En plats, två yrken

 
Den här veckan har jag, förutom att jobba på Burger King som vanligt, också praktiserat som plattsättare. Också på Burger King. För det är så att vi håller på att renovera hela restaurangen. Och eftersom jag har utbildningen för det frågade jag om jag fick vara med, i brist på annat liksom, och det fick jag.
 
Så mellan tisdag och onsdag har jag hängt med tre plattsättargrabbar från Stockholm och hjälpt dem lite här och var. Satt en vägg i en av toaletterna, fogat den andra toaletten, satt sockel, lagt lite golv här och lite mer där, samt satt en del av väggen som kommer agera bakgrund till våra framtida snabbkassor. Kult vare.

Jag har ibland gått och tänkt att jag kanske inte kommer klara av ett fysiskt 07-16-jobb, utan mitt-i-veckan-ledigt. I våras var jag nämligen två månader med Skanska Direkt i Umeå. Pendlade och blev hemifrån mellan 05:30 och 17:30 varje dag. Jag blev helt gråtfärdig. Jag trivdes nog inte riktigt där.
För efter den här veckan känner jag mig inte alls utmattad som jag gjorde då. Det var bara kul. 8 timmar som plattsättare kändes som mindre än 4 timmar i BK-uniformen. Wow. Slitigt fysiskt, visst, men mentalt kändes allt bara bra. Så jag är inte längre orolig. Jag är redo för att bli lärling nu! For real!
 
Avslutar med två quotes:
K: Du kan ju det här!
J: Har du fogat mycket förut? För det här ser jättebra ut.
 
Me gusta.

En månad på Movant

 
Nu är det så att jag har gått exakt en månad på Movant i Umeå. Shit, vad tiden går, men jag har hunnit lära mig bra mycket på bara en månad.

Första veckan hade vi introduktion och teori i väntan på våra arbetskläder. Månadagen veckan därpå var det stålhätteskor på och direkt ut i verkstaden.
"Nu ska ni äntligen få börja spika och såga!"
Jag drabbades av akut semi-ångest. Redan? Måste vi verkligen? Det var ju ganska kul med teori ändå... JAG KAN INTE SÅGA!


Nä, jag kunde inte såga, men jag lärde mig. Och i slutet av dagen var jag klar med vår första praktiska uppgift (vi skulle kapa till fyra bitar, och de tre mindre skulle spikas fast - och såklart passa - på den längsta).

 
Nästa uppgift var att bygga en arbetsbock. Jag tror den tog två skoldagar för mig att göra. Det kändes kul att få bygga något som kommer att användas.


Sedan uppgraderade vi ytterligare och började bygga bjälklag (som är fästa på lastpallar för att enkelt kunna förflyttas). Det är alltså själva golvet i ett hus med träregelstomme. Fast vi fick göra bjälklag utan isolering och sånt där annat viktigt som egentligen behövs vid ett riktigt husbygge.


Innan första veckan var slut hann jag påbörja bygget av stolpverket - väggarna. Och bjälklaget hade fått sig ett golv av OSB.

 
Vecka två! Stolpverket är på plats! Strävor (för att allt ska hållas rakt) och ångspärr är på plats! Och så lite OSB-väggar på det. Och allt detta har vi varit tvugna att såga för hand. Snacka om drygt. Men snacka om att en blir proffs med fogsvansen (sågen).


Tisdag vecka tre satte jag upp gipsväggar och började spackla, men jag hann inte långt innan läraren K kom och parade ihop mig med G för en extrauppgift. But why? Why me? Segaste personen (jag) tillsammans med klassens snabbaste?!
Det visade sig att vi skulle planera och sedan bygga en förvaringsmöbel för våra hjälmar. Och det var kul. Problemlösning. Teamwork. Med ett toppenbra slutresultat.


Och nu kör jag solo igen. Håller på att spackla min vinkelvägg och medan det torkar sätter jag plattor på en annan vägg. Ah, det är så kul! Är så stolt över allt jag lärt mig under dessa veckor! Mina mål är att bli en handy man och få jobb som plattsättare, och det ser lovande ut om jag får säga det själv...

Mom, I wanna be a tiler when I grow up

Bilder via Pinterest

Hur kom jag fram till att jag vill bli plattsättare?
Har varit intresserad av hus, renovering och inredning sen jag var barn egentligen. Lärde mig ord som burspråk, klinker och spröjs långt före mycket annat. Hatade träslöjd som barn, men nu som vuxen hatar jag att jag känner mig så otillräcklig. Speciellt nu då vi har hus och det finns miljoner saker jag vill göra, men har ca noll kunskap. Jag hatar att behöva vara beroende av andra. Jag vill kunna själv.
Jag vet också att jag är praktiskt lagd och funkar bättre om jag får jobba med händerna, gärna varierat, med olika projekt. Inget monotont och hjärndödande.
 
Så. För ett år sedan började jag kartlägga yrken jag var intresserad av, undersökte studiemöjligheter och gjorde studiebesök. Valde bort läraryrket då bara tanken på flera års teoretiska studier gjorde mig hjärndöd. Valde bort trädgårds- och parkanläggare efter ett studiebesök på Forslunda gymnasium i Umeå då det bara kändes helt fel. Och kvar var bygg.  
Hittade Movant då jag kollade igenom utbudet av yrkesskolor i Umeå (Ö-viks utbud är typ fyra yrkesutbildningar per år sååååå). Rubriken för Plattsättare löd "För dig som är noggrann och kreativ" and I Was like, that's me! Och jag vill ju kunna lägga kakel och göra badrum! So Yeah.  
Fick komma på studiebesök på Movant i Umeå i december förra året och magkänslan kändes bara bra. Helt rätt. Liksom, här vill jag gå! Valde dock att fortsätta jobba under våren och sommaren. I dunno, it made more sense to begin in the fall.

And now I'm here. I 52 veckor framöver. Och jag är så taggad.
 
 

The start of something new

 
Nu har mitt nya liv börjat. Jag studerar härmed Bygg på Movant i Umeå, med inriktning plattsättning (dvs jobba med kakel och klinker). Vi börjar dock inte med våra specialyrken förrän till våren så jag har chans att ändra mig. Men just nu känns plattsättare rätt. Är egentligen också intresserad av träbygg (dvs snickare), men jag vet inte... Det känns inte riktigt helt hundra. Men vi ser väl.

Här är kurserna jag (vi) kommer läsa:
Bygg och anläggning 1
Bygg och anläggning 2
Husbyggnadsprocessen
Husbyggnad
Husbyggnad 2
Husbyggnad 3 - ombyggnad
Specialyrken 1
Specialyrken 2
Specialyrken 3

(detta är alltså en yrkesutbildning på gymnasienivå)

Alltså waaaah! Jag är så taggad! Och rädd! Liksom, vad har jag gett mig in i?! Jag kan väl inte bygga? Nä, kanske inte, men det är därför jag ska lära mig. Jag vet att jag är praktiskt lagd, och intresset finns där. Jag huserade faktiskt i min pappas verkstad en hel del när jag var liten, även om jag bara fick leka med trälim och spillvirke.

Hittills har vi bara haft teori. Känner mig fett rookie, men ändå inte helt lost. Har haft lite ångest, men mest känns det bra. Trots att jag måste kliva upp 06 på morgonen för att hinna med tåget (är verkligen ingen morgonmänniska). Ibland har vi hemmastudier, och då kan jag ta sovmorgon. Som imorgon ♥


Mot nästa äventyr | Part II

 
Burger King. Jag har trivts väldigt bra där, och jag gör det fortfarande. Därför känns det bra att inte säga adjö helt och hållet, att fortfarande ha något bekvämt att falla tillbaka till mitt i allt det nya (jag kommer jobba ett pass per helg). Det finns dock en hel del saker jag inte kommer sakna den dag jag lämnar stället helt:

• Att ha en bergochdalbana till schema.
• Att bara kunna se nämnda-bergochdalbane-schema två veckor framåt.
• Stängningarna. Ingen förstår hur less jag är på att städa samma skit om och om igen.
• Att bara få en halvtimmes rast hur länge jag än jobbar. Det är enda gången på hela jobbpasset en har chans att sitta ner.
• Att plocka på och av alla piercingar och smycken.
• Stressen och arga gäster.
• Att måsta hålla sina naglar kortklippta (och glömmer jag klippa dem går de av vilket fall).
• Att inte få måla naglarna.

Men det värsta måste vara att riskera att bli inringd på jobb, ofta i sista minuten, för att någon är sjuk. Går aldrig säker. Inte på mina lediga dagar, inte på semestern, och inte ens om jag råkar befinna mig i en annan stad. Typ Umeå (true story... "När kommer du hem då?" och så var den mother-daughter-dagen på IKEA förstörd, dessutom blev min förkylning pga detta och jag var tvungen att sjukanmäla mig dagen därpå, greaaaaat). Det går ju alltid att säga nej, men har jag inte en legit ursäkt (ingen barnvakt eller dagsutflykt till Nordpolen) är det sjukt svårt för jag vet hur desperata de är. Vi är liksom alltid så få vi bara kan vara, och får någon förhinder blir det kaos. Det märks verkligen om vi så bara är en person kort. Och det suger så himla mycket att en liksom inte bara kan planera in en vilodag hemma utan att göra något, för då känns det inte som en legit anledning till att säga nej ifall jag skulle bli inringd... Detta har retat upp mig så många gånger. Kommer verkligen. Inte. Sakna detta.

Men trots allt detta tycker jag omm att jobba på Burger King. Jag har trivts där. För bara några år sedan tänkte jag att jag aldrig skulle kunna trivas - och faktiskt ha kul - på ett sådant ställe. Men jag hade fel.
En viktig anledning till att jag trivs är självklart alla jag jobbar med. Bästa gänget. Och varje gång någon av mina bästisar har slutat och jag känt "Fuck, vad tråkigt det kommer bli att jobba nu", så har deras ersättare varit minst lika awesome och fortsatt gjort Burger King i Ö-vik till en fin arbetsplats (även om de som lämnat såklart är saknade). Min chef också. Hon är hur bra som helst. Schysst och supertrevlig.
Och jag vet att jag är uppskattad. Får ofta mycket ansvar, speciellt i köket. En gång fick jag hålla ett shift trots att jag inte är AL (arbetsledare), eftersom alla andra var sjuka. #fettstoltassåLOL

Burger King. Jag arbetade mitt sista pass igår. Mitt sista pass som ordinarie personal. Hädanefter blir det bara fritösos en gång i veckan.

Läs Part I här

Mot nästa äventyr | Part I


Elva dagar. Sedan räknas jag inte längre som ordinarie personal på Burger King. Åtta arbetsdagar. Efter det går jag från att ha en tillsvidaretjänst på 75%-ish till att jobba extra en gång i veckan.

Jag har bara jobbat på Burger King i ett år (och två månader), men det är tillräckligt för att det ska kännas sjukt konstigt. Jag ska börja plugga. Det var liksom hela 6 år sedan jag tog studenten, och efter det har jag fumlat efter mina karriärsdrömmar i mörker. Men nu har jag fått fotfäste. Jag ska börja plugga. Med mål att hamna i en bransch jag har jag har cirka noll erfarenhet inom men som jag tänkte skulle passa perfekt för mig. I don't even know anymore. Sjukt nervös. Kommer det ens gå vägen?

Utan att jämföra mig med någon annan känner jag att jag har ett tufft år framför mig. Pendla till Umeå varje dag. Studera på heltid. Jobba lördagar (jag har föreslagit endast stängningar, dvs 16:00-01:00). Barn. Hus. Eventuellt förverkliga några av våra renoveringsplaner. En sambo vars schema är som en liten bergochdalbana. Bara tanken gör mig trött. Men också taggad. Efter mina år utan moivation och så vidare känns det som att jag har en del att ta igen. Det är faktiskt bara ett år.

En rätt fucked up vecka

 
Det här gick ju bra. Trodde att jag äntligen skulle lyckas börja blogga regelbundet (varannan till var tredje dag vill säga). Men så kom den här veckan och ba förstörde allt.
Var schemalagd till två stängningspass och två kvällar, men det blev fyra stängningar och en kväll, varav en stängning med brutal övertid. Vi satt liksom och väntade på en lastbil från 01:00 till 06:00 på morgonen, men den kom aldrig. För den hade kört till annat ställe och lämnat leveransen. Like thank you very much. Här har vi suttit aströtta och frysit hela natten. Bleeeergh. Men min chef har lovat att det aldrig sa hända igen, haha. Sov bort hela min lediga dag dagen som följde.
Sedan var hon som skulle jobba stängning i fredags och igår sjuk så jag tog på mig det. But damn, I've been tired. Tack Kim för att du låtit mig sova hela veckan ♥ Bakade chokladmuffins till honom som tack.
 
Måste bara tillägga att jag trivs jättebra på mitt jobb, och de jag jobbar med är superschyssta. Det känns så himla bra. Nu ska gå igenom och redigera bilderna från förra helgens båttur. Cheers.

Burger Queen

GIF! Klicka på bilden om du läser via mobilen.

Heeeeeeeeeeeej. Har nu klarat min första jobbvecka på Burger King! Yay! Har doften av rostade hamburgarbröd inbränd i näsan hela tiden nu, haha. Idag har jag dock varit ledig, men imorgon är jag tillbaka på jobbet med ett kvällspass.
Det har gått bra. Mycket att göra och tänka på mest hela tiden, men det passar mig. Jag kanske verkar rätt lugn, men jag blir lätt rastlös, och blir nästan obekväm eller stressad om jag inte har något att jag ska göra, eller ännu värre; om jag inte vet vad jag ska göra. Skulle bli uttråkad av ett stillasittande jobb, på typ ett kontor t.ex. *cringe*.
Det är ett kul jobb, och det är kul att jobba med mat. Who would've thought. Känner mig naken utan alla piercingar bara, haha. Men jag trivs och det är det viktigaste. Alla andra som jobbar där (som jag hunnit träffa) är / verkar trevliga också.
Hittills har jag bara fått stå i köket, men jag hoppas att jag kommer få stå i kassan framöver någon gång också.

Livssituationen

bild 1 | bild 2
 
Från och med den här månaden är Kim föräldraledig istället för mig. Nej, jag har inte fått jobb, men Kim ville vara pappaledig och jag vill kunna fokusera på att påbörja "min karriär" (dvs söka jobb och fundera på om / vad jag vill plugga, hehe), vilket jag sällan fått ro till som mammaledig med Kims fullspäckade jobbschema och sena kvällar.

Jag har varit enromt besviken på att jag inte ens fått ett litet sommarjobb, mest eftersom jag gått emot så många av mina comfort zones, typ som att gå dit och prata med dem innan de ens lade ut några lediga tjänster OMG #ångesteninfördetalltså Men mest känns det bara som vanligt. Jag är så himla van att vara arbetssökande att det skulle kännas mer konstigt om jag fått ett jobb. Skillnaden nu motför innan Ivy är att jag faktiskt har viljan, hoppet och motivationen nu. Men det känns som att det vilar en förbannelse över mig. Shewillnot getajobus. Förra året när jag inte kunde få något jobb eftersom jag skulle få barn mitt i sommaren, då minsann ringde två företag upp mig. Men i år när jag kan och vill mer än någonsin i hela min existens, nope, nothing. Men jag berättade ju för alla, så jag får väl skylla mig själv. Haha ja, the jinxing is real.

Men nu är jag glad igen. Det känns helt okej. Det är sommar. Jag har gjort ett fint veckoschema. Och så har jag börjat promenera igen. Om jag orkar uppdatera mitt iTunes-bibliotek kan jag börja jogga också, för jag saknar det, men det kräver en iPod. Eller Spotify Premium, men det vet jag inte om jag kan ta mig råd till.
Om jag får jobb eller inte är ju faktiskt inte upp till mig i slutändan (hatar när folk säger "Get a job!", well yeah, om det hade varit jag som bestämde hade jag haft ett jobb, duh, smh), men jag kan i alla fall göra vad jag kan för att strukturera upp vardagen och mitt liv. Jag är över att vara en motivationslös emohög. For realzz.