Ivys första teckningar

 
Att jag älskar att rita och pyssla, det är nog ingen nyhet. Ända sedan Ivy låg i min mage (och säkert långt innan dess) har jag fantiserat om att sitta och pyssla ihop. Awwww! Frågan är ju bara om hon kommer att uppskatta det lika mycket som jag. Som det ser ut nu verkar hon till mest del ha ärvt mitt utseende, men personligheten måste vara från Kim, för min mamma kan inte sluta påpeka hur mycket livligare hon är än vad jag var.

Här är i alla fall två teckningar hon ritat (läs: som jag tvingat henne rita, hehe). Hon älskar pennor, men låtsasritar hellre med bläckpennor hon inte får ha än de kritor jag ger henne. LOLzzzz.

Hon heter Ivy Minja

 
Har jag berättat om Ivys namn? Can't recall I've done such thing, så låt oss ha namngivelsekalas här på bloggen. Woho!

I V Y
En sommar, 2013 för att vara specifik, insåg jag att om man sa mina initialer - I. V. - på engelska blev det namnet Ivy. Typ. And I was like "Oh my God! Om jag får en dotter ska hon heta det!"
Så jag sa det till Kim, och han tyckte det var jättefint.
Jag hade en lista med flera namn, men det var inget namn som kändes lika bra som Ivy.

Plottwist! The extended truth! Min kusin Amanda var här och hälsade på en nyfödd Ivy, när hon helt plötsligt säger:
"Åh, jag minns när du berättade att om du fick en dotter skulle du skulle döpa henne till Ivy, som hon i Gossip Girl."
And I'm like: "WAIT, WHAT?! NO WAY! OFTA JAG BERÄTTADE DETTA FÖR DIG ENS?! OCH - OMFG! JAG HAR DÖPT MIN DOTTER EFTER EN GOSSIP GIRL-KARAKTÄR JAG INTE GILLAR?!"
Det är sant. Jag nördade Gossip Girl sommaren 2013. Och det fanns en karaktär som hette Ivy. Som jag inte tyckte om. Men jag insåg att I. V. = Ivy och förträngde tydligen allt annat. Because awesomeness. Så nu tycker jag att vi låtsas att jag döpt min dotter efter Ivy Sullivan från 90210 istället. Because I like that bish.
 
                               Bildkälla: ♥♥♥

M I N J A
En av mina kusiner fick barn ett år innan mig. Någon månad innan deras BF berättade de om några, eller åtminstone ett, namn de funderat på. Minja hade de gillat ett tag. Kim och jag nickade gillande. Men då de fått reda på att det kan betyda "midget ninja" kändes det inte längre så kul. Men det tyckte jag och Kim. Så vi skrev ner det på vår lista.
När Ivy väl var född fastnade vi för det återigen, och när Kim insåg att det betydde "Den första" på alviska (Lord of the Rings) blev han helt till sig (for real). För Ivy är vår första. Och bästa.

DIY Swing Shelf

 
 
Jag gjorde en Swing Shelf till Ivy (med Kims hjälp, den hade varit omöjlig att montera själv). Är så nöjd. Älskar den. Hade en fransk tutorial Google-översatt till engelska som stöd. Denna. Tyckte den var rätt meh (förklaring; hade redan gissat mig till hur jag skulle göra via bilderna, och beskrivningen gav mig inget nytt) så jag fortsatte mest att bara inspirerades av bilderna. 
 
Eftersom de String-inspirerade väggkonsollerna Ekby Gällö från IKEA togs ur sortimentet och jag är för snål för en riktig String-hylla (till Kims glädje, han hatar dem) var jag tvungen att hitta på något eget. Flerplaniga vägghyllor under 1000-lappen är nämligen nästintill icke-existerande. I slutändan blev dock min swing shelf mycket dyrare än vad jag först tänkt. Oh well, worth it.
Hyllplanen är Hemnes från IKEA, snöret är metervara från Panduro Hobby, och träkulorna kommer även dem därifrån (fick borra om hålen på de mindre, för hålen var för små). Fäste hyllan med lampkrokar.

PS. Jordglobs-asken på nedre planet har jag också gjort. Såhär.

♥ Ivys ettårsdag ♥

 
♥ Onsdagen den 13:e juli fyllde Ivy ett år ♥

Äntligen har jag lite tid över till att gå igenom Ivys kalasbilder. Var helt slut på onsdagskvällen. Först firade Kim och jag henne på morgonen med några presenter från oss, sedan åkte jag och jobbade några timmar. Slutade fyra. Jag hade skrivit en lista så att Kim kunde fixa det sista till kalaset innan jag kom hem, och mamma kom tidigare för att hjälpa till. De gjorde det jättebra.
Sedan fylldes hela lägenheten av Kims släkt och min släkt. Och massor av jättefina presenter till Ivy. Hängde knappt med. Räknade till 33 personer i efterhand. Puh. Så himla varmt. Men Ivy var glad, och vi andra blev glada när vi fick fika chokladpavlova med jordgubbar. Hade också bakat veganska, glutenfria cupcakes, confettibiscotti och chokladrutor. Inte mitt bästa bak om jag får vara ärlig.
Men jag är nöjd med kalaset, och Ivy var nog också nöjd. Och helt slut. Hon somnade som en stock sedan. Hennes mamma och pappa också.
 
Men gah, kan inte fatta att min lilla tjej redan är ett år

Tio och elva

 
Alltså förstår ni?! Om bara en månad fyller Ivy ett år! ETT HELT ÅR! OMG! Men ska inte gå händelserna i förväg. Igår (måndag 13/6) blev hon elva månader. Världens sötaste klänning fick hon ha dagen till ära. Gillar varken marint mode eller inredning egentligen, men små, söta sailor-klänningar är min svaghet. Blev så himla glad då jag hittade denna på Recycling Mums i våras. Awwww ♥

Mer awwww:
♥ Hon har fått jättegulliga små stumpar till framtänder, och en femte tand har börjat skymta i nedre käken.
♥ Hon kan stå korta stunder utan stöd (när hon glömmer att hålla i sig för att uppmärksamheten är på annat håll).
♥ Hon har lärt sig ett nytt konsonantljud. Det började i mars med "wawawa" och "baba", sedan "dadada" och "gaga" och nu säger hon "mamama" och "namnam". GULLIGT!
♥ Hon dansar. Om vi har musik igång eller jag sjunger börjar hon gunga där hon står eller sitter. KEWT!
♥ Nu i helgen tog hon sina första steg! OMG! GULLESTEG! Men än så länge är det bara om mamma eller pappa pushar på.
♥ Hon är världens mysigaste!

Ivy älskar att gunga!

 
♥ Den där soliga dagen vi gick till farmor och gungade ♥

Request: Semester från livet

 
Vet inte vem som har grinat mest idag, jag eller Ivy. Förmodligen Ivy, eftersom hon faktiskt är en bebis, men faktum kvarstår; vi båda hade en dålig dag idag.

Den började bra, för min del i alla fall. Lite film, lite långpromenad, lite läsa-bok-i-solen-medan-Ivy-sov-i-vagnen. Men sedan kom vi hem, och hon blev gnällig, och jag blev gnällig, sedan blev båda gnälliga samtidigt. FUCKING PERF! Och jag ba "KIM KOM HEM SLUTA JOBBA TILL MIDNATT" (han slutade 21:15). Jag var helt slut trots att jag varit ute och fått både frisk luft och solsken, trots att jag drack massa vatten och åt lunch, mellanmål och middag. Och Ivy... Hon var förmodligen gnällig för att hon sov dåligt inatt, har strulig mage och håller på att få en till tand. Dålig kombo.

Det är helt okej att ha dåliga dagar, imo (fast det suger, såklart), men det är lite mindre okej då en har barn. För det enda en inte kan ta semester från är att vara förälder (om en inte avskaffar titeln helt, eller typ dör). Annars kan man till och med ta semester från livet. Och det hade jag behövt idag. God natt.

Visst blev det en niomånaders-fotografering också

Ivy, 9 månader den 13:e april

Men jag var nära att ge upp! Det går inte att få Ivy att sitta still där en vill att hon ska sitta still. Så jag slängde upp henne på sängen, accepterade att det inte skulle bli några organiserade bilder och nöjde mig med de jag fick. Att ta fina, genomtänkta månadsbilder som Pinterest misslyckades (läs: tänkte inte ens på det) från början, så whatever.
 
Puss, gumman ♥

Ivy kan stå!

 
Ivy kan stå! Helst vill hon stå hela tiden, men hon orkar inte, så hon blir arg. Gullebebis ♥
Och så börjar hon få en tand! Hon har ett vasst litet sockerkorn i nedre käken. Awwww!

Å T T A M Å N A D E R

 
Åtta månader den 13/3 ♥

Antar att det är safe to say att Ivy nu officielt börjat krypa. Eller något åt det hållet. Hon varken kryper eller studsar fram på rumpan (som jag och min brorsa gjorde), utan något... mellanting? Satt och åt frukost i morse (i köket) och Ivy satt i babygymmet och lekte (i köket). Sedan satt hon helt plötsligt inte där längre. Första gången hittade jag henne tillsammans med Jamie och hans mat utspridd på golvet runt omkring dem. Nästa gång satt hon på andra sidan köksbordet och drog ut sladden till Jamies vattenfontän... Gah. Måste hitta någon bra lösning till Jamies mat / vatten känner jag.

Och tack vare hennes nyvunna flexibilitet blev det en enorm utmaning att ta bilderna ovan. Scheisse. Skärpa på bebisen eller få skrivplattan med på bild (upprätt)? Pick one. Jag valde det senare. Inte kunde hon bjussa på ett leende heller. Suris ♥

PS. Sista bilden är en gif. Läser du i mobilen måste du trycka på bilden.
Hon gråter för att hon fick klämman i ansiktet.

Fördelar med att amma

En gång när mina bröst dränkte ner min tröja. Det blev jätteblött. #nackdel
 
Nu har jag slutat amma helt. It's official! När jag var sjuk i julas minskade min mjölkproduktion rejält, ammade därefter bara på morgonkvisten (eftersom hon var nästan 6 månader kändes det ändå lägligt att gå över till vanlig mat) och så för någon vecka sedan vägrade Ivy helt plötsligt både bröst och nappflaska. Det är pipmugg som gäller. 
Hade ställt in mig på att helamma i 6 månader, och därefter känna mig för. Men nu blev det ödet som bestämde. På ett sätt känns det skönt att det bara blev, att jag slapp göra valet själv.
 
Men! Praise amning! Här är min lista på fördelar med att amma. Är så tacksam över att det funkade för mig (amning är faktiskt inget att ta för givet, det tog ett dygn innan jag fick till det med Ivy).
 
• Inga större förberedelser krävs, bara att slänga fram bröstet. Nu hade jag visserligen amningsnapp, men så mycket längre tid tog det inte att sätta på den.
• Maten har rätt temperatur direkt.
• Det är gratis. Sedan Ivy började äta vanlig mat har hennes kostnader blivit det tredubbla.
• Jag hade alltid maten med mig.
• Fick oftast ha en hand fri, ibland båda (om hon var lugn räckte det med att hon bara vilade mot min arm).
• Ivy fick mitt immunförsvar via mjölken.

Sen var det bara supermysigt att ligga och hålla om min lilla, varma, gosiga bebis som jag älskar jättemycket, medan hon låg där och smaskade och grymtade och var superfin. Awwww. 
 
Det finns såklart ett par mindre roliga saker med att amma också, t.ex. läckage (se bild hehehehe), men eftersom jag inte vill att det här inlägget ska sluta med en negativ klang tänker jag hålla tyst om dem. Allt bra väger upp det ändå.

Kläder har inget kön

 
Förra året skrev jag ett inlägg om hur jag tänker kring hur jag vill klä Ivy, och i det inlägget nämnde jag att jag inte gillade gulligull... och sånt... Men det gör jag visst. Jag gillar gulliga kläder till bebisar. Inte sockersött, men gulligt, sure. Det är fint. Älskar små koftor, gärna stickade / virkade. Aw. Kewt.
Fast jag tycker ändå att "pojkavdelningarna" oftast har snyggare kläder. Inte för att jag klär Ivy så som jag tycker är snyggast, det finns faktiskt ganska många plagg i hennes garderob jag egentligen inte tycker är så fina. För att 1. Det mesta av Ivys kläder är begagnat (är inte lika kräsen då), och 2. Har bara valt en bråkdel själv. Men det är okej. Så länge det går att matcha, haha, för det är det viktigaste. Missmatchat är ett sånt där störningsmoment som min ADHD-hjärna inte orkar med. 
 
 
Innan det blir helt off topic... Grejen är att jag, som jag försökte få fram i förra inlägget, inte vill köna kläder. För kläder har inget kön. Hade jag haft en pojkbebis skulle jag också gärna klätt honom i fina koftor och gulliga bodys och ja, till och med klänning (fast eftersom jag inte köper bebisklänningar själv hade jag förmodligen inte ens haft några då). Allt som finns i Ivys garderob skulle lika gärna kunna klä en pöjk. I mean whatever, bebisar ser ändå bara ut som bebisar (dvs små goklumpar, aw). Det är vi vuxna som könar. Det är vi vuxna som uppfostrar tjejer till att bli "tjejer" och pojkar till att bli "pojkar". Det är så. Om ni tvivlar så ska ni veta att de sa det i Vänner, så då måste det ju vara sant. I 8x09 "The one with the rumor". Kolla:
Will till Rachel: "That's right. We said your parents flipped a coin, decided to raise you as a girl, but you still had a hint of a penis." 
 
Skulle aldrig betvivla någons könstillhörighet bara på grund av dens kläder. If you say it's a boy, it's a boy, und so weiter. Tror ingen betvivlar att jag är kvinna trots att hälften av mina överdelar är av herrmodell (hatar "girly"-modell på bandtröjor) och att Kim är man trots att han ärvt färgglada jeans av sin syster. 
 
Fick en bra kommentar under förra inlägget av Peace Rev, där hon kunde sätta ord på mina tankar (typ bättre än jag själv).
 
Haha. Kan inte låta bli att känna mig lite töntig som skriver ett seriöst inlägg om kläder, hur ens bebis kläder ser ut. Gah. Så länge hen har kläder liksom.
Men ja, faktum kvarstår, jag förstår inte varför det är så viktigt, eller snarare, varför det kan kännas fel att klä en tjej för pojkigt och en pojke för tjejigt. I jut don't get it. "Ja, men jag klär min tjej tjejigt för att det är fint!". Ja, totally! Är helt med på poängen där. Men. Blir det fult helt plötsligt på en bebis med snopp? Bara en fråga.

S J U M Å N A D E R

 
Veckorna bara flyger iväg. Är nyfiken på att se henne växa upp men samtidigt vill en del av mig att hon ska vara bebis för alltid ♥

Ivy har blivit kidnappad!


Kidnappad med tillåtelse såklart. Från 13:00 till 17:30. Det är hela fyra och en halv timme! SO MUCH TIME! I was like VAD SKA JAG GÖRA?! Chilla ba? Blogga eller pyssla eller städa eller vaaaaad? Jag vet inte ens vad jag vill göra. Är så van vid att alltid ha en bebis hängandes i armen eller sittandes bredvid mig i soffan att så fort hon sover (eller har bortrövats för första gången som nu är fallet) så känns möjligheterna så oändliga att jag blir helt handlingsförlamad.

Det är rätt skönt att inte göra något alls också, men under de drygt två timmarna som nu passerat har jag diskat, städat undan en hög på skrivborde, ätit en glass och klappat på katten (Jamie alltså... inget annat...). Och nu bloggar jag (obviously). Förutom detta inlägg förbereder jag två till. Kul.

Torsdagskramar!

Barnrumspynt


När jag var i Östersund i höstas fick jag katalogen Illustrators & Graphic Designers 2016 med mig hem. Den är fylld med massor av fina bilder, många av dem på helsidor (A5), och nu i veckan valde jag ut två fina illustrationer att rama in till Ivy. Tänkte att de passar fint i hennes rum (som fortfarande är 80% kaos), och så småningom ska de upp på väggen.

• Första illustrationen har Maja Säfström gjort. Insåg att jag älskar hennes teckningsstil då jag letade reda på hennes Instagram. Enkel, svartvitt, småbarnslig och helt adorable. Fint ♥
• Den andra illustrationen är signerad Helena Öhman. Även hon verkar ha en fin tecknarstil. Lite mer detaljerad och väldigt sagolik.
• Birthpostern längst bak är från Tellkiddo. Ivy fick den i julklapp. Är fortfarande osäker på om jag är nöjd med hur jag skrev datumet, men jag tänkte att man säger ju "den 13:e juli 2015" så det fick bli i den ordningen.
• De främre ramarna är secondhand-fynd som jag spraymålat.
• Hittade fågeln på Myrorna. Älskar udda, lite småfula saker, så det var instant love där. So kewt!

Jag är lessssssssssssSz


Gaaaaah. Jag är less! På att vara föräldraledig. I'm so booooooored. Och trött. Haha. Få betalt (it ain't much though) för att vara hemma med en bebis kanske låter rätt bekvämt, och det var det förut men inte nu längre.

När jag tänker tillbaka på hösten så känner jag bara "Oh, how peaceful! Beautiful!". Kim jobbade få och korta pass (inte jättekul för ekonomin, but oh well), dagliga promenader (Ivy somnade oftast), fler blöjbyten men mindre äckligt bajs och många amningsstunder som tillät mig att chilla, softa, vila, koppla av, call it wathever you want. Kunde sitta i soffan och titta på serier och film, läsa bloggar eller blogga själv. DET VAR NAJS! Det var som att ta naps fast medan man är vaken. Kanske slänger rejält med rosa fluff på mina minnen nu, but I sincerly doubt it. Jag hann med saker! Även då Kim var på jobbet. Kanske inte jättemycket

Saknar inte sensommaren dock. Kvällarna av otröstlighet och gallskrik (tog mig genom den tiden med hjälp av Spotify och Musixmatch, dvs försökte överrösta henne med sång). Hahahahaha. Nej.

Men nu. Nu är det helt plötsligt jättejobbigt. Gaaaaah. Kim jobbar minst fem pass i veckan (ca$$hing tho), vanliga 8-timmars pass som en vanlig Svensson. Bara det att det typ bara är kvällspass så jag är lämnad ensam från när jag och Ivy kliver upp på förmiddagen fram till åtta, nio eller tio på kvällen. långa dagar och det är långtråkigt. Ensamt. Ivy's only fun for so long, and let's face it, att umgås med en bebis är inte samma sak som att umgås med en vuxen människa.
Ammar bara då Ivy vaknar under natten / morgonen så jag har inte kvar mina fina, lugna soffstunder. Nog för att det finns fördelar med att inte längre amma, men saknar dem. Bebisen var nöjd och jag var nöjd. Min enda egentid är då Ivy sover (ca aldrig), och den tiden ägnar jag åt att få i mig mat. Har försökt att göra lite eget men det är så frustrerande att behöva avbryta var femte minut (det här inlägget tog fyra dagar att få klart, anti-lol) att jag har insett att det bara är att ge upp och ha Youtube igång i bakgrunden hela dagarna istället.
Promenaderna har jag inte kommit igång med igen sen jag var sjuk pga kallt och för lat #hatarvinter. Har i alla fall börjat gå ner till Ica för att handla en till två gånger i veckan #progress. Gjorde det idag. Dagens roligaste.
Men mest har jag bara myror i huvudet. Kom och spela spel med mig. The Amazing Labyrinth? ANYTHING!

Så. Tack. Nu har jag fått klaga lite. Imorgon har Kim splitt-pass. Det är bättre. Då är han hemma under eftermiddagen så både jag och han får ett break.

# Hashtag # Skrev det här inlägget med Clara Henrys röst. Watdefuck?!

6 månader

 
Den här bebisen blir 6 månader idag. Inte så liten längre. Hon mumsar gröt istället för bröstmjölk. Hon sitter själv (kanske inte 100%-igt, vågar bara ha henne på mjuka platser som i sängen och på soffan utan stöd). Hon har upptäckt att vi har en katt och tycker att han är jättekul att titta på och försöka "klappa". Och prata med. Hon är jättelätt att få att skratta, det räcker typ att mjaua som en katt. Men hon är fortfarande lika omöjlig att få att sova om kvällarna. Gah.

Sedan måste jag bara inflika att jag ju är dubbelmoralen själv. Gjorde min Instagram privat för jag vill veta vilka som kan se mina bilder då jag lägger ut en del på Ivy, men så lägger jag upp foton på henne här på bloggen där jag inte har någon koll alls på vilka som läser / kollar. Men tycker det är svårt det där... Vill ju inte köra en Blondinbella heller (hon visar inte barnens ansikten).

Jag och min larv (för ett år sedan)

Jag för ett år sedan och sms mellan Kim och mig då.
 
Wah! Glömde helt bort att jag hade tänkt uppmärksamma årsdagen för Kim-och-jag-fick-veta-att-vi-var-gravida. Inte så konstigt att jag glömde egentligen eftersom jag har bloggpaus och det är meningen att jag ska lägga bloggen i glömska. I alla fall, det var en dryg vecka sedan nu, den 21 november.

Den 21 november 2014 tog jag ett graviditetstest efter att ha gått runt i en veckas tid och varit nojig över utebliven mens (läs mer om det här). Testet visade positivt och knappt 8 månader senare klämde jag ut en liten Ivy.
De första månaderna var det väldigt ofattbart, det syntes ju liksom inte. Inte alls. Minns bara att jag var extremt hungrig hela tiden, vissa mornar kunde jag inte kliva upp ur sängen om jag inte fick äta något först. Hatade det. Hatade att jag blev hungrig så fort efter att jag ätit, för jag hatar att lägga tid på att fixa mat. Att behöva tänka på att få i mig bra mat och tillräckligt med näring gav mig ångest. Ibland kändes det som att jag inte fick tänka på annat än att äta. Blev galen.
Om jag ska vara ärlig tyckte jag inte om att vara gravid alls. Eller, det är klart att jag var glad och tyckte det var häftigt och så, och jag älskade när magen blev stor och jag kunde känna sparkarna, men allt som kom med det... Och jag hade ändå en lättsam graviditet. Men det var skönt då det var över. Ivy är roligare (och jobbigare, haha) här på utsidan ♥

Ivy 4 månader

 
Ivy tycker om att sträcka på benen. Idag blir hon 4 månader. Så stor!

Bild: 28/10. Visst har hon en ball dress på sig. Den hade jag också när jag var bebis. The 90's vibes are strong with this one asså.

Family first

 
 
(låten har inget med bilderna att göra, den är bara bra)

Tidigare inlägg