Om en vecka drar Kim och jag till Stockholm i två dygn. Det ska bli  s å  skönt. Vi ska se I Prevail (grymt band, lyssna) på Fryshuset och sedan stannar vi en dag till bara för att. Hoppas på bio. Kanske IMAX om det går något bra (vilket det tyvärr aldrig brukar göra när vi är i Stockholm). Om jag ska vara ärlig är jag taggad bara på att få åka tåg. 6 timmar enkelväg på ett behagligt, varmt tåg med snacks, målarbok och Kim. Och inga barn. Så mysigt. Det var faktiskt nästan fyra år sedan vi åkte tåg tillsammans. Älskar att åka tåg.

 

Men. Jag är också orolig. Hur ska det gå med Luna? Två nätter utan mamma. Alltså, vad tänkte vi när vi bokade biljetter?! De ska vara hos farmor och farfar, där de är vana att vara. Ivy är inga problem. Jag kunde gå på bio redan när hon var 3 veckor. Åkte till Östersund en natt när hon var 3 månader. Det var lugnt, för hon tog flaskan. Och nu är hon stor och älskar att sova över. Luna tar inte flaskan. Jag har bara varit borta från henne några timmar ett fåtal gånger. Hon somnar bara i bilen och vid bröstet. Hon kan sova i vagn också, korta stunder. 

Nu har hon i alla fall blivit 5½ månad så hon kan äta gröt och lite smakportioner. Började med det tidigare än med Ivy bara för att vi ska bort nu, och som tur är har hon gillat allt hon fått hittills. Och hon dricker vatten ur flaska, om än ytterst små mängder. Så hon kommer i alla fall inte att svälta.
Men jag är fortfarande rädd för allt annat. Kommer hon kunna somna? Eller kommer hon vara helt förstörd när vi kommer hem? Kommer jag ens kunna slappna av? Ahhhhh! Min lilla bebis!

I värsta fall får vi väl hyra en bil direkt efter konserten och köra hem.

 

Nä. Det kommer gå bra. Bara två nätter. Och det är faktiskt på tiden att Luna lär sig somna själv.