Ivy har hamnat i en prinsessor- och glitterperiod. Och Frozen. O-M-G. Det är Elsa hit och Olaf dit och Let it go, let it go! När hon var 3-4 år var det bara Bilar som gällde, ni vet Blixten McQueen & co. Hon älskar fortfarande Bilar (och bilar utan Disney's inblandning), men Blixten får numera dela strålkastarljuset med en viss Elsa.

Frozen kom 2013, nästan två år innan hon föddes, så jag trodde att Ivy var utom fara. Jag såg den med henne när hon var jätteliten (eftersom jag tycker att den är bra), och ointresset var stort. Men så i höstas ville jag se den igen. En föräldraledig dag hemma med både Ivy och Luna. Hade den bara på engelska, men det spelade ingen roll - Ivy var fast! Hon ville se den varje dag resten av veckan.

 

Och nu vill hon ha Frozen på kläderna (och åh vad jag - nästan alltid - hatar såna kläder där de smackat upp någon serie-figur) och på Legot och på kinderäggen och... Typ allt. Hon ville till och med ha min finklänning från 90-talet bara för att den var blå. Klänning förresten, hon vill ha det varje dag, och det måste vara snurr i kjolen! Tycker lite synd om alla andra kläder i garderoben, haha.

 

Ångrar jag att jag introducerade Frozen för henne? Inte alls. Om Frozen och glitter gör mitt barn glad, då är jag glad för det. Glada barn är bra barn. Är bara lite allergisk mot tjatet, men är det inte Frozen är det ju något annat som får barnet att skrika "Mamma, kolla! Mamma, jag vill ha!"

För jättelängesen skrev jag ett inlägg om de runda den-här-smaken-är-det-märkena på Marabous chokladkakor: "Om Marabou bytt design för ett år sedan hade jag inte brytt mig"

Sa att jag skulle göra en tavla, eller snarare en poster. Det gjorde jag tillslut, typ ett år senare. Sedan har den hänt i Ivys rum fram till jag målade om och tapetserade nu i december. AND HERE IT IS! Sa ju att det inte var något speciellt, haha.

I torsdags. 20 02 2020. Ett foto i timmen. Ready set go!

06:45 - Luna vaknar för andra gången (första gången var 03:30). Amningsdags. Lyckas inte lägga ner henne igen, så jag låter henne ligga kvar vid bröstet medan jag försöker sova lite till i halvsittande läge.

08:20 - Dags att kliva upp! Det är Ivys dagmamma-dag, och jag måste väcka Luna. Ivy sitter redan i sängen och äter frukost och tittar på Youtube. Själv har jag bara lyckats halvsova den senaste timmen.

09:15 - Dags att skjutsa Ivy! I vanliga fall brukar Luna somna om i bilen, men inte idag. Typiskt.

10:15 - Äter frukost i soffan framför en serie. I nuläget är jag på sluttampen av Gilmore Girls säsong 5. Ammar igen.

 

11:40 - Promenad. Eftersom Luna inte somnade i bilen har hon blivit supertrött vid det här laget. Det är halt och blåsigt. Brukar vara ute i ungefär 50-60 minuter. Luna fortsätter sova efter promenaden, något som är mycket sällsynt, but it makes sense då hon var vaken mellan 08-11. 

12:30 - Luna sover! Egentid! Barnbidraget kom idag, så betalar lite fakturor och gör budget för den kommande månaden. Adulting and so on.

13:30 - Dator-tid! Passar på att måla naglarna trots att Luna nu sovit i två timmar och riskerar att inte hinna bli klar innan hon vaknar. Living on the edge.

 

14:40 - Luna vaknar efter nästan tre timmar. Naglarna är färdiga (har fotat dem till ett eget inlägg). Luna får lite gröt. Det tycker hon är gott.

 

15:10 - Diverse. Mellis till mig. Mys och bus med Luna. Ammar. Petar på telefonen och så vidare.

 

16:40 - Kim och Ivy ska äta korvstroganof till middag, vilket jag hatar, så jag har rotat fram en kycklingklubba som jag förbereder och stoppar in i ugnen.

 

17:25 - Sitter i soffan och ammar när Kim och Ivy kommer hem. Försöker få Luna att sova lite, men det går sådär. Hon sover i kanske 20 minuter.

 

18:15 - Middag. Farmor och farfar (dvs mina svärföräldrar) kommer förbi på kaffe.

 

19:15 - Oklart. Jag ammar lite. Ivy ska äta kvällsfika men har inte riktigt ro att sitta still. Jag går runt i hemmet. Bläddrar i en tidning. Luna hoppar hoppgunga.

 

20:00-ish - Nattar äntligen färdigt Ivy. Sedan får jag träna lite (hittade en "30 day prfect abs challenge" som jag gör lite för kul då jag ville se hur långt jag klarar, vilket visade sig vara dag 7). Glömde fota.

 

21:30 - Dusch. Dagbok. God natt. Jag sätter mig i sängen och ammar Luna till sömns medan jag ser på Gilmore Girls. Själv får jag sova runt 23.

 

Och så kan en vanlig dag se ut hos oss!

Om en vecka drar Kim och jag till Stockholm i två dygn. Det ska bli  s å  skönt. Vi ska se I Prevail (grymt band, lyssna) på Fryshuset och sedan stannar vi en dag till bara för att. Hoppas på bio. Kanske IMAX om det går något bra (vilket det tyvärr aldrig brukar göra när vi är i Stockholm). Om jag ska vara ärlig är jag taggad bara på att få åka tåg. 6 timmar enkelväg på ett behagligt, varmt tåg med snacks, målarbok och Kim. Och inga barn. Så mysigt. Det var faktiskt nästan fyra år sedan vi åkte tåg tillsammans. Älskar att åka tåg.

 

Men. Jag är också orolig. Hur ska det gå med Luna? Två nätter utan mamma. Alltså, vad tänkte vi när vi bokade biljetter?! De ska vara hos farmor och farfar, där de är vana att vara. Ivy är inga problem. Jag kunde gå på bio redan när hon var 3 veckor. Åkte till Östersund en natt när hon var 3 månader. Det var lugnt, för hon tog flaskan. Och nu är hon stor och älskar att sova över. Luna tar inte flaskan. Jag har bara varit borta från henne några timmar ett fåtal gånger. Hon somnar bara i bilen och vid bröstet. Hon kan sova i vagn också, korta stunder. 

Nu har hon i alla fall blivit 5½ månad så hon kan äta gröt och lite smakportioner. Började med det tidigare än med Ivy bara för att vi ska bort nu, och som tur är har hon gillat allt hon fått hittills. Och hon dricker vatten ur flaska, om än ytterst små mängder. Så hon kommer i alla fall inte att svälta.
Men jag är fortfarande rädd för allt annat. Kommer hon kunna somna? Eller kommer hon vara helt förstörd när vi kommer hem? Kommer jag ens kunna slappna av? Ahhhhh! Min lilla bebis!

I värsta fall får vi väl hyra en bil direkt efter konserten och köra hem.

 

Nä. Det kommer gå bra. Bara två nätter. Och det är faktiskt på tiden att Luna lär sig somna själv.

Belysning! Älskar snygga lampor. Jag tycker att en lampa är lika mycket en inredningsdetalj som en källa till ljus. Har ju dock fått inse att lampor kan vara riktigt dyrt, och jag har oftast oturen att falla för såna som kostar flera tusenlappar (och ibland halva min lön, haha). Så som med mycket annat får en begränsa sig lite.

Tänkte gå igenom några favoriter hemma hos oss (utan imbördes ordning). Prisklass: 50-2000 kronor.

1. Ivys gröna sammetslampa, Lagerhaus - Tyvärr inte tillräcklig belysning i hennes rum så vi behöver komplimentera med fler lampor, men den ger väggarna mysiga, randiga skuggor.

2. Marmorfoten från farfar - Tog reda på den efter farfars död. Har spraymålat nedre halvan svart, och sockeln guld.

3. Valter, Mio - En julklapp som ger ljus till köksbordet.
4. Molecular, House Doctor - Min absoluta favorit hänger i vardagsrummet. Har ännu inte orkat köpa resterande fyra ljuskällor, haha.
5. Lampskärm i mässing, Lagerhaus - Hänger bredvis soffan. Kim hatar den, jag tycker den är nödvändig. Konsollen är från Ikea.

6. DIY, House Doctor - Hänger i entrén. Det var verkligen en DIY, man fick sätta ihop den själv.

7. Rund cirkel, Mio - Tycker det är svårt med fönsterlampor, men älskar dessa. Har en i vardagsrummet och en i köket.

8. Sänglampor, Clas Ohlson - Har hängt upp dem i svarta konsoller från Ikea, egentligen sjukt opraktiska som sänglampor. De är alldeles för ljusa och verkligen inga läslampor.

Jag brukade hata Alla hjärtans dag (ska vara särskrivet, jag har googlat). En kompis sa, i gymnasiet, att det var för att jag inte hade någon pojkvän, och vem vet, det kanske också spelade in, men jag revoltade precis lika mycket mot mors- och farsdag och kallade dem alla för köpt-hets-dagar. I dagsläget känner jag mig ganska likgiltig inför högtiden.

Låts oss ta en tur längs Memory Lane för att se om nästan 8 år med pojkvän har gjort någon skillnad: 2013. Kim och jag blev tillsammans i april 2012, så vår första Alla hjärtans dag var året därpå. Vi bakade hjärtformade kakor dagen innan, bara för att inte göra det den 14:e. Sedan fick jag choklad av Kim. Men det var grattischoklad (utan anledning), inte kärlekschoklad, mycket viktigt. #töntigt

 

2014. Eftersom Kim sagt att han gillar Alla hjärtans dag ville jag fixa en fin dag för honom. Gjorde ett kort, köpte flädervin och ljus, sedan åt vi grillat till middag och avslutade med Mario Party 5 och popcorn. Så mysigt.

 

2015. Drömde en hemsk mardröm där jag under hot (hade två automatvapen riktade mot mig) var tvungen att mörda Kim med eldspruta. När jag vaknade började jag gråta. I verkligheten köpte vi godis, sen såg jag Mello själv.

 

2016. Mammaledig och hemma med Ivy. Kim jobbade till 18 och kom hem med pizza och kebabtallrik. Firade vi? Nej.

 

2017. Firade inte för det fanns inget att fira. För jag ville göra slut. Jobbade dessutom stängning, så vi sågs inte ens den dagen.

 

2018. Vi hade dipparkväll efter vi nattat Ivy. Dipparkväll = Diverse plockmat med dipp, i soffan framför en film eller serie. Antar att det var vårt inofficiella sätt att fira. Det var ändå mitt i jobbveckan.

 

2019. Gjorde hjärtan med namn i tillsammans med Ivy. Efter jobbet firade jag själv med thaimat och Netflix. Helt perfekt. Kim hade innebandyträning, men hade gömt chips och godis i en vas till mig.

2020. Kim vill åka till Umeå och se Takida. Det vill inte jag. Skönt, då slipper vi fixa barnvakt. Annars hade det varit en perfekt dag för en date night (because friday), men det är svårt just nu då Luna är 90% beroende av just mig. Det är okej.

 

Summering: Vi har firat 3½ av 7 gånger. Dagen uppmärksammades mest de två första åren, och vi har firat om vi har känt för det.

Jamie 4 månader i maj-juni 2013

När Kim och jag skaffade vår första katt och son Jamie bloggade jag inte, därför finns här inga söta kattungebilder. Det ska det bli ändring på, när Jamie dagen till ära fyller hela 7 år. Gammkatt.

 

Jag tänkte skriva lite också, för på senare dagar har jag undrat varför i allsindar vi valde att skaffa en raskatt och punga ut massa tusenlappar på en fluffboll av päls som gör hälften av våra släktingar och vänner snoriga ifall de kommer på besök.

Sedan kom jag ihåg. Jag vill ha en katt. Jag har alltid velat ha en katt (mvh tjejen som hade katt-posters, porslinskatter, och en Barbie med tillhörande katt i sitt flickrum). Kim ville inte ha en katt, han ville ha en hund (han vill fortfarande ha en hund). Men även han kunde förstå att vi inte var redo för det ansvar en hund innebär (men barn gick bra, haha). Så Kim sa okej till katt, för Kim älskar djur. Men då skulle han ha en katt med hundiga egenskaper, och så fort vi flyttade ihop började vi (mest han) göra research och hittade: Ragdolls!

Han blev kär och jag blev kär och så hittade vi en uppfödare i Härnösand. Det fanns två kattungar kvar från den senaste kullen. Vi både hade kommit överens om vilken som var sötast, men det blev den andra som fick följa med oss hem. Den sötare kattungen var en fegfis, och vi ville ju ha en social och lekfull katt, vilket Jamie var - eller Ragga Bluecard som han heter på stamtavlan.

 

Och mina dagar hemma spenderades numera inte bara med mina hjärnspöken, utan även en liten tuss. Och jag kom att älska den katten som om han vore min son. Han låg på mig när jag åt frukost och tittade på Gossip Girl då, och han ligger på mig när jag ser på Husdrömmar (current obsession på Svt Play) och ammar Luna nu. Han är nyfiken och han ska vara med jämt - på toan, i tvättstugan, i sängen, när en installerar en ny spis och gärna under mina fötter när jag går i trappen (&%#%&).

 

Bästa Jamie! Eller Ninnie som Ivy säger. Jag hoppas att du får leva minst 7 år till! Och jag hoppas du inte kommer bli allt för arg på oss nu när du snart har ännu ett barn att springa från...

Twentyone Pilots • 8 februari 2019 • Globen, Stockholm

Och för andra gången såg jag grymma Twentyone Pilots live, denna gång på svensk mark. 

 

Jag var snabb att köpa biljetter denna gång (å andra sidan hade det ju inte blivit någon resa till Belgien om jag varit snabb 2016). Jag köpte två för att slippa gå ensam, men min enda vän som gillade TØP slutade vara min vän och min brorsa som jag gick med sist befann sig på andra sidan jorden.

 

Konsten att gå på konsert med främlingar. Jag har gått på konsert och festival själv förut, men oftast (trots stora sociala svårigheter) lyckats ragga upp sällskap i slutändan, och denna gång skulle inte bli  något undantag. Under själva konserten är det lättare att vara själv, för i ett publikhav är man ändå aldrig ensam, det är väntan innan som blir jobbig. Lyckades få med mig en kollega, men bara en vecka innan lämnade hon återbud (och ja, hen ljög om anledningen fick jag senare veta, thank you very much). Men det kanske var for the best, för i slutändan hittade jag inte bara en, utan två personer att hänga med.

1. Använde appen Jodel för att efterlysa sällskap och fick kontakt med en kille i Stockholm som var på (han som kom att köpa min extrabiljett). 

2. Kikade in på evenemangets Facebook-sida för först hade jag tänkt sälja min biljett där, och där hittade jag en tjej från Värnamo som skulle gå själv och sökte sällskap. Skrev direkt.
Vi träffades utanför Globen och köade tillsammans. Det kändes skönt att vara tre, för då behövde jag inte känna pressen av att behöva vara konstant social. Det blev en mycket lyckad kväll.

 

2 februari 2020 - 5-månadersdagen

Nu har Luna blivit hela 5 månader. Nästan ett halvår! Och jag har varit hemma från jobbet i 7 månader. I höstas trivdes jag bra med att bara vara hemma, men nu börjar jag bli rastlös. Vill jag tillbaka till jobbet? N E J ! Inte riktigt än. Jag är bara less på att vara hemma. Jag vill ut och träffa andra mammor. Och vänner. J A G  V I L L  U T !
På måndagar brukar jag gå till kyrkan och deras Liten och stor-verksamhet. Egentligen tycker jag att det är tråkigt för jag vet inte hur man får kontakt med de andra föräldrarna som är där, men Ivy älskar det. Och i torsdags var jag på barnvagnspromenad med en mamma som bor i närheten, det var trevligt om än föutsättningarna hade kunnat varit bättre (gnälliga barn, blött och oplogade gångvägar).

 

Luna mår fint. Vi har börjat med smakportioner. Hon har fått smaka honungsmelon, päron, mango, clementin, blåbär, banan och majs- och sötpotatispuré. Och så får hon gröt en gång per dag.
Det är bara sömnen som är jobbig. Hon behöver kunna somna på egen hand i sängen. Det spelar ingen roll om jag lägger mig tidigt. Hon somnar, men jag kan inte lägga ner henne och få henne att fortsätta sova förrän klockan är tidigast 00:30. Det tär på en, okej? Inte konstigt att vi sover till 10-11 då.

 

Annars är hon god och glad. Nyfiken. Älskar musik. Jag gick runt med henne och började sjunga, bara för att jag kände för det. Nån poplåt eller så. Då blev hon jätteglad och började skratta. Älskar hennes leende, så genuint lyckligt. 
Hon har börjat greppa saker också. Hon försöker, och än är det lite klumpigt, men det går framåt. Förut behövde man lägga saken mot handen för att hon skulle ta tag, nu kan hon sträcka sig efter saker som är nära och försöka ta tag. Supergulligt. Och Ivy är med och peppar, "Bra, Luna! Du är så duttig!", haha.

Blandade bilder från 2013-2015

När man har småbarn är det najs att ha barnvakt ibland. Vi har turen att ha mor- och farföräldrar (med flera) som gärna är barnvakt då och då. Så att Kim och jag kan gå på julfest med hans jobb eller bygga förvaring under Ivys säng. Och i slutet av denna månad ska vi faktiskt åka till Stockholm i ett par dagar. Kommer bli så skönt.

 

Men. Vet ni vad jag verkligen drömmer om just nu. Staycation. Utan barn. Jag vill vara ledig hemma utan barn. Barnen kan få åka på semester. 

 

Jag vet att jag alltid tycker att huset känns oändligt tomt de gånger noll stycken barn befinner sig i det, och att jag börjar längta efter dem bara efter några timmar. Men nu när jag inte varit ifrån barnen (syftar egentligen mest bara på Luna) mer än några timmar sedan september (rekordet är en fjärdedels dygn) skulle det bara vara så skönt att få vara själv. Eller ja, med Kim. Jag vill vara ensam med Kim. För det saknar jag. När Luna blivit lite större och jag börjar tjäna pengar igen då ska vi gå på dejt en gång i månaden.

 

Men just nu vill jag vara hemma. Med Kim. Leva livet som vi gjorde innan barn för en helg. Vi kan spendera en hel dag i soffan och plöja en hel serie. Äta vad vi vill, när vi vill. Glass till lunch. Sitta vid datorn eller pyssla med något kul på var sitt håll under dagen och mötas på kvällen. Äta middag och se en film. Helt ostört. Tre, fyra dagar. Helt perfekt. Det vill vi ha.