The start of something new

 
Nu har mitt nya liv börjat. Jag studerar härmed Bygg på Movant i Umeå, med inriktning plattsättning (dvs jobba med kakel och klinker). Vi börjar dock inte med våra specialyrken förrän till våren så jag har chans att ändra mig. Men just nu känns plattsättare rätt. Är egentligen också intresserad av träbygg (dvs snickare), men jag vet inte... Det känns inte riktigt helt hundra. Men vi ser väl.

Här är kurserna jag (vi) kommer läsa:
Bygg och anläggning 1
Bygg och anläggning 2
Husbyggnadsprocessen
Husbyggnad
Husbyggnad 2
Husbyggnad 3 - ombyggnad
Specialyrken 1
Specialyrken 2
Specialyrken 3

(detta är alltså en yrkesutbildning på gymnasienivå)

Alltså waaaah! Jag är så taggad! Och rädd! Liksom, vad har jag gett mig in i?! Jag kan väl inte bygga? Nä, kanske inte, men det är därför jag ska lära mig. Jag vet att jag är praktiskt lagd, och intresset finns där. Jag huserade faktiskt i min pappas verkstad en hel del när jag var liten, även om jag bara fick leka med trälim och spillvirke.

Hittills har vi bara haft teori. Känner mig fett rookie, men ändå inte helt lost. Har haft lite ångest, men mest känns det bra. Trots att jag måste kliva upp 06 på morgonen för att hinna med tåget (är verkligen ingen morgonmänniska). Ibland har vi hemmastudier, och då kan jag ta sovmorgon. Som imorgon ♥


Mot nästa äventyr | Part II

 
Burger King. Jag har trivts väldigt bra där, och jag gör det fortfarande. Därför känns det bra att inte säga adjö helt och hållet, att fortfarande ha något bekvämt att falla tillbaka till mitt i allt det nya (jag kommer jobba ett pass per helg). Det finns dock en hel del saker jag inte kommer sakna den dag jag lämnar stället helt:

• Att ha en bergochdalbana till schema.
• Att bara kunna se nämnda-bergochdalbane-schema två veckor framåt.
• Stängningarna. Ingen förstår hur less jag är på att städa samma skit om och om igen.
• Att bara få en halvtimmes rast hur länge jag än jobbar. Det är enda gången på hela jobbpasset en har chans att sitta ner.
• Att plocka på och av alla piercingar och smycken.
• Stressen och arga gäster.
• Att måsta hålla sina naglar kortklippta (och glömmer jag klippa dem går de av vilket fall).
• Att inte få måla naglarna.

Men det värsta måste vara att riskera att bli inringd på jobb, ofta i sista minuten, för att någon är sjuk. Går aldrig säker. Inte på mina lediga dagar, inte på semestern, och inte ens om jag råkar befinna mig i en annan stad. Typ Umeå (true story... "När kommer du hem då?" och så var den mother-daughter-dagen på IKEA förstörd, dessutom blev min förkylning pga detta och jag var tvungen att sjukanmäla mig dagen därpå, greaaaaat). Det går ju alltid att säga nej, men har jag inte en legit ursäkt (ingen barnvakt eller dagsutflykt till Nordpolen) är det sjukt svårt för jag vet hur desperata de är. Vi är liksom alltid så få vi bara kan vara, och får någon förhinder blir det kaos. Det märks verkligen om vi så bara är en person kort. Och det suger så himla mycket att en liksom inte bara kan planera in en vilodag hemma utan att göra något, för då känns det inte som en legit anledning till att säga nej ifall jag skulle bli inringd... Detta har retat upp mig så många gånger. Kommer verkligen. Inte. Sakna detta.

Men trots allt detta tycker jag omm att jobba på Burger King. Jag har trivts där. För bara några år sedan tänkte jag att jag aldrig skulle kunna trivas - och faktiskt ha kul - på ett sådant ställe. Men jag hade fel.
En viktig anledning till att jag trivs är självklart alla jag jobbar med. Bästa gänget. Och varje gång någon av mina bästisar har slutat och jag känt "Fuck, vad tråkigt det kommer bli att jobba nu", så har deras ersättare varit minst lika awesome och fortsatt gjort Burger King i Ö-vik till en fin arbetsplats (även om de som lämnat såklart är saknade). Min chef också. Hon är hur bra som helst. Schysst och supertrevlig.
Och jag vet att jag är uppskattad. Får ofta mycket ansvar, speciellt i köket. En gång fick jag hålla ett shift trots att jag inte är AL (arbetsledare), eftersom alla andra var sjuka. #fettstoltassåLOL

Burger King. Jag arbetade mitt sista pass igår. Mitt sista pass som ordinarie personal. Hädanefter blir det bara fritösos en gång i veckan.

Läs Part I här

När 25-årsdagen närmar sig

↑ m i n  ö n s k e l i s t a ↑
Öviks-poster, Nadja Wedin-bricka, krukor, kewla phonecases, byxor med snörning i sidorna (H&M), Mateus ostron-skål i grått, Missoni-parfym

Okej, hör upp! Om en vecka, torsdagen den 7 september, fyller jag år. 25 år. OMG. Det är stort. Jag är härmed vuxen på riktigt.

Att bli vuxen. De säger att det är på ens 18-årsdag det händer, en blir myndig. Men myndig enligt lagboken är inte nödvändigtvis vuxen. Jag kände mig långt ifrån vuxen då jag fyllde 18. Inte så att jag kände mig som ett barn heller, men jag var inte vuxen. Nope. Det hände allt eftersom de kommande åren, i synnerhet efter att jag blev mamma.

Att bli vuxen är inget som sker över en natt, utan det händer successivt och sedan står man bara där en dag och inser det. Like, Oh shit, jag är vuxen nu.
För mig hände det i år. Oh my God, jag är vuxen nu?! Och nu kommer åldern som markerar det. Det är klart att det är väldigt individuellt, men seriöst, detta blir mitt sista år som ungdom enligt SJ?! Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhh! Hilf mir.

Så, mina vänner. 7 september. Write it down.

Mot nästa äventyr | Part I


Elva dagar. Sedan räknas jag inte längre som ordinarie personal på Burger King. Åtta arbetsdagar. Efter det går jag från att ha en tillsvidaretjänst på 75%-ish till att jobba extra en gång i veckan.

Jag har bara jobbat på Burger King i ett år (och två månader), men det är tillräckligt för att det ska kännas sjukt konstigt. Jag ska börja plugga. Det var liksom hela 6 år sedan jag tog studenten, och efter det har jag fumlat efter mina karriärsdrömmar i mörker. Men nu har jag fått fotfäste. Jag ska börja plugga. Med mål att hamna i en bransch jag har jag har cirka noll erfarenhet inom men som jag tänkte skulle passa perfekt för mig. I don't even know anymore. Sjukt nervös. Kommer det ens gå vägen?

Utan att jämföra mig med någon annan känner jag att jag har ett tufft år framför mig. Pendla till Umeå varje dag. Studera på heltid. Jobba lördagar (jag har föreslagit endast stängningar, dvs 16:00-01:00). Barn. Hus. Eventuellt förverkliga några av våra renoveringsplaner. En sambo vars schema är som en liten bergochdalbana. Bara tanken gör mig trött. Men också taggad. Efter mina år utan moivation och så vidare känns det som att jag har en del att ta igen. Det är faktiskt bara ett år.

Min lilla bil



Igår tvättade jag min bil, och idag dammsög jag den. It looks so neat now. Yay.

Ja. Jag har en bil. En egen bil. Jag har haft mitt körkort i snart fem år, men aldrig under dessa fem år har jag varit intresserad av att äga en bil. Så sent som fram till årsskiftet kände jag att jag aldrig vill ha en egen bil. But then this year came, vi flyttade några kilometer bort från stan (provade att gå med Ivy till dagmamma sedan jobb, och det var inte hållbart), jag blev less på att vara beroende av andra (kunde inte längre låna Kims bil ju, since we broke up-ish) sååååååå biljakten började. Blev less på biljakten. Valde den fräschaste i min prisklass, inom rimligt avstånd och ba JAG TAR DEN (trots min faders småhat gentemot märket i fråga, LOL).

And I kinda like it. Det är långt ifrån min drömbil, men den funkar och den känns bra. En svart Ford Mondeo. Från 2004. Med skitfula fälgar och dålig radiomottagning.
Jag ville inte ens ha en så stor bil egentligen. I was like, "Jag vill ha en kombi, men den ska vara mindre än Kims [Audi A6] bil [som han hade då]", och så blev den inte det :PPppPpppPP

Och nu har jag dedikerat ett helt inlägg till min bil. Oj.

Puss!

Öh. Hej.

 
Alltså shiet. 2017 var inget bra år för bloggning. Men så kan det bli ibland. 2013 hände samma sak, men jag återvände. Nu känner jag mest; vi ser väl. Skriver blogginlägg i huvudet, men tar mig aldrig tid att faktiskt öppna bloggjäkeln. Så vi ser väl.

Men! Jag har semester nu! I två veckor, och det känns så himla skönt. Har jobbat stenhårt i hela juli.

Sometimes to stay alive you gotta kill your mind


Mina Belgien-naglar. Mitt favoritlack Just Lanai-ing Around från OPI och en liten TØP-logga. Orkar inte strula med mer komplicerad nailart än så här då jag tvingas ha korta naglar.

Ser fram emot att dela med mig av alla Belgien-bilder!

 
Kom hem från Belgien i lördags, spenderade resten av helgen i Stockholm och kom hem till Örnsköldsvik i söndags kväll. Igår sög. För två veckor sedan gick Kim tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten, och igår hade Kim öppningspass medan jag hade stängningspass. Jag sov när han drog till jobbet och han sov när jag kom hem. När han slutade började jag. Vi träffades alltså inte alls. Det var första gången detta hände igår, men absolut inte sista. Skulle vara fint om åtminstone en av oss kunde ha ett 7-16- jobb.
För Ivy går det i alla fall hur bra som helst. Hon är inskriven hos en dagmamma som dessutom också råkar vara hennes farmor, och hon trivs hur bra som helst. Kul!

En marknad med mat


Var på matmarknad med mamma och Ivy idag. Det är något hittepå med mat från "hela världen" de har riggat upp på torget denna helg, och jag älskar det. Det fanns mat från Australien, Tyskland, Italien, Frankrike, Polen, Thailand, Grekland und so weiter. Mat är naaaajs.
Mamma åt franska våfflor (yum) och jag åt något franskt som jag valde genom att äta med ögonen. Jag hatar potatis, tomat och rosmarin, som samtliga var inkluderade i denna maträtt, men det såg gott ut så jag ba what the hell. Det var gott. Jag kanske inte hatar potatis och rosmarin trots allt.
Sedan förlorade jag mig själv i engelsk fudge. Köpte fem bitar (Dr. Pepper, mojito, Jägermesiter, butter scotch och choklad) som jag ännu inte smakat, samt turkish delight. Because Narnia, that's why. Det smakade typ parfym, men på ett ganska gott sätt.

Norrskensmagi

 
Minns ni förra året när Kim, jag och brorsan drog ut på norrskensjakt mitt i natten. Well, here's a reminder (länk). I tisdags såg vi detta från vår balkong. Och det bästa är att denna gång såg våra ögon bättre än kameran (kanske dels för att vi glömde ställa in skärpan, LOL). När jag tänker tillbaka på det nu känns det nästan overkligt. Naturen är så himla häfig. Rymden är så himla häftig. Det var magi. Kändes lite som att vara med i en Harry Potter-film. HIMLEN VAR HELT GRÖN! OMFG!

De bortglömda fotografierna

1. Jag på min 12-årsdag, 2. Julafton 2004, 3. När jag fick min första mobiltelefon (13 år)
 
Åh, det här är så kul! Like, finally! Bilder från när jag är 12-14 år!
Mina föräldrar köpte en digitalkamera 2007 (jag var 14 år då och gick i åttan), innan dess fotade pappa analogt. Det är bara det att de slutade framkalla bilderna sommaren 2004, strax innan jag fyllde 12. Vi var i Danmark då och bilderna från den resan är de sista som finns fram till våren 2007. Ett glapp på nästan tre år. Dessa tre år inkluderar min 12-, 13, och 14-årsdag, vilka jag knappt minns något från. Och här har jag gått runt och trott att dessa år för alltid kommer sakna bildliga bevis*, men så kommer mamma med ett halvt dussin oframkallade filmrullar och bam, "Här är fotona från din 12-årsdag, julafton 2004 och lite från 2005". OMFG! Väntar med spänning på nästa framkallnings-harvest. THE EXITEMENT!

*sånär som på 9 kassa selfies tagna med en Sony Ericsson K700i. Så himla snygg sminkning *cringe* #2006


En rätt fucked up vecka

 
Det här gick ju bra. Trodde att jag äntligen skulle lyckas börja blogga regelbundet (varannan till var tredje dag vill säga). Men så kom den här veckan och ba förstörde allt.
Var schemalagd till två stängningspass och två kvällar, men det blev fyra stängningar och en kväll, varav en stängning med brutal övertid. Vi satt liksom och väntade på en lastbil från 01:00 till 06:00 på morgonen, men den kom aldrig. För den hade kört till annat ställe och lämnat leveransen. Like thank you very much. Här har vi suttit aströtta och frysit hela natten. Bleeeergh. Men min chef har lovat att det aldrig sa hända igen, haha. Sov bort hela min lediga dag dagen som följde.
Sedan var hon som skulle jobba stängning i fredags och igår sjuk så jag tog på mig det. But damn, I've been tired. Tack Kim för att du låtit mig sova hela veckan ♥ Bakade chokladmuffins till honom som tack.
 
Måste bara tillägga att jag trivs jättebra på mitt jobb, och de jag jobbar med är superschyssta. Det känns så himla bra. Nu ska gå igenom och redigera bilderna från förra helgens båttur. Cheers.

Burger Queen

GIF! Klicka på bilden om du läser via mobilen.

Heeeeeeeeeeeej. Har nu klarat min första jobbvecka på Burger King! Yay! Har doften av rostade hamburgarbröd inbränd i näsan hela tiden nu, haha. Idag har jag dock varit ledig, men imorgon är jag tillbaka på jobbet med ett kvällspass.
Det har gått bra. Mycket att göra och tänka på mest hela tiden, men det passar mig. Jag kanske verkar rätt lugn, men jag blir lätt rastlös, och blir nästan obekväm eller stressad om jag inte har något att jag ska göra, eller ännu värre; om jag inte vet vad jag ska göra. Skulle bli uttråkad av ett stillasittande jobb, på typ ett kontor t.ex. *cringe*.
Det är ett kul jobb, och det är kul att jobba med mat. Who would've thought. Känner mig naken utan alla piercingar bara, haha. Men jag trivs och det är det viktigaste. Alla andra som jobbar där (som jag hunnit träffa) är / verkar trevliga också.
Hittills har jag bara fått stå i köket, men jag hoppas att jag kommer få stå i kassan framöver någon gång också.

Jag älskar picknickar

 

Livssituationen

bild 1 | bild 2
 
Från och med den här månaden är Kim föräldraledig istället för mig. Nej, jag har inte fått jobb, men Kim ville vara pappaledig och jag vill kunna fokusera på att påbörja "min karriär" (dvs söka jobb och fundera på om / vad jag vill plugga, hehe), vilket jag sällan fått ro till som mammaledig med Kims fullspäckade jobbschema och sena kvällar.

Jag har varit enromt besviken på att jag inte ens fått ett litet sommarjobb, mest eftersom jag gått emot så många av mina comfort zones, typ som att gå dit och prata med dem innan de ens lade ut några lediga tjänster OMG #ångesteninfördetalltså Men mest känns det bara som vanligt. Jag är så himla van att vara arbetssökande att det skulle kännas mer konstigt om jag fått ett jobb. Skillnaden nu motför innan Ivy är att jag faktiskt har viljan, hoppet och motivationen nu. Men det känns som att det vilar en förbannelse över mig. Shewillnot getajobus. Förra året när jag inte kunde få något jobb eftersom jag skulle få barn mitt i sommaren, då minsann ringde två företag upp mig. Men i år när jag kan och vill mer än någonsin i hela min existens, nope, nothing. Men jag berättade ju för alla, så jag får väl skylla mig själv. Haha ja, the jinxing is real.

Men nu är jag glad igen. Det känns helt okej. Det är sommar. Jag har gjort ett fint veckoschema. Och så har jag börjat promenera igen. Om jag orkar uppdatera mitt iTunes-bibliotek kan jag börja jogga också, för jag saknar det, men det kräver en iPod. Eller Spotify Premium, men det vet jag inte om jag kan ta mig råd till.
Om jag får jobb eller inte är ju faktiskt inte upp till mig i slutändan (hatar när folk säger "Get a job!", well yeah, om det hade varit jag som bestämde hade jag haft ett jobb, duh, smh), men jag kan i alla fall göra vad jag kan för att strukturera upp vardagen och mitt liv. Jag är över att vara en motivationslös emohög. For realzz.

Request: Semester från livet

 
Vet inte vem som har grinat mest idag, jag eller Ivy. Förmodligen Ivy, eftersom hon faktiskt är en bebis, men faktum kvarstår; vi båda hade en dålig dag idag.

Den började bra, för min del i alla fall. Lite film, lite långpromenad, lite läsa-bok-i-solen-medan-Ivy-sov-i-vagnen. Men sedan kom vi hem, och hon blev gnällig, och jag blev gnällig, sedan blev båda gnälliga samtidigt. FUCKING PERF! Och jag ba "KIM KOM HEM SLUTA JOBBA TILL MIDNATT" (han slutade 21:15). Jag var helt slut trots att jag varit ute och fått både frisk luft och solsken, trots att jag drack massa vatten och åt lunch, mellanmål och middag. Och Ivy... Hon var förmodligen gnällig för att hon sov dåligt inatt, har strulig mage och håller på att få en till tand. Dålig kombo.

Det är helt okej att ha dåliga dagar, imo (fast det suger, såklart), men det är lite mindre okej då en har barn. För det enda en inte kan ta semester från är att vara förälder (om en inte avskaffar titeln helt, eller typ dör). Annars kan man till och med ta semester från livet. Och det hade jag behövt idag. God natt.

Innocent super smoothie

 
 
Ville vara testpilot för Innocent Super Smoothie hos Smartson, och det fick jag! Älskar Innocents vanliga juice så tyckte den här smoothien lät spännande. Där jag var hade de bara Antioxidant, vilket var rätt skönt då jag lider av grav beslutsångest (wanna try 'em all). Denna smakar kiwi, lime och wheatgrass. Tyckte det var en halvskum smak till en början, men väldgt snart blev den god! Limen gjorde den lite småsur också, mums!
Vet dock inte om jag skakade den för lite bara, för det var klumpar i den. Kändes inte så kul, även om det inte förändrade smaken något.

Vi åt en tidig middag idag så jag tog den till kvällsmellanmål. Mycket bättre än mitt vanliga skåpätande (bröd och choklad typ)(jag veeeeet, är sämst på att äta bra), som inte ger någonting. Nu blev av med mitt sug efter glass och höll mig relativt pigg och icke-hungrig till typ åtta på kvällen, så för mig var det ett värdigt mellanmål.

Rekomenderar jag denna? Japp! Bra snabbmellis imo. Vet dock inte vad den kostar eftersom jag fick den gratis, men jag brukar vara för snål för Innocent i vanliga fall, om det inte är extrapris. Är i alla fall sugen på att testa de andra två smakerna också.

I got myself swinging around a pole

 
Jag har testat pole dance. I söndagskväll gick jag på en prova-på-kurs. OMG. Kul! Svårt! Jobbigt! Har blåmärken på vaderna och sjukt mycket träningsvärk i magen och... armhålorna? WTF. Uppenbarligen använde jag de muskler vi inte skulle använda... För i de vi skulle använda känner jag ingen träningsvärk alls. Haha, I dunno. Är i alla fall stolt över blåmärkena, för det är ett bevis på att jag gjorde något utanför min comfort zone. Woho.
Kände bara att jag velat träna på varje grej vi gjorde tills det satt perfekt, vilket inte alls är vad prova-på innebär, meeeen så frustrerande att bara kunna allt halvdant. Får se till att få jobb snart så jag har råd att börja träna på riktigt.

Kanske kan ta Kim med mig. Han var definitivt intresserad av att hänga i stångar för ca 6 år sedan i alla fall:

 
Hade tydligen en... typ... festlokal... eller något åt det hållet när jag var 18. Loon... Det var tider det.

Jag har magsjuka, tyck synd om mig

 
Igår hade vi 40-årsfest för en av mina kusiner. Så kul! Tänkte jag att det skulle bli i alla fall. Hade verkligen sett fram emot att få festa med min släkt, och kanske eventuellt gå ut senare på kvällen. Istället fick jag... trumvirvel... magsjuka! Någt jag inte fått mysa med sen jag var nio, tio år. Yay! 
 
Hade lite ont i magen redan då jag kom dit vid fyra, men jag trodde bara att jag var hungrig (trots att jag nyss ätit lunch). Tills jag fick veta att en av mina kusiner låg hemma i magsjuka. And I was like fuck, fuck, fuck, för jag hade träffat honom kvällen innan.
Försökte inte tänka på det, men då det var dags för mat tog det emot och jag kände ett stygn av illamående. And I was like fuck, fuck, fuck, och började äta i snigelfart samt ta minst två glas vatten till varje alkoholhaltigt (vilket inte blev mer än två glas vin och en öl på ca fem timmar, ifall någon tänker att jag kanske bara blev för full). 
Alltså, jag vägrade! Jag har emetofobi (rädsla för att spy) och är det något jag kan skjuta upp i evigheter så är det att spy. Just nope, I don't do that.
Vid nio satt jag och spelade spel med de yngsta i sällskapet. Började få himla ont i magen nu. Det hjälpte inte att jag drack mängder med vatten, tillslut var jag helt enkelt tvungen att ge med mig. En av mina största farhågor hade slagit in. Jag hade fått magsjuka. Noooooooooooooooo! 
Gick ut och ringde Kim och vägrade gå in igen. Varnade alla som kom ut att jag trodde jag fått magsjuka. Blev förundrad över att ingen verkade få panik, hallå what?! För hos mig pågick en inre kamp, jag mot magen. Inte spy, inte spy, inte spy. Vägrade. Ibland kändes det som att jag skulle vara tvungen att ge upp och möta mitt öde, så jag började gråta. För enligt mig är att spy = döden, trots att jag vet att det oftast blir bättre efteråt. Men ångesten inför det alltså... FUCK! 
 
(stort btw, då jag kom hem åskade det, trodde jag, men det var tydligen jordbävning i Bottenviken, så läskigt) 
 
Spydde två gånger i natt and that's it. Har fortfarande lite ont i magen, men mest har jag ont i huvudet eftersom jag prioriterat att sova framför att dricka. Men. Magsjukan har fått sällskap av en svag förkylning och jag har kliande utslag över armarna och benen precis som i somras. Whaaaat?
Ska försöka få i mig massa vätska nu. Om jag inte varit så rädd för att bli värre igen hade jag klunkat i mig flera liter på en gång. Är törstiggggggg. Och saknar Ivy så det gör ont. Har fått Ivy-förbud, så jag vill bara bli frisk så jag får kramas me na <3
 
Ja. Var bara tvungen att skriva om detta. Traumatisk upplevelse, osv osv.

Jag har fått pappas gamla kamera

 
Jag har fått pappas gamla, analoga systemkamera, Canon A-1, inklusive tre objektiv. Den är från 80-talet sa han.

För... Jag framkallade två gamla fotorullar härom månaden, en från år 2000 och en från 2004, och tillbaka med bilderna fick jag två oexponerade rullar (tomma) varesig jag ville eller inte. Frågade därför om jag fick låna pappas gamla kamera för att de ska få komma till användning, men istället fick jag den. Han har inte använt den på flera år, och tänkte ändå göra sig av med den.
 
Jag är ju inte helt dum då det kommer till kameror men jag känner mig ändå helt lost. Mest är jag rädd för att förstöra filmrullarna, sätta i ny film och ta ur den gamla... Samtidigt är jag väldigt nyfiken på att testa att fota analogt. Har endast gjort det med engångskameror tidigare, så detta är en rejäl uppgradering. En grej jag ser fram emot att testa är att ta dubbelexponerade bilder, dvs man fotar två bilder i en. Endera blir det katastrof eller helcoolt, vi får se.
Men till att börja med ska jag lära mig hur den här saken fungerar... Det kan ta ett tag.

Ivy har blivit kidnappad!


Kidnappad med tillåtelse såklart. Från 13:00 till 17:30. Det är hela fyra och en halv timme! SO MUCH TIME! I was like VAD SKA JAG GÖRA?! Chilla ba? Blogga eller pyssla eller städa eller vaaaaad? Jag vet inte ens vad jag vill göra. Är så van vid att alltid ha en bebis hängandes i armen eller sittandes bredvid mig i soffan att så fort hon sover (eller har bortrövats för första gången som nu är fallet) så känns möjligheterna så oändliga att jag blir helt handlingsförlamad.

Det är rätt skönt att inte göra något alls också, men under de drygt två timmarna som nu passerat har jag diskat, städat undan en hög på skrivborde, ätit en glass och klappat på katten (Jamie alltså... inget annat...). Och nu bloggar jag (obviously). Förutom detta inlägg förbereder jag två till. Kul.

Torsdagskramar!

Tidigare inlägg