How To Get Away With Murder

Bildkällor: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

Ahhhh! Vet ni vilken serie som precis kommit tillbaka med en fjärde säsong?! Klart ni vet, det står ju i rubriken! How To Get Away With Murder! Andra avsnittet kom igår! Ahhhh!

How To Get Away With Murder hade premiär 2014 och hamnade direkt på min vill-se-lista. Men ni vet hur det är, så många serier, så lite tid. Men så en lördagskväll i juni dök serien upp bland många andra titlar på Netflix and I was like "Uhhhh okay, nu kör vi". OCH DET VAR SKITBRA! HOOKED AT FIRST SIGHT! TIPS TIPS TIPS! CLIFFHANGER I VARJE AVSNITT DVFlwrgalknbglökdsnjkö.

Handling i korthet: A group of ambitious law students and their brilliant criminal defense professor become involved in a twisted murder plot that promises to change the course of their lives.
iMDB-rating: 8,2 ← I mean, look at that!

Någon mer som ser How To Get Away With Murder?

Alec Lightwood

bildkällor: 1 | 2 | 3

KOLLA IN SNUBBEN! MIN NYA CELEBRITY CRUSH! SERIE-CRUSH! CHARACTER-CRUSH! OMGOMGOMG! Alec Lightwood i Shadowhunters, eller Matthew Daddario som han heter i den fantasy-lösa verkligheten. Snyggsnyggsnygg. Och Malec OMG OTP! Iwantyounakedinmybedrightnow #iwillnevergrowup

Just serien Shadowhunters är något jag nyss börjat titta på. Älskade filmen The Mortal Instruments: City of Bones (2013). Är fett sugen på att börja läsa böckerna. Älskar idén liksom. Dessvärre saknar serien mystiken och skådespeleriet som filmen hade (among other things). Så jag vet inte riktigt om jag kommer fortsätta titta efter första säsongen. Serien är liksom inte bra kvalitétsmässigt, men jag gillar storyn. Och Alec är sååååå snygg. I mean, hot boys; tall, brown-eyed, hot boys, they got me like sdvfhjbsvjhsabfvlkjfbvl.

Trevligt kväll önskar one-shallow-bish!

Hur det gick med Arvtagaren och nästa bok-att-läsa


I maj skrev jag ett inlägg om att jag äntligen börjat läsa den avslutande delen i Arvtagaren-serien av Christopher Paolini, med deadline den 31:e juli. Did I make it? Oh, yes I did! Blev färdig tidigare till och med. Låg i gräset på Kornsjö strand den 19:e juli och vägrade åka hem förrän jag läst bokens sista ord. Det bästa är att jag inte ens känner mig tom nu, trots att jag liksom är klar med en bokserie jag varit fan av i tio år. Det känns bara bra.

Nästa bok att läsa blir manuset Harry Potter and The Cursed Child. Tror jag läst ett manus som bok en gång förut, men minns inte säkert. Oh well, det är Harry Potter. Den kan inte vara dålig. So exited.

You'll never know the freakshow sitting next to you

 
Jag är nog team Marvel snarare än DC, om ens något, men jag är pepp på den här filmen. Suicide Squad, that is. Kanske är det alla andras pepp som smittar av sig, I don't even care. Men Jared Leto! Gå på bio! Gah, want! Och den här låten. Min bästa atm. Känns så mycket natt. Sommarnatt, betong och lite emo. I don't even know. Bara att den är braaaaaa.

Arvtagaren

 
Äntligen! Äntligen har jag börjat läsa Arvtagaren, den avslutande boken i serien med samma namn, skriven av Christopher Paolini. Tanken var ju att jag skulle göra det redan 2012 då jag köpte den, men först ville jag läsa Eragon, Den äldste och Brisingr igen för att fräscha upp minnet (värt). Men så hände Kim i mitten av Brisingr... och... ja. Minsta lilla störningsmoment och allt vad heter att läsa böcker blir oviktigt.

Men så i februari tog jag vid där jag slutade för snart fyra år sedan. Jag insåg att jag var tvungen att fixa någon slags läsrutin och ett mål för att lyckas, precis som innan jul då jag skulle läsa ut Bara inte du av Katarina von Bredow innan nyårsafton. Det går inte annars. Jag har tappat konsten att läsa böcker för nöjes skull.
Så i februari kämpade jag mig genom den sista halvan av Brisingr, tack vare ett tio-sidor-per-dag-löfte. Tio sidor per dag är rimligt, det kan jag klara. Kör på samma med Arvtagaren.

Deadline: 31 juli.

PS. Om jag var regissör skulle jag göra bokserien till en asbra tv-serie (för filmen sög). Åh. Goals.

SÖKER: Marvel-maraton-vän

Bildkällor: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12

Såg Ant-Man (2015) med Kim häromdagen. Jag gillade den. Jag är inget jättefan av superhero-filmer, men om jag måste välja mellan Marvel och DC väljer jag Marvel. Mest på grund av humorn. Det jag sett från DC är så mörkt att jag inte orkar.... gah... I need a laugh! Och Ant-Man var rolig. Kunde dock inte undkomma att lägga märke till alla referenser till andra filmer/serier inom samma franchise, ur vilken jag sett... typ två? Blev nyfiken på hur många filmer det egentligen finns och... Haha, alltså... Var tvungen att googla "How to watch Marvel movies". Hittade denna bild. OCH NU VILL JAG SE ALLA MARVEL-FILMER! I ORDNING! Men inte serierna. Eller X-Men (såg första och den var skitdålig).

Skulle va fint att se filmerna med någon. Anyone? Be my Marvel companion! Avnjut totalt 25 exlusiva sofftimmar uppdelat på tolv gånger (självklart inget maraton, 'cause damn, nobody got time for that! Herregud, orkar knappt se klart en film utan att bli rastlös) med Ida, det vill säga jag! Woho! Party! Vilket erbjudande! Men om du hatar folk som måste snacka (dvs slänga in kommentarer här och där) under filmens gång är detta inget för dig. Synd.
Okej. Nä. Är helt inställd på att få se dessa filmer själv. Kim vill inte, eftersom han har ett uttalat hat mot alla Marvel-filmer (utom X-Men). Kanske kan få sällskap av Ivy. Och katterna... Haha.

Scheisse... Detta känns som ett uppdrag dömt för att misslyckas.

Ett viktigt tioårsjubileum

 
Det är mars 2016! No shit liksom, men vet ni vad det innebär? Det är tioårsjubileum för min fiction! Yay! Grattis!
Jag kallar den fiction för det är ingen saga, ingen bok och inget manus (än). Och för att mitt under-construction-namn är så pinsamt dåligt att jag inte vill avslöja det #mes
Har nämnt den i bloggen en gång förut, men detta är första gången jag berättar mer. Ytterst lite, men mer.
 
Min fiction är en påhittad grej jag har skrivit på sedan jag var 13, och min högsta dröm i hela världen (som inte innefattar magi, hehe) är att göra den till en tv-serie. Det är ett drama i stil med 90210, The O.C. och One Tree Hill (såg dock inte dessa serier förrän långt senare). För R-rated för CW, men för lame för HBO. Ni som är hardcore fans av dessa tre serier (själv älskade jag 90210) tänker kanske att ni inte behöver en till serie i den stilen, men ni har fel. Ni behöver min fiction. Muhahah.
 
Nä... Nog för att det är min högsta dröm att förvandla den till en tv-serie, skulle det inte vara hela världen om min önskan inte slog in. Min fiction är viktig för mig. Den har varit min tillflyktsort då jag varit less på mitt eget liv, eller då jag bara varit uttråkad eller längtat dit. Den har gjort mig glad. I hela tio år. OMFG. It's my darling, and I refuse to kill it. 

Might be two characters... shhh!
 
Allt började med att jag, min kusin och min brorsa lekte med Lego. Vi byggde en stad och hittade på karaktärer. Jag var dock 13, så jag kände mig tvungen att ta storyn till en annan nivå inuti mitt huvud, och jag ritade av alla gubbar så som jag tyckte att de såg ut eftersom Legogubbarna var för fula. Skippade alla flygande bilar och adderade ett ton drama. När sommaren kom höll jag fortfarande på att rita alla karaktärer, och skriva utdrag ur storyn, trots att leken var död.
Jag har fortfarande inte slutat utveckla storyn och karaktärerna. Jag har adderat nytt och skrivit om gammalt (en specifik händelse har jag skrivit om en handfull gånger bara för att jag ifrågasatt varje detalj säkert hundra gånger). Jag har bytt namn på nästan alla karaktärer eftersom de i grunden döptes efter kändisar i FRIDA-tidningar och tv-serien Lost.
Den senaste tiden har jag också funderat över vithetsnormen, och kommit fram till att jag skulle kunna ändra hudfärg och anletsdrag på precis varenda en och det skulle ha noll betydelse eftersom jag bara har en klar bild av utseendet på ett fåtal karaktärer.
Funderar även på det här med sexualiteter. Har bara representerat hetero- och homosexualitet. Några få har dock icke-nämnd sexualitet.
Att skapa karaktärer på djupet är rätt intressant förresten... Speciellt svårt är det med de jag inte kan identifiera mig med alls. Karaktären som var "jag" i Legoleken känner jag mig inte alls igen i nu. Förstår mig inte alls på henne, och det gör det jättesvårt att skriva om henne. Men jag försöker blanda in en liten del av mig själv i alla. Eller försöker, det blir nog så av sig själv.
 
My first drafts are cringe worthy

Nu tror jag inte att jag är unik i att leka författare, snarare tvärtom. Jag leker inte ens författare, jag har haft det mesta i mitt huvud hela tiden. Det är först på senare tid jag börjat skriva ner, för att inte glömma. Bara en bråkdel finns dock på papper, och det är långt ifrån målande beskrivningar. Tanken är att jag vill skriva ett manus snarare än en bok, för jag skriver ingen bok, jag skapar en tv-serie. It's great and I love it, och jag bryr mig inte om jag är den enda för att jag älskar den ♥

They make mah heart melt away

Bildkällor: 1 | 2
 
Såg precis klart American Story Hotel: Hotel. Jag har inte hört så mycket åsikter / tankar om den säsongen (kanske för att inte bli spoilad), men själv tyckte jag om den. Bra. Fick Murder House-vibbar i början (vet inte om någon säsong kommer toppa den, dels för det sentimentala värdet i att den säsongen liksom var hösten 2011 för mig) pga alla spöken som lever vidare med byggnaden. Tappade intresset vid avsnitt två, men sedan tog det sig igen. Säsongsavslutningen var väldigt fin. Tristan och Liz tillsammans. Aw. Det var egentligen bara det jag ville säga. I ship them so much. Blev tårögd då de återförenades. Hatade The Countess så. mycket. för att hon SPOILER dödade Tristan. Men nu får de leva lyckliga i alla sina dagar ♥

Star Wars-sex

Bildkällor: 1 | 2 | 3

Alla mina blods- och svärsläktingar kan sluta läsa nu... Om ni vill... Jag varnade i alla fall... Oh, well.

Jag drömde en jättefin dröm imorse! Jag var Rey, eller en hybrid av mig och Rey, ni vet från Star Wars Episode VII: The Force Awakens... Och en stormtrooper var med mig. Jag vet inte varför, men vi var i ett hus, jag tror vi gjorde inbrott... Det spelar ingen roll för jag hade sex med Stormtroopern... som var Finn... typ... i en pool. Haha what. Nä. Det var fint. Oväntat, men fint.

Så idag har jag gått runt och känt mig väldigt... kär. Inte i Finn, utan bara generellt, för jag skulle inte direkt säga att jag shippar Rey och Finn (som Jedi får en inte ha romantiska förhållanden osv, så jag ser hellre att Rey blir en Jedi än att hon blir kär) och om jag har en crush på någon av dem skulle det vara Rey. Men drömmar har en tendens att påverka mig sådär. Inte alltid, men om de involverar starka känslor som kärlek, lust, hat eller rädsla.

Tolkar denna dröm som att mitt undermedvetna tycker det var för längesedan jag fick ligga (det beror väl på vem en jämför med). Mennnn we ran out of condoms, och jag har inte orkat fixa något annat preventivmedel för att jag bara hakar upp mig på alla biverkningar, och hälften av dem får jag inte ens ha. Tror att jag bestämt mig, men sedan tvekar jag mig igen.
Men får en inte ligga i verkligheten, är det fint att kunna få det i drömvärlden i alla fall. Med kändiscrusher och karaktärer som inte ens finns på riktigt. Jag läste en gång att forskare övervägde att räkna drömmar som ett alternativt universum eftersom vi spenderar så mycket tid på att sova / drömma. Minns tyvärr inte källan, men ändå. Jag röstar för!

Hej då 2015 ▲ Del 3

 
SEPTEMBER
Fyllde 23 år och spenderade dagen i Umeå. Dagen innan hade jag födelsedagsfika med besök hela dagen och massa fina presenter. Veckan därpå började jag en kortfilmskurs som Anna Röd höll i. Var på norrskensjakt mitt i natten. Såg klart Sagan om ringen-triologin för första gången (say what), och sedan var jag på bio och såg Sinister 2 (2015) och kunde inte somna om på tre nätter. Puh.
Audin blev fixad efter ett halvårs strul = äntligen en mer familjeanpassad bil. Besökte Recycling mums och fyndade begagnade kläder till Ivy. Kortfilmskursen hade helgaktiviteter då de från Östersund var här. Det var kul förutom det faktum att jag upplevde extremt mjölkstinna bröst för första gången. Det var hemskt och kladdigt. Det var månförmörkelse och blodmåne = coolt. Fick tillbaka min mens = inte coolt. Fick jag en ny psykolog och började med KBT för social fobi. Tills sist var det tjejkväll på stan och jag var där med mamma och Ivy.

 
OKTOBER
Jag och brorsan köpte en filmkamera för att kunna konvertera våra gamla Hi8-band. Så kul att kunna se allt efter alla dessa år (pappas filmkamera gick sönder då jag var 12). Var i Östersund med filmkursgänget och hade en mycket trevlig helg med bio, middag, hotell och filmuppgifter... Det var första (och hittills enda) natten jag varit ifrån Ivy.
Var på en mysig skogsutflykt till Skobaberget och passade på att hälsa på pappa i samma veva. Ivy och jag började gå på babymassage. Fick låna Annas Canon IOS 5D Mk II och blev kär. I slutet av månaden var jag på första riktiga konserten på över ett år, In Flames i Umeå. Firade sedan Halloween genom att klä ut mig och familjen till Den lilla sjöjungfrun-karaktärer (Ariel, prins Eric och Sebastian) och krogen (spökbåt) med Izabell och Jerry.
 
(sista bilden har jag snott av Anna, hehe)

 
NOVEMBER
De tapetserade om i sovrummet (så vi fick sova i vardagsrummet), hallen, Ivys rum och kontoret samt målade om på toaletterna. Skönt att slippa alla fula tapeter! Och min brorsa! Haha ja, för han flyttade tillbaka till mamma igen (det var både kul och jobbigt att ha honom här). Var på BVC och lärde oss Barn-HLR. Pysslade ihop en namnlampa till mitt kusinbarn Tuva. Firade mammas födelsedag med middag och fika. Sedan var det dags för den sista filmkurs-träffen. Vi filmade klart allt, woho!
Bilade ner till Stockholm med familjen och mamma. I Stockholm bodde vi hos min moster, vi irrade runt i affärer, jag fyndade på Myrorna, Kim och jag såg Bring Me The Horizon live för fjärde gången och filmen Everest på bio (braaaaa), slutligen träffade vi min kusin med familj över en awesome frukost. I samma veva tog jag mig en bloggpaus på ca en månad.
Drömde en sjukt obehaglig dröm där jag var besatt av djävulen. Den kändes nästan verklig på ett sjukt sätt. Var på sista babymassagen med Ivy och hon fick diplom.
Månaden avslutades med golvbyte i vardagsrummet (det blev fint) och adventsfika hos mamma.
Trots att det ändå var en rätt bra månad kände jag mig ofta ledsen och nedstämd. Höstdeppet före julpeppen?

 
DECEMBER
Inledde månaden med att ta fram och klä julgranen och baka saffransbullar. Mums. Men så blev Kim sjuk i över en vecka och jag fick ta hand om Ivy själv. Det var rätt jobbigt. Var i alla fall superpepp på julen och fixade med de sista julklapparna. Läste en bok jag hatade men ändå inte kunde släppa. Kim fyllde 23 och vi bjöd på fika. Av mig fick han biobiljetter till senaste Star Wars. Såg fram emot den filmen så mycket, och åh så bra den var.
Efter en trevlig spelkväll med Alias började jag få feberkänningar, och sedan var influensan ett faktum de resterade 12 dagarna av året. När jag tänker tillbaka känns de som ett långtråkig ingenmansland. Mådde skit, var helt orkeslös = sängliggandes. Var jätteledsen över att jag missade julen och speciellt julafton när den väl kom, men fick i alla fall jättefina julklappar. Såg klart One Tree Hill (130 timmar utspridda över elva månader, OMG).
Året slutade verkligen inte bra. Tillsut skickade vårdcentralen mig till akuten där jag fick dropp. Dagen efter firade jag den lugnaste och tråkigaste nyårsaftonen jag någonsin haft.

MER 2015

Filmer jag såg på bio: Furious Seven, Paper Towns, Sinister 2, Glada hälsningar från Missångerträsk, Taikon, Flocken, Everest, Hunger Games: Mockingjay Part 2 och Star Wars Episod VII: The Force Awakens.
Av dessa gillade jag mest Paper Towns, Everest och Star WarsGlada hälsningar från Missångerträsk, Taikon och Flocken, fick jag se gratis tack vare Film i Västernorrland / Svenska Filminstitutet... Eh... Tror jag... Hehe. Tack i alla fall!

Totalt såg jag 98 olika filmer under 2015. Big Hero 6 (2014) var den enda filmen jag såg mer än en gång (fyra gånger).

Tv-serier jag såg: The 100 (säsong 2), American Horror Story: Freakshow och Hotel, Fear The Walking Dead (säsong 1), Game of Thrones (säsong  5), Girls (säsong 4), Glee (säsong 6), Gotham (säsong 1 & 2), Jane The Virgin (säsong 1), Kyle XY (säsong 1-3), Limitless (säsong 1), Mr. Robot (säsong 1), One Tree Hill (säsong 1-9), Pretty Little Liars (säsong 5 & 6), Prison Break (säsong 1-4), Revenge (säsong 4), Sleepy Hollow (säsong 2) och The Walking Dead (säsong 5).
Så mycket bra att jag inte ens kan välja någon favorit! Bara GoT var en besvikelse.

Böcker jag läste: Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, Paper Towns av John Green, Smalast när hen dör vinner av Anton Hörnfelt och Bara inte du av Katarina von Bredow.
Älskade verkligen de två första, tyckte inte om den sista. Antons bok är en klass för sig då det är en biografi och jag halvt gick i hans klass på gymnasiet (dvs bekanta). Den var bra, men det var riktigt jobbigt att läsa om hur han haft det (boken handlar om hans ätstörningar).

Fina albumsläpp: Bring Me The Horizon: That's The Spirit, Bullet For My Valentine: Venom, Fall Out Boy: American Beauty/American Psycho, Sleeping With Sirens: Madness och We Came As Romans: We Came As Romans
Även om jag gillade albumen var de flesta tyvärr rätt lame jämfört med tidigare album (i synnerhet BMTH, BFMV och WCAR). Lyssnade i princip bara på Fall Out Boy och Sleeping With Sirens under sommaren. 

Musik som upplevdes live: Neverstore på Merry Can den 22 maj, Linus Svenning på O'Learys den 23 maj, In Flames och Black Temple i Umeå den 28 oktober samt Bring Me The Horizon, PVRIS och Beartooth på Fryshuset den 14 november.
Med graviditet och bebis blir det inte så mycket konserter, jag är glad att det åtminstone blev två lite större konserter varav en riktig (hoppa, skrika och mosha = riktig, haha). Ville hemskt gärna gå på Sleeping With Sirens & Pierce The Veil samt Of Mice & Men i mars men fick det inte att funka, och 5 Second of Summer hade jag fått gå ensam på. En kan tyvärr inte få allt, förhoppningsvis kommer det fler chanser.
 
THE END 

Throwback: Star Wars, The Exhibition

 
Tänkte att en throwback till Star Wars: The Exhibition 2008 sitter fint nu då det råder Star Wars-hype världen över.
Bilderna är superkassa av tre anledningar: jag var inte en jättebra fotograf 2008, kameran var inte den bästa och det var supermörkt inne i muséet, men ja, det är bara att gilla läget.

Precis som Harry Potter-utställningen som kom till Norrköping 2014, var (är?) Star Wars: The Exhibition en kringresande utställning med props osv från filmerna. Sommaren 2008, då jag var 15, var denna utställning på plats i min hemstad. Min kusin fick äran att vara en av de två som fick gestalta Darth Vader, och jag ångrar nästan att jag själv inte sökte sommarjobb som Storm Trooper. Hade varit coolt, haha.
 
Under invigningshelgen gick det runt massa Star Wars-karaktärer på stan för att locka besökare, vid Leklust hade de byggt upp en miniutställning med Star Wars-lego och i hockeyarenan fanns Naboo Starfighter-skeppet för det fick inte plats på muséet. Själva utställningen var mycket intressant, tycker det är coolt att se filmprops och sånt som varit med på film på riktigt (som om jag är med om det ofta, haha).
 
Ser ni bilden där jag posar gärnt bredvid Anakins kläder? I was like "Det här är det närmsta jag kommer komma Hayden Christensen!". Helt överlycklig, haha.

Philomena

Vilken fin film. Eller tragisk. Bra. Intressant. (bildkälla)

Philomena (2013) har funnits på min never-ending lista av filmer jag vill se i ett par år nu, men jag har alltid avfärdat den som tråkig trots att den funnits på listan av en anledning (handlingen verkade intressant).
Jo, för mitt huvud funkar så. Jag älskar film, men jag har ADHD och oftast när se film kommer på tal får jag myror i huvudet och så känner jag bara "Ahhhh se film så jobbigt det kommer ta så lång tid gahhhh måste sitta ner så länge OMG orkar inte fokusera på nån made up handling buhuhu!". Jag tror att jag inte orkar sätta mig in i en bra, välgjord, djup film som lämnar en bra känsla efter sig efteråt. So I'm like "Meh, orka... Eller... Jag vill se en rolig film, en lättsam komedi eller high school-drama, annars får det vara". Men så sitter jag där sen framför en dålig Adam Sandler-film och dör inombords samtidigt som min inre kritiker öser hat över varje stereotyp kliché som dyker upp i var och varannan scen. Som tur är när jag ser på film med Kim blir det oftast hans val av film som vinner (thrillers, action och sci-fi, ibland relativt lättsamma, ibland lite svårare) och då slipper jag ångra hur jag spenderade mina två senaste timmar (utom när vi såg Jupiter Ascending från förra året, gah vad dålig).
 
Så... ja... Philomena såg jag dock själv, och jag är glad att jag äntligen fick för mig att se den, för jag tyckte om den. Jag gillade de två huvudkaraktärerna tillsammans, Martin bitter (well, han var milt deprimerad sades det) och Philomena glad och härlig trots omständigheterna... Dessutom hör det inte till vanligheterna att huvudkaraktärerna i filmer jag ser är 50+. Så tanken med det här inlägget är inte bara ett filmtips, utan även lite omväxling bland filminläggen.

Här är handlingen:
En världstrött politisk journalist bestämmer sig för att skriva om en kvinnas sökande efter sin son, som fördes bort från henne för decennier sedan efter att ha blivit gravid som 18-åring och tvingats leva i kloster.

If you don’t like to read, you haven’t found the right book.

 
Jag fick många fina julklappar, bland annat ett gäng böcker. Är typ förvånad (men glad) över hur många böcker jag fick.

• The Amazing Book Is Not On Fire (The World of Dan and Phil) av Dan Howell & Phil Lester
Mina favoriter i Youtube-världen, bästa Dan och Phil. Boken verkar lite rörig men den är säkert kul. Den verkar kul. Fick den av Kim.

Sweet Food & Photography av Linda Lomelino
Min idol då det kommer till bakning, hon gör de finaste bakverken och tar underbara foton. Har hennes första bok också. Fick den av mamma.

Ja jag har mens, hurså? av Clara Henry
Känns som en bra bok att ha. Inte för att jag gillar mens mennnnnnn... Jag gillar Clara och levde med mensskam under hela min tonår såatte... Å mitt forna jags vägnar tillägnar jag denna bok. Kanske kan Ivy uppskatta den om typ nio, tio år. Från Kim.

Soda, lemonad & snacks av Tove Nilsson
Den här boken var en julklapp från mig till Kim, men ville ha med den ändå för 1. Jag bor med innehavaren av boken = boken bor i mitt hem, och 2. Det verkar spännande att lära sig att göra helt egna syrups till drinkar och SodaStream. Ba "Tja, egengjord Cola, mhm, do ya want?".

Den högkänsliga människan av Elaine N. Aron
Pappa tyckte jag skulle ha den här boken. Kanske är det en hint om att jag är en sådan person som boken handlar om och att jag borde lära känna mig själv? Jag vet inte. Det visar sig väl när min #ungdomsfantasyforever-hjärna tar sig an detta filosofiska verk.

Det är något som inte stämmer av Martina Haag
Min hjärna är egentligen för efterbliven för att läsa vuxenböcker #ungdomsfantasyforever, men jag har läst massa bra om den här boken och jag dras till att se / läsa / reblogga / whatnot saker som framkallar ont i hjärtat. Från mamma.

How To Speak Emoji
Boken som lär dig snacka med enbart emojis från min bror. It's a joke. It's funny.

• 1000 Feelings For Which There Are No Names av Mario Giordano
Ännu en ba-för-kul-bok, fast från Kim. Fast när jag bläddrade igenom boken hittade jag en feeling-for-which-there-is-no-name som jag visst kunde finna ett passande adjektiv till. Fail av boken.

PS. Rubriken är en quote av J.K. Rowling.

Death comes for us all in the end

 

Det dör människor varje dag, men vissa dödsfall påverkar en mer än andra. Konstigt vore annars, annars skulle vi gå runt med konstant sorg och det går inte.
Den senaste veckan tog livet slut för två stora personer. Båda 69 år gamla. Båda till offer för ett av jordens sämsta påhitt, cancer. Först David Bowie, och nu Alan Rickman. Jag tror få har missat detta. 
 
Måndagens ledsnaste ögonblick var då jag berättade för mamma att Bowie dött. Hon hörde dock inte vad jag sa, bara att jag nämnde David Bowie.
Mamma (glatt): Åh, kommer han till Sverige?!
Jag (ledset): Nä... Han har dött...
Mitt hjärta sjönk lite där.
Annars är det knappt så jag vågar erkänna min egen dumhet över att ha antagit att han var död redan när jag skrev det här inlägget för fem år sedan, eller kanske var det snarare så att jag aldrig reflekterade över huruvida han var vid liv i vår samtid bara för att jag förknippat honom med ett färgsprakande sjuttio- och  åttiotal. Känner verkligen hur min allmänbildning sjönk till en väldigt låg nivå. I'm so sorry.

Och Alan. Blev så himla ledsen då jag fick veta. För mig har han mest varit Professor Snape som det Potterhead jag är. Bilden med qouten har jag haft sparad i telefonen sedan jag fann den. Den har varit en melankolisk hjärtevärmare för mig, men nu gör den mig helt plötsligt ledsen. Fortfarande så bra, men så sorgligt. För han blev aldrig åttio år.
 
Rest in peace. ♥

Empire poppin, rebels droppin

 
Det är hela tio år sedan (plus lite till) min brorsa och hans kompis lärde mig en massa om Star Wars och konverterade mig till ett fan. Ett tag senare hade Episod III premiär och jag blev kär i Anakin Skywalker (eller kanske snarare Hayden Christensen just i den rollen just i den filmen). Alltså sådär jättetöntigt kändiscrush-kär. LOL. Men det får man vara om man är 12 år (23 också för den delen). Numera hatar jag den där brunlockiga pojken pga obvious reasons (titta på filmen).

2005 trodde jag att det aldrig skulle komma någon till Star Wars-film. Och när de annonserade ut att det skulle komma ännu en episod suckade jag bara, men ju närmare premiären vi kom desto mer pepp har jag blivit, och ännu lite till då jag och Kim tittade genom Episod IV-VI igen (orkade inte se Episod I-III pga all politik hehehehehehehe).

But tonight is the night! SÅ PEPP! Har min Storm Trooper-tröja kvällen till ära. Gjorde den med t-shirt trasfer paper för några år sedan men blev missnöjd både med tröjans passform och med trycket att jag knappt använt den, men nu så.

Nu måste vi åka!
 
Update: Den var braaaaa! Seeeee den! Räcker det? Älskade att jag inte riktigt visste vad jag hade att vänta mig, för med de andra filmerna har jag i princip vetat hela handlingen innan. Hade önskat lite fler svärdfighter bara, det är ju det bästa.

Best of Glee

 
I år var det dags för feelgood-serien Glee att sjunga på sista refrängen (hahahaha, pun intended, I'm so funny). Såhär ett halvår senare har den avslutande säsongen släppts på dvd, vilken jag faktiskt råkade vinna vid en utlottning (via Tidningen 7, thank you very much). Och då kom jag att tänka på att jag fortfarande inte delat med mig av mina favoritcovers genom Glees historia ännu, it's about time liksom. So here we go, några av mina favoriter från Glee...

 
Defying Gravity by Kurt, Rachel - S01E09 "Wheels" | Minns att jag inte gillade den då jag såg avsnittet, men då jag hittade den på Spotify några år senare hade jag ändrat mig.
Jessie's Girl by Finn - S01E18 "Laryngitis" | Denna låt fastnade jag för redan från början. Gillade Finn bäst i den här typen av låtar (halvrockiga).



Time Warp by New Directions - S02E05 "The Rocky Horror Glee Show" | Älskade hela det här avsnittet med alla Rocky Horror-låtar och coola kostymer.
Singin In The Rain / Umbrella by Holly Holiday, Will Schuester, New Directions - S02E07 "The Substitute" | Det här måste nog vara min absoluta favorit av alla. Kanske för att jag aldrig gillat Singing In The Rain innan, men de fick den att låta så bra. Tycker det är en så himla snygg mash-up och snygg schenshow också.

 
Thriller / Heads Will Roll by New Directions - S02E11 "The Sue Sylvester Shuffle" | Ännu en snygg mash-up. Gillar zombie-temat och koreografin.
Get It Right by Rachel - S02E16 "Original Song" | Min favorit av deras original songs.

 
Rumor Has It / Someone Like You by Brittany, Mercedes, Santana - S03E06 "Mash Off" | En fabulous mash-up. Speciellt då Santana kommer in. Hon är min woman crush och har så grym röst.
Somebody That I Used To Know by Blaine, Cooper Anderson - S03E15 "Big Brother" | Tyckte även om Fighter från samma avsnitt, som också handlar om Blaine och hans bror.

 
Americano / Dance Again by Cassandra July - S04E01 "The New Rachel" | Alltså dansen! Drömmer fortfarande om att lära mig den.
Oops!... I Did It Again by Rachel - S04E02 "Britney 2.0" | Så snygg och sensuell version av den här gamla klassikern, haha. And again, dansen! Oh my!
 
 
Womanizer by Tina, Unique - S04E02 "Britney 2.0" | Rätt låt egentligen, men jag gillar deras take on it, och hur de går runt i skolan som värsta High School Musical.
Give Your Heart A Break by Brody, Rachel - S04E04 "The Break-Up" | Så fint! Vill minnas att jag hade en liten crush på Brody, hehe...

 
Rockstar by Elliot, Kurt - S05E14 "New New York" | Because Elliot! Så awesome, glamrockig karaktär. Gillar nog I Believe In A Thing Called Love bättre, men hittade inte den på Spotify.
Movin' Out (Anthony's Song) by Blaine, Sam - S05E16 "Movin' Out" | För att Blaine och Sam gör en rätt ball låt till en asskön låt.

Alltså... Det här var sjukt svårt, det finns så många bra covers från Glee och det är omöjligt att komma ihåg alla. Ser nu att jag inte tog med något från säsong 6. Jag verkar uppenbarligen vara svag för deras mash-ups i alla fall.

Bildkällor: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14

Sagan om den förbannade ringen

Bildkälla

LOTR-fans, bered er på att bli besvikna! Chockade even!
Alltså, jag har sett Harry Potter fler gånger än jag kan räkna. Jag har sett Star Wars minst två gånger om. Jag såg alla Hobbit-filmerna på bio, och även om jag somnade under den första kompenserade jag det med att gå och se den igen. Jag har till och med ägnat The Twilight Saga fler timmar än vad det finns på ett dygn. Men Lord Of The Rings slut har för mig varit helt okänt... Ända till nyligen vill säga.
Say what?! Jo, det är sant. Det är nu LOTR-fansen med fasa undrar hur jag kunnat leva hela 23 år utan att ha sett den där ringen slängas ner i den brinnande lavan i... Mordor... Men asså, ta det lugnt nu! Jag har sett klart triologin nu. Ju. Men ni ska bara veta hur svårt det var att erkänna för min LOTR-älskande vän att jag aldrig sett hela Sagan om ringen... Haha.

Anledningen är att jag aldrig lyckats ta mig mer än halvvägs genom The Return of The King. Jag skyller på min mamma. Typ. Ja, ni vet... Jag har växt upp med att Sagan om ringen visas på tv kring jul, och ja, jag såg dem. I alla fall den första. Och den andra. Men den tredje glömde jag bort... eller orkade inte se... eller... Jag vet faktiskt inte. Så jag fick den i julklapp i stället, år 2006 för att vara precis. Bara det att min mamma - helt ovetandes om min ADD-hjärna - köpte extended edition. Coolt, tyckte jag - tills jag satte igång filmen och insåg att den var fucking 4,5 timmar lång. Jag försökte verkligen se klart den, men gav upp redan innan det var dag att byta disc (yeah, den är uppdelad på två dvd-skivor).

Men nu! Nu äntligen har jag sett klart Lord Of The Rings från början till slut. Extended! Puh. Be proud. 
Slutsats: Won't do it again. Insåg att jag bara gillade första. Beautiful scenery though. Blev förvånad över att denna dialog inte ägde rum.

I don't always write about movies I don't like, but when I do they're about my hometown

 
Jag brukar inte uppmärksamma filmer jag inte tycker om, men ikväll tänker jag göra ett undantag för den väckte ändå så pass många känslor att det känns värt. Filmen heter Flocken och jag såg den igår. Redan innan filmen började kände jag ett visst obehag, och det släppte inte under filmens gång. Det hela slutade med att jag blev arg.

Innan jag berättar varför jag inte gillade filmen, här är handlingen i korthet: Jennifer blir våldtagen av Alexander, men alla påstår att hon ljuger och ställer sig på killens sida. Känns det igen? I think so, right? Men inte enligt producenten: "Producenten Agneta Fagerström-Olsson påstår att filmen inte bygger på våldtäkten i Bjästa 2009 utan på 'flera liknande fall som man tagit ­inspiration av'" (Aftonbladet). I beg to differ. Historiena är för slående lika för att det ska kallas "inspiration".

Varför jag inte gillade Flocken. There will be spoilers.
• De säger att filmen inte är baserad på Bjästa-händelsen, men så sitter de och äter med en skidbacke i bakgrunden i en scen. Bjästabacken much?
• Sättet de målade upp Jennifers familj. Var hennes mamma verkligen tvungen att vara alkoholiserad? Skulle man inte känna lika stort medlidande om hon haft två medelklass-föräldrar i ett fint hus? Eller? Va?
• Hur de förstärkte fördommarna kring hur en norrländsk, liten ort ser ut. Kunde de inte bara porträtterat den som vilken svensk, liten småort som helst? Lite grå och trist, visst, men utan värsta hillbilly-atmosfären. Och kanske tog de alla-känner-alla-grejen till överdrift.
• Kyssen mellan Jennifer och hennes styvpappa. Sjukt onödigt.
• Inget talade för att Alexander skulle våldta ännu en tjej i slutet, även om det var så i verkligheten. Han var tystlåten och kändes plågad och ångerfylld, sedan hände det där och hans karaktär kändes inte längre trovärdig.
• Djurkadaver. Massa djurkadaver. Var de tvugna att döda hästen? Och jag hade gärna sluppit se dem elda upp skabbräven.
• Slutligen blev jag arg på försvarsadvokaten... "Varför skulle han våldta dig om ni brukar hångla?". Gah. Jag vet att det är hennes jobb att försvara den misstänkte, men det spelar ingen roll om man brukar göra något, allt annat än ett ja betyder nej och skiter den andre i det är det våldtäkt.

Allt var dock inte skit rakt igenom. Jag tyckte om fotot, och skådespeleriet var inte heller fy skam.

PS. Jag är från Bjästa-ish, men gick inte på Bjästaskolan då detta hände. Vill minnas att jag knappt hörde något om händelsen tills jag blev inbjuden till Fria-"Oskar"-gruppen på Facebook, men knappt ens då. Min mening med det här inlägget handlar dock bara om kritik mot filmen, för den gjorde mig arg. Med respekt mot de inblandade borde den inte ens ha gjorts, speciellt inte då den blev så dålig.

Tv-serie för tillfället: Girls, säsong 4

 
Elijah on why he started taking so many pictures.
- Girls S04E03 "Female Author"

Filmmaking in progress

Behind the scenes-bild från då jag spelade in min Thailands-haul
 
Anna Röd startade en kortfilmskurs här i Örnsköldsvik (som även går parallellt i Östersund) och frågade om jag ville vara med. Hell to the yes! Att den egentligen riktades till åldrarna 15-22 (jag är 23) var inget hinder tyckte Anna. 
Ikväll hade vi tredje träffen och jag är jättepepp. Tror aldrig det riktigt framgått på bloggen att jag är väldigt intresserad av att göra film, kanske mycket för att jag är världens procrastinator som aldrig orkar klippa och redigera det jag filmar (om jag ens får tummen ur att filma mina idéer), men så är det i alla fall. 
Har cirka noll erfarenhet av just kortfilm och vet heller inget annat än att jobba helt själv på rookienivå, så det känns väldigt spännande att prova på att vara med i ett team och att göra något mer "på riktigt" (vi ska göra en kortfilm). 
Haha, I dunno. Vet bara att jag ser fram emot varje tisdagskväll och är på enormt bra humör då jag kör hem efteråt. *happy face*

Tidigare inlägg