God jul önskar vi er alla


Bryter tystnaden med en julhälsning. Lite jul ska jag väl ändå kunna bjussa på här i bloggen. Tycker jag ändå fått in lite jul i hemmet. Är jag Team beige och natur eller Red all the way? Jag står nog mitt emellan. Älskar beige och natur, men hos mig vill jag gärna ha röda små färgklickar. Det verkar ha kommit med husinköpet.
 
Granen är klädd med Luna i åtanke. Så klåfingrig som hon är var aldrig Ivy. Inte för att ornaments i midjehöjd och uppåt stoppar henne från att dra trädet både åt höger och vänster. Var nära på att ge upp och plocka ner den dagen därpå.
 
Jag är fortfarande rätt stressad och låg, men julen håller jag kär och det finns bara en person i detta hushåll som är mer taggad på julafton än jag. Gissa vem... Rätt svar är såklart Ivy, who else? Det gör mig varm och jag älskar hur julglädjen fortsätter genom barnen. Inte för att den någonsin lämnade mig ;)
 
Hoppas ni får en fin och mysig jul trots att det kanske bli lite annorlunda i år.
Tror inte direkt på några underverk för kommande år, men låt oss i alla fall få hoppas ♥

Mer från Ivys rum

 
För en dryg månad sedan publicerade jag mitt första inlägg om Ivys rum. Klicka tillbaka till det om ni vill se hur hennes rum såg ut innan vi flyttade in. The major före-bild alltså.
Den lilla tavelväggen ovan tyckte jag mycket om, men är inte längre kvar. Har liksom inte hittat någon plats till dem efter mini-makeovern i fjol.
 
 
Ovan ser ni hur Ivys rum såg ut i början vs slutet av 2017, när prylarna var färre (oh, good ol' days). Så städat som det var på bilderna var det dock sällan i verkligheten. Numera städar Ivy gärna själv (men helst inte) och har egna åsikter om vart allt ska vara.
 
 
Den gamla sängen är bra mycket finare, men är så nöjd med den nya. Lådorna slukar verkligen så mycket saker (och hon kan dra ut dem och gömma sig där bakom, under sängen, haha). Men tyvärr täcker den mycket av den gröna fina väggen. Det är för mycket vitt. Skulle behöva piffa upp det där hörnet i överslafen. En gardin, ny fönsterlampa samt ett draperi till underslafen har jag tänkt fixa i alla fall.
 
 
Velar om jag ska orka sätta dit en faktisk bröstlist eller inte. Och flytta endera köket eller swing-shelfen. Även köket tycker jag är för vitt, men tror inte jag orkar måla om det på ett tag, haha.
 

Och här ser ni Ivys nya skåp till höger. Har velat byta ut det vita så länge, eftersom det tagit mer plats än vad det ger förvaring, så hittade jag detta fina på Ikea i finaste gråblågröna nyansen. Ni kan se mer av det i hennes födelsedags-inlägg. Är så nöjd.
 
Så, jag skulle inte säga att Ivys rum är helt komplett, men kommer det någonsin att bli? En kommer alltid på något nytt liksom. Det jag helst av allt vill i nuläget är dock att riva bort två av fyra garderober och göra en skrivbordshörna där eftersom hon älskar att pyssla och framför allt rita. Och nästa år börjar hon ju skolan, så det känns lägligt. Men lillasysters rum står näst på tur.

Ivys rum

Ångrar så att jag inte frågade om jag fick köpa teakbyrån och stringhyllan i Före-bilden. De skulle nämligen i väg till second hand.
 
Innan vi flyttade till vårt hus gjorde vi det enkelt och målade de flesta väggar vita. Vi ville bo in oss först och känna efter innan vi gjorde eventuella tapet- och färgval (de är dock lika vita fortfarande, trots att jag nu är redo för annat än vitt). Men i Ivys visste jag hur jag ville ha det ganska direkt. Jag ville ha en målad bröstning. Ljusgrått.
Golv är detsamma (från Rusta) som i vårt sovrum och kontor. Gråaktigt och superfint. Nya golvlister. Ny lampknapp och nya eluttag, precis som i resten av huset.
 
På bilden ovan älskar jag verkligen Ivys rum som det var då. Februari 2017. Men snart bytte hon säng till en vanlig, hon fick mer och mer saker (men konstigt nog får en ingen tillhörande förvaring av släkt och vänner när det vankas födelsedag och jul) och för ett år sedan var jag less på det mesiga grå. Min smak för både inredning och barnkläder förändrades. Det dröjde dock ända till november innan jag tog tag i ytrenovering nummer 2 av Ivys rum.
Höjde bröstningen och målade om den i fina Morning Haze från Rusta. Bestämde mig spontant för att tapetsera en fondvägg när jag ändå höll på, men velade över tapeter i flera dagar. Ville egentligen ha Swanlake från Mr Perswall men kom inte överens med prislappen, så det fick bli Charlie i svart från Borås Tapeter.
 
 
Hade en plan om att göra sängen till en hussäng och sätta upp bröstlister men det föll i glömska. Jag känner mig inte färdig, men jag vet heller inte vad exakt det är som saknas. Kolossen till säng döljer för mycket av den gröna fina väggen, men förvaringen under är guld. Möblerna är för vita. Garderobsväggen tar upp mer yta än vad den ger förvaring. Och snart är det dags för ett skrivbord. Trots alla timmar på Pinterest står det still. Jag gillar det jag ser, men vet inte hur jag ska göra för att applicera det på vårt hem och i hennes rum.

Från grått till grönt

 
 
 
Så här var det: I våras fick jag för mig att jag ville göra om Ivys rum, men gjorde det pga långt ner på prioriteringslistan. Sedan närmade sig julen och jag blev tvärless på alla leksaker och stenar och pärlor och  s k r ä p  så jag bar ner alla Ivys saker till källaren för att rensa. Tomheten i Ivys rum gav mig frid i själen (men gillestugan går inte att vara i, haha). Så jag kände att det är väl lika bra att måla om hennes rum nu när det är tomt. So I did.
 
Mamma har fått vara barnvakt medan jag har spacklat och målat. Det kalla grå har blivit varmt och grönt. Finaste färgen Morning Haze från Rusta, och den sträcker sig numera 40 cm längre upp än vad det grå gjorde. 
Sedan fick jag för mig att vi ska ha tapet på kortväggen bakom dörren. En fondvägg. Det är ju ändå ett barnrum, klart vi ska ha mönster och färg! Så nu har jag velat över tapetval i över en vecka och slutligen bestämt mig för Charlie i svart från Borås Tapeter (nr 3 nedre raden). Egentligen ville jag ha finaste Swanlake från Mr Perswall (nr 1 övre raden) men den var svindyr. 
 
Sedan är det bara förvaring kvar. Hon har en hel garderobsvägg, men dessa 60-talsgarderober har mer plats än vad de har bra förvaringsmöjligheter. Just nu lutar det åt att bygga upp sängen, ha förvaring under, och sedan ta itu med garderoberna sen. Kim tyckte vi skulle riva ut alla garderober och bygga en enda walk-in-closet istället, haha (titta på planritningen så fattar ni).

Välkommen in

 
 
Fler bilder på Farstun / Där-man-går-in.
 
Eftersom vi har en väldigt liten hall är förvaringsmöjligheterna begränsade. Vi har utnyttjat väggytan till fullo. Vi har hatthyllor (från Rusta) att ställa skor på. Bakom dörröppningen ner till källaren har vi två Trones från IKEA för vantar och mössor. Ivy har egna krokar, målade i samma färg som väggen. Och i somras kom jag på den smarta idén att använda IKEAs duschhandtag Omtänksam som skoställ. Hade varit på jakt efter en sån lösning så länge när jag snubblade över dessa. Helt perfekt.
Den lilla träfärgade byrån är också från IKEA. Där har vi diverse småsaker, som reflexer och solglasögon.
Sen ska jag försöka hitta ett begagnat skoskåp att ha i källaren precis vid slutet av trappan, för trots mina lösningar får alla mina skor inte plats, haha. Jag vill ha så lite framme som möjligt, men fortfarande nära till hands.

Enter here, please

 
Farstun (eller vad man ska kalla det) före och efter ↑
 
Från början var detta som ett för-rum till resten av huset med dörr både ner till källaren och till "övervåningen". Den senare plockade vi bort med karm och allt redan från början, men dörren till källaren hängde vi bara av.
 
Hösten 2017 började vi renoveringen med att öppna upp nästan helt ner till källaren för att få mer väggyta. Vi spacklade och målade. Trots att det är ett litet "rum" vågade jag mig på mörkgrått. Det är ju vitt från midjan och uppåt, och lampan i taket ger bra ljus (DIY från House Doctor ♥).
 
I somras fortsatte jag att måla träpanelen ner till källaren med samma gråfärg. Vi har träpanel i nästan hela källaren, men resten kommer målas vitt.
Egentligen skulle jag bara ta itu med hörnet ni ser i sista bilden. Jag vet inte om jag skulle få MVG av en snickare men jag är ändå nöjd med min lösning som består av spånskivor, kvartsstav och latexfog, haha. Och när jag målade det hela kände jag att jag lika gärna kunde fortsätta med hela väggen ner till källaren. 
 
Några bilder från resans gång

Golvet tog vi tag i våren / sommaren 2018. Kim och hans pappa rev upp golvet och lade nytt (golvspånskiva, för att få ner tjockleken), sedan lade Kim in golvvärme (han är elektriker). Flytspacklade och lade klinker gjorde jag. Valde svart hexagonformat klinker. Det var rätt dyrt, men eftersom det är en sån liten yta kände vi att det var okej. Jag är helnöjd. Och det är så skönt med golvvärme. Eftersom det inte finns något element där kändes det nödvändigt.

Vi har även bytt lampknappar och gjort så vi kan tända taklampan både längst upp i trappen och precis innanför dörren. Innan fanns bara den förstnämnda.
 
 
Vi har fortfarande några saker kvar att göra. Har markerat fyra av dem på bilden ovan.
1. Måla räcket svart.
2. Strippa av den gamla mattan, slipa och lasera resten av trappstegen (och bättra på de jag redan fixat).
3. Det finns ett litet hål där bakom som vi tillfälligt lagt en träbit i, som behöver en mer permanent lösning.
4. Måla den lilla distansen mörkgrå. Det är lätt gjort. Vet inte varför jag skjutit på det så länge.
 
Sedan har vi den övre ledstången som vi tänkt måla (bättra på den svarta färgen) och sätta tillbaka, men vi får se. Sedan är jag osäker på om jag vill måla dörren eller inte.

Our black door is not a back door

 
Det var ett bra tag sedan jag först kom på tanken att måla vår ytterdörr. Vår fula, slitna, gamla ytterdörr från 60-talet (gissningsvis, då det var då de byggde ut och klädde om fasaden). Förra veckan tog jag äntligen tag i saken då Bebisens nedkomst uteblev.
 
Slipa, grunda och sedan tre lager svart. Lagom shiny finish. Använde mig av Beckers fönster- och snickerifärg Perfekt Plus med tillhörande grund. Är så nöjd. Till våren planerar jag att måla husgrunden mörk samt bygga en ny entrétrapp. Längtar. Skulle behöva byta foder, samt fixa nya lampor också. Nytt entré-tak kanske? Men då måste vi börja riva i eterniten och det känns inte jättekul eftersom det innehåller asbest som är giftigt.

Jag har längtat efter att få vara ledig för att kunna jobba

 
What rubriken said. Somliga säger att jag är knäpp. Men det är sant. Jag har längtat hela våren efter att få vara ledig i sommar för att kunna fixa hemma. Känner bara, vad ska jag annars göra? Bara... chilla? TRÅKIGT.
 
När det värsta illamåendet släppte (obs, jag mår fortfarande illa direkt efter frukost intagits) i våras fick jag tillbaka min fixar-energi. JAG VILL BYGGA OM HELA HUSET. Inte riktigt, men lite så.
 
 
Det föll sig naturligt att jag först och främst ville få till framsidan av huset då det i nuläget ser ut som en krigszon (av naturliga skäl, dvs en halvfärdig dränering). Typ ny entrétrapp, måla om husgrunden, måla om dörren, fixa en grusgång, bygga bås till soptunnorna... Hålla på och fixa utomhus i vår- och sommarsolen - drömmigt! Men, halvfärdig dränering. Jag har till sist fått inse (hände typ igår) att utefixet får vänta till nästa år. Kanske kan jag måla om ytterdörren i alla fall.
 
 
Har dock inte legat på latsidan för det. Vi har en del inne-göra också, och då vädret här uppe i norrland varit rätt sådär har jag tagit tag i lite inomhus-fix. Började så smått medan jag fortfarande jobbade (embrace fixar-peppen liksom). Lovade Kim att inte börja på något nytt förrän köket blivit klart, så jag började där, men tog också tag i våra andra lösa trådar.
Så nu har köket äntligen fått sig ett nytt stänkskydd, farstun har fått lister, och snart är väggen ner till källaren målad, jag har fixat i kontoret, börjat göra en pysselhörna i källaren (inklusive renoverat ett gammalt skrivbord), byggt en tredje nagellackshylla, organiserat om i våra gardeober...
Vi har så mycket småfix här och där som ska göras. Det här med att bara ha ett projekt åt gången har med andra ord inte lyckats särskilt bra... Men jag ska försöka, och jag vill, hinna så mycket som möjligt innan bebisen kommer. För att hinna med allt är nog inte möjligt. Jag är iaf mycket nöjd med allt jag hunnit med so far.
 
 
De säger att man ska passa på att vila innan bebisen kommer, och nä, sömnen kommer definitivt inte vara på topp, men jag tror jag kommer ångra mig om jag inte gör detta nu. För sedan kommer jag ha händerna fulla och det enda jag kommer vara kapabel till då är barnvagnspromenader och Netflix i soffan. Så jag tänker använda mina armar och händer till att vara kreativ och pysslig medan jag kan.

Vallgraven runt huset

 
Vi blev lite inspirerade av medeltiden och grävde en vallgrav runt huset. Det kändes coolt tyckte vi. Eller så håller vi på att byta avlopp och dränera huset. Typ det tråkigaste som finns, men ack så nödvändigt (avloppet är dock endast i förebyggande syfte). 
Jag har egentligen inte hjälpt till ett skit (bar dock gamla avloppsrör till ett släp, och det var gammalt toapapper kvar i vissa, huääääää), utan har bara varit inne med Ivy och i vissa fall målat nere i källaren (ska fixa en pysselhörna där, mys). Kim och Niclas har däremot varit ute om kvällarna och kämpat. Superduktiga.

Vi lever alltså i ett kaos just nu. Vi måste balansera på en spång för att ta oss in och ut ur huset. Skorna är leriga och farstun är konstant smutsig. Hela tomten pryds av jordhögar.
Längtar tills skiten är klar. Då slipper vi oroa oss över eventuella fuktskador i källaren. Och nästa år kan vi fokusera på roligare saker, som att bygga en altan.

Vardagsrummet



Fler bilder på vårt vardagrum / matplats. Före- och efterbilder finner ni h ä r.

PS. Vi flyttade Ivys kök till vardagsrummet. Tidigare stod vitrinskåpet där, och granen under julen.
Suverän plats. Ivy föredrar att leka i vardagsrummet och köket är en favorit.
Kan säga att det används bra mycket mer nu än då det stod i hennes rum.

A house has a heart


Vardagsrummet: before & after

Vi börjar med hjärtat av huset. Vardagsrummet. Matsalen. En gång i tiden var matsalen ett vardagsrum, och vardagsrummet var ett minimalt sovrum.
Här ovan ser ni planritningen av vårt hus. 90-nåt kvadrat. Helt lagom. Och som ni kan se valde vi att plocka lite väggar för att göra planlösningen mer öppen. Vi tog även bort dörrarna, inlusive karm, och fodrade om helt.

Ska visa några bilder på hur det såg medan vi höll på. Och med vi menar jag inte Kim och jag, för vi jobbade hela tiden, så det är Kims pappa / morbror / morfar som ska ha cred.
Look at this mess:

 
Efter grovgörat ni kan åskåda ovan var klart målades väggarna vita, direkt ovanpå de gamla tapeterna (i hallen var det dock målad board, i en konstig gröngul färg). Då det var olika rum och därmed olika golv rev vi bort det gamla och lade på ett mörkt laminatgolv. Där hjälpte faktiskt Kim till för övrigt.
Ovansidan av den öppna spisen (som inte får eldas i btw) har jag klätt om med grå marmor-dekorplast. Innan var det illa målat i grönt för att efterlikna något slags stenmaterial.
And this is the aftermath:

 
Åh, alltså. Älskar att jag såg potential i det här huset som alla andra ratade. Visst, när en ser alla utgifter vi har framför oss är det inte riktigt lika kul, but still. Älskar vårt hus ♥
 

Att köpa hus


Är så himla taggad på att skriva om vårt hus! Ahhhhhhhhh! So let's take it from the top...

Det var 2016, det var vår. Sedan är det lite oklart. Enligt mig var det Kim som började snacka om att han ville ha hus, men enligt honom var det jag. Hur som helst är vi båda uppväxta i hus, och efter tre år i lägenhet började vi sakna huslivet, speciellt då vi fått barn.
Jag började kika mer och mer på Hemnet, och någon kväll här och där åkte vi ut i natten för att lokalisera de intressanta hus som var till salu.

"Men varför går vi inte på visning?! Det är jättekul!", sa jag som om jag hade stor erfarenhet inom ämnet (jag hade varit på ca tre visningar med mina föräldrar med ca sju års mellanrum).
"Hur kul är det att gå på visning om vi inte kan* köpa huset?"
 
*Att-köpa-hus för dummies: Lånelöfte från banken krävs för att kunna lägga bud på en bostad.

Okej, bered er på mitt längsta inlägg någonsin! #sorrynotsorry


ATT KÖPA HUS

1. Skaffa lånelöfte. Detta gjorde vi i september förra året. Ett lånelöfte är det maxbelopp banken kan låna ut, så redan där kan man börja sålla bort alla hus som är dyrare än ens lånelöfte. Med mitt deltidsjobb på Burger King och Kims bara-lite-bättre-lön hamnade lånelöftet inte jättehögt. Som tur är Örnsköldsvik en stad där man faktiskt kan hitta helt okej hus under miljonen.

2. Välja område. Både Kim och jag var eniga om att välja en ort med 5-10 minuters bilfärd in till stan (Jag är uppväxt ca 18 km från Örnsköldsvik, and I grew sick of it).

3. Skanna Hemnet. Gör det fortfarande. För det är kul. No further comments.

4. Gå på visning. Äntligen! Vi var på tre visningar innan vi hittade rätt i och med den fjärde visningen. Vi lade faktiskt bud på det första huset, men var tvungna att lägga oss, och med facit i hand är jag faktiskt glad över det. För det huset vi väl kom att köpa är så mycket bättre.


Det är ett gammalt 40-talshus, som av Hemnet-bilderna att döma inte såg mycket ut till världen (och med tanke på det låga priset var det förmodligen inte det heller). Men jag såg potential (och det billiga priset). Lagom stort och en planlösning med möjlighet för förändring.

När jag tittar på hus blir jag oerhört förödmjukad om det inte finns någon planritning. Liksom, hur ska jag då veta om det ens är värt att gå på visning? Hur ska jag då kunna riva och bygga väggar i hjärnkontoret? För mig är det nästan ett krav att det ska gå att öppna upp mellan kök och vardagsrum, åtminstone någorlunda. Har hellre ett litet hus som känns rymligt än ett stort med många rum, och att öppna upp mellan kök och vardagsrum blir därför ett krav för att uppnå den känslan. Enligt mig då, haha.

Något som också kan vara intressant att titta på är sånt som är oerhört kostsamt att fixa, och samtidigt en tråkig utgift. Like, it's there, but you can't see it. Som att byta fönster, eller värme, eller dränera.
Och detta hus har 1. Treglasfönster (dock ej i källaren), 2. Fjärrvärme (hade aldrig pallat strula med pellets), 3. En till mestadels renoverad källare (pga översvämning). Och trots att det i övrigt knappt blivit rört sedan det byggdes ut på 60-talet är köket ändå relativt fräscht (aldrig mer 60-talsstomme) och gården är lagom stor (och huserar både äppelträd, rabarber, vinbär och hallon).

 
Minus: Ingen altan / uteplats, icke dränerat (men då slipper den obefintliga altanen rivas då det väl sker), garaget är snarare ett skjul som rymmer noll bilar, och badrummet är knappt rört sedan 60-talet (men det betyder att jag får renovera det själv, wooooh, mvh En blivande plattsättare).

Kim däremot, han avfärdade huset på en millisekund. Till slut lyckades jag i alla fall övertala honom till att gå på visning. Och det var på den jag lyckades vinna honom över. Lite i taget. Det var svårt för honom att bortse från avsaknaden av garage och altan.

5. Lägga bud. Vi ville känna efter lite, så vi bokade in en andra visning innan vi lade bud. Samma dag hade de sänkt priset med 100k (så oattraktivt var det alltså, haha). Vi ba, VI KÖR! Och eftersom ingen annan var intresserad fick vi det.

6. Skriva kontrakt. Nu var det nästan november. Och detta var det mest formella jag gjort i hela mitt liv. Men det var intressant att prata med säljaren. Det var ett dödsbo så ett av barnen höll i försäljningen, och de hade bott där sedan 50-talet, med bara en tidigare ägare.

Sedan kan det ju vara värt att nämna att utöver huspriset tillkommer dessa fina kostnader: Pantbrev och lagfart. Ord som är som hämtade ur Monopol. Det tog typ tre veckor innan jag fattade vad pantbrev var. Lagfart vet jag fortfarande inte vad det är, jag vet bara att det känns som att lägga pengar på luft.


7. Flytta in.
Den 15 december 2016 stod vi som ägare till vårt nya hus. Då hade vi 1,5 månad kvar att bo i vår lägenhet, och vi hade en del att göra innan dess. Väggar skulle rivas och andra väggar målas, dörrar skulle tas bort, och golv skulle läggas. Som tur var har Kim en enormt hjälpsam familj som satte händerna i vårt hus så fort de fick chansen. Kim och jag hade liksom ingen tid då vi jobbade om varandra hela tiden. Mycket kvällar. Och vi ville hemskt gärna slippa bo i renoveringskaos med en två-åring och två katter. Så ett stort tack till Kims familj för den fina hjälpen. Känner mig rätt sämst då jag endast kan ta cred för en av tre sovrumsväggar... Heh...

Den 11 januari sov vi första natten i vårt hus, och ända sedan dess har det verkligen känts som hemma, även under min och Kims paus (det var därför det var så svårt att flytta ut helt).

Nu är det bara det roliga kvar! Före- och efterbilder! Vet bara inte var jag ska börja...