A-Maze-Thing

 
En liten kvällsutflykt dagen efter min födelsedag. Med mat från Subway begav vi oss mot Åsbergets topp. Dinner with a veiw.
Har länge velat besöka något av Arknat-vindskydden som finns placerade runt om i Höga Kusten, läs mer om detta projekt h ä r / h ä r.
Det fick bli det som är närmast beläget: A-Maze-Thing uppe på Åsberget som bara ligger "runt hörnet". Supermysigt, väldigt fint vindskydd och underbar utsikt.

Är jättetaggad på att finna The Tree Cube härnäst. Supercool sak!

Ivy vill bara ha kläder med glass på


En sommar-Ivy i en av hennes favoritklänningar. Födelsedagsklänningen från både förra året och detta. Älskar den. Much is more-printet med all sweet everything. Ivy vill helst bara ha kläder med glass på, men det funkar ju inte riktigt. Jag sa att det var godisregn på en tröja med färgglada regndroppar på bara för att hon skulle vilja ha den. Man får luras lite ibland.

Jag slutade skolan och fyllde år

 
Fredagen den 7 september: Jag slutade skolan och fyllde år på samma dag! 

Så förmiddagen spenderades i Umeå och på Movant. Gjorde inte mycket mer än att städa ur mitt skåp. De flesta från min "klass" har varit på praktik större delen av året, men just i fredags råkade Caisa och Hannes vara i skolan för en kurs, så jag fick chansen att säga hej då till dem. Förutom Vanessa är de väl de som jag lärt känna bäst av alla i min klass.

På kvällen bjöd vi på tacos och fika (äppelpaj med äpplen från trädgården bland annat), och jag fick den rosa hoodien av mamma (plus lite annat smått och gott).

Så. Nu är jag 26 år. Närmare 30 än 20. I don't mind. De flesta som inte känner mig tror ändå att jag är 22.

Will I Be Remembered or Will I Be Lost in Loving Eyes?

Bildkällor: Bild 1 / Bild 2. Bild 3 och 4 är tagna av mig.
 
Jag tänker inte på det jätteofta, men när jag gör det svider det till. Han var bara två år äldre än mig. Och han dog. Av en "accidental overdose". Och just den lilla biten gör mig så arg. Så himla onödigt. Jag hatar droger.
Men mest är jag ledsen. Ledsen över att ännu ett fint band i denna värld är trasigt. Det blir ju så. Jag har som tur är aldrig behövt uppleva det själv, men när en vän lämnar livet blir en nog lite trasig.

Den 25 augusti dog Kyle Pavone, sångare (clean vocalist) i We Came As Romans, ett av mina favoritband.
Det här är ett band jag lyssnat på sedan 2011 / 2012, och till skillnad från många andra som lämnat jordelivet för tidigt (The Rev, Chester Bennington, Avicii...) så är WCAR ett band jag sett till att uppleva live, inte bara en gång utan två gånger (i Stockholm 2013 och på Bråvalla 2014). Och det kommer bli fler gånger, för jag hoppas att de resterande fem medlemmarna kommer fortsätta göra grym musik. Och att Kyle kommer att vara saknad, det är en underdrift.

Rest in piece, Kyle ♥

Tattoos of 2017

 
För två veckor sedan tatuerade jag mig. En födelsedagspresent från Kim och 2018:s första (och förmodligen enda) tatuering. Det är dock inte den detta inlägg ska tillägnas - utan förra årets tatueringar.

April 2017: Lord James Silverstein
Den här tatueringen har redan fått ett eget inlägg och är nog min absoluta favorit. Min lilla fluffboll ♥
Artist: Hanna Löfdahl, Big Street Tattoo, Örnsköldsvik.

 
November 2017: Bä bä vita lamm
2007 började jag lyssna på Fall Out Boy. Det är fortfarande ett av mina favoritband. Så tio år senare tatuerade jag in fåret på omslaget till det första Fall Out Boy-albumet jag köpte / föll för som hyllning till dem.
Artist: Emilia, Wild Born Tattoo, Umeå

 
December 2017: Ett paraply
Och band-nörderierna fortsätter. Detta paraply representerar (förutom att det är sjukt fint) Bring Me The Horizon för att de råkade ha detta paraply på ett av deras album - That's The Spirit. Inte mitt favoritalbum, men BMTH råkar vara ett av mina favoritband.
Artist: Robin, Wild Born Tattoo, Umeå

 
December 2017: Abducted by aliens and they left a mark
Samma sittning som ovan. Varför inte fortsätta gadda kroppen med favoritband? Denna radda av obegripliga tecken står för Fall Out Boy, Avenged Sevenfold (som brukar förkortas A7X, can you see what I did there?), We Came As Romans, samt Twenty One Pilots, varav endast de sista två har sina officiella logos där på min underarm.
Artist: Robin, Wild Born Tattoo, Umeå

Årets tatuering är inte fullt lika nördig. Det är dock en utbyggnad av denna nördiga gaddning från 2014. Men det är väl inget fel i att vara lite nördig?

Min födelsedags-önskelista

 
Hej hej! Jag fyller år om en vecka! Jag älskar födelsedagar, men just i år orkar jag typ inte bry mig. Nån annan får fixa. Kanske orkar jag baka en äppelpaj eller två i alla fall, då vårt träd liks svämmar över av frukt.

Här är min önskelista i alla fall!
#nevergrowingup

 Naturgodis 
 Liten karaff för olja, Eva Solo/Rosendahl
♥ Rosa sweater, Bikbok ♥
 Lampa till hallen, Bankeryd/Royal Design 
♥ Glittriga/shiny kängor/sneakers, som dessa från YRU ♥

Vardagsrummet



Fler bilder på vårt vardagrum / matplats. Före- och efterbilder finner ni h ä r.

PS. Vi flyttade Ivys kök till vardagsrummet. Tidigare stod vitrinskåpet där, och granen under julen.
Suverän plats. Ivy föredrar att leka i vardagsrummet och köket är en favorit.
Kan säga att det används bra mycket mer nu än då det stod i hennes rum.

Vanilj och läder


 
Oldie but goldie!

En gammal outfitta från sommaren 2016 som föll i glömska.

Söt klänning tillsammans med hårda accessoarer. Helt klart min stil. Typ.

Skorna är förresten mina numera sönderslitna favoriter. Helsvarta ankel-platsforms-Converse.
Hatar när ens favoriter går sönder. Måste hitta ersättare ASAP!

A house has a heart


Vardagsrummet: before & after

Vi börjar med hjärtat av huset. Vardagsrummet. Matsalen. En gång i tiden var matsalen ett vardagsrum, och vardagsrummet var ett minimalt sovrum.
Här ovan ser ni planritningen av vårt hus. 90-nåt kvadrat. Helt lagom. Och som ni kan se valde vi att plocka lite väggar för att göra planlösningen mer öppen. Vi tog även bort dörrarna, inlusive karm, och fodrade om helt.

Ska visa några bilder på hur det såg medan vi höll på. Och med vi menar jag inte Kim och jag, för vi jobbade hela tiden, så det är Kims pappa / morbror / morfar som ska ha cred.
Look at this mess:

 
Efter grovgörat ni kan åskåda ovan var klart målades väggarna vita, direkt ovanpå de gamla tapeterna (i hallen var det dock målad board, i en konstig gröngul färg). Då det var olika rum och därmed olika golv rev vi bort det gamla och lade på ett mörkt laminatgolv. Där hjälpte faktiskt Kim till för övrigt.
Ovansidan av den öppna spisen (som inte får eldas i btw) har jag klätt om med grå marmor-dekorplast. Innan var det illa målat i grönt för att efterlikna något slags stenmaterial.
And this is the aftermath:

 
Åh, alltså. Älskar att jag såg potential i det här huset som alla andra ratade. Visst, när en ser alla utgifter vi har framför oss är det inte riktigt lika kul, but still. Älskar vårt hus ♥
 

Unholy Confessions


Lyssna på orginalet först! Hehehehehe.

Min kompis Jason övertalade mig om att jag kunde sjunga, så vi gjorde en cover av Unholy Confessions i vintras. Den låten är så sjukt bra som den är. Älskar den. Men för några år sedan blev jag som besatt av att höra en akustisk version. Hittade ingen som uppfyllde mina kriterer. Så vi gjorde en egen.

Jason är förresten sjukt bra på musik (medan jag är halvt tondöv, känns det som). Är sjukt tacksam över att han ville göra den här covern med mig, och jag hoppas att vi kommer att göra fler.

Vi tar vid där vi lämnade senast

 
Den 18 februari 2018 höll jag på att spricka av känslor. Det fanns ett ämne jag behövde skriva av mig om. Minns ni?
Sedan gick det väldigt snabbt utför. Allt föll isär. Igen. Payback is a bitch I guess. Och med det dog även skrivglädjen.

Den 17 november 2017 var den sista gången jag bloggade dessförinnan.
Det var väl ungefär då jag och Kim åkte till Stockholm för att se Rise Against och Sleeping With Sirens.

Hade en fin jul. Första julen i huset.

Skolan. Jobbade ihop med Vanessa och Hannes vilket resulterade i vänskap. Den första lite tightare än den senare.
Gjorde mindre och mindre träarbeten och mer och mer kakel, sen hade jag praktik på Skanska / NUS i Umeå i två månader. Det var en lärorik men stressig tid.

Och nu har det varit sommar. Värme. Sol. Då mår jag bra. Och två veckors ledighet. Det behövde jag.
Solat, badat, geocacheat och hittat massa coola locations. En sväng till Furuvik. Bara bra.

Nu har jag bara en månad kvar på Movant (skolan). Måste hitta en praktikplats. Eller lärlings-plats. Stressen. Paniken. Jag har ju Burger King att falla tillbaka på, men vill inte fastna där.

Go pink or go home

 
Tja. Jag tänker låtsas som att jag inte varit borta från bloggen lika många månader som en är gravid. Minst. Istället tänker jag visa min nya hårfärg - which is super pink! Yaaaaas!

Sedan tänker jag publicera ett litet kollage på alla hårfärger jag haft sedan jag gjorde det där super-mega-kollaget på alla mina håfärger sedan jag först började färga håret. Minns någon det? H ä r är en liten påminnelse. Bara för att jag tyckte det var kul sist...

 
2016-håret blev rätt meh väldigt fort, därför gick jag till frisören till hösten och lät Izabell fixa rosa-rött.

2017 var en mess. Klippte av håret. Färgade det mörkt bara för att inse att de röda tonerna lyste igenom, så jag blekte det två gånger. Var orange halva sommaren och brun-aqua-ish halva. Egentligen ville jag ha så mörkt det bara gick med rosa toppar, vilket jag fixade till hösten, med gråblått däremellan (finaste kombon imo).

2018 längtade jag efter en blond kall nyans, istället blev det rött (och kortklippt). "Det blir ju så fint orange då en bleker rött hår" och satsade på orange. I sommar blektes håret rejält av solen så jag har varit blond tills nu. Nu är det rosa, and I like it.

Hai. Bai. I dunno.

 
Hej. Råkade visst försvinna för några månader, men jag är här nu. Jag lever.
Jag vet inte om jag ska börja blogga igen. Jag vill, för jag saknar det jättemycket, men det funkar liksom inte just nu.

Men det finns en sak jag måste skriva om. Snart. Vänta lite. Det kommer. Först vill jag bara säga hej.

Livet flyter på. Med tidiga mornar och sena kvällar. Från Ö-vik till Umeå, och Umeå till Övik. Hemmastudier på måndagarna. Jobb ett pass per helg. Lägger en till alla nödvändiga hemmasysslor (diska, laga mat, fixa matlådor, städa, träna, duscha, tvätta, natta barnet...) så finns det inte mycket tid över. Och min enda lediga dag per vecka bokas lätt in av en aktivitet eller annan, för en måste ju träffa vänner också.

Därför. Därför finns det inte tillräckligt med tid till att blogga.

Det som egentligen hände var att jag satte mig ner vid datorn för att blogga. Det var oktober. Jag behövde ladda över bilder från telefonen till hårddisken. Men det gick inte. Jävla iPhone. Bytte från Android till iOS i juni förra året. Trivs med den jättebra FÖRUTOM NÄR DEN JÄVLA SKITEN SKA SAMARBETA MED NÅGOT ANNAT ÄN FUCKING APPLE. För det går inte. Så jag orkade inte. Jag bloggar väl inte då.

Men nu! Kom på att jag kunde använda iCloud. Försöker få ner dem därifrån i detta nu. Går inte felfritt, but it works.

Bai.

Avenged Sevenfold VIP experience

OBS! Ericas bilder!
 
I mars detta år var jag och såg mitt favoritband Avenged Sevenfold live för fjärde gången, och jag och gänget hade köpt VIP. Detta innebar en tur backstage innan insläpp, att få hålla i en av Zacky's gitarrer och en av Johnny's basgitarrer, tidigare insläpp, och att få se Avenged Sevenfold från ett "hål" i scenen. Fett coolt!


But first, breakfast with a view! Jag, Erica och Twiggy bodde på Quality Hotel precis intill Globen, och restaurangen hade tydligen utsikt över arenan, så vi kunde tjuvkika på bygget av scenen. Kewl!


Här poserar jag med de dyrbaraste instrumenten jag någonsin hållit i. Vetskapen om att de skulle spela på dessa bara några timmar senare gjorde allt mycket bättre.



Backstage, samt en öl medan Chevelle spelade.


Disturbed. Vi såg halva spelningen längst bak, och halva framme vid scenen.
Sedan var det äntligen dags att kliva upp på scenen! Nåväl, halvvägs upp på scenen i alla fall...


Wow. Det var en riktigt häftig upplevelse. Samtidigt är jag inte helt säker på om jag skulle göra om det. Det finns många minus, och jag tror jag börjar med dem... Ljudet först och främst. Vi befann oss bakom högtalarna och ljudet vi hörde hade studsat tillbaka så det blev en delay. Vi hörde inte ett skit av vad Matt sa mellan låtarna. Trummorna var det enda vi egentligen hörde bra. Så det känns som att vi missade en hel del.
Sedan saknade jag känslan man får av att stå i publikhavet. Energin. Kärleken. Peppen. Dessutom var det inte så jättekul att i princip bara få se deras ryggtavlor.

Men att få se dem på så nära håll att vi nästan kunde sniffa på deras skor medan de spelade, det var rätt ballt. Och jag uppskattade faktiskt att för en gångs skull kunna se och höra trummorna bäst, som i vanliga fall oftast göms längst bak. Och såklart kom de förbi en och en förbi för att "säga hej". Fick ett plektrum av Zacky direkt i handen. Awwwww yeah! Så dt var fint... Och såklart... Att få träffa Matt.
 
 
Alltså finaste Matt! Han kom ner efter spelningen och vi fick möjlighet att ta en bild. Tyvärr inte mycket mer än så. Det var väldigt stressigt. Men bättre än inget. Mitt ansiktsuttryck på bilden är verkligen missvisande, för jag var jätteglad!
Hade tagit med min The Rev-oljemålning som jag gav till Matt. Han blev glad. Tyckte jag var duktig.
"Wow, you made this? It's very good."
Sedan föll poletten ner om vem tavlan föreställde.
"Oh, it's...", sa han och strök med ett finger över det målade ansiktet på tavlan. OMG. Det var så fint. Gjorde faktiskt lite ont i hjärtat.
Jag hade hoppats på lite mer tid, så jag hade inte skrivit något brev eller meddelande tillsammans med tavlan. Jag vet inte ens om jag signerat den med mitt namn. Och det ångrar jag väldigt mycket, men saknar inte tavlan i sig, trots att det är den enda oljemålning jag faktiskt målat.

Slutligen: Jag ångrar verkligen inte att jag köpte VIP, men skulle tveka om jag får chansen igen. Kanske att jag skulle välja att stå i publikhavet och gå till VIP-platserna sista låtarna, om möjligheten finns. För jag saknade verkligen den riktiga konsertkänslan!

✿ L I L A C S ✿

 
Throwback till sommarens favoritklänning och syrener (bästa blomman) såhär i novemberrusket. Brukar föredra en svart-vit-grå färgskala på mina kläder, och i synnerhet inte rosa, men den här färgen är såååååå fin ♥

S T O R M

 
Målade en tavla i våras. Målade över en mumin jag blev missnöjd med (ska nog göra ett nytt försök, men med hattifnattar). Nu hänger den ovanför vår soffa intill en specialbeställd poster med Twenty Øne Pilots-lyrics (klicka här för bättre bild).