Vi väntade på Ivy i ett år, och sedan nio månader till

 
Jag vet inte om jag någonsin har nämnt huruvida Ivy var planerad eller inte. Någonsin. Inte ens till min mamma. Och om sanningen ska fram så var hon det. Planerad. Vi väntade på Ivy i ett år, och sedan nio månader till.
 
Det var sommar och vi hade nyss flyttat ihop. Våren som varit hade varit till synes lugn men kaos för alla inblandade (det vill säga vi två), med svärmar av demoner och andra hemskheter. Jag kämpade för att tiden skulle ändra riktning, och när den aldrig gjorde vad jag önskade kunde jag bara komma fram till en sak: Jag behövde ett nytt liv för att rädda mitt eget.
Och det var då jag på riktigt började längta efter ett barn. Fram tills dess var tanken på barn minst 20 år bort.

Började kära ner mig i bebiskläder, speciellt lurviga med öron 

Hösten kom och jag pratade med Kim. Jag sa att jag skulle sluta ta mina minipiller. Dels för att jag hatade den typen av preventivmedel och dels för att jag ville ha en bebis. Han ville också. Vi var 21 år då.
Såhär i efterhand kan jag inte förstå hur han kunde gå med på det efter allt vi varit med om det året. Och jag kan inte heller rekomendera att skaffa ett barn som någon slags lösning på ett dåligt mående. Det är bara idiotiskt. Därför kan jag vara tacksam över att det ändå tog den tid det tog.

Det var oktober när jag slutade ta mina minipiller. Jag var naiv och trodde att det skulle vara lätt. Okej att det inte går på första försöket, men tredje och fjärde åtminstone? Men inget hände och varje mens blev en undergång, och den undergången blev värre för varje månad. The botten was nådd den dagen när mensen kom i slutet av mars, eller om det var april. Låg i sängen hela dagen. Orkade inte kliva upp, orkade inte äta. Kim var superfin, lagade middag och tvingade upp mig. När vi åt fick jag ett sms om att min kusin väntade barn, och just den dagen kunde jag inte glädjas över det.

Och det var efter den dagen jag sa FUCK THIS! JAG ORKAR INTE MER! Vi slutar försöka. Om det händer händer det, annars får det väl vara.

Pretty Little Liars

Och i oktober 2014 hände det. Ibland har jag perioder där sex verkligen är det mest ointressanta som finns, och jag antar att oktober 2014 var en sådan period, för vi hade bara sex en gång den månaden. Och efter att ha försökt i (mer eller mindre) ett år, så resulterade det i en Ivy just den dagen. Och jag var inte ens uppochner i en halvtimme.




Lämna en kommentar!
Det är okej att ha egena åsikter, även om DU HAR FEEEEEEL!
Och till alla som känner för att vara taskiga: buy a cat & GTFO.

Ditt namn:
Hänger du här ofta?

E-mail (om du vill):


URL (så att jag kan hälsa på hos dig):


Oh shit, what's in the bucket?


Trackback