All good things must come to an end eventually. Den underbara månad som juni var tar slut idag (men två sommarmånader återstår så jag är glad ändå).

 

Något annat som tar slut idag är min föräldraledighet. Imorgon börjar jag jobba efter ett år hemma - varav 10 med Luna. Mest känner jag helvetesjävlaskit-jagvillinte. Alltså, det känns riktigt fint att ha Kim hemma. Och skönt att bara jobba deltid på ca 50%, så att jag får en hel del lediga dagar ändå och vi kommer kunna hitta på saker tillsammans och njuta av sommaren.

Men. Jag är bara så himla less på Burger King. Jag har varit anställd där i 4 år nu. Varav två som studerande och mammaledig, men ändå. Jag orkar inte mer. Ber till höstgudarnas vindar att svepa med mig bort, bort, bort. Herr Kung av burgare, ni är nästa sak som tar slut. Jag är en sjukt begåvad plattsättare, jag platsar i byggbranchen, hör ni det?!

 

Det tredje avslutade kapitlet är amningen. Har inte helammat på länge, men varje morgon och kanske en gång till har Luna fått krypa upp till mitt bröst. Den fina stunden hade gärna fått fortsätta, men den här månaden slutade det vara mysigt. Vissa dagar har det gått bättre, men den senaste veckan har Luna efter bara några sekunder bitit hårt, sedan drar hon bröstvårtan utåt med tänderna. Det. Gör. Svin. Ont. Jag har fortsatt för att det har varit mysigt, men det finns inget som helst kvar av det längre. Så i lördags sa jag adjö till amningen för gott. 

 

Nu ska jag njuta av min sista föräldralediga dag ♥

Hela världen är ett enda kaos just nu - for better or for worse, men årets midsommar var nog min bästa hittills. Underbart väder och mycket glädje.

 

Började med en promenad med Luna till mamma. Plockade med mig lupiner efter vägkanten till henne. Snart kom Kim och Ivy. Fikade pavlova med jordgubbar. Hemma väntade våra gäster. Kims vänner. Vi hängde på vår fristående trall som äntligen efter två år fått sig en paviljong och en lastpalls-soffa. Vi grillade. Åt mer än vad vi behövde. Spelade spel och åt rabarberpaj in på småtimmarna. Helbra.

 

Sedan på midsommardagen tog jag en promenad med Ivy för att plocka ängsblommor och lupiner efter vägen. Så himla mysigt.

Jag skulle väl inte säga att jag har varit på många festivaler, men en handfull i alla fall. 6 stycken på 4 år. 2010 och 2011. 2013 och 2014. Sedan tog det bara slut. Livet hände. Jag har fått barn. Jag har jobbat. Jag har varit gravid. Jag har inte lyckats jobba ihop en tillräckligt bra ekonomi för att kunna prioritera festivaler igen. Och i år hade jag inte fått festivala ens om jag kunnat, tack vare covid-19. Men förhoppningsvis kommer jag ta oss mig ur pandemin med livet i behåll. Konserter går jag på varje år, men jag börjar undra, har jag varit på min sista festival?

 

När jag var 17 och besökte min första festival, endagsfestivalen Pier Pressure, var min plan att fortsätta besöka minst en festival per sommar. Och festival-bortfallet 2012 kompenserade jag genom att besöka två festivaler både året innan och året efter.
Efter Bråvalla 2014 hade jag inga planer på att avbryta traditionen, trots att jag drabbades av nästan-lunginflammation (nästan eftersom jag hann få antibiotika innan det brytit ut helt) efteråt. Jag kunde ju inte veta att jag skulle bli gravid och föda en liten Ivy mitt i högsommaren året därpå.

 

Så, nu har jag barn - inte bara ett utan två - och börjar närma mig 30, och min åldersföraktande del av hjärnan undrar om det ens är rimligt att åka på festival då? Om vi ändå ska ta en barnfri weekend, vill vi verkligen spendera den i trängsel, smuts och opålitligt väder? Och även om hotell är ett alternativ så är ju ändå camping och ljummen öl en stor del av upplevelsen. Ska jag verkligen dö utan att få uppleva det en enda gång till? 
2017 valde jag faktiskt en vecka i Göteborg med Ivy framför Bråvalla, och för varje festival jag vill besöka lär jag behöva stå för liknande dilemman varje gång. Så ja, det känns som att festivallivet är slut, men kanske kan jag lyckas klämma in en ynka liten festival till i mitt liv.

 

Jag skulle vara volontär på Metaltown i Göteborg, så vi gjorde det enda rimliga; vi bilade genom Norge i tre dagar för att ta oss dit. Det var magiskt. Vi hann se så mycket på vägen att det verkligen inte bara kändes som tre ynka dagar.

 

Söndagen 30 juni
Kim hämtade mig från jobbet för att packa det sista. Baksätet + bagaget hade vi gjort om till en säng. Roadtrip! Vi kom iväg rätt sent då vi fastnade hos mina föräldrar när vi var där och lämnade Jamie. Men det gjorde verkligen inget, för det var supermysigt att åka tvärs över Sverige i natten. Vi hittade en sjö att nakenbada i (jag) och ett vattenfall (Ristafallet). Inte förrän 03:18 stannade vi för att sova, bara några km från Norska gränsen.

 

Måndagen 1 juli
Vaknade i värsta mygghålan. Började dagens med Bullens i bröd. Vi levde typ på Bullens, vetekakor och chips, haha.
Och så åkte vi över gränsen! Stannade för att handla 2nd breakfast i en liten ort, sedan vidare till Trondheim för att handla kuddar och en stekpanna på Ikea.
Nästa mål var Trollstigen, men vi gjorde en del andra avstickare på vägen. Typ Magalaupet och Slettafossen. Så himla fint turkost vatten. Verkligen en synd att jag bara hade min mobilkamera (det var inte ens en smartphone). Och åh, bergen! Dog typ av hur fint det var.
Trollstigen var också så häftig! En bit därifrån stannade vi och lagade tacos till middag.
Sedan körde vi till sent på natten igen. Allt var så himla fint. Den här dagen kändes lätt som två, på ett bra sätt.

 

Tisdagen 2 juli
Vaknade vid en sjö kantad av snötäckta berg. Sjukt kallt. Hittade mer grönt vatten. Målade mina naglar i en matchande nyans.
Sent på eftermiddagen hamnade vi i Lillehammer. Där kom vi att spendera resten av dagen, för Kims farbror med familj råkade befinna sig där. Vi åt middag där och promenerade runt i den lilla staden.
Vi lämnade Lillehammer och två timmar senare var vi i Oslo. Övernattade på en Ikea-parkering.

 

Onsdagen 3 juli
Oslo-dagen! Strosade runt i staden utan planer. Shoppade lite. Hade en gelato-dejt.
Avslutade dagen i nöjesparken Tusenfryd. Den var rätt lame, men vi lyckades roa oss. Det började spöregna strax innan de stängde. Sedan körde vi tills vi var tillbaka i Sverige. 

 

4 juli - 7 juli
Metaltown och Göteborg! Jobbade som volontär på festivalen 2 av 3 dagar och innan vi bilade hemåt mot norrland igen tog vi en shoppingdag inne i Göteborg.

 

Blir så glad när jag tänker tillbaka på den här resan. Vi hann se så mycket på väldigt kort tid, och det var verkligen supermysigt. Kommer definitivt besöka Norge igen, och längtar tills vi kan göra en ny roadtrip.

Kan vi prata om min hy? Den har blivit skit på senare år och jag är så less.

 

Perfekt hy är väl inget som egentligen existerar, men jag har ändå haft rätt fin hy större delen av mitt liv. Kanske lite röd här, och nån finne där ibland, men jag har haft skäl nog att vara nöjd. Om vi bortser från när jag var 13 år, men då hade jag komplex över typ allt som gick att ha komplex över. Jag hade gärna bankat lite vett i mitt forna jags huvud för nej, en har inte dålig hy bara för att man råkar ha en eller två finnar, shaking my head.

 

Jag har haft perioder med sämre hy, som när jag var 17-18 år (2010-2011). Det var värst på vintern och våren, och lite bättre på sommaren och hösten. 2010 var det inte så farligt, men jag vill minnas att jag mådde riktigt dåligt över det året därpå. Hatade mitt ansikte utan smink. Hösten 2011 var det värre än någonsin. 
När jag nu tittar på bilder så var det ju ingenting jämfört med hur det är nu, men när man går från fin hy till detta så blir det en ganska stor kontrast. 

 

Men jag köpte Neutrogena face scrub och moisturizer (cause I'm cheap), använde dessa och sen blev min hy superfin igen. Tills jag blev gravid med Ivy. Då hade min hy en liten dipp. Men efter det återgick den till att vara rätt bra. Helt okej i alla fall.

 

Fram tills april 2018 vill säga, då det bara gick spikrakt neråt och jag drabbades av min värsta hy någonsin. Röda utslag, klåda och bölder fyllda av blod, var eller "gele"-klumpar, or all of the above. Och varje gång jag trodde att det höll på att gå till sig kom det tillbaka. Slutade ha bölder, men har fortfarande röda utslag. Vänster sida har blivit okej, men har gropar från när det var som värst. Höger sida vägrar bli bättre och har nu börjat klia igen (torr).

 

Ugh. Får fnatt! Vill ta fina bilder tillsammans med mina barn, men allt jag ser är utslagen. Detta är en av anledningarna till att jag slutat ta selfies. Vågar inte exprimentera med hudvård då jag är rädd att det ska bli värre. Neutrogena slutade jag med för två år sedan och har provat milda produkter apoteket rekomenderat (rengöring och moisturizer). Är så himla less nu.  Ytligt kan tyckas, men samtidigt kliar halva mitt ansikte. Det är inte kul.

PS. Är utan foundation på samtliga bilder.

Göteborg 10 & 11 maj 2013

 

Kim och jag var faktiskt i Göteborg två gånger det året, varav den andra gången för att besöka Metaltown. Men vi börjar med den första. Det var i maj och vi skulle se Bring Me The Horizon. De spelade i Stockholm tidigare under veckan, men vi valde Göteborg för att kunna ta det över en helg.

Vi tog nattåget ner och bodde på ett Radison Blu. För en gångs skull valde vi inte det absolut billigaste alternativet.

 

Lördagen spenderade vi på Liseberg. Åkte så mycket vi orkade och jag åt sockervadd. Vi åkte det enorma Lisebergshjulet och det kom jag att ångra. Jag är höjdrädd, med undantag. Lisebergshjulet var inget undantag tyvärr. Jag fick panik och började gråta. Blev förvånad själv, då jag hade förväntat mig att det skulle vara mysigt.

 

Söndagen spenderades på hotellets wellness-avdelning och i en pool på taket. Middag på Jensens Bøfhouse. Vi tyckte vi hade god tid på oss, men efterrätten drog ut på tiden så vi hann i sista sekund till Trägårn och Bring Me The Horizon. De hade redan börjat spela. Blev lite besviken över att missa förbandet Your Demise, extra synd eftersom de bröt upp året därpå.

 

En till synes fin resa, som jag fortfarande kan tänka tillbaka på som mysig. Men jag minns också baksidan och den förstör. Jag mådde inte bra, allt var kaos och jag var en rätt hemsk person. 

I tisdags fyllde Luna 9 månader. Hon har nu spenderat lika lång tid utanför min mage som inuti, och jag är nu inne på min sista månad hemma. Har väldigt blandade känslor angående det, men ska njuta så mycket jag bara kan under juni månad. Sommar! Äntligen! Lunas första dessutom.

Lilltjejen har börjat förflytta sig! Hon drar sig fram på rumpan med hjälp av båda händerna, liksom semi-kryper. Det gäller att hålla stenkoll. Hon går redan Ivy på nerverna när hon gärna lägger sig i Ivys lekar, haha.
Luna älskar Babblarna (vilket barn gör inte tho) och hennes favoritord är "Bababa" och "Dada".
Hon kan varken sätta sig eller ställa sig upp själv, men när hon får hjälp älskar hon att gå, både med gåvagn och med en stor person som håller i hennes händer. Tand nummer fyra är på väg på riktigt. Hon bet mig i näsan en gång, men som tur är inte vid amning.
Tyvärr kräks hon fortfarande. Det är standard efter varje måltid. BVC säger att det inte är någon fara, men Kim och jag börjar bli riktigt less. Gröten är lindrig, men maten... Usch!

 

Vi har kommit in i väldigt bra rutiner nu, och nattamningen är ett minne blott. Jag får sova! Helt underbart är det! Här följer ett litet schema:

07-08: Vi vaknar. Jag ammar.
09-10: Gröt till frukost.
11-12: Ammar eller ger lunch, sedan får hon sova ute i vagnen. Ibland tar jag en promenad, ibland får hon somna själv med nappen (ja, hon tar napp nu, hallå va?!). Det här är Lunas enda nap så hon behöver sina 4 timmar, blir det bara 2 får vi en jobbig kväll (om vi inte ska ut och åka bil).
14-15: Luna vaknar och får mellis. Ammar ibland.
16-17: Middag.
19: Kvällsgröten.
20-21: Nattning med välling och napp i hennes säng. Ibland vaknar hon under natten, men somnar oftast om när hon får nappen.

Är helnöjd med detta. Ingen är gladare än jag nu när hon börjat sova hela nätter allt oftare.

Nu är det sommar! Sandalväder! Inleder inlägget precis som för 4 år sedan, men skillnaden är att jag nu funnit värdiga ersättare. Det gjorde jag redan för två somrar sedan, men jag bloggade inte då och sedan glömde jag bort. Men faktumet att de fortfarande glädjer mig inför en tredje säsong måste ju betyda att jag hittat rätt.

 

De är svarta och har lagom många remmar. De har metalldetaljer, och en rem mellan tårna. De har ingen dragkedja, men kan dra remmen över hälen utan att spänna ut spännet. Och de var inte direkt billiga, men efter att ha letat med ljus och lykta i så många år kändes en femhundring ganska rimligt pris att betala när det väl kändes rätt. Jag tror faktiskt att jag gillar dessa mer än de från 2009. Vilken sandallycka.