Sudio Tio och min kassa iPhone

 
 
Jag önskade mig bluetooth-hörlurar när jag fyllde år. Sudio Tio i mörkgrönt. Finaste färgen. Och som bilderna avslöjar fick jag dem också. Av Kim. Tack Kim. Älskar dem (och dig).
Lyckan varade dock inte länge eftersom jag väldigt snabbt insåg att jag inte kan använda dem till fullo. En ganska dyr upptäckt. Jag behöver en ny telefon.
 
Egentligen visste jag ju detta redan, detta är bara ännu en sak på listan över varför jag behöver köpa en ny telefon. Men jag är en sådan person som drar mig för att byta telefon. Jag har endast haft fyra (4) telefoner inom en 15-årsperiod och det är något jag är stolt över faktiskt. Men problemen börjar bli allt för många med min nuvarande för att inte byta ut den. 
 


Let me tell you: 
'• Sprucken skärm sedan 1 år tillbaka.
• Wi-fi-räckvidden suger. Blir alltså inget Instagram-scrollande i sängen om jag har slut surf (men det kanske är en bra grej). Ibland spelar det inte ens någon roll om jag är i samma rum som routern.
• Måste ha hörlurar eller högtalare när jag pratar i telefon för att kunna höra personen på andra sidan. Ett knäppt tyst rum funkar också.
• Ibland får den för sig att jag inte har något SIM-kort. Och ibland nöjer den sig med att avsäga sig all täckning.
• Bluetooth-räckvidden är ett skämt.
 
Och vid sista punkten ser ni att det matchar illa med min fina födelsedagspresent. Jag kan ha telefonen MAX 30 cm från hörlurarna och få det att funka. Men kommer något förmål eller kroppsdel mellan blir det störningar, eller ja, det blir helt tyst faktiskt. Kan inte ens ha hörlurarna runt halsen, för då blir det störningar. Oklart vad som är i vägen då. Öronen? Halsen? Axeln? Håret?
Eftersom jag har märkt av detta när jag använt min telefon tillsammans med bluetooth-högtalare (telefonen måste ligga intill högtalaren, like kloss mot) så förstår jag inte hur jag inte såg detta innan. Men kan i alla fall använda dem till surfplattan och titta på film i köket while macking a snack like a queen.
 
So yeah, I need a new fucking phone.

Life right now be like:

 
Ojdå. Råkade visst skita i bloggen i en eller två veckor. Fyllde år, jobbade och var på utflykt osv osv.

Har panik över jobbet. Jagar timmar för att få lön.Vantrivs men skrattar för dom jag jobbar med är bra. Söker jobb, men kanske för få. Jag får ändå nej på nej på nej så vad spelar det för roll? Hatar att ringa, men det är ändå bättre att få ett nej på en gång än att sitta och hoppas i veckor för att sedan få det där mailet ingen vill ha. På telefon sveper de in nekandet i en mysig liten filt när de hänvisar till framtiden, några dörrar lämnas på glänt. 
 
Har skaffat mig ett beroende i form av Tradera. Letar begagnade barnkläder som alltid kostar det dubbla i slutändan tack vare frakten. Älskar barnkläder. Fina i brunt, beige, gult och grönt. Ivy vill ha färgstarkt med glitter och prinsessor och magi så det får hon, men Luna kan jag klä hur jag vill.
 
Jag skriver blogginlägg i tankarna och är taggad. Men när kvällen kommer är jag trött och vill helst bara lägga mig i soffan med min vän Netflix. Är det hösten? Är det PMS? 
Har så mycket jag vill göra, men istället gör jag inget. Vill på dagen för en gångs skull, men då är jag upptagen med att krama min 1-åring, och det är faktiskt det bästa jag vet.
 
Men mina bloggplaner finns, och de lyder:
♥ Min och Lunas födelsedag.
♥ Uppföljning av min hy.
♥ Summer bucketlist 2020: Redovisning.
♥ Burger King-musik.

Sommar på bloggen

 
Sommartider hej, hej! Sommartider! Om två dagar är juni här, min sista månad som föräldraledig. I nuläget publicerar jag ett inlägg var tredje dag (jag mår bra av rutiner, okej), men under sommaren tänker jag publicera inläggen var fjärde dag istället. Och varannat inlägg kommer vara en throwback.
 
Jag har bloggat konstant mellan 2009 och 2012. Under min första bloggpaus 2013 mådde jag skit, men det hände också en hel del bra saker. En weekend i Göteborg och en roadtrip genom Norge, till exempel.
Mellan 2017 och 2019 har bloggpauserna kommit som ett brev på posten efter årsskiftet, och hållit i sig nästan ända fram till hösten. En hel del fint, och mycket somrigt har undgått att hamna på mitt digitala fotoalbum. Så som Lycksele 2017 och Furuvik 2018. 
Och det är dessa throwback jag tänkte slänga ut under sommaren. Började ju lite smått redan i april med Valborg (2017, 2018, 2019).

En torsdag

 
I torsdags. 20 02 2020. Ett foto i timmen. Ready set go!

06:45 - Luna vaknar för andra gången (första gången var 03:30). Amningsdags. Lyckas inte lägga ner henne igen, så jag låter henne ligga kvar vid bröstet medan jag försöker sova lite till i halvsittande läge.

08:20 - Dags att kliva upp! Det är Ivys dagmamma-dag, och jag måste väcka Luna. Ivy sitter redan i sängen och äter frukost och tittar på Youtube. Själv har jag bara lyckats halvsova den senaste timmen.

09:15 - Dags att skjutsa Ivy! I vanliga fall brukar Luna somna om i bilen, men inte idag. Typiskt.

10:15 - Äter frukost i soffan framför en serie. I nuläget är jag på sluttampen av Gilmore Girls säsong 5. Ammar igen.
 
 
11:40 - Promenad. Eftersom Luna inte somnade i bilen har hon blivit supertrött vid det här laget. Det är halt och blåsigt. Brukar vara ute i ungefär 50-60 minuter. Luna fortsätter sova efter promenaden, något som är mycket sällsynt, but it makes sense då hon var vaken mellan 08-11. 

12:30 - Luna sover! Egentid! Barnbidraget kom idag, så betalar lite fakturor och gör budget för den kommande månaden. Adulting and so on.

13:30 - Dator-tid! Passar på att måla naglarna trots att Luna nu sovit i två timmar och riskerar att inte hinna bli klar innan hon vaknar. Living on the edge.
 
 
14:40 - Luna vaknar efter nästan tre timmar. Naglarna är färdiga (har fotat dem till ett eget inlägg). Luna får lite gröt. Det tycker hon är gott.
 
15:10 - Diverse. Mellis till mig. Mys och bus med Luna. Ammar. Petar på telefonen och så vidare.
 
16:40 - Kim och Ivy ska äta korvstroganof till middag, vilket jag hatar, så jag har rotat fram en kycklingklubba som jag förbereder och stoppar in i ugnen.
 
 
17:25 - Sitter i soffan och ammar när Kim och Ivy kommer hem. Försöker få Luna att sova lite, men det går sådär. Hon sover i kanske 20 minuter.
 
18:15 - Middag. Farmor och farfar (dvs mina svärföräldrar) kommer förbi på kaffe.
 
19:15 - Oklart. Jag ammar lite. Ivy ska äta kvällsfika men har inte riktigt ro att sitta still. Jag går runt i hemmet. Bläddrar i en tidning. Luna hoppar hoppgunga.
 
20:00-ish - Nattar äntligen färdigt Ivy. Sedan får jag träna lite (hittade en "30 day prfect abs challenge" som jag gör lite för kul då jag ville se hur långt jag klarar, vilket visade sig vara dag 7). Glömde fota.
 
21:30 - Dusch. Dagbok. God natt. Jag sätter mig i sängen och ammar Luna till sömns medan jag ser på Gilmore Girls. Själv får jag sova runt 23.
 
Och så kan en vanlig dag se ut hos oss!

Staycation-drömmar

Blandade bilder från 2013-2015

När man har småbarn är det najs att ha barnvakt ibland. Vi har turen att ha mor- och farföräldrar (med flera) som gärna är barnvakt då och då. Så att Kim och jag kan gå på julfest med hans jobb eller bygga förvaring under Ivys säng. Och i slutet av denna månad ska vi faktiskt åka till Stockholm i ett par dagar. Kommer bli så skönt.
 
Men. Vet ni vad jag verkligen drömmer om just nu. Staycation. Utan barn. Jag vill vara ledig hemma utan barn. Barnen kan få åka på semester. 
 
Jag vet att jag alltid tycker att huset känns oändligt tomt de gånger noll stycken barn befinner sig i det, och att jag börjar längta efter dem bara efter några timmar. Men nu när jag inte varit ifrån barnen (syftar egentligen mest bara på Luna) mer än några timmar sedan september (rekordet är en fjärdedels dygn) skulle det bara vara så skönt att få vara själv. Eller ja, med Kim. Jag vill vara ensam med Kim. För det saknar jag. När Luna blivit lite större och jag börjar tjäna pengar igen då ska vi gå på dejt en gång i månaden.
 
Men just nu vill jag vara hemma. Med Kim. Leva livet som vi gjorde innan barn för en helg. Vi kan spendera en hel dag i soffan och plöja en hel serie. Äta vad vi vill, när vi vill. Glass till lunch. Sitta vid datorn eller pyssla med något kul på var sitt håll under dagen och mötas på kvällen. Äta middag och se en film. Helt ostört. Tre, fyra dagar. Helt perfekt. Det vill vi ha.

Ett helt vanligt blogginlägg om livet just nu

 
Det här med att blogga hade varit så mycket enklare om jag bara vardagsbloggat, dvs skrivit om mina dagar rätt upp och ner. Men å andra sidan hade jag förmodligen inte bloggat då eftersom jag inte tycker att det är kul att blogga i dagboksform. Jag har en privat dagbok och jag tror seriöst ingen hade tyckt den var särskilt kul att läsa. Just nu skriver jag nämligen mest om Lunas sovrutiner.
 
Dessutom är mitt liv inte särskilt händelserikt just nu. Jag har levt i bebisbubblan (som faktiskt inte är någon rosaskimrande dröm) i fyra månader nu, och härom dagen mådde jag lite dåligt över att jag inte ådstakommit något under den här tiden. Men det är en dum tanke, för mitt enda jobb just nu är egentligen att hålla en bebis vid liv. Jag  s k a  vara en levande mjölkmaskin. Jag ska bära bebis, byta blöja på bebis, och (förhoppningsvis) få bebis att sova. Och allt jag faktiskt hinner med är en bonus som kommer i andra hand. Att bara vara med mina barn under en hel dag är good enough. Att jag också har fotat, bloggat och målat om ett rum är faktiskt väldigt bra jobbat med tanke på omständigheterna.
 
Och ikväll började Kim och jag att bygga stommen till förvaring-under-Ivys-och-snart-Lunas-säng. Jag frågade Kim vad jag gjort om Luna inte funnits (samtidigt som jag beundrade den lilla nyvakna klumpen), och han svarade att jag haft tid till allt det där jag vill göra nu men inte hinner. Och jag tänkte att jag kanske skulle ha varit plattsättar-lärling nu eftersom jag aldrig behövt ta en paus från jobbsökandet iom graviditeten och tjänat mer pengar istället för mindre iom föräldraledigheten. Men Luna är värd mer än alla pengar i världen, och jag vill inte byta bort henne mot "mer tid". 

Blink 182 - Halva 2019 har passerat

 
Halva 2019 har passerat, så det är väl så dags nu...
 
Det blev visst en bloggpaus på drygt ett halvår. Jag som precis kommit igång igen, jag som kände mig så taggad. Men så kom julen och nyår, och efter det kom illamåendet.
 
Jag har en känsla av att de flesta som läser min blogg känner mig personligen, och gör man inte det så följer man mig på Instagram. Så att jag blev gravid igen i december förra året är inte längre någon stor nyhet. Jag är liksom i vecka 32, det är inte länge kvar nu.
 
Men i alla fall, jag började året med en bakfylla helt utan alkohol som varade i flera veckor. Veckor som blev månader. Jag slapp spy, men jag mådde skit. När jag inte kämpade med jobbet kämpade jag med att försöka vara mamma till Ivy, men mest låg jag i soffan framför Netflix. Avverkade alla säsonger av Orange Is The New Black, och så någon en-säsongare här och där.
 
Datorn förblev orörd. Laddade inte ens över bilder från telefonen och kameran. Det tog jag tag i härom veckan (och jag har fortfarande kameran kvar att tömma, uhhhh).
Men så en kväll i april kände jag bloggsuget komma tillbaka. Ja! Kul! Men då startade inte datorjäkeln. Irony at its finest. Helt väck var den.
 
Köpte en ny i maj, eller rättare sagt delar till en ny. Jag har lämnat laptop-livet och skaffat en stationär. Helt super känns det. Så mycket bekvämare. Helnöjd.
Hälften nytt och hälften från Kims fyndlåda i källaren. Nytt tangentbord, ärvd skärm. Och till allt detta ett uppiffat kontor. Ja, sen illamåendet började avta i våras har jag pysslat mycket med inredning och småfix i hemmet.
 
Jag är så taggad på livet, på att göra fint hemma, på sommaren, på att få en liten bebis och ett syskon till Ivy (som gärna berättar varför mammas mage blivit så stor).
Och jag har saknat att blogga, så jag hoppas jag kommer orka fortsätta.
 
PS. Måste byta font i rubriken. Ser helt fel ut. I didn't leave it like that.

H ö s t s k r u d

 
 
Skulle in och skriva ett gäng inlägg (för än en gång hade det lyckats gå veckor av tystnad) men insåg att min header inte längre tilltalade mig, och pysslade ihop en ny istället. Bakgrunden fick även lite nya färger. Jag är nöjd.

Vi tar vid där vi lämnade senast

 
Den 18 februari 2018 höll jag på att spricka av känslor. Det fanns ett ämne jag behövde skriva av mig om. Minns ni?
Sedan gick det väldigt snabbt utför. Allt föll isär. Igen. Payback is a bitch I guess. Och med det dog även skrivglädjen.

Den 17 november 2017 var den sista gången jag bloggade dessförinnan.
Det var väl ungefär då jag och Kim åkte till Stockholm för att se Rise Against och Sleeping With Sirens.

Hade en fin jul. Första julen i huset.

Skolan. Jobbade ihop med Vanessa och Hannes vilket resulterade i vänskap. Den första lite tightare än den senare.
Gjorde mindre och mindre träarbeten och mer och mer kakel, sen hade jag praktik på Skanska / NUS i Umeå i två månader. Det var en lärorik men stressig tid.

Och nu har det varit sommar. Värme. Sol. Då mår jag bra. Och två veckors ledighet. Det behövde jag.
Solat, badat, geocacheat och hittat massa coola locations. En sväng till Furuvik. Bara bra.

Nu har jag bara en månad kvar på Movant (skolan). Måste hitta en praktikplats. Eller lärlings-plats. Stressen. Paniken. Jag har ju Burger King att falla tillbaka på, men vill inte fastna där.

Hai. Bai. I dunno.

 
Hej. Råkade visst försvinna för några månader, men jag är här nu. Jag lever.
Jag vet inte om jag ska börja blogga igen. Jag vill, för jag saknar det jättemycket, men det funkar liksom inte just nu.

Men det finns en sak jag måste skriva om. Snart. Vänta lite. Det kommer. Först vill jag bara säga hej.

Livet flyter på. Med tidiga mornar och sena kvällar. Från Ö-vik till Umeå, och Umeå till Övik. Hemmastudier på måndagarna. Jobb ett pass per helg. Lägger en till alla nödvändiga hemmasysslor (diska, laga mat, fixa matlådor, städa, träna, duscha, tvätta, natta barnet...) så finns det inte mycket tid över. Och min enda lediga dag per vecka bokas lätt in av en aktivitet eller annan, för en måste ju träffa vänner också.

Därför. Därför finns det inte tillräckligt med tid till att blogga.

Det som egentligen hände var att jag satte mig ner vid datorn för att blogga. Det var oktober. Jag behövde ladda över bilder från telefonen till hårddisken. Men det gick inte. Jävla iPhone. Bytte från Android till iOS i juni förra året. Trivs med den jättebra FÖRUTOM NÄR DEN JÄVLA SKITEN SKA SAMARBETA MED NÅGOT ANNAT ÄN FUCKING APPLE. För det går inte. Så jag orkade inte. Jag bloggar väl inte då.

Men nu! Kom på att jag kunde använda iCloud. Försöker få ner dem därifrån i detta nu. Går inte felfritt, but it works.

Bai.

Vecka trettionio

 
Denna vecka alltså. Känns som att jag knappt varit hemma. Much plans, wow. Men jag visste att det skulle bli så, jag har hela tiden varit inställd på att min egentid (eller åtminstonde hemmatid) skulle minska drastiskt då jag började plugga (eftersom jag samtidigt både jobbar och är småbarnsmamma). Men hädanefter ska jag försöka undvika att planera in fler kvällsaktiviteter än en per vecka. Jag pallar inte det, haha.


Måndag. Ibland åker jag till min mamma för att låna hennes träningscykel. Tänkte åka hem och måla naglarna och färga håret direkt efter, men fick sitta där till halv tio för min brorsa behövde skjuts till Rececentrum. Går och lägger mig tio i vanliga fall, men färgade håret i alla fall. Var så himla less på mitt hår.


Tisdag. En kväll för ungefär en månad sedan tyckte jag att det verkade som en bra idé att vara med i en skådespelar-workshop. Har en filmmaking som intresse och regissör som drömjobb kan det ju vara bra tänkte jag. Öhhhhhhhhh. Har jag sagt att jag är diagnoserad av social fobi? Det var sjukt intressant, men mådde sjukt dåligt. Jag kan inte skådespela. Undrade mest vad i helsike jag gjorde där. Men så sitter man där och försöker spela skittaskig kompis medan Adam Pålsson (medverkat i bl.a. Torka aldrig tårar utan handskar (2012), Portkod 1525 (2014), I nöd och lust (2015)) coachar en till att framkalla jobbiga känslor en inte ens känner. Dog lite inombords.

Onsdag. Tjejkväll på stan! Ett årligt evenemang som anordnats i Örnsköldsviks stadskärna sedan... I don't even know. 2006 minst. Butikerna har öppet till 21 och allt kretsar kring shopping och köphets med diverse erbjudanden, men jag kan inte låta bli att tycka det är mysigt på något sätt. Inte trängseln och köphetsen, men höstnatten och att få se Örnsköldsviks annars så folktomma gator vid liv ända in på kvällen. Och är det något jag tänkt köpa i vilket fall kan jag lika gärna passa på då de har specialerbjudanden, för till skillnad från mitt 14- och 18-åriga jag har jag lärt mig att hantera pengar.

Torsdag. Träna och prismärka Ivys urväxta kläder inför Recycling mums. Kanske inte låter som så himla mycket, men det tog hela kvällen.


Fredag. Var så himla trött efter veckan som varit. Tidiga mornar och sena kvällar. En utekväll väntade. Rock On The Hill. Var så himla otaggad, haha #gammal.


Lördag. Förmiddagen: Recycling mums, en marknad med begagnade barnkläder mm. Fyndade extrakläder till Ivy och tjänade själv in en slant. En del kvarvarande kläder skänks dessutom till behövande i Ukraina. Bra grej.
Sedan hängde jag på Burger King resten av kvällen. För jag jobbar där. Jag jobbade.

Söndag. Dagen jag sett fram emot hela veckan. För att jag skulle få vara helt ledig. Inga planer. Meeeeeen sedan behövdes jag på jobbet, and I was like fine, om jag får börja 17:00 istället för 15:00. Fyra timmar, that I can manage. I mean, I need the money.

När 25-årsdagen närmar sig

↑ m i n  ö n s k e l i s t a ↑
Öviks-poster, Nadja Wedin-bricka, krukor, kewla phonecases, byxor med snörning i sidorna (H&M), Mateus ostron-skål i grått, Missoni-parfym

Okej, hör upp! Om en vecka, torsdagen den 7 september, fyller jag år. 25 år. OMG. Det är stort. Jag är härmed vuxen på riktigt.

Att bli vuxen. De säger att det är på ens 18-årsdag det händer, en blir myndig. Men myndig enligt lagboken är inte nödvändigtvis vuxen. Jag kände mig långt ifrån vuxen då jag fyllde 18. Inte så att jag kände mig som ett barn heller, men jag var inte vuxen. Nope. Det hände allt eftersom de kommande åren, i synnerhet efter att jag blev mamma.

Att bli vuxen är inget som sker över en natt, utan det händer successivt och sedan står man bara där en dag och inser det. Like, Oh shit, jag är vuxen nu.
För mig hände det i år. Oh my God, jag är vuxen nu?! Och nu kommer åldern som markerar det. Det är klart att det är väldigt individuellt, men seriöst, detta blir mitt sista år som ungdom enligt SJ?! Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhh! Hilf mir.

Så, mina vänner. 7 september. Write it down.

Min lilla bil



Igår tvättade jag min bil, och idag dammsög jag den. It looks so neat now. Yay.

Ja. Jag har en bil. En egen bil. Jag har haft mitt körkort i snart fem år, men aldrig under dessa fem år har jag varit intresserad av att äga en bil. Så sent som fram till årsskiftet kände jag att jag aldrig vill ha en egen bil. But then this year came, vi flyttade några kilometer bort från stan (provade att gå med Ivy till dagmamma sedan jobb, och det var inte hållbart), jag blev less på att vara beroende av andra (kunde inte längre låna Kims bil ju, since we broke up-ish) sååååååå biljakten började. Blev less på biljakten. Valde den fräschaste i min prisklass, inom rimligt avstånd och ba JAG TAR DEN (trots min faders småhat gentemot märket i fråga, LOL).

And I kinda like it. Det är långt ifrån min drömbil, men den funkar och den känns bra. En svart Ford Mondeo. Från 2004. Med skitfula fälgar och dålig radiomottagning.
Jag ville inte ens ha en så stor bil egentligen. I was like, "Jag vill ha en kombi, men den ska vara mindre än Kims [Audi A6] bil [som han hade då]", och så blev den inte det :PPppPpppPP

Och nu har jag dedikerat ett helt inlägg till min bil. Oj.

Puss!

Öh. Hej.

 
Alltså shiet. 2017 var inget bra år för bloggning. Men så kan det bli ibland. 2013 hände samma sak, men jag återvände. Nu känner jag mest; vi ser väl. Skriver blogginlägg i huvudet, men tar mig aldrig tid att faktiskt öppna bloggjäkeln. Så vi ser väl.

Men! Jag har semester nu! I två veckor, och det känns så himla skönt. Har jobbat stenhårt i hela juli.

Sometimes to stay alive you gotta kill your mind


Mina Belgien-naglar. Mitt favoritlack Just Lanai-ing Around från OPI och en liten TØP-logga. Orkar inte strula med mer komplicerad nailart än så här då jag tvingas ha korta naglar.

Ser fram emot att dela med mig av alla Belgien-bilder!

 
Kom hem från Belgien i lördags, spenderade resten av helgen i Stockholm och kom hem till Örnsköldsvik i söndags kväll. Igår sög. För två veckor sedan gick Kim tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten, och igår hade Kim öppningspass medan jag hade stängningspass. Jag sov när han drog till jobbet och han sov när jag kom hem. När han slutade började jag. Vi träffades alltså inte alls. Det var första gången detta hände igår, men absolut inte sista. Skulle vara fint om åtminstone en av oss kunde ha ett 7-16- jobb.
För Ivy går det i alla fall hur bra som helst. Hon är inskriven hos en dagmamma som dessutom också råkar vara hennes farmor, och hon trivs hur bra som helst. Kul!

En marknad med mat


Var på matmarknad med mamma och Ivy idag. Det är något hittepå med mat från "hela världen" de har riggat upp på torget denna helg, och jag älskar det. Det fanns mat från Australien, Tyskland, Italien, Frankrike, Polen, Thailand, Grekland und so weiter. Mat är naaaajs.
Mamma åt franska våfflor (yum) och jag åt något franskt som jag valde genom att äta med ögonen. Jag hatar potatis, tomat och rosmarin, som samtliga var inkluderade i denna maträtt, men det såg gott ut så jag ba what the hell. Det var gott. Jag kanske inte hatar potatis och rosmarin trots allt.
Sedan förlorade jag mig själv i engelsk fudge. Köpte fem bitar (Dr. Pepper, mojito, Jägermesiter, butter scotch och choklad) som jag ännu inte smakat, samt turkish delight. Because Narnia, that's why. Det smakade typ parfym, men på ett ganska gott sätt.

Norrskensmagi

 
Minns ni förra året när Kim, jag och brorsan drog ut på norrskensjakt mitt i natten. Well, here's a reminder (länk). I tisdags såg vi detta från vår balkong. Och det bästa är att denna gång såg våra ögon bättre än kameran (kanske dels för att vi glömde ställa in skärpan, LOL). När jag tänker tillbaka på det nu känns det nästan overkligt. Naturen är så himla häfig. Rymden är så himla häftig. Det var magi. Kändes lite som att vara med i en Harry Potter-film. HIMLEN VAR HELT GRÖN! OMFG!

De bortglömda fotografierna

1. Jag på min 12-årsdag, 2. Julafton 2004, 3. När jag fick min första mobiltelefon (13 år)
 
Åh, det här är så kul! Like, finally! Bilder från när jag är 12-14 år!
Mina föräldrar köpte en digitalkamera 2007 (jag var 14 år då och gick i åttan), innan dess fotade pappa analogt. Det är bara det att de slutade framkalla bilderna sommaren 2004, strax innan jag fyllde 12. Vi var i Danmark då och bilderna från den resan är de sista som finns fram till våren 2007. Ett glapp på nästan tre år. Dessa tre år inkluderar min 12-, 13, och 14-årsdag, vilka jag knappt minns något från. Och här har jag gått runt och trott att dessa år för alltid kommer sakna bildliga bevis*, men så kommer mamma med ett halvt dussin oframkallade filmrullar och bam, "Här är fotona från din 12-årsdag, julafton 2004 och lite från 2005". OMFG! Väntar med spänning på nästa framkallnings-harvest. THE EXITEMENT!

*sånär som på 9 kassa selfies tagna med en Sony Ericsson K700i. Så himla snygg sminkning *cringe* #2006


Jag älskar picknickar

 

Request: Semester från livet

 
Vet inte vem som har grinat mest idag, jag eller Ivy. Förmodligen Ivy, eftersom hon faktiskt är en bebis, men faktum kvarstår; vi båda hade en dålig dag idag.

Den började bra, för min del i alla fall. Lite film, lite långpromenad, lite läsa-bok-i-solen-medan-Ivy-sov-i-vagnen. Men sedan kom vi hem, och hon blev gnällig, och jag blev gnällig, sedan blev båda gnälliga samtidigt. FUCKING PERF! Och jag ba "KIM KOM HEM SLUTA JOBBA TILL MIDNATT" (han slutade 21:15). Jag var helt slut trots att jag varit ute och fått både frisk luft och solsken, trots att jag drack massa vatten och åt lunch, mellanmål och middag. Och Ivy... Hon var förmodligen gnällig för att hon sov dåligt inatt, har strulig mage och håller på att få en till tand. Dålig kombo.

Det är helt okej att ha dåliga dagar, imo (fast det suger, såklart), men det är lite mindre okej då en har barn. För det enda en inte kan ta semester från är att vara förälder (om en inte avskaffar titeln helt, eller typ dör). Annars kan man till och med ta semester från livet. Och det hade jag behövt idag. God natt.

Tidigare inlägg