Julinfluensan


Titta vad fint det var ute i morse! Alternativ rubrik: Vintervitt.

God jul på er! Hoppas ni mår bättre än jag! För alltså... Det hände en sak... Efter Kim och jag sett Star Wars i fredags tyckte jag att det var rimligt att vara ledsen över att det var fem hela dagar till julafton med noll saker inplanerade så när som onsdagen (igår). Min hjärna blev rastlös deluxe, like what am I going to do?! Rulla tummarna?! Så livet ba: 
Du beklagar dig över lugn och ro som om det vore smuts, 
en annan hade bytt med dig på stuts. 
Men om du önskar något att dagarna fylla, 
Varsågod, men jag tvivlar på att det din vecka kommer förgylla. 
Detta något kommer däremot få din panna att glänsa. 
BAM! Här får du ett stycke influensa! 
Tack så mycket livet! Inte. 
Alternativ rubrik: Be careful what you wish for.

Eller så var det helt enkelt bara på tiden att jag skaffade mig ett "värsta julminne" (se jullistan i inlägget nedan), för detta kvalar lätt in sig på första plats. Inte för att jag tyckte att det behövdes... Jag har ju inte längtat efter just denna julafton sedan september för intet, men aja.
Är inne på min femte dag med feber nu. JAG HATAR FEBER! Ligger och whinar som om jag vore Draco Malfoy. På riktigt. Innan jag blev tillsammans med Kim hade jag nästan aldrig feber, och om jag hade det varade den bara i ett dygn. Högst. Nu menar jag självfallet inte att det  på något sätt är Kims fel, haha, jag undrar bara om det var något som hände 2012 / 2013 som gör att jag numera råkar ut för feber och dryga sjukdomar minst en vecka i streck varje år? Eller är det så simpelt som att jag blev "gammal" (fyllde 20, haha). 
Nu känns det som att jag aldrig kommer bli frisk. Har ingen aptit, allt smakar beskt, magen är öm av hostande och jag är ledsen för att jag inte kan ta hand om Ivy (har barnvakt då Kim jobbar). Jag saknar min bebiiii! 
Alternativ rubrik: A fever you can't sweat out.

Vårdcentralen har i alla fall beordrat mig att knarka Alvedon för att hålla febern nere, so that's what I'm going to do. Bara för att ändå kunna vara med och fira jul som planerat. Egentligen är jag lite skeptisk, jag tänker av någon anledning att tabletterna bara kommer skjuta upp kroppens egen läkningsprocess och dra ut på det hela... Typ som när man skjuter upp mensen genom att äta "fel" p-piller... Haha, I dunno... Tycker bara det är läskigt med medicin... och att mixtra med kroppen... the unknown...
MVH IbelieveInMagicInstead

Hoppas ni får en fin kväll! 


Hej igen

Min lilla prupp är fem månader nu, det är iskallt ute och jag längtar till julafton som om jag vore ett litet barn.
 
Har varit borta från bloggen lite mer än en månad nu, bortsett från fyra ynka inlägg (fast två av dem var tidsinställda sedan innan så de räknas inte riktigt). Det har faktiskt varit väldigt skönt. Välbehövligt. Faktum är att jag knappt suttit vid datorn alls, vilket kanske låter jättebra om det inte vore för att jag fortfarande varit en flitig användare av telefonen... Den senaste veckan har jag dock lagt även den åt sidan lite mer än vanligt eftersom jag började läsa en bok (!). Den är inte ens särskilt bra, men kan ändå inte släppa den, haha. Bara inte du heter den, av Katarina von Bredow, och handlar om en tjej som blir kär i en nära väns kille och jag är så arga på dem att jag typ vill kasta iväg boken! Gah! 
 
Jag är dock inte här för att snacka om boken, utan hur jag tänkt fortsätta med bloggen. För jag vill blogga. Inte varje dag, men kanske varannan. Kanske oftare, men högst troligast mer sällan. Till att börja med måste jag radera alla oskrivna regler jag har. Typ som att jag inte kan ha två inlägg om naglar samma vecka, eller skriva två långa inlägg på raken. Det är inte en dödssynd att ha en selfie som bild två dagar efter varann, gahd! (måste skriva som det uttalas, annars kommer alla läsa "god" som i att något är gott, nein liksom) Jag tänker låta mina inlägg ta den tid de tar, och det måste få vara okej (enligt mig själv, för det har det inte varit innan). Om jag vill skriva ett inlägg om social fobi (det vill jag) får jag räkna med att det kan ta några dagar, för jag får liksom skriva lite i taget då jag får tillfälle, att sätta sig ner och skriva en hel timme finns inte längre. Och då får det hellre eka tomt här under tiden, istället för att jag ska behöva stressa fram något simpelt inlägg - som också måste bli perfekt - tills jag är färdig med det långa välskrivna för att mitt huvud inbillar sig att jag måste det (för ingen annan kräver ju det, I'm not Kenza). Puh. Nej. Inget mera sånt.
Det var förresten någon som trodde att jag fått bloggtorka, men så var aldrig fallet. Jag har massa saker jag vill skriva om och flera inläggsiddéer jag vill förverkliga, om än inget storslaget. Jag behövde bara få prioritera bort bloggen ett helt tag, och jag kommer fortsätta göra det ibland framöver också. So many dreams, so little time!

Åh, vad jag haft för mig under denna gågna månad? Stockholmsbesök, bebisgos, julklappsinslagning, promenader, bullbak, filmmys, jullängtan deluxe, One Tree Hill-nördande, senaste Hunger Games på bio, spraymålnings-projekt, fotoalbumspyssel... IDEK! Som om inte vara mamma på heltid räcker?! ;)

Bloggpaus. Typ.

Filten representerar min blogg
 
Så här är det... Känner jag en dag att jag inte har tid att blogga, att jag inte orkar eller inte har något att skriva om, då har jag inga problem med att bara skippa det. Men bara högst två gånger på en vecka. Och aldrig två dagar i rad (förutom den i söndags och måndags because #yolo #obsironicuse). "Bloggar imorgon istället" är okej, "Bloggar nästa vecka, eller typ kanske när jag känner för det nån gång i framtiden" är inte okej. Om jag inte bestämt mig i förväg vill säga. Like, "Hi, nu syns vi inte på ett tag ". För grejen är att jag inte kan låta bli att alltid känna för att blogga. För jag har motsatsen till idétorka. Allt jag vill skriva om kanske inte är så jätteviktigt, roligt över huvud taget eller det minsta inspirerande, men det är ändå nog för att jag ska vilja skriva ner det och publicera det för offentligheten. Och det är väl jättekul att känna sig bloggsugen varje dag, men det suger då jag inte hinner och då det finns så himla mycket annat jag också vill göra. Men allt det prioriterar jag bort eftersom jag alltid känner att jag vill blogga. När alla måsten för stunden är gjorda och jag får lite tid över blir det liksom "Ska bara blogga först", och när jag bloggat kommer nya måsten så hann jag inte med något annat. Yay! 

Just nu skulle jag verkligen behöva känna att jag inte vill blogga, eller att jag inte har något att blogga om. Men eftersom jag inte gör det får jag tvinga mig själv att känna så. Därför tar jag en bloggpaus. Typ. För jag råkade skriva två tidsinställda inlägg till helgen. Ooops. Men sedan tänkte jag försvinna från bloggosfären. Nästan. För jag tänkte den närmsta månaden minska antalet inlägg till ett i veckan. Eller rättare sagt: Den närmsta månaden hade jag inte tänkt blogga alls, men om jag verkligen känner behovet kommer jag låta mig själv göra ett undantag, men högst en gång i veckan. Förhoppningsvis lan jag hålla mig... Hehe... Jag väljer att kalla det bloggpaus i alla fall.
 
Så vi hörs då vi hörs! 
 
PS. Är på väg till Stockholm med Kim, Ivy och mamma i detta nu. Kul! Kommer jag blogga om det? Ingen vet. Muhahaha!

Hej då brorsan


Vi bor i ett kaos just nu. Anledning: Vi, eller Övikshem snarare, håller på att tapetsera om här, i alla rum utom kök och vardagsrum. Det betyder att Stefan, min lillebror som bott i vårt extrarum sedan juni, har fått flytta tillbaka till mamma. Och det verkar inte som att han kommer tillbaka. Om det är sant är ingen är gladare än jag. Haha, skoja ba. Kanske. Eventuellt. Förmodligen inte.

Så jag tänkte så här: Utvärdering!
 
I'm not gonna lie, det har varit lite som att vara mamma till en tonåring. Nu vet jag inte exakt hur det är att vara mamma till en tonåring, men jag tycker ändå att det är en värdig liknelse. Bara det att min brorsa inte är en dryg tonåring, utan snarare räknas som en vuxen man. För han är 20.
Jag har lärt mig en sak av att han har bott här, och det är att uttrycket "Känn dig som hemma" inte existerar här. Inte längre. Här råder diktatur och jag är den som bestämmer. Vi kom inte överens om att städhjälp skulle ingå i hyran. Hallå, jag har nog med mitt eget. God lord. Jag har en bebis att ta hand om, give me a break.

Men alltså, han har fått ett eget rum, fri tillgång till toalettpapper, tvättmedel, tvättmaskin, el, internet, typ en egen toalett och delvis mat. I utbyte mot städa-the-fuck-bort-efter-dig (samt 2k i månaden). Istället fick vi (mest jag):
• Halvdan diskning (det är inte kul att diska, men det är ännu tråkigare att behöva diska om hälften pga av slarvig).
• "Finns det mat eller?" (kan nog räkna på händerna de gånger han hjälpte till med maten, varav noll gånger med eget initiativ, förutom då han skulle göra mat till sig själv).
• En nersmulad köksbänk (hataaaaaaaaaaar att mötas av en smulig köksbänk på morgonen när jag ska fixa frukost, hataaaaaaaaaaar).
• Har-ni-precis-dammsugit-bra-då-går-jag-in-med-skorna (the tacksamhet is enorm).
• Power King-tjuv ("men jag betalade en tia en gång").
• Den värsta sortens procrastinator (fattar verkligen inte hur svårt det är att ta bort efter sig direkt... det är mitt bästa ha-ordning-tips... vänta inte, gör det nu! det sparar tid, man slipper tänka på det mer, och man får mer tid till att göra nåt kul! yay! och det blir rent! och jag blir glad! win fucking win!).
• Tomma mjölkpaket på diskbänken (är det svårt att vika ihop det också? är det svårt att fullfölja återvinningen och ta bort förpackningarna du använt sen? det var inte återvinningsälvan som kom och tog bort allt, det var jag för tydligen är jag den enda som kan ta bort efter mig).
• Vårt första klagomål från grannar (varför spela trummor klockan 18 på kvällen då man kan vänta till midnatt?).
• Dålig energi (det är sjukt utmattande att behöva gå runt och störa sig på andras skit samtidigt som man ska ta hand om sitt eget).
Och... Ja... Det finns säkert mer...

Medan han bott här har jag känt mig som en sån där tråkig mamma som bara tjatar. Efter att ni läst listan ovan tänker ni nog likadant om mig. Ändå har jag bara sagt till då jag verkligen fått nog. En av tio gånger liksom. Högst. "Ida ba tjatar". Well, fuck you then! Du kan få sova i en buske om du vill. Ygfueyfbgrl. Men ändå, om man är skillad nog att ha en anställning borde man väl ändå klara av att torka en köksbänk? Eller? Jag hatar oordning. Hatar. Tål inte. Ordning och reda ger mig frid i själen. Det är vackert. Avslappnande. Så förstår ni vad motsatsen gör med mig? Kaos är mitt värsta störningsmoment. Min hjärna funkar inte som den ska för allt jag kan fokusera på är oredan. Den största anledningen till varför jag fått diagnosen ADD är för att jag har extremt lätt för att bli distraherad, och kaos distraherar mig. Är det stökigt kan jag inte stänga det ute. Man kan kanske tycka att jag borde chilla, sluta vara så himla pedantisk, but I can't, okay? Jag gillar då det är fint och städat och då allt är där det ska vara. Frid i själen, remember? Jag tänker inte be om ursäkt över det. Vägrar. Ygoiusfhgiseuhg.

Puh. Så. Nu har jag fått ventilera. I'm gonna breathe now. NOT! Gaaaahahhhahahah! Feel the rage!

Haha. Ingen kommer våga hälsa på mig nu. Får isolera mig. Kapa alla band. Bli en enstöring. Känns ändå som att jag stör mig på hela mänskligheten just nu. I'm never pleased. Blöh.
 
Nädå. Allt har faktiskt inte varit dåligt. Han har t.ex. konverterat alla våra hi8-band från vår barndom till digitala filer som vi sedan sett på. Suttit och skrattat åt pottkantsfrisyrer and whatnot. Good times, good times.

PS. Låt inte din brorsa bo hos dig. There will be regrets. Many. Ni kommer hata varandra sen. Kanske. Eventuellt.

Favvomellis

 
Mitt favoritmellanmål atm: riskakor med jordnötssmör eller Philadelphia + banan eller äpple (eller kanske vilken frukt som helst?). Philadelphia med äpple och kanel kammar nog hem förstapriset för bästa kombon. Jordnötsmöret jag har hemma just nu har alldeles för klistrig och sträv konsistens. Yuck! 
Och de godaste riskakorna so far är helt klart Friggs med chiafrön och salt. Smakar typ som popcorn?! Mums. Enda minuset är att de är så mycket dyrare än vanliga. Testade de med hampa och peppar också, men de var inte alls lika goda.

Idag förtjänar jag titeln Supermamma

bilder via tumblr
 
Jag hade känt förkylningen komma men hoppats på att det inte skulle hinna bli något, men inatt bröt den ut. Och dagen till ära jobbade Kim sitt första åttatimmars kvällspass sen Ivy föddes. Jättebajs! För att jag mår skit och är halvt orkeslös är inget bebisen tar hänsyn till.
Under skoltiden var det nästan mysigt att vara förkyld. Stanna hemma från skolan, få mysa kvar i sängen bland täcken och filtar, äta second breakfast och se på film eller serier. Superchill med täppt-i-näsan.

Men nu är det andra tider! Wohoo! Nä, idag har varit extremt jobbig... Bebis vill ha mat samtidigt som jag äter frukost, bebis vill bara sova om jag går runt och bär henne, bebis vaknar precis då jag ska laga middag, bebis vill äta samtidigt som mig (igen), bebis måste byta kläder två gånger, bebis sover bara 40 minuter en gång varannan timme, bebis vill bara äta om jag går runt samtidigt... Och då hon väl var lugn eller sov kunde jag inte låta bli att diska och tvätta... Great. Hade verkligen velat ha Kim hemma för avlastning, men han kom inte hem förrän närmare tio.
Aja. I made it! I'm a fucking supermom! Nu behöver jag en lång dejt med sängen... Leka död i flera dygn... skulle va skönt... zzzzZzZz. 

Canon EOS 5D Mark II


Eftersom jag är så himla awesome fick jag den här kameran av Anna. Schysst va? Hehe. Jk. Sanningen är att som fotograf till vår kortfilm vi håller på med i kortfilmskursen fick jag vara kameraansvarig denna + nästa vecka. Och om jag var sugen på den här kameran (eller liknande) innan så är jag helt fast nu. Nikon (som jag har i vanliga fall, även den lånad) fattar jag inget av, Sonyn som jag hade hösten 2013 var ok. Canon däremot, that's my thing. Tycker det är fint att få möjlighet att testa teknikprylar innan eventuella köp. Vågade t.ex. inte köpa en smartphone förrän förra året, eftersom jag ville veta säkert att jag skulle tycka om den jag köpte (det blev en LG G2, samma som min pojkvän hade). Nu är ju just Canon EOS 5D väldigt dyr, så det blir endera en begagnad alternativt en billigare Canon men som känns lika ok för en amatörfotograf som jag. Enda kravet är att den går att filma med. Eller så snor jag bara denna... hehe... heheheheh... heh.

Fullspäckad lördag

bildkälla - rymden

OMG. Är helt slut efter den här dagen! Började med att besöka Recycling Mums höstmarknad (de sålde begagnade barnkläder) med mamma. För sju plagg fick jag betala ynka 100 kronor. Fint.
Efter det: skrikfest med Ivy. Bara hon och jag. Så himla kul. Hon var superhungrig men vägrade ta bröstet. Fick handmjölka och mata med sked (Y).
 
Men för att få något sammanhang till bilden (najs budget btw): Från fyra har jag hängt med filmkursgänget (och därmed fått utmanat min socialfobi lite). De från Östersund är här över helgen, så vi var ute och åt med dem, sedan var vi på bio och såg Glada hälsningar från Missångerträsk. Den var väl rolig, men inte riktigt min typ av film. Hatar att skådespeleriet alltid är så obvious i de flesta svenska filmer (kanske för att svenska är mitt modersmål så det verkligen märks då det är på låtsas, I dunno). Innan vi gick hem höll Anna en kort föreläsning om att göra musikvideos, sedan försnackade vi inför morgondagens uppgift. Då ska vi på fyra timmar ha spelat in en färdig film. Spännande!
 
Soooo this weekend I'm busy, busy.

Bloggfria dagar

Min bloggstandard har alltid varit ett inlägg per dag. Under våren och sommaren bestämde jag att om jag missade en dag så skulle jag fixa två inlägg till dagen därpå. Fortsatte i de tankebanorna då Ivy föddes trots att min tid som konstant tvåarmad var över. Men så för några veckor så bestämde jag något annat: Om jag inte känner för att blogga en dag, då skiter jag i det och det är okej. Så. Skönt. Nu slipper jag känna mig stressad eller dålig för att det inte dyker upp något någon dag då och då. Och det är okej.

Ville bara säga det. Trevlig helg!

Skrev det här inlägget igrå och skulle  egentligen publicera det då, men så skulle Ivy äta och sen skulle Kim och jag äta och då började vi se film (12 Years A Slave från 2013) och sedan var det läggdags. Haha.
Btw! Kul att så många kommenterade mitt inlägg om mina vanligaste drömmar, det har varit kul att läsa!

Mina mest förekommande drömmar

via tumblr

Jag tror att alla drömmer då de sover, att de som påstår annat bara inte kommer ihåg dem. Jag har alltid varit bra på att komma ihåg mina drömmar. Kan till och med komma ihåg några få drömmar från då jag var barn. I natt drömde jag att Ivy föll ner från vår säng, slog i bakhuvudet och blev blind. Då jag var barn drömde jag samma sak om min lillebror.

Mina mest förekommande drömmar
• Att jag inte får gå på toaletten ifred. Dörren går inte att låsa, eller så krymper den, blir genomskinlig eller försvinner. Blir så himla irriterad. Att jag drömmer detta så ofta är också sjukt irriterande.

• Att jag blir jagad, måste fly eller är på rymmen. Oftast kan jag flyga i dessa drömmar, men just i dessa fall är det en enorm kraftansträngning att flyga och ofta är jag begränsad till endast ett par meter ovanför marken. Som om inte dessa drömmar är stressande som de är.

• Att jag är kille. Av manligt kön alltså. Ibland är jag jag, fast som man, men oftast är jag personer som redan finns, fiktionella som verkliga. Eller en blandning. Senast var jag Michael Scofield från Prison Break. Några gånger har jag drömt att jag haft sex med en kille, fast jag var killen istället för mig själv. Om ni fattar? Haha, så sjukt konstigt.
Jag vet inte om detta är för att jag ibland önskar att jag var någon annan, eller för att det faktiskt förekommit att jag önskat att jag var en kille istället för en tjej...
 
• 5 Seconds Of Summer. Det är löjligt hur ofta detta band förekommer i mina drömmar i jämförelse med andra band som är mycket mer närvarande i vaket tillstånd. Jag menar, de band som jag lyssnar på mest, och som dyker upp tio gånger oftare i mitt Instagramflöde, drömmer jag nästan aldrig om. Why is that?
Anywhore. I de drömmar då Ashton är i fokus brukar det mest vara vänskapligt eller på fan-nivå, medan det med Calum och Michael alltid är romantiskt eller sexuellt. And I don't mind at all. Luke lyser oftast med sin frånvaro. Kanske för att jag inte riktigt känner något för honom.

Vilka är era vanligaste drömmar?

Norrskensjakt

 


 





 
 
Igår natt var vi ute på norrskensjakt. Tyvärr såg kameran bättre än våra ögon.
Det är Kim och Stefan som tagit bilderna.

Sprechen sie Deutsch?


Hur mycket jag än önskar så används jag inte alls tyska. Så det är föga förvånande att det inte blev helt korrekt då jag försökte säga "Kan du hjälpa mig?" såhär: 
"Kann du hilfe mich?"
Min brorsa fick till det bättre:
"Könnt du Mir hilfen?" 
Medan Google translate sa såhär:
"Können Sie mir helfen?"
(tydligen är frågetecknet extremt viktigt, för utan blev det helt annorlunda)
 
Kanske borde ta en kurs i tyska. Lära mig på riktigt. Har kännt allt för länge att det vore kul att kunna fler språk än modersmålet (svenska) och engelska.

Brukar ni låtsas att ni kan språk ni egentligen inte alls behärskar bara för kul? Cause I do all the time. Fast mest snackar jag bara engelska med mig själv.

Vardagsbetraktelser och så vidare...


☯ Har precis varit ute på en lång promenad i regnet. Det var blött #noregretstho

☯ Hade feber i söndags. Oklar anledning, men den försvann spårlöst morgonen därpå, so I was like whatever.

☯ De håller på att måla om träfasaden på balkongerna här. Äntligen blir den förskräckligt färgade väggen vit.

☯ Avlider snart av mina konstant kliande allergiutslag. Har haft dem på armar, ben, låt, rumpa och bröst i över en vecka nu och ingen på vårdcentralen kunde svara på vad de berodde på. Försvinner det inte inom en vecka ska de kontakta hudläkare i Sundsvall.

☯ Kommer bara publicera inlägg-som-går-fort medan jag arbetar på mitt nästa major inlägg (det om pappa var mitt förra). Ledtråd om vad det kommer att handla om: kläder och könsstereotyper.

☯ Funderar starkt på att se One Tree Hill resten av kvällen. Finns inte så mycket annat att göra ifall Ivy har en av sina skrikkvällar då hon bara är nöjd om hon får hänga över axeln...

E Y E G A S M


Det här är min utsikt från vardagsrummet / köket varje kväll med klar himmel. Ledsnar aldrig.

Dagens skämt


Beställde 90 foton från Fujidirekt igår.

Sa: "Orkar inte vänta på ett sånt där '100 bilder gratis'-erbjudande."
(pga så himla pepp på att börja med Ivys fotoalbum)

...

Idag damp detta ner i brevinkastet:


Har jag sagt att jag lider av extrem otur*?

Eller så är det bara så att dålig tajming är mitt efternamn.

Hahah... Hah... Ha.


*Drabbas dock väldigt sällan / aldrig av sjukdomar och skador, så jag antar att det är där min tur ligger.

Ikväll är jag less

 
Ikväll är jag less. Jag är så himla trött. Har typ bara ork till att sova och möjligtvis äta glass. Inte för att jag är sugen. Bara extremt trött och rastlös. 
Och less. Less på att vara nerkladdad av bröstmjölk. Less på att Ivy varit vaken sedan 4 - sånär som på några få kvartar här och där - fast hon uppenbarligen är jättetrött. Less på att höra hennes otröstliga skrik som är ett resultat av att hennes mage bestämt sig för att krångla (stackarn <3). Less för att jag har hundra saker jag vill blogga om, men har inte tid att sätta mig ner och skriva långa och utförliga inlägg just nu. Har knappt tid att skriva detta. Less på att jag känner mig helt gråtfärdig fast jag inte ens är ledsen. Less på att inte få ha händerna fria typ alls. Less för att en snubbe väljer att skriva till mig för att klaga på sitt liv just ikväll. Less på att jag glömt alla femtioelva andra anledningar till varför jag är less för att jag är så less. Och nu blev jag hungrig också. Blergh.
 
Idag var bra. Igårkväll var fin. Liksom de flesta dagar den senaste veckan. Men Ikväll känner jag bara blööööööh! Vill bara krypa ner i sängen och mysa med Kim. Jag behöver kramar. 

Jag önskar mig en field trip

Umeå med Kim 2012

Idag var det den 7 augusti, det betyder att det bara är en månad till min 23:e födelsedag. Min åldersnoja tycks ha släppt, men något som inte släppt är min årliga önskan om att hitta på något speciellt på min födelsedag.
Och i år är något speciellt likamed.... *trumvirvel*... en field trip till Umeå! Vill ta med Kim och Ivy, gå på Lagerhaus och Monki, besöka kulturbageriet och äta ute (och jag begär inte ens något mer fancy än typ Max). Hoppas på solsken också, men det är bara en bonus. Avslutar gärna med ett glas vin (rött!) på balkongen hemma och soffmys. 
 
I materiell väg vet jag faktiskt inte vad jag önskar mig. Kanske ett klassiskt rött nagellack från Chanel eller fler Gaissa-glas från iittala (finaste glasen som finns). Haha nä, I dunno.

The winner takes it all

Sponsrat inlägg
 
Jag har många gånger i mitt liv fantiserat om att vinna massa pengar. Ju äldre jag blivit desto sundare har dock önskningarna blivit; jag är nämligen rädd att allt för stora rikedomar skulle stiga en åt huvudet. Men, pengar ger dig ändå en slags frihet. Du har större valmöjligheter. T.ex. skulle jag behöva en rätt stor summa för att kunna uppfylla min största dröm. Visst går det att jobba ihop och spara (vilket jag gör), eller ta lån men att vinna pengarna skulle betyda en stor lättnad.
 
Så, vad skulle jag göra om jag vann på lotto? Först och främst, ge tillbaka. Eftersom Kim haft bättre ekonomi än mig under tiden vi varit tillsammans har han betalat för det mesta, och jag skulle vilja gottgöra för det. Göra rätt för mig, även om han aldrig blivit tvingad till att betala för mig, utan valt det själv.
Och mormor. Betala tillbaka för mitt körkort. Det skulle vara skönt att ha ur världen.
 
Egentligen är det första som kommer upp i min hjärna något som de flesta drömmer om: resor. Jag vill se så mycket av världen jag bara kan! Jag vill sätta min fot i varje världsdel (har hittills varit i tre)! Jag vill ta med min familj ut i världen. Min mamma som senast var utanför Sverige 2004 då vi var i Danmark, vilket också är det enda landet min brorsa varit i förutom Sverige. Kim får såklart också följa med. Och Fetus.
Sedan beror ju hur mycket jag sedan kan förverkliga på hur stor vinstbeloppet är. Något jag verkligen skulle vilja göra är att bo utomlands ett tag. Gärna för att studera. Visst krävs det mer än bara pengar, men pengar är alltid en start. Även en liten vinst kan vara början på något stort.
 
Men såklart kan man inte vinna något utan att spela. På nätet kan du se resultat från tidigare lottodragningar, t.ex. onsdagslotto och rätta dina lottokuponger lätt och smidigt. Det finns nämligen sidor som samlat resultaten från bästa lotterierna på ett och samma ställe. Bra va?

Att älska ett gift

 
Power King. Alltså jag hatar att jag älskar den drycken så mycket. Fattar inte ens hur det gick till. Jag började inte dricka energidryck förrän jag var 18 eller 19, och då enoooooormt sällan. Innan dess såg jag ingen mening med att dricka energidryck och då jag fick smaka av en kompis tyckte jag det var äckligt.
 
Jag antar att det började med att jag samlade på coola och udda läskburkar (jag är ytlig ibland). Men så helt plötsligt började jag gilla det på riktigt. Bytte ut de coola burkarna mot vanlig Power King för att den var mycket billigare (och godast). Och det blev inte bättre då pojken jag blev tillsammans med också var en energidrycksälskare (Kim).
 
Nu tänker ni säkert: "Men du ska väl inte dricka energidryck då du är gravid?". Very true, det ska man inte. Faktum är att jag slutade köpa energidryck för över ett år sedan efter att ha läst om två killar som dog av överkonsumering av taurin (ett ämne som finns i energidrycker). Yeah, jag är lättskrämd ibland.
Till min stora lättnad hittade jag dock en ersättare till min kära Power King, för så enkelt är det inte att motstå något en verkligen älskar. Och jag älskar den här småsyrliga drycken jag egentligen inte riktigt vet vad den smakar, men ändå är en av mina favoritdrycker. Soda Stream! Deras energidryck innehåller inte taurin, "bara" koffein. Och koffein får du faktiskt dricka som gravid, om än i väldigt måttliga mängder. 300 mg per dag för att vara exakt, vilket motsvarar ca 4,5 dl kaffe eller 1 liter Soda Stream Xtreme Energy (tack för att du finns, även om du inte är riktigt lika syrlig och god som PK). Så ibland syndar jag. Ibland. 
 
Åh, jag hatar att jag älskar dig dumma energidryck. 
 
Gillar ni energidryck? 

Vi har skaffat en inneboende

Stefan, jag och Kim. Och Jamie.

Halloj! För det första: Gjorde en ny bloggdesign igårkväll! Det var på tiden. Hade liksom den förra i över ett år (men jag gillade den ju). No major changes though, vill att den ska vara rätt enkel.

För det andra: Kim och jag har blivit med inneboende! Och det är det det här inlägget ska handla om.

Kim och jag bor i en fyra på 93 m² varav ett rum fått agera förråd fram till nu. Det är tänkt att bli Fetus rum, men vilken nyfödd bebis behöver ett eget rum egentligen? Så för snart en vecka sedan flyttade min bror Stefan, en 20-årig tekniknörd, in tills vidare. Vi får se hur länge vi står ut. Vem kommer gå under först - Kim, jag eller Stefan?

Jag har nog varit mer skeptisk än Kim. Jag menar, han får ju någon att snacka datorprylar (med mera) med, samt eventuellt gratis tillgång till ett eltrumset (vem försöker jag lura, jag vill också ha gratis tillgång till ett eltrumset). Och jag... Jag... Min största förlust är att jag inte kan gå runt naken längre. Det är ju det bästa med att bo själv / med sin partner. FREEDOM! Jag måste alltså börja ha handduk på mig efter duschen?! Jag kan inte längre gå runt i enbart trosor och ba "Fuck clothes!" innan jag letat reda på dAgEnz OuTFit. Det känns väldigt begränsande. Som att bo hemma med sina föräldrar igen.

Sedan är det ju allt praktiskt som får mig att känna mig som värsta mamman (vilket jag snart är, men inte till en fucking 20-åring). Typ, hur mycket mer mjölk kommer vi behöva köpa? Och toapapper? Kommer han fatta att han ska dammsuga sitt rum själv? Att han diskar efter sig är ju bra, men hälften har jag fått diska om för att SUGER PÅ ATT DISKA. Hehe. Och han har ännu inte förstått sig på att det går att tömma diskstället om det är fullt. Sånt här tänker inte Kim på, han är "Äh, jag tar / slänger det sen"-typen och planerar ca 0,2% av matinköpen då vi ska handla och är 99,8% "Jaha, vad ska vi ha då?" väl på affären inklusive noll koll (känns det som) på vad vi faktiskt har hemma.
Vi har i alla fall krävt att Stefan ska laga mat någon gång i veckan. Det lär Kim uppskatta.

Nej. Jag tror det kommer gå bra. Jag stör mig ju på Kim ibland, men ändå vill jag fortsätta bo med honom. Stefan har jag ju faktiskt bott med i 18 år redan, så jag borde klara ytterligare någon månad. Frågan är hur bra Stefan kommer hantera att dela hem med Fetus då hen kommer...

Skulle ni kunna dela hem med ert syskon (som vuxen)?

Tidigare inlägg Nyare inlägg