Jag skulle väl inte säga att jag har varit på många festivaler, men en handfull i alla fall. 6 stycken på 4 år. 2010 och 2011. 2013 och 2014. Sedan tog det bara slut. Livet hände. Jag har fått barn. Jag har jobbat. Jag har varit gravid. Jag har inte lyckats jobba ihop en tillräckligt bra ekonomi för att kunna prioritera festivaler igen. Och i år hade jag inte fått festivala ens om jag kunnat, tack vare covid-19. Men förhoppningsvis kommer jag ta oss mig ur pandemin med livet i behåll. Konserter går jag på varje år, men jag börjar undra, har jag varit på min sista festival?

 

När jag var 17 och besökte min första festival, endagsfestivalen Pier Pressure, var min plan att fortsätta besöka minst en festival per sommar. Och festival-bortfallet 2012 kompenserade jag genom att besöka två festivaler både året innan och året efter.
Efter Bråvalla 2014 hade jag inga planer på att avbryta traditionen, trots att jag drabbades av nästan-lunginflammation (nästan eftersom jag hann få antibiotika innan det brytit ut helt) efteråt. Jag kunde ju inte veta att jag skulle bli gravid och föda en liten Ivy mitt i högsommaren året därpå.

 

Så, nu har jag barn - inte bara ett utan två - och börjar närma mig 30, och min åldersföraktande del av hjärnan undrar om det ens är rimligt att åka på festival då? Om vi ändå ska ta en barnfri weekend, vill vi verkligen spendera den i trängsel, smuts och opålitligt väder? Och även om hotell är ett alternativ så är ju ändå camping och ljummen öl en stor del av upplevelsen. Ska jag verkligen dö utan att få uppleva det en enda gång till? 
2017 valde jag faktiskt en vecka i Göteborg med Ivy framför Bråvalla, och för varje festival jag vill besöka lär jag behöva stå för liknande dilemman varje gång. Så ja, det känns som att festivallivet är slut, men kanske kan jag lyckas klämma in en ynka liten festival till i mitt liv.

 

Det börjar bli ett bra tag sedan nu, men klart att även tredje dagen ska få sig ett inlägg!


Ser ni stället där det står Texas Burgare? GODASTE BURGAREN JAG ÄTIT I MITT LIV!



Fucking finally! Trots att jag var mos i hjärnan, blöt, hade ont i fötterna och bara var lagom opepp är jag glad att jag fick närvara vid
Of Mice & Men's första Sverige-spelning. Som vi väntat alltså!

(btw, vi orkade inte flumma vid campet så länge för att vi frös, så vi packade ihop resten och satt i bilen till OM&M började)

Fina Bastille.

Lyssnade lite på Bad Religion, sedan vilade vi fötterna på blöta bänkar till tonerna av Melissa Horn. Och just det, alla ville heeeeeem.
Men vi hade ett band till att beskåda...

The Offspring! De spelade hela Smash-albumet som faktiskt var ganska värdelöst, med sedan blev det kända hits. Yay!

Fick mig en skymt av Adept, som jag bestämt mig för att dissa i utbyte mot att få komma hem någon timme tidigare. Så kan det gå. Sorry, Adept. Och hej då Bråvalla.

27 juni. Det var superbra väder under förmiddagen. Man ba yessssss!

Halva gänget försvann, så Kim och jag strosade runt på festivalområdet. Det här är Female DJ Revolution tror jag, minns inte riktigt vad de hette. Jag var mest intresserad av min korv-med-bröd.

Sedan blev det storm. Kim och jag såg till att inte campet svämmade över och blåste bort. Brukar tycka att det är mysigt med åska, men att sitta bara några hundra meter från ett blixtnedslag var inte särskilt kul.

Hittade vårt borttappade sällskap samt en Harriet lagomt till Raubtiers spelning. Låt napalmen regna neeeeer!

Lyssnade på Passenger medan Kim lekte apa. Passenger verkade mysig och hade väldigt bra texter.

We Came As Romans var så bra att jag bara fick kassa bilder. Tur att det är upplevelsen som är viktigast. PS. Jag är kär i Joshua. Shhh. Don't tell.

Hittade Harriet igen. Och en Linnea. Och Izabell, Richard och Jerry. Alla samlade! Vi gick runt till tonerna av Mando Diao och åt churros. Churros!

Finaste You Me At Six! Saknade bara Wild Ones, och såklart alla fina låtar från Sinners Never Sleep som de inte spelar längre. Sadface. Måste se detta band på en egen konsert någon gång.

Satt mitt på festivalområdet och vilade fötterna för att orka se Placebo halv ett trots att jag mest av allt bara ville sova. Detta resulterade i någon skum blandning av Kings of Leon och Klingande.

Placebo. Såg bara en halvtimme eftersom mina fötter gjorde så ont att jag ville gråta. Men de körde For What It's Worth, Every You Every Me och Allergic så jag var nöjd.

Hej! Kom hem från mina äventyr igår på morgonen. Stupade i säng direkt. Var förskyld då jag vaknade. Min hjärna är moooooooos! Tänker väl så smått börja kolla genom mina bilder och lägga upp här, börjar självklart med Avenged Sevenfold och därefter Bråvalla. Åh, Bråvalla. Fan vad less jag var på det stället under lördagen. Frös och var blöt och hade ont fötterna och min hjärna skrek typ "Low battery level". Ni vet inte hur mycket jag saknade min katt heller. Därför drog vi hem redan vid midnatt. Fick i alla fall se många fina band.

Är på plats på Bråvalla! Förutsatt att jag inte dött de senaste dagarna. Let us hope not. Fixade ett litet schema över de band jag vill se. Vi får se vad som hinns med, och vilka som läggs till på listan, man vet liksom aldrig vad som händer då man är på festival. Men jag har i alla fall mina must-sees som jag vägrar att missa!

Bästa bandet och bästa festivalen. Damn, vad jag önskar att jag varit där. Men hade inte möjlighet, på grund av inga pengar mest. Inte nog med att mina hjältar var headliners för första gången, resten av line-upen var också riktigt fin: Linkin Park (spelade hela Hybrid Theory), Fall Out Boy, Miss May I, Bring Me The Horizon, Bury Tomorrow, Alter Bridge, Bless The Fall, Trivium, We Came As Romans, Skillet, The Pretty Reckless, The Used, Memphis May Fire... Ännu bättre än förra året med andra ord.

Men jag ska få se Avenged Sevenfold om en vecka ♥ Och sedan blir det Bråvalla. Det duger mycket väl. Är så peppppppp!

Kan ändå inte låta bli att känna mig lite trasig. Som att det fattas något i mitt liv. Lite bittersweet typ. Var nämligen på Download förra året och det var så himla bra, trots att jag var helt emotionellt ostabil förra våren och sommaren. Åh. Saknad ♥

Drog iväg till England helt själv. Irrade runt i Manchester. Åkte tåg genom ett brittiskt landskap. Träffade trevligt festivalfolk. En spanjor-britt och en indier-britt. En A7X- och Harry Potter-nörd vid namn Anth. Becki och James. Nathan och Morgan. James nr 2 och Jamie. Drack ljummen öl. Rökte på med två norskar. Och så såg jag självklart massa grymma band!!!


GODDAMMIT. Vill dit i år igen! Så jävla mycket! Gråter en liten flod då jag ser line up-postern. Linkin Park ska liksom köra hela Hybrid Theory-albumet. Fall Out Boy. Bury Tomorrow. Och så mina favoriter Avenged Sevenfold såklart, men dem ska jag ju få se i Göteborg. Kommer helt enkelt inte ha råd med Download. Förutom A7X, ska jag se Miley Cyrus i maj, sedan Bråvalla i slutet av juni (och dit kommer ju faktiskt BMTH och WCAR). Får helt enkelt nöja mig med det.

Än så länge har jag inga konsert-planer för 2014. Har en liten lista av bra band jag ännu inte sett, men om de intar Europa under 2014 vet inte jag. Finns också massa band jag vill se igen ♥ Typ A7X och WCAR och BMTH ♥ Vet i alla fall att jag vill på Bråvalla och Download i sommar. Gahhh.

bildkälla

Linnea kom med en fin nyhet idag. Avenged Sevenfold kommer att besöka Download Festival för fjärde gången. AVENGED FUCKING SEVENFOLD!! Jag är inte ett dugg överraskad, eftersom de är väldigt aktuella just nu och faktiskt ä r världens bästa band. Fantastiskt är det ändock. Linnea, seriööööst, we gotta go.
Jag behöver inte ens vänta på övriga bandsläpp. Download levererar alltid. Download ligger i England. Download lockar nice folk. Download är bästa festivalen. Download. DOWNLOAD. Jag vet, för jag var där i somras. Och nästa år kommer de dessutom ha Sevenfold. Det finns inget som talar emot.

update 5/11: Nu är även Linkin Park och Fall Out Boy klara! WOOOH!

Bara lyssna, för jag har inga ord för vad jag känner då jag hör den här låten. Den har satt sig i min själ, så är det bara.

Bild: Metaltown 2013