Vecka trettionio

 
Denna vecka alltså. Känns som att jag knappt varit hemma. Much plans, wow. Men jag visste att det skulle bli så, jag har hela tiden varit inställd på att min egentid (eller åtminstonde hemmatid) skulle minska drastiskt då jag började plugga (eftersom jag samtidigt både jobbar och är småbarnsmamma). Men hädanefter ska jag försöka undvika att planera in fler kvällsaktiviteter än en per vecka. Jag pallar inte det, haha.


Måndag. Ibland åker jag till min mamma för att låna hennes träningscykel. Tänkte åka hem och måla naglarna och färga håret direkt efter, men fick sitta där till halv tio för min brorsa behövde skjuts till Rececentrum. Går och lägger mig tio i vanliga fall, men färgade håret i alla fall. Var så himla less på mitt hår.


Tisdag. En kväll för ungefär en månad sedan tyckte jag att det verkade som en bra idé att vara med i en skådespelar-workshop. Har en filmmaking som intresse och regissör som drömjobb kan det ju vara bra tänkte jag. Öhhhhhhhhh. Har jag sagt att jag är diagnoserad av social fobi? Det var sjukt intressant, men mådde sjukt dåligt. Jag kan inte skådespela. Undrade mest vad i helsike jag gjorde där. Men så sitter man där och försöker spela skittaskig kompis medan Adam Pålsson (medverkat i bl.a. Torka aldrig tårar utan handskar (2012), Portkod 1525 (2014), I nöd och lust (2015)) coachar en till att framkalla jobbiga känslor en inte ens känner. Dog lite inombords.

Onsdag. Tjejkväll på stan! Ett årligt evenemang som anordnats i Örnsköldsviks stadskärna sedan... I don't even know. 2006 minst. Butikerna har öppet till 21 och allt kretsar kring shopping och köphets med diverse erbjudanden, men jag kan inte låta bli att tycka det är mysigt på något sätt. Inte trängseln och köphetsen, men höstnatten och att få se Örnsköldsviks annars så folktomma gator vid liv ända in på kvällen. Och är det något jag tänkt köpa i vilket fall kan jag lika gärna passa på då de har specialerbjudanden, för till skillnad från mitt 14- och 18-åriga jag har jag lärt mig att hantera pengar.

Torsdag. Träna och prismärka Ivys urväxta kläder inför Recycling mums. Kanske inte låter som så himla mycket, men det tog hela kvällen.


Fredag. Var så himla trött efter veckan som varit. Tidiga mornar och sena kvällar. En utekväll väntade. Rock On The Hill. Var så himla otaggad, haha #gammal.


Lördag. Förmiddagen: Recycling mums, en marknad med begagnade barnkläder mm. Fyndade extrakläder till Ivy och tjänade själv in en slant. En del kvarvarande kläder skänks dessutom till behövande i Ukraina. Bra grej.
Sedan hängde jag på Burger King resten av kvällen. För jag jobbar där. Jag jobbade.

Söndag. Dagen jag sett fram emot hela veckan. För att jag skulle få vara helt ledig. Inga planer. Meeeeeen sedan behövdes jag på jobbet, and I was like fine, om jag får börja 17:00 istället för 15:00. Fyra timmar, that I can manage. I mean, I need the money.

När 25-årsdagen närmar sig

↑ m i n  ö n s k e l i s t a ↑
Öviks-poster, Nadja Wedin-bricka, krukor, kewla phonecases, byxor med snörning i sidorna (H&M), Mateus ostron-skål i grått, Missoni-parfym

Okej, hör upp! Om en vecka, torsdagen den 7 september, fyller jag år. 25 år. OMG. Det är stort. Jag är härmed vuxen på riktigt.

Att bli vuxen. De säger att det är på ens 18-årsdag det händer, en blir myndig. Men myndig enligt lagboken är inte nödvändigtvis vuxen. Jag kände mig långt ifrån vuxen då jag fyllde 18. Inte så att jag kände mig som ett barn heller, men jag var inte vuxen. Nope. Det hände allt eftersom de kommande åren, i synnerhet efter att jag blev mamma.

Att bli vuxen är inget som sker över en natt, utan det händer successivt och sedan står man bara där en dag och inser det. Like, Oh shit, jag är vuxen nu.
För mig hände det i år. Oh my God, jag är vuxen nu?! Och nu kommer åldern som markerar det. Det är klart att det är väldigt individuellt, men seriöst, detta blir mitt sista år som ungdom enligt SJ?! Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhh! Hilf mir.

Så, mina vänner. 7 september. Write it down.

Min lilla bil



Igår tvättade jag min bil, och idag dammsög jag den. It looks so neat now. Yay.

Ja. Jag har en bil. En egen bil. Jag har haft mitt körkort i snart fem år, men aldrig under dessa fem år har jag varit intresserad av att äga en bil. Så sent som fram till årsskiftet kände jag att jag aldrig vill ha en egen bil. But then this year came, vi flyttade några kilometer bort från stan (provade att gå med Ivy till dagmamma sedan jobb, och det var inte hållbart), jag blev less på att vara beroende av andra (kunde inte längre låna Kims bil ju, since we broke up-ish) sååååååå biljakten började. Blev less på biljakten. Valde den fräschaste i min prisklass, inom rimligt avstånd och ba JAG TAR DEN (trots min faders småhat gentemot märket i fråga, LOL).

And I kinda like it. Det är långt ifrån min drömbil, men den funkar och den känns bra. En svart Ford Mondeo. Från 2004. Med skitfula fälgar och dålig radiomottagning.
Jag ville inte ens ha en så stor bil egentligen. I was like, "Jag vill ha en kombi, men den ska vara mindre än Kims [Audi A6] bil [som han hade då]", och så blev den inte det :PPppPpppPP

Och nu har jag dedikerat ett helt inlägg till min bil. Oj.

Puss!

Öh. Hej.

 
Alltså shiet. 2017 var inget bra år för bloggning. Men så kan det bli ibland. 2013 hände samma sak, men jag återvände. Nu känner jag mest; vi ser väl. Skriver blogginlägg i huvudet, men tar mig aldrig tid att faktiskt öppna bloggjäkeln. Så vi ser väl.

Men! Jag har semester nu! I två veckor, och det känns så himla skönt. Har jobbat stenhårt i hela juli.

Sometimes to stay alive you gotta kill your mind


Mina Belgien-naglar. Mitt favoritlack Just Lanai-ing Around från OPI och en liten TØP-logga. Orkar inte strula med mer komplicerad nailart än så här då jag tvingas ha korta naglar.

Ser fram emot att dela med mig av alla Belgien-bilder!

 
Kom hem från Belgien i lördags, spenderade resten av helgen i Stockholm och kom hem till Örnsköldsvik i söndags kväll. Igår sög. För två veckor sedan gick Kim tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten, och igår hade Kim öppningspass medan jag hade stängningspass. Jag sov när han drog till jobbet och han sov när jag kom hem. När han slutade började jag. Vi träffades alltså inte alls. Det var första gången detta hände igår, men absolut inte sista. Skulle vara fint om åtminstone en av oss kunde ha ett 7-16- jobb.
För Ivy går det i alla fall hur bra som helst. Hon är inskriven hos en dagmamma som dessutom också råkar vara hennes farmor, och hon trivs hur bra som helst. Kul!

En marknad med mat


Var på matmarknad med mamma och Ivy idag. Det är något hittepå med mat från "hela världen" de har riggat upp på torget denna helg, och jag älskar det. Det fanns mat från Australien, Tyskland, Italien, Frankrike, Polen, Thailand, Grekland und so weiter. Mat är naaaajs.
Mamma åt franska våfflor (yum) och jag åt något franskt som jag valde genom att äta med ögonen. Jag hatar potatis, tomat och rosmarin, som samtliga var inkluderade i denna maträtt, men det såg gott ut så jag ba what the hell. Det var gott. Jag kanske inte hatar potatis och rosmarin trots allt.
Sedan förlorade jag mig själv i engelsk fudge. Köpte fem bitar (Dr. Pepper, mojito, Jägermesiter, butter scotch och choklad) som jag ännu inte smakat, samt turkish delight. Because Narnia, that's why. Det smakade typ parfym, men på ett ganska gott sätt.

Norrskensmagi

 
Minns ni förra året när Kim, jag och brorsan drog ut på norrskensjakt mitt i natten. Well, here's a reminder (länk). I tisdags såg vi detta från vår balkong. Och det bästa är att denna gång såg våra ögon bättre än kameran (kanske dels för att vi glömde ställa in skärpan, LOL). När jag tänker tillbaka på det nu känns det nästan overkligt. Naturen är så himla häfig. Rymden är så himla häftig. Det var magi. Kändes lite som att vara med i en Harry Potter-film. HIMLEN VAR HELT GRÖN! OMFG!

De bortglömda fotografierna

1. Jag på min 12-årsdag, 2. Julafton 2004, 3. När jag fick min första mobiltelefon (13 år)
 
Åh, det här är så kul! Like, finally! Bilder från när jag är 12-14 år!
Mina föräldrar köpte en digitalkamera 2007 (jag var 14 år då och gick i åttan), innan dess fotade pappa analogt. Det är bara det att de slutade framkalla bilderna sommaren 2004, strax innan jag fyllde 12. Vi var i Danmark då och bilderna från den resan är de sista som finns fram till våren 2007. Ett glapp på nästan tre år. Dessa tre år inkluderar min 12-, 13, och 14-årsdag, vilka jag knappt minns något från. Och här har jag gått runt och trott att dessa år för alltid kommer sakna bildliga bevis*, men så kommer mamma med ett halvt dussin oframkallade filmrullar och bam, "Här är fotona från din 12-årsdag, julafton 2004 och lite från 2005". OMFG! Väntar med spänning på nästa framkallnings-harvest. THE EXITEMENT!

*sånär som på 9 kassa selfies tagna med en Sony Ericsson K700i. Så himla snygg sminkning *cringe* #2006


Jag älskar picknickar

 

Request: Semester från livet

 
Vet inte vem som har grinat mest idag, jag eller Ivy. Förmodligen Ivy, eftersom hon faktiskt är en bebis, men faktum kvarstår; vi båda hade en dålig dag idag.

Den började bra, för min del i alla fall. Lite film, lite långpromenad, lite läsa-bok-i-solen-medan-Ivy-sov-i-vagnen. Men sedan kom vi hem, och hon blev gnällig, och jag blev gnällig, sedan blev båda gnälliga samtidigt. FUCKING PERF! Och jag ba "KIM KOM HEM SLUTA JOBBA TILL MIDNATT" (han slutade 21:15). Jag var helt slut trots att jag varit ute och fått både frisk luft och solsken, trots att jag drack massa vatten och åt lunch, mellanmål och middag. Och Ivy... Hon var förmodligen gnällig för att hon sov dåligt inatt, har strulig mage och håller på att få en till tand. Dålig kombo.

Det är helt okej att ha dåliga dagar, imo (fast det suger, såklart), men det är lite mindre okej då en har barn. För det enda en inte kan ta semester från är att vara förälder (om en inte avskaffar titeln helt, eller typ dör). Annars kan man till och med ta semester från livet. Och det hade jag behövt idag. God natt.

Innocent super smoothie

 
 
Ville vara testpilot för Innocent Super Smoothie hos Smartson, och det fick jag! Älskar Innocents vanliga juice så tyckte den här smoothien lät spännande. Där jag var hade de bara Antioxidant, vilket var rätt skönt då jag lider av grav beslutsångest (wanna try 'em all). Denna smakar kiwi, lime och wheatgrass. Tyckte det var en halvskum smak till en början, men väldgt snart blev den god! Limen gjorde den lite småsur också, mums!
Vet dock inte om jag skakade den för lite bara, för det var klumpar i den. Kändes inte så kul, även om det inte förändrade smaken något.

Vi åt en tidig middag idag så jag tog den till kvällsmellanmål. Mycket bättre än mitt vanliga skåpätande (bröd och choklad typ)(jag veeeeet, är sämst på att äta bra), som inte ger någonting. Nu blev av med mitt sug efter glass och höll mig relativt pigg och icke-hungrig till typ åtta på kvällen, så för mig var det ett värdigt mellanmål.

Rekomenderar jag denna? Japp! Bra snabbmellis imo. Vet dock inte vad den kostar eftersom jag fick den gratis, men jag brukar vara för snål för Innocent i vanliga fall, om det inte är extrapris. Är i alla fall sugen på att testa de andra två smakerna också.

I got myself swinging around a pole

 
Jag har testat pole dance. I söndagskväll gick jag på en prova-på-kurs. OMG. Kul! Svårt! Jobbigt! Har blåmärken på vaderna och sjukt mycket träningsvärk i magen och... armhålorna? WTF. Uppenbarligen använde jag de muskler vi inte skulle använda... För i de vi skulle använda känner jag ingen träningsvärk alls. Haha, I dunno. Är i alla fall stolt över blåmärkena, för det är ett bevis på att jag gjorde något utanför min comfort zone. Woho.
Kände bara att jag velat träna på varje grej vi gjorde tills det satt perfekt, vilket inte alls är vad prova-på innebär, meeeen så frustrerande att bara kunna allt halvdant. Får se till att få jobb snart så jag har råd att börja träna på riktigt.

Kanske kan ta Kim med mig. Han var definitivt intresserad av att hänga i stångar för ca 6 år sedan i alla fall:

 
Hade tydligen en... typ... festlokal... eller något åt det hållet när jag var 18. Loon... Det var tider det.

Jag har magsjuka, tyck synd om mig

 
Igår hade vi 40-årsfest för en av mina kusiner. Så kul! Tänkte jag att det skulle bli i alla fall. Hade verkligen sett fram emot att få festa med min släkt, och kanske eventuellt gå ut senare på kvällen. Istället fick jag... trumvirvel... magsjuka! Någt jag inte fått mysa med sen jag var nio, tio år. Yay! 
 
Hade lite ont i magen redan då jag kom dit vid fyra, men jag trodde bara att jag var hungrig (trots att jag nyss ätit lunch). Tills jag fick veta att en av mina kusiner låg hemma i magsjuka. And I was like fuck, fuck, fuck, för jag hade träffat honom kvällen innan.
Försökte inte tänka på det, men då det var dags för mat tog det emot och jag kände ett stygn av illamående. And I was like fuck, fuck, fuck, och började äta i snigelfart samt ta minst två glas vatten till varje alkoholhaltigt (vilket inte blev mer än två glas vin och en öl på ca fem timmar, ifall någon tänker att jag kanske bara blev för full). 
Alltså, jag vägrade! Jag har emetofobi (rädsla för att spy) och är det något jag kan skjuta upp i evigheter så är det att spy. Just nope, I don't do that.
Vid nio satt jag och spelade spel med de yngsta i sällskapet. Började få himla ont i magen nu. Det hjälpte inte att jag drack mängder med vatten, tillslut var jag helt enkelt tvungen att ge med mig. En av mina största farhågor hade slagit in. Jag hade fått magsjuka. Noooooooooooooooo! 
Gick ut och ringde Kim och vägrade gå in igen. Varnade alla som kom ut att jag trodde jag fått magsjuka. Blev förundrad över att ingen verkade få panik, hallå what?! För hos mig pågick en inre kamp, jag mot magen. Inte spy, inte spy, inte spy. Vägrade. Ibland kändes det som att jag skulle vara tvungen att ge upp och möta mitt öde, så jag började gråta. För enligt mig är att spy = döden, trots att jag vet att det oftast blir bättre efteråt. Men ångesten inför det alltså... FUCK! 
 
(stort btw, då jag kom hem åskade det, trodde jag, men det var tydligen jordbävning i Bottenviken, så läskigt) 
 
Spydde två gånger i natt and that's it. Har fortfarande lite ont i magen, men mest har jag ont i huvudet eftersom jag prioriterat att sova framför att dricka. Men. Magsjukan har fått sällskap av en svag förkylning och jag har kliande utslag över armarna och benen precis som i somras. Whaaaat?
Ska försöka få i mig massa vätska nu. Om jag inte varit så rädd för att bli värre igen hade jag klunkat i mig flera liter på en gång. Är törstiggggggg. Och saknar Ivy så det gör ont. Har fått Ivy-förbud, så jag vill bara bli frisk så jag får kramas me na <3
 
Ja. Var bara tvungen att skriva om detta. Traumatisk upplevelse, osv osv.

Jag har fått pappas gamla kamera

 
Jag har fått pappas gamla, analoga systemkamera, Canon A-1, inklusive tre objektiv. Den är från 80-talet sa han.

För... Jag framkallade två gamla fotorullar härom månaden, en från år 2000 och en från 2004, och tillbaka med bilderna fick jag två oexponerade rullar (tomma) varesig jag ville eller inte. Frågade därför om jag fick låna pappas gamla kamera för att de ska få komma till användning, men istället fick jag den. Han har inte använt den på flera år, och tänkte ändå göra sig av med den.
 
Jag är ju inte helt dum då det kommer till kameror men jag känner mig ändå helt lost. Mest är jag rädd för att förstöra filmrullarna, sätta i ny film och ta ur den gamla... Samtidigt är jag väldigt nyfiken på att testa att fota analogt. Har endast gjort det med engångskameror tidigare, så detta är en rejäl uppgradering. En grej jag ser fram emot att testa är att ta dubbelexponerade bilder, dvs man fotar två bilder i en. Endera blir det katastrof eller helcoolt, vi får se.
Men till att börja med ska jag lära mig hur den här saken fungerar... Det kan ta ett tag.

Ivy har blivit kidnappad!


Kidnappad med tillåtelse såklart. Från 13:00 till 17:30. Det är hela fyra och en halv timme! SO MUCH TIME! I was like VAD SKA JAG GÖRA?! Chilla ba? Blogga eller pyssla eller städa eller vaaaaad? Jag vet inte ens vad jag vill göra. Är så van vid att alltid ha en bebis hängandes i armen eller sittandes bredvid mig i soffan att så fort hon sover (eller har bortrövats för första gången som nu är fallet) så känns möjligheterna så oändliga att jag blir helt handlingsförlamad.

Det är rätt skönt att inte göra något alls också, men under de drygt två timmarna som nu passerat har jag diskat, städat undan en hög på skrivborde, ätit en glass och klappat på katten (Jamie alltså... inget annat...). Och nu bloggar jag (obviously). Förutom detta inlägg förbereder jag två till. Kul.

Torsdagskramar!

Molnodling och halvkassa saker

 
Tisdagspunkter 
- Jag har blivit förkyld. Har haft snor i hjärnan hela dagen. Egentligen bryr jag mig inte så mycket, det är mest bara drygt. Ivy har varit snuvig i snart en vecka, stackarn. Kan en smittas av en bebis? 

- Min telefon har börjat strula. Tangentbordet har inte funkat på hela dagen och nu strular alla kameraappar (har tre om vi räknar Instagram). Telefonen är två år gammal nu och jag har aldrig formaterat den (jag skaaaa, måste bara se till att allt jag vill ha kvar sparas #anteckningarna). Börjar bli rädd att den ska gå sönder för jag tycker om den och vill inte ha någon annan. Dvs, risken att jag köper samma igen i så fall är stor. Hehe. 

+ Odlar moln. Se bilden. Började pyssla med detta ikväll. Åh, är så exited! Ni får se då jag är klar, lovar!

"Men det är ju haaaalt, Kim!"

 
Bucketlist of 2016: Åka skridskor med Kim (leftover från ifjol).
Åkte skridskor med Kim idag. Har velat göra det i tre hela år. Tragiskt att det dröjt ända tills nu, haha. Är dock osäker på om de som såg mig skulle kalla det jag gjorde att åka, eftersom jag egentligen bara stod och gled runt på samma kvadratmeter. Like, hello, it's pretty neat in my comfort zone. Nä. Skridskor är en konst jag aldrig behärskat. Lärde mig aldrig att åka som barn eftersom jag hade konståkningsskridskor. Konståkningsskridskor! Som första skridskor?! DET ÄR FEL! Jag var liksom doomed to fail.

Men jag ville testa åka. Med Kim. Och nu har jag fått det. Fint ♥

Jag är lessssssssssssSz


Gaaaaah. Jag är less! På att vara föräldraledig. I'm so booooooored. Och trött. Haha. Få betalt (it ain't much though) för att vara hemma med en bebis kanske låter rätt bekvämt, och det var det förut men inte nu längre.

När jag tänker tillbaka på hösten så känner jag bara "Oh, how peaceful! Beautiful!". Kim jobbade få och korta pass (inte jättekul för ekonomin, but oh well), dagliga promenader (Ivy somnade oftast), fler blöjbyten men mindre äckligt bajs och många amningsstunder som tillät mig att chilla, softa, vila, koppla av, call it wathever you want. Kunde sitta i soffan och titta på serier och film, läsa bloggar eller blogga själv. DET VAR NAJS! Det var som att ta naps fast medan man är vaken. Kanske slänger rejält med rosa fluff på mina minnen nu, but I sincerly doubt it. Jag hann med saker! Även då Kim var på jobbet. Kanske inte jättemycket

Saknar inte sensommaren dock. Kvällarna av otröstlighet och gallskrik (tog mig genom den tiden med hjälp av Spotify och Musixmatch, dvs försökte överrösta henne med sång). Hahahahaha. Nej.

Men nu. Nu är det helt plötsligt jättejobbigt. Gaaaaah. Kim jobbar minst fem pass i veckan (ca$$hing tho), vanliga 8-timmars pass som en vanlig Svensson. Bara det att det typ bara är kvällspass så jag är lämnad ensam från när jag och Ivy kliver upp på förmiddagen fram till åtta, nio eller tio på kvällen. långa dagar och det är långtråkigt. Ensamt. Ivy's only fun for so long, and let's face it, att umgås med en bebis är inte samma sak som att umgås med en vuxen människa.
Ammar bara då Ivy vaknar under natten / morgonen så jag har inte kvar mina fina, lugna soffstunder. Nog för att det finns fördelar med att inte längre amma, men saknar dem. Bebisen var nöjd och jag var nöjd. Min enda egentid är då Ivy sover (ca aldrig), och den tiden ägnar jag åt att få i mig mat. Har försökt att göra lite eget men det är så frustrerande att behöva avbryta var femte minut (det här inlägget tog fyra dagar att få klart, anti-lol) att jag har insett att det bara är att ge upp och ha Youtube igång i bakgrunden hela dagarna istället.
Promenaderna har jag inte kommit igång med igen sen jag var sjuk pga kallt och för lat #hatarvinter. Har i alla fall börjat gå ner till Ica för att handla en till två gånger i veckan #progress. Gjorde det idag. Dagens roligaste.
Men mest har jag bara myror i huvudet. Kom och spela spel med mig. The Amazing Labyrinth? ANYTHING!

Så. Tack. Nu har jag fått klaga lite. Imorgon har Kim splitt-pass. Det är bättre. Då är han hemma under eftermiddagen så både jag och han får ett break.

# Hashtag # Skrev det här inlägget med Clara Henrys röst. Watdefuck?!

Friskförklarad

 
Jag är härmed friskförklarad! Wohoo! Av mig själv. För att jag orkar leva igen. Och jag är hungrig. Egentligen är jag nog inte helt frisk eftersom jag fått snuva och fortfarande har en dryg hosta, men jag jämför med mitt sängliggande jag under julveckan och förra veckan. Det var inte nådigt. Men så i tisdagskväll kände jag mig äntligen som mig själv igen (fick i mig riktig mat för första gången sedan julafton, maaaat) och i onsdags kunde jag vara hemma själv med Ivy precis som vanligt. Så. Skönt. Att. Vara. Tillbaka.

Men jag sitter inte här utan men. Kanske för livet. Den här influensan har lämnat mig med en skräck över att drabbas av influensan igen. Eller bara feber. Men enligt statistiken kommer det dröja ca ett och ett halvt år innan jag drabbas igen #börjarbävainförsommaren2017

Nu ska jag mata bebis och fortsätta leta bilder till min årsresumé (för en sån måste man ju ha).

Jag tror det blir bättre

 
Jag är fortfarande sjuk, men jag vill tro att jag börjar bli bättre. Det är dock svårt att vara hoppfull då det går så segt. Bilderna är från i onsdags. 
 
Var på vårdcentralen i måndags, men allt såg normalt ut och proverna visade på virusinfektion = influensan, som de inte kan göra något åt. Måndag och tisdag kväll hade jag feber på 39,8 och 39,4 grader. Igen. På onsdagen var jag helt slut i kroppen (precis som dagarna innan) och irriterad på att jag fortfarande hade hög feber om kvällarna, så jag ringde vårdcentralen igen.
Fick komma dit och ta prover, och trots att de visade på att jag blev bättre var jag likblek med en alldeles för hög vilopuls (hade knappt orkat mig ur sängen och var helt anfådd då jag satt upp), så de skickade över mig till akuten för mer prover.
Om jag ska vara ärlig kändes det jättebra. Fick dropp, fick vila, slappna av. Speciellt bra kändes det att få dropp. Har haft dålig aptit sedan den 20 december, och ännu värre blev det efter julafton. Har gått ner 6 kg och känner mig helt utmärglad. Dessutom har jag nästan tappat min bröstmjölkproduktion (försökte amma som vanligt, men så tog det längre och längre tid för brösten att fyllas på igen så det höll inte, är så himla ledsen).
Några andra resultat än en virusinfektion som kroppen skulle / höll på att ta hand om på egen hand fick jag inte. Självklart hade jag hoppats på någon slags mirakelmedicin, men den här gången kändes det ändå okej. Det känns som att de gjort allt de kan, tagit alla prover. Försöker lita på att min kropp sköter det här själv.
Min kropp känns fortfarande helt slut på, men det känns som att jag är på rätt väg. Fast helst vill jag bara lägga mig i en grav för att sedan återuppstå som ny. Är ledsen över att jag missade hela julen, nyår bryr jag mig inte så mycket om.

Firade världens lugnaste nyår någonsin igårkväll. Hade bara 38,3 graders feber vilket kändes som ett så stort framsteg att jag gjorde lyckovolter inombords (peppar, peppar, ta i trä). Vilade hela dagen och gick och satte mig i soffan vid elva. Skålade in tolvslaget med Pomac och såg på fyrverkerier genom fönstret. Sedan gick jag och lade mig.
 
Nu längtar jag efter att kunna hjälpa till med Ivy igen. Saknar min bebis. Jag längtar efter att få städa, att orka gå ut på en promenad, eller bara orka gå från ett rum till ett annat utan att behöva sitta ner...
Det är svårt att älska en kropp som inte orkar göra mig frisk, men jag försöker. Det går bara så jäkla segt.
 
Gott nytt år.
Shit vilken novell det blev... Längtar tills jag är frisk så jag orkar blogga... som vanligt... om roligare saker... med foton... heheheh

Tidigare inlägg