Ivy fick IKEA's barnkök Duktig av morfar & N i julklapp, och efter att ha sett alla fantastiska makeovers på Pinterest var jag bara tvungen att köra lite köksrenovering light myself.

Vad jag gjort:

♥ Spraymålat allt träfärgat vitt
♥ Spraymålat diskho och kran svart (håller dock dåligt trots "överlack")
♥ Klätt om bänkskivan med dekorplast (hade över sedan jag klädde om ovansidan av vår öppna spis)
♥ Bytt handtag (fick mersmak och bytte ut alla handtag till dessa i vårt riktiga kök också, haha)
♥ Skruvat fast vred till spisen (IKEA's billigaste knoppar)

Ska fortsätta leta props till hennes kök. Älskar tanken på att hitta saker i miniformat som egentligen inte är menade för barn. Idag fick jag improvisera lite. Ställde tillfälligt dit Ivys riktiga matskålar samt äkta växter, men hade tänkt leta efter konstgjorda växter på second hand. Glasskulorna och grytlappen har Ivys farmor virkat, så fina!

Får ta och visa hela hennes rum någon gång snart, med före- och efterbilder. Eller ja, kanske hela huset, haha.

 

 

 

 

 

 

Kidnappad med tillåtelse såklart. Från 13:00 till 17:30. Det är hela fyra och en halv timme! SO MUCH TIME! I was like VAD SKA JAG GÖRA?! Chilla ba? Blogga eller pyssla eller städa eller vaaaaad? Jag vet inte ens vad jag vill göra. Är så van vid att alltid ha en bebis hängandes i armen eller sittandes bredvid mig i soffan att så fort hon sover (eller har bortrövats för första gången som nu är fallet) så känns möjligheterna så oändliga att jag blir helt handlingsförlamad.

Det är rätt skönt att inte göra något alls också, men under de drygt två timmarna som nu passerat har jag diskat, städat undan en hög på skrivborde, ätit en glass och klappat på katten (Jamie alltså... inget annat...). Och nu bloggar jag (obviously). Förutom detta inlägg förbereder jag två till. Kul.

När jag var i Östersund i höstas fick jag katalogen Illustrators & Graphic Designers 2016 med mig hem. Den är fylld med massor av fina bilder, många av dem på helsidor (A5), och nu i veckan valde jag ut två fina illustrationer att rama in till Ivy. Tänkte att de passar fint i hennes rum (som fortfarande är 80% kaos), och så småningom ska de upp på väggen.

• Första illustrationen har Maja Säfström gjort. Insåg att jag älskar hennes teckningsstil då jag letade reda på hennes Instagram. Enkel, svartvitt, småbarnslig och helt adorable. Fint ♥
• Den andra illustrationen är signerad Helena Öhman. Även hon verkar ha en fin tecknarstil. Lite mer detaljerad och väldigt sagolik.
• Birthpostern längst bak är från Tellkiddo. Ivy fick den i julklapp. Är fortfarande osäker på om jag är nöjd med hur jag skrev datumet, men jag tänkte att man säger ju "den 13:e juli 2015" så det fick bli i den ordningen.
• De främre ramarna är secondhand-fynd som jag spraymålat.
• Hittade fågeln på Myrorna. Älskar udda, lite småfula saker, så det var instant love där. So kewt!

Gaaaaah. Jag är less! På att vara föräldraledig. I'm so booooooored. Och trött. Haha. Få betalt (it ain't much though) för att vara hemma med en bebis kanske låter rätt bekvämt, och det var det förut men inte nu längre.

När jag tänker tillbaka på hösten så känner jag bara "Oh, how peaceful! Beautiful!". Kim jobbade få och korta pass (inte jättekul för ekonomin, but oh well), dagliga promenader (Ivy somnade oftast), fler blöjbyten men mindre äckligt bajs och många amningsstunder som tillät mig att chilla, softa, vila, koppla av, call it wathever you want. Kunde sitta i soffan och titta på serier och film, läsa bloggar eller blogga själv. DET VAR NAJS! Det var som att ta naps fast medan man är vaken. Kanske slänger rejält med rosa fluff på mina minnen nu, but I sincerly doubt it. Jag hann med saker! Även då Kim var på jobbet. Kanske inte jättemycket

Saknar inte sensommaren dock. Kvällarna av otröstlighet och gallskrik (tog mig genom den tiden med hjälp av Spotify och Musixmatch, dvs försökte överrösta henne med sång). Hahahahaha. Nej.

Men nu. Nu är det helt plötsligt jättejobbigt. Gaaaaah. Kim jobbar minst fem pass i veckan (ca$$hing tho), vanliga 8-timmars pass som en vanlig Svensson. Bara det att det typ bara är kvällspass så jag är lämnad ensam från när jag och Ivy kliver upp på förmiddagen fram till åtta, nio eller tio på kvällen. Så långa dagar och det är så långtråkigt. Ensamt. Ivy's only fun for so long, and let's face it, att umgås med en bebis är inte samma sak som att umgås med en vuxen människa.
Ammar bara då Ivy vaknar under natten / morgonen så jag har inte kvar mina fina, lugna soffstunder. Nog för att det finns fördelar med att inte längre amma, men saknar dem. Bebisen var nöjd och jag var nöjd. Min enda egentid är då Ivy sover (ca aldrig), och den tiden ägnar jag åt att få i mig mat. Har försökt att göra lite eget men det är så frustrerande att behöva avbryta var femte minut (det här inlägget tog fyra dagar att få klart, anti-lol) att jag har insett att det bara är att ge upp och ha Youtube igång i bakgrunden hela dagarna istället.
Promenaderna har jag inte kommit igång med igen sen jag var sjuk pga kallt och för lat #hatarvinter. Har i alla fall börjat gå ner till Ica för att handla en till två gånger i veckan #progress. Gjorde det idag. Dagens roligaste.
Men mest har jag bara myror i huvudet. Kom och spela spel med mig. The Amazing Labyrinth? ANYTHING!

Så. Tack. Nu har jag fått klaga lite. Imorgon har Kim splitt-pass. Det är bättre. Då är han hemma under eftermiddagen så både jag och han får ett break.

# Hashtag # Skrev det här inlägget med Clara Henrys röst. Watdefuck?!

Wah! Glömde helt bort att jag hade tänkt uppmärksamma årsdagen för Kim-och-jag-fick-veta-att-vi-var-gravida. Inte så konstigt att jag glömde egentligen eftersom jag har bloggpaus och det är meningen att jag ska lägga bloggen i glömska. I alla fall, det var en dryg vecka sedan nu, den 21 november.

Den 21 november 2014 tog jag ett graviditetstest efter att ha gått runt i en veckas tid och varit nojig över utebliven mens (läs mer om det här). Testet visade positivt och knappt 8 månader senare klämde jag ut en liten Ivy.

De första månaderna var det väldigt ofattbart, det syntes ju liksom inte. Inte alls. Minns bara att jag var extremt hungrig hela tiden, vissa mornar kunde jag inte kliva upp ur sängen om jag inte fick äta något först. Hatade det. Hatade att jag blev hungrig så fort efter att jag ätit, för jag hatar att lägga tid på att fixa mat. Att behöva tänka på att få i mig bra mat och tillräckligt med näring gav mig ångest. Ibland kändes det som att jag inte fick tänka på annat än att äta. Blev galen.
Om jag ska vara ärlig tyckte jag inte om att vara gravid alls. Eller, det är klart att jag var glad och tyckte det var häftigt och så, och jag älskade när magen blev stor och jag kunde känna sparkarna, men allt som kom med det... Och jag hade ändå en lättsam graviditet. Men det var skönt då det var över. Ivy är roligare (och jobbigare, haha) här på utsidan ♥