Ivy har hamnat i en prinsessor- och glitterperiod. Och Frozen. O-M-G. Det är Elsa hit och Olaf dit och Let it go, let it go! När hon var 3-4 år var det bara Bilar som gällde, ni vet Blixten McQueen & co. Hon älskar fortfarande Bilar (och bilar utan Disney's inblandning), men Blixten får numera dela strålkastarljuset med en viss Elsa.

Frozen kom 2013, nästan två år innan hon föddes, så jag trodde att Ivy var utom fara. Jag såg den med henne när hon var jätteliten (eftersom jag tycker att den är bra), och ointresset var stort. Men så i höstas ville jag se den igen. En föräldraledig dag hemma med både Ivy och Luna. Hade den bara på engelska, men det spelade ingen roll - Ivy var fast! Hon ville se den varje dag resten av veckan.

 

Och nu vill hon ha Frozen på kläderna (och åh vad jag - nästan alltid - hatar såna kläder där de smackat upp någon serie-figur) och på Legot och på kinderäggen och... Typ allt. Hon ville till och med ha min finklänning från 90-talet bara för att den var blå. Klänning förresten, hon vill ha det varje dag, och det måste vara snurr i kjolen! Tycker lite synd om alla andra kläder i garderoben, haha.

 

Ångrar jag att jag introducerade Frozen för henne? Inte alls. Om Frozen och glitter gör mitt barn glad, då är jag glad för det. Glada barn är bra barn. Är bara lite allergisk mot tjatet, men är det inte Frozen är det ju något annat som får barnet att skrika "Mamma, kolla! Mamma, jag vill ha!"