heeeeeeeeeeeej. Har nu klarat min första jobbvecka på Burger King! Yay! Har doften av rostade hamburgarbröd inbränd i näsan hela tiden nu, haha. Idag har jag dock varit ledig, men imorgon är jag tillbaka på jobbet med ett kvällspass.
Det har gått bra. Mycket att göra och tänka på mest hela tiden, men det passar mig. Jag kanske verkar rätt lugn, men jag blir lätt rastlös, och blir nästan obekväm eller stressad om jag inte har något att jag ska göra, eller ännu värre; om jag inte vet vad jag ska göra. Skulle bli uttråkad av ett stillasittande jobb, på typ ett kontor t.ex. *cringe*.
Det är ett kul jobb, och det är kul att jobba med mat. Who would've thought. Känner mig naken utan alla piercingar bara, haha. Men jag trivs och det är det viktigaste. Alla andra som jobbar där (som jag hunnit träffa) är / verkar trevliga också.
Hittills har jag bara fått stå i köket, men jag hoppas att jag kommer få stå i kassan framöver någon gång också.

Livssituationen

bild 1 | bild 2
 
Från och med den här månaden är Kim föräldraledig istället för mig. Nej, jag har inte fått jobb, men Kim ville vara pappaledig och jag vill kunna fokusera på att påbörja "min karriär" (dvs söka jobb och fundera på om / vad jag vill plugga, hehe), vilket jag sällan fått ro till som mammaledig med Kims fullspäckade jobbschema och sena kvällar.

Jag har varit enromt besviken på att jag inte ens fått ett litet sommarjobb, mest eftersom jag gått emot så många av mina comfort zones, typ som att gå dit och prata med dem innan de ens lade ut några lediga tjänster OMG #ångesteninfördetalltså Men mest känns det bara som vanligt. Jag är så himla van att vara arbetssökande att det skulle kännas mer konstigt om jag fått ett jobb. Skillnaden nu motför innan Ivy är att jag faktiskt har viljan, hoppet och motivationen nu. Men det känns som att det vilar en förbannelse över mig. Shewillnot getajobus. Förra året när jag inte kunde få något jobb eftersom jag skulle få barn mitt i sommaren, då minsann ringde två företag upp mig. Men i år när jag kan och vill mer än någonsin i hela min existens, nope, nothing. Men jag berättade ju för alla, så jag får väl skylla mig själv. Haha ja, the jinxing is real.

Men nu är jag glad igen. Det känns helt okej. Det är sommar. Jag har gjort ett fint veckoschema. Och så har jag börjat promenera igen. Om jag orkar uppdatera mitt iTunes-bibliotek kan jag börja jogga också, för jag saknar det, men det kräver en iPod. Eller Spotify Premium, men det vet jag inte om jag kan ta mig råd till.
Om jag får jobb eller inte är ju faktiskt inte upp till mig i slutändan (hatar när folk säger "Get a job!", well yeah, om det hade varit jag som bestämde hade jag haft ett jobb, duh, smh), men jag kan i alla fall göra vad jag kan för att strukturera upp vardagen och mitt liv. Jag är över att vara en motivationslös emohög. For realzz.