Innocent super smoothie
Ville vara testpilot för Innocent Super Smoothie hos Smartson, och det fick jag! Älskar Innocents vanliga juice så tyckte den här smoothien lät spännande. Där jag var hade de bara Antioxidant, vilket var rätt skönt då jag lider av grav beslutsångest (wanna try 'em all). Denna smakar kiwi, lime och wheatgrass. Tyckte det var en halvskum smak till en början, men väldgt snart blev den god! Limen gjorde den lite småsur också, mums!
Vet dock inte om jag skakade den för lite bara, för det var klumpar i den. Kändes inte så kul, även om det inte förändrade smaken något.
Vi åt en tidig middag idag så jag tog den till kvällsmellanmål. Mycket bättre än mitt vanliga skåpätande (bröd och choklad typ)(jag veeeeet, är sämst på att äta bra), som inte ger någonting. Nu blev av med mitt sug efter glass och höll mig relativt pigg och icke-hungrig till typ åtta på kvällen, så för mig var det ett värdigt mellanmål.
Rekomenderar jag denna? Japp! Bra snabbmellis imo. Vet dock inte vad den kostar eftersom jag fick den gratis, men jag brukar vara för snål för Innocent i vanliga fall, om det inte är extrapris. Är i alla fall sugen på att testa de andra två smakerna också.
Vi åt en tidig middag idag så jag tog den till kvällsmellanmål. Mycket bättre än mitt vanliga skåpätande (bröd och choklad typ)(jag veeeeet, är sämst på att äta bra), som inte ger någonting. Nu blev av med mitt sug efter glass och höll mig relativt pigg och icke-hungrig till typ åtta på kvällen, så för mig var det ett värdigt mellanmål.
Rekomenderar jag denna? Japp! Bra snabbmellis imo. Vet dock inte vad den kostar eftersom jag fick den gratis, men jag brukar vara för snål för Innocent i vanliga fall, om det inte är extrapris. Är i alla fall sugen på att testa de andra två smakerna också.
I got myself swinging around a pole
Kände bara att jag velat träna på varje grej vi gjorde tills det satt perfekt, vilket inte alls är vad prova-på innebär, meeeen så frustrerande att bara kunna allt halvdant. Får se till att få jobb snart så jag har råd att börja träna på riktigt.
Kanske kan ta Kim med mig. Han var definitivt intresserad av att hänga i stångar för ca 6 år sedan i alla fall:
Hade tydligen en... typ... festlokal... eller något åt det hållet när jag var 18. Loon... Det var tider det.
Jag har magsjuka, tyck synd om mig
Hade lite ont i magen redan då jag kom dit vid fyra, men jag trodde bara att jag var hungrig (trots att jag nyss ätit lunch). Tills jag fick veta att en av mina kusiner låg hemma i magsjuka. And I was like fuck, fuck, fuck, för jag hade träffat honom kvällen innan.
Försökte inte tänka på det, men då det var dags för mat tog det emot och jag kände ett stygn av illamående. And I was like fuck, fuck, fuck, och började äta i snigelfart samt ta minst två glas vatten till varje alkoholhaltigt (vilket inte blev mer än två glas vin och en öl på ca fem timmar, ifall någon tänker att jag kanske bara blev för full).
Alltså, jag vägrade! Jag har emetofobi (rädsla för att spy) och är det något jag kan skjuta upp i evigheter så är det att spy. Just nope, I don't do that.
Vid nio satt jag och spelade spel med de yngsta i sällskapet. Började få så himla ont i magen nu. Det hjälpte inte att jag drack mängder med vatten, tillslut var jag helt enkelt tvungen att ge med mig. En av mina största farhågor hade slagit in. Jag hade fått magsjuka. Noooooooooooooooo!
Gick ut och ringde Kim och vägrade gå in igen. Varnade alla som kom ut att jag trodde jag fått magsjuka. Blev förundrad över att ingen verkade få panik, hallå what?! För hos mig pågick en inre kamp, jag mot magen. Inte spy, inte spy, inte spy. Vägrade. Ibland kändes det som att jag skulle vara tvungen att ge upp och möta mitt öde, så jag började gråta. För enligt mig är att spy = döden, trots att jag vet att det oftast blir bättre efteråt. Men ångesten inför det alltså... FUCK!
(stort btw, då jag kom hem åskade det, trodde jag, men det var tydligen jordbävning i Bottenviken, så läskigt)
Spydde två gånger i natt and that's it. Har fortfarande lite ont i magen, men mest har jag ont i huvudet eftersom jag prioriterat att sova framför att dricka. Men. Magsjukan har fått sällskap av en svag förkylning och jag har kliande utslag över armarna och benen precis som i somras. Whaaaat?
Ska försöka få i mig massa vätska nu. Om jag inte varit så rädd för att bli värre igen hade jag klunkat i mig flera liter på en gång. Är så törstiggggggg. Och saknar Ivy så det gör ont. Har fått Ivy-förbud, så jag vill bara bli frisk så jag får kramas me na <3
Ska försöka få i mig massa vätska nu. Om jag inte varit så rädd för att bli värre igen hade jag klunkat i mig flera liter på en gång. Är så törstiggggggg. Och saknar Ivy så det gör ont. Har fått Ivy-förbud, så jag vill bara bli frisk så jag får kramas me na <3
Ja. Var bara tvungen att skriva om detta. Traumatisk upplevelse, osv osv.
Jag har fått pappas gamla kamera
Jag har fått pappas gamla, analoga systemkamera, Canon A-1, inklusive tre objektiv. Den är från 80-talet sa han.
För... Jag framkallade två gamla fotorullar härom månaden, en från år 2000 och en från 2004, och tillbaka med bilderna fick jag två oexponerade rullar (tomma) varesig jag ville eller inte. Frågade därför om jag fick låna pappas gamla kamera för att de ska få komma till användning, men istället fick jag den. Han har inte använt den på flera år, och tänkte ändå göra sig av med den.
Jag är ju inte helt dum då det kommer till kameror men jag känner mig ändå helt lost. Mest är jag rädd för att förstöra filmrullarna, sätta i ny film och ta ur den gamla... Samtidigt är jag väldigt nyfiken på att testa att fota analogt. Har endast gjort det med engångskameror tidigare, så detta är en rejäl uppgradering. En grej jag ser fram emot att testa är att ta dubbelexponerade bilder, dvs man fotar två bilder i en. Endera blir det katastrof eller helcoolt, vi får se.
Men till att börja med ska jag lära mig hur den här saken fungerar... Det kan ta ett tag.
Ivy har blivit kidnappad!
Kidnappad med tillåtelse såklart. Från 13:00 till 17:30. Det är hela fyra och en halv timme! SO MUCH TIME! I was like VAD SKA JAG GÖRA?! Chilla ba? Blogga eller pyssla eller städa eller vaaaaad? Jag vet inte ens vad jag vill göra. Är så van vid att alltid ha en bebis hängandes i armen eller sittandes bredvid mig i soffan att så fort hon sover (eller har bortrövats för första gången som nu är fallet) så känns möjligheterna så oändliga att jag blir helt handlingsförlamad.
Det är rätt skönt att inte göra något alls också, men under de drygt två timmarna som nu passerat har jag diskat, städat undan en hög på skrivborde, ätit en glass och klappat på katten (Jamie alltså... inget annat...). Och nu bloggar jag (obviously). Förutom detta inlägg förbereder jag två till. Kul.
Torsdagskramar!
Molnodling och halvkassa saker
Tisdagspunkter
- Jag har blivit förkyld. Har haft snor i hjärnan hela dagen. Egentligen bryr jag mig inte så mycket, det är mest bara drygt. Ivy har varit snuvig i snart en vecka, stackarn. Kan en smittas av en bebis?
- Min telefon har börjat strula. Tangentbordet har inte funkat på hela dagen och nu strular alla kameraappar (har tre om vi räknar Instagram). Telefonen är två år gammal nu och jag har aldrig formaterat den (jag skaaaa, måste bara se till att allt jag vill ha kvar sparas #anteckningarna). Börjar bli rädd att den ska gå sönder för jag tycker om den och vill inte ha någon annan. Dvs, risken att jag köper samma igen i så fall är stor. Hehe.
+ Odlar moln. Se bilden. Började pyssla med detta ikväll. Åh, är så exited! Ni får se då jag är klar, lovar!
- Min telefon har börjat strula. Tangentbordet har inte funkat på hela dagen och nu strular alla kameraappar (har tre om vi räknar Instagram). Telefonen är två år gammal nu och jag har aldrig formaterat den (jag skaaaa, måste bara se till att allt jag vill ha kvar sparas #anteckningarna). Börjar bli rädd att den ska gå sönder för jag tycker om den och vill inte ha någon annan. Dvs, risken att jag köper samma igen i så fall är stor. Hehe.
+ Odlar moln. Se bilden. Började pyssla med detta ikväll. Åh, är så exited! Ni får se då jag är klar, lovar!
"Men det är ju haaaalt, Kim!"
Åkte skridskor med Kim idag. Har velat göra det i tre hela år. Tragiskt att det dröjt ända tills nu, haha. Är dock osäker på om de som såg mig skulle kalla det jag gjorde att åka, eftersom jag egentligen bara stod och gled runt på samma kvadratmeter. Like, hello, it's pretty neat in my comfort zone. Nä. Skridskor är en konst jag aldrig behärskat. Lärde mig aldrig att åka som barn eftersom jag hade konståkningsskridskor. Konståkningsskridskor! Som första skridskor?! DET ÄR FEL! Jag var liksom doomed to fail.
Men jag ville testa åka. Med Kim. Och nu har jag fått det. Fint ♥
Jag är lessssssssssssSz
Gaaaaah. Jag är less! På att vara föräldraledig. I'm so booooooored. Och trött. Haha. Få betalt (it ain't much though) för att vara hemma med en bebis kanske låter rätt bekvämt, och det var det förut men inte nu längre.
När jag tänker tillbaka på hösten så känner jag bara "Oh, how peaceful! Beautiful!". Kim jobbade få och korta pass (inte jättekul för ekonomin, but oh well), dagliga promenader (Ivy somnade oftast), fler blöjbyten men mindre äckligt bajs och många amningsstunder som tillät mig att chilla, softa, vila, koppla av, call it wathever you want. Kunde sitta i soffan och titta på serier och film, läsa bloggar eller blogga själv. DET VAR NAJS! Det var som att ta naps fast medan man är vaken. Kanske slänger rejält med rosa fluff på mina minnen nu, but I sincerly doubt it. Jag hann med saker! Även då Kim var på jobbet. Kanske inte jättemycket
Saknar inte sensommaren dock. Kvällarna av otröstlighet och gallskrik (tog mig genom den tiden med hjälp av Spotify och Musixmatch, dvs försökte överrösta henne med sång). Hahahahaha. Nej.
Men nu. Nu är det helt plötsligt jättejobbigt. Gaaaaah. Kim jobbar minst fem pass i veckan (ca$$hing tho), vanliga 8-timmars pass som en vanlig Svensson. Bara det att det typ bara är kvällspass så jag är lämnad ensam från när jag och Ivy kliver upp på förmiddagen fram till åtta, nio eller tio på kvällen. Så långa dagar och det är så långtråkigt. Ensamt. Ivy's only fun for so long, and let's face it, att umgås med en bebis är inte samma sak som att umgås med en vuxen människa.
Ammar bara då Ivy vaknar under natten / morgonen så jag har inte kvar mina fina, lugna soffstunder. Nog för att det finns fördelar med att inte längre amma, men saknar dem. Bebisen var nöjd och jag var nöjd. Min enda egentid är då Ivy sover (ca aldrig), och den tiden ägnar jag åt att få i mig mat. Har försökt att göra lite eget men det är så frustrerande att behöva avbryta var femte minut (det här inlägget tog fyra dagar att få klart, anti-lol) att jag har insett att det bara är att ge upp och ha Youtube igång i bakgrunden hela dagarna istället.
Promenaderna har jag inte kommit igång med igen sen jag var sjuk pga kallt och för lat #hatarvinter. Har i alla fall börjat gå ner till Ica för att handla en till två gånger i veckan #progress. Gjorde det idag. Dagens roligaste.
Men mest har jag bara myror i huvudet. Kom och spela spel med mig. The Amazing Labyrinth? ANYTHING!
Så. Tack. Nu har jag fått klaga lite. Imorgon har Kim splitt-pass. Det är bättre. Då är han hemma under eftermiddagen så både jag och han får ett break.
# Hashtag # Skrev det här inlägget med Clara Henrys röst. Watdefuck?!
Friskförklarad
Men jag sitter inte här utan men. Kanske för livet. Den här influensan har lämnat mig med en skräck över att drabbas av influensan igen. Eller bara feber. Men enligt statistiken kommer det dröja ca ett och ett halvt år innan jag drabbas igen #börjarbävainförsommaren2017
Nu ska jag mata bebis och fortsätta leta bilder till min årsresumé (för en sån måste man ju ha).
Jag tror det blir bättre
Var på vårdcentralen i måndags, men allt såg normalt ut och proverna visade på virusinfektion = influensan, som de inte kan göra något åt. Måndag och tisdag kväll hade jag feber på 39,8 och 39,4 grader. Igen. På onsdagen var jag helt slut i kroppen (precis som dagarna innan) och irriterad på att jag fortfarande hade hög feber om kvällarna, så jag ringde vårdcentralen igen.
Fick komma dit och ta prover, och trots att de visade på att jag blev bättre var jag likblek med en alldeles för hög vilopuls (hade knappt orkat mig ur sängen och var helt anfådd då jag satt upp), så de skickade över mig till akuten för mer prover.
Om jag ska vara ärlig kändes det jättebra. Fick dropp, fick vila, slappna av. Speciellt bra kändes det att få dropp. Har haft dålig aptit sedan den 20 december, och ännu värre blev det efter julafton. Har gått ner 6 kg och känner mig helt utmärglad. Dessutom har jag nästan tappat min bröstmjölkproduktion (försökte amma som vanligt, men så tog det längre och längre tid för brösten att fyllas på igen så det höll inte, är så himla ledsen).
Några andra resultat än en virusinfektion som kroppen skulle / höll på att ta hand om på egen hand fick jag inte. Självklart hade jag hoppats på någon slags mirakelmedicin, men den här gången kändes det ändå okej. Det känns som att de gjort allt de kan, tagit alla prover. Försöker lita på att min kropp sköter det här själv.
Min kropp känns fortfarande helt slut på, men det känns som att jag är på rätt väg. Fast helst vill jag bara lägga mig i en grav för att sedan återuppstå som ny. Är ledsen över att jag missade hela julen, nyår bryr jag mig inte så mycket om.
Firade världens lugnaste nyår någonsin igårkväll. Hade bara 38,3 graders feber vilket kändes som ett så stort framsteg att jag gjorde lyckovolter inombords (peppar, peppar, ta i trä). Vilade hela dagen och gick och satte mig i soffan vid elva. Skålade in tolvslaget med Pomac och såg på fyrverkerier genom fönstret. Sedan gick jag och lade mig.
Nu längtar jag efter att kunna hjälpa till med Ivy igen. Saknar min bebis. Jag längtar efter att få städa, att orka gå ut på en promenad, eller bara orka gå från ett rum till ett annat utan att behöva sitta ner...
Det är svårt att älska en kropp som inte orkar göra mig frisk, men jag försöker. Det går bara så jäkla segt.
Det är svårt att älska en kropp som inte orkar göra mig frisk, men jag försöker. Det går bara så jäkla segt.
Gott nytt år.
Shit vilken novell det blev... Längtar tills jag är frisk så jag orkar blogga... som vanligt... om roligare saker... med foton... heheheh
Shit vilken novell det blev... Längtar tills jag är frisk så jag orkar blogga... som vanligt... om roligare saker... med foton... heheheh
Julinfluensan
Titta vad fint det var ute i morse! Alternativ rubrik: Vintervitt.
God jul på er! Hoppas ni mår bättre än jag! För alltså... Det hände en sak... Efter Kim och jag sett Star Wars i fredags tyckte jag att det var rimligt att vara ledsen över att det var fem hela dagar till julafton med noll saker inplanerade så när som onsdagen (igår). Min hjärna blev rastlös deluxe, like what am I going to do?! Rulla tummarna?! Så livet ba:
Du beklagar dig över lugn och ro som om det vore smuts,
en annan hade bytt med dig på stuts.
Men om du önskar något att dagarna fylla,
Varsågod, men jag tvivlar på att det din vecka kommer förgylla.
Detta något kommer däremot få din panna att glänsa.
BAM! Här får du ett stycke influensa!
Tack så mycket livet! Inte.
Alternativ rubrik: Be careful what you wish for.
Eller så var det helt enkelt bara på tiden att jag skaffade mig ett "värsta julminne" (se jullistan i inlägget nedan), för detta kvalar lätt in sig på första plats. Inte för att jag tyckte att det behövdes... Jag har ju inte längtat efter just denna julafton sedan september för intet, men aja.
Är inne på min femte dag med feber nu. JAG HATAR FEBER! Ligger och whinar som om jag vore Draco Malfoy. På riktigt. Innan jag blev tillsammans med Kim hade jag nästan aldrig feber, och om jag hade det varade den bara i ett dygn. Högst. Nu menar jag självfallet inte att det på något sätt är Kims fel, haha, jag undrar bara om det var något som hände 2012 / 2013 som gör att jag numera råkar ut för feber och dryga sjukdomar minst en vecka i streck varje år? Eller är det så simpelt som att jag blev "gammal" (fyllde 20, haha).
Nu känns det som att jag aldrig kommer bli frisk. Har ingen aptit, allt smakar beskt, magen är öm av hostande och jag är ledsen för att jag inte kan ta hand om Ivy (har barnvakt då Kim jobbar). Jag saknar min bebiiii!
Alternativ rubrik: A fever you can't sweat out.
Vårdcentralen har i alla fall beordrat mig att knarka Alvedon för att hålla febern nere, so that's what I'm going to do. Bara för att ändå kunna vara med och fira jul som planerat. Egentligen är jag lite skeptisk, jag tänker av någon anledning att tabletterna bara kommer skjuta upp kroppens egen läkningsprocess och dra ut på det hela... Typ som när man skjuter upp mensen genom att äta "fel" p-piller... Haha, I dunno... Tycker bara det är läskigt med medicin... och att mixtra med kroppen... the unknown...
MVH IbelieveInMagicInstead
Hoppas ni får en fin kväll!
Hej igen
Min lilla prupp är fem månader nu, det är iskallt ute och jag längtar till julafton som om jag vore ett litet barn.
Har varit borta från bloggen lite mer än en månad nu, bortsett från fyra ynka inlägg (fast två av dem var tidsinställda sedan innan så de räknas inte riktigt). Det har faktiskt varit väldigt skönt. Välbehövligt. Faktum är att jag knappt suttit vid datorn alls, vilket kanske låter jättebra om det inte vore för att jag fortfarande varit en flitig användare av telefonen... Den senaste veckan har jag dock lagt även den åt sidan lite mer än vanligt eftersom jag började läsa en bok (!). Den är inte ens särskilt bra, men kan ändå inte släppa den, haha. Bara inte du heter den, av Katarina von Bredow, och handlar om en tjej som blir kär i en nära väns kille och jag är så arga på dem att jag typ vill kasta iväg boken! Gah!
Jag är dock inte här för att snacka om boken, utan hur jag tänkt fortsätta med bloggen. För jag vill blogga. Inte varje dag, men kanske varannan. Kanske oftare, men högst troligast mer sällan. Till att börja med måste jag radera alla oskrivna regler jag har. Typ som att jag inte kan ha två inlägg om naglar samma vecka, eller skriva två långa inlägg på raken. Det är inte en dödssynd att ha en selfie som bild två dagar efter varann, gahd! (måste skriva som det uttalas, annars kommer alla läsa "god" som i att något är gott, nein liksom) Jag tänker låta mina inlägg ta den tid de tar, och det måste få vara okej (enligt mig själv, för det har det inte varit innan). Om jag vill skriva ett inlägg om social fobi (det vill jag) får jag räkna med att det kan ta några dagar, för jag får liksom skriva lite i taget då jag får tillfälle, att sätta sig ner och skriva en hel timme finns inte längre. Och då får det hellre eka tomt här under tiden, istället för att jag ska behöva stressa fram något simpelt inlägg - som också måste bli perfekt - tills jag är färdig med det långa välskrivna för att mitt huvud inbillar sig att jag måste det (för ingen annan kräver ju det, I'm not Kenza). Puh. Nej. Inget mera sånt.
Det var förresten någon som trodde att jag fått bloggtorka, men så var aldrig fallet. Jag har massa saker jag vill skriva om och flera inläggsiddéer jag vill förverkliga, om än inget storslaget. Jag behövde bara få prioritera bort bloggen ett helt tag, och jag kommer fortsätta göra det ibland framöver också. So many dreams, so little time!
Åh, vad jag haft för mig under denna gågna månad? Stockholmsbesök, bebisgos, julklappsinslagning, promenader, bullbak, filmmys, jullängtan deluxe, One Tree Hill-nördande, senaste Hunger Games på bio, spraymålnings-projekt, fotoalbumspyssel... IDEK! Som om inte vara mamma på heltid räcker?! ;)
Det var förresten någon som trodde att jag fått bloggtorka, men så var aldrig fallet. Jag har massa saker jag vill skriva om och flera inläggsiddéer jag vill förverkliga, om än inget storslaget. Jag behövde bara få prioritera bort bloggen ett helt tag, och jag kommer fortsätta göra det ibland framöver också. So many dreams, so little time!
Åh, vad jag haft för mig under denna gågna månad? Stockholmsbesök, bebisgos, julklappsinslagning, promenader, bullbak, filmmys, jullängtan deluxe, One Tree Hill-nördande, senaste Hunger Games på bio, spraymålnings-projekt, fotoalbumspyssel... IDEK! Som om inte vara mamma på heltid räcker?! ;)
Bloggpaus. Typ.
Filten representerar min blogg
Just nu skulle jag verkligen behöva känna att jag inte vill blogga, eller att jag inte har något att blogga om. Men eftersom jag inte gör det får jag tvinga mig själv att känna så. Därför tar jag en bloggpaus. Typ. För jag råkade skriva två tidsinställda inlägg till helgen. Ooops. Men sedan tänkte jag försvinna från bloggosfären. Nästan. För jag tänkte den närmsta månaden minska antalet inlägg till ett i veckan. Eller rättare sagt: Den närmsta månaden hade jag inte tänkt blogga alls, men om jag verkligen känner behovet kommer jag låta mig själv göra ett undantag, men högst en gång i veckan. Förhoppningsvis kan jag hålla mig... Hehe... Jag väljer att kalla det bloggpaus i alla fall.
Så vi hörs då vi hörs!
PS. Är på väg till Stockholm med Kim, Ivy och mamma i detta nu. Kul! Kommer jag blogga om det? Ingen vet. Muhahaha!
Hej då brorsan
Vi bor i ett kaos just nu. Anledning: Vi, eller Övikshem snarare, håller på att tapetsera om här, i alla rum utom kök och vardagsrum. Det betyder att Stefan, min lillebror som bott i vårt extrarum sedan juni, har fått flytta tillbaka till mamma. Och det verkar inte som att han kommer tillbaka. Om det är sant är ingen är gladare än jag. Haha, skoja ba. Kanske. Eventuellt. Förmodligen inte.
Så jag tänkte så här: Utvärdering!
I'm not gonna lie, det har varit lite som att vara mamma till en tonåring. Nu vet jag inte exakt hur det är att vara mamma till en tonåring, men jag tycker ändå att det är en värdig liknelse. Bara det att min brorsa inte är en dryg tonåring, utan snarare räknas som en vuxen man. För han är 20.
Jag har lärt mig en sak av att han har bott här, och det är att uttrycket "Känn dig som hemma" inte existerar här. Inte längre. Här råder diktatur och jag är den som bestämmer. Vi kom inte överens om att städhjälp skulle ingå i hyran. Hallå, jag har nog med mitt eget. God lord. Jag har en bebis att ta hand om, give me a break.
Men alltså, han har fått ett eget rum, fri tillgång till toalettpapper, tvättmedel, tvättmaskin, el, internet, typ en egen toalett och delvis mat. I utbyte mot städa-the-fuck-bort-efter-dig (samt 2k i månaden). Istället fick vi (mest jag):
• Halvdan diskning (det är inte kul att diska, men det är ännu tråkigare att behöva diska om hälften pga av slarvig).
• "Finns det mat eller?" (kan nog räkna på händerna de gånger han hjälpte till med maten, varav noll gånger med eget initiativ, förutom då han skulle göra mat till sig själv).
Jag har lärt mig en sak av att han har bott här, och det är att uttrycket "Känn dig som hemma" inte existerar här. Inte längre. Här råder diktatur och jag är den som bestämmer. Vi kom inte överens om att städhjälp skulle ingå i hyran. Hallå, jag har nog med mitt eget. God lord. Jag har en bebis att ta hand om, give me a break.
Men alltså, han har fått ett eget rum, fri tillgång till toalettpapper, tvättmedel, tvättmaskin, el, internet, typ en egen toalett och delvis mat. I utbyte mot städa-the-fuck-bort-efter-dig (samt 2k i månaden). Istället fick vi (mest jag):
• Halvdan diskning (det är inte kul att diska, men det är ännu tråkigare att behöva diska om hälften pga av slarvig).
• "Finns det mat eller?" (kan nog räkna på händerna de gånger han hjälpte till med maten, varav noll gånger med eget initiativ, förutom då han skulle göra mat till sig själv).
• En nersmulad köksbänk (hataaaaaaaaaaar att mötas av en smulig köksbänk på morgonen när jag ska fixa frukost, hataaaaaaaaaaar).
• Har-ni-precis-dammsugit-bra-då-går-jag-in-med-skorna (the tacksamhet is enorm).
• Power King-tjuv ("men jag betalade en tia en gång").
• Den värsta sortens procrastinator (fattar verkligen inte hur svårt det är att ta bort efter sig direkt... det är mitt bästa ha-ordning-tips... vänta inte, gör det nu! det sparar tid, man slipper tänka på det mer, och man får mer tid till att göra nåt kul! yay! och det blir rent! och jag blir glad! win fucking win!).
• Tomma mjölkpaket på diskbänken (är det svårt att vika ihop det också? är det svårt att fullfölja återvinningen och ta bort förpackningarna du använt sen? det var inte återvinningsälvan som kom och tog bort allt, det var jag för tydligen är jag den enda som kan ta bort efter mig).
• Vårt första klagomål från grannar (varför spela trummor klockan 18 på kvällen då man kan vänta till midnatt?).
• Dålig energi (det är sjukt utmattande att behöva gå runt och störa sig på andras skit samtidigt som man ska ta hand om sitt eget).
Och... Ja... Det finns säkert mer...
• Har-ni-precis-dammsugit-bra-då-går-jag-in-med-skorna (the tacksamhet is enorm).
• Power King-tjuv ("men jag betalade en tia en gång").
• Den värsta sortens procrastinator (fattar verkligen inte hur svårt det är att ta bort efter sig direkt... det är mitt bästa ha-ordning-tips... vänta inte, gör det nu! det sparar tid, man slipper tänka på det mer, och man får mer tid till att göra nåt kul! yay! och det blir rent! och jag blir glad! win fucking win!).
• Tomma mjölkpaket på diskbänken (är det svårt att vika ihop det också? är det svårt att fullfölja återvinningen och ta bort förpackningarna du använt sen? det var inte återvinningsälvan som kom och tog bort allt, det var jag för tydligen är jag den enda som kan ta bort efter mig).
• Vårt första klagomål från grannar (varför spela trummor klockan 18 på kvällen då man kan vänta till midnatt?).
• Dålig energi (det är sjukt utmattande att behöva gå runt och störa sig på andras skit samtidigt som man ska ta hand om sitt eget).
Och... Ja... Det finns säkert mer...
Medan han bott här har jag känt mig som en sån där tråkig mamma som bara tjatar. Efter att ni läst listan ovan tänker ni nog likadant om mig. Ändå har jag bara sagt till då jag verkligen fått nog. En av tio gånger liksom. Högst. "Ida ba tjatar". Well, fuck you then! Du kan få sova i en buske om du vill. Ygfueyfbgrl. Men ändå, om man är skillad nog att ha en anställning borde man väl ändå klara av att torka en köksbänk? Eller? Jag hatar oordning. Hatar. Tål inte. Ordning och reda ger mig frid i själen. Det är vackert. Avslappnande. Så förstår ni vad motsatsen gör med mig? Kaos är mitt värsta störningsmoment. Min hjärna funkar inte som den ska för allt jag kan fokusera på är oredan. Den största anledningen till varför jag fått diagnosen ADD är för att jag har extremt lätt för att bli distraherad, och kaos distraherar mig. Är det stökigt kan jag inte stänga det ute. Man kan kanske tycka att jag borde chilla, sluta vara så himla pedantisk, but I can't, okay? Jag gillar då det är fint och städat och då allt är där det ska vara. Frid i själen, remember? Jag tänker inte be om ursäkt över det. Vägrar. Ygoiusfhgiseuhg.
Puh. Så. Nu har jag fått ventilera. I'm gonna breathe now. NOT! Gaaaahahhhahahah! Feel the rage!
Haha. Ingen kommer våga hälsa på mig nu. Får isolera mig. Kapa alla band. Bli en enstöring. Känns ändå som att jag stör mig på hela mänskligheten just nu. I'm never pleased. Blöh.
Puh. Så. Nu har jag fått ventilera. I'm gonna breathe now. NOT! Gaaaahahhhahahah! Feel the rage!
Haha. Ingen kommer våga hälsa på mig nu. Får isolera mig. Kapa alla band. Bli en enstöring. Känns ändå som att jag stör mig på hela mänskligheten just nu. I'm never pleased. Blöh.
Nädå. Allt har faktiskt inte varit dåligt. Han har t.ex. konverterat alla våra hi8-band från vår barndom till digitala filer som vi sedan sett på. Suttit och skrattat åt pottkantsfrisyrer and whatnot. Good times, good times.
PS. Låt inte din brorsa bo hos dig. There will be regrets. Many. Ni kommer hata varandra sen. Kanske. Eventuellt.
PS. Låt inte din brorsa bo hos dig. There will be regrets. Many. Ni kommer hata varandra sen. Kanske. Eventuellt.
Favvomellis
Mitt favoritmellanmål atm: riskakor med jordnötssmör eller Philadelphia + banan eller äpple (eller kanske vilken frukt som helst?). Philadelphia med äpple och kanel kammar nog hem förstapriset för bästa kombon. Jordnötsmöret jag har hemma just nu har alldeles för klistrig och sträv konsistens. Yuck!
Och de godaste riskakorna so far är helt klart Friggs med chiafrön och salt. Smakar typ som popcorn?! Mums. Enda minuset är att de är så mycket dyrare än vanliga. Testade de med hampa och peppar också, men de var inte alls lika goda.
Idag förtjänar jag titeln Supermamma
bilder via tumblr
Jag hade känt förkylningen komma men hoppats på att det inte skulle hinna bli något, men inatt bröt den ut. Och dagen till ära jobbade Kim sitt första åttatimmars kvällspass sen Ivy föddes. Jättebajs! För att jag mår skit och är halvt orkeslös är inget bebisen tar hänsyn till.
Under skoltiden var det nästan mysigt att vara förkyld. Stanna hemma från skolan, få mysa kvar i sängen bland täcken och filtar, äta second breakfast och se på film eller serier. Superchill med täppt-i-näsan.
Men nu är det andra tider! Wohoo! Nä, idag har varit extremt jobbig... Bebis vill ha mat samtidigt som jag äter frukost, bebis vill bara sova om jag går runt och bär henne, bebis vaknar precis då jag ska laga middag, bebis vill äta samtidigt som mig (igen), bebis måste byta kläder två gånger, bebis sover bara 40 minuter en gång varannan timme, bebis vill bara äta om jag går runt samtidigt... Och då hon väl var lugn eller sov kunde jag inte låta bli att diska och tvätta... Great. Hade verkligen velat ha Kim hemma för avlastning, men han kom inte hem förrän närmare tio.
Aja. I made it! I'm a fucking supermom! Nu behöver jag en lång dejt med sängen... Leka död i flera dygn... skulle va skönt... zzzzZzZz.
Canon EOS 5D Mark II
Eftersom jag är så himla awesome fick jag den här kameran av Anna. Schysst va? Hehe. Jk. Sanningen är att som fotograf till vår kortfilm vi håller på med i kortfilmskursen fick jag vara kameraansvarig denna + nästa vecka. Och om jag var sugen på den här kameran (eller liknande) innan så är jag helt fast nu. Nikon (som jag har i vanliga fall, även den lånad) fattar jag inget av, Sonyn som jag hade hösten 2013 var ok. Canon däremot, that's my thing. Tycker det är fint att få möjlighet att testa teknikprylar innan eventuella köp. Vågade t.ex. inte köpa en smartphone förrän förra året, eftersom jag ville veta säkert att jag skulle tycka om den jag köpte (det blev en LG G2, samma som min pojkvän hade). Nu är ju just Canon EOS 5D väldigt dyr, så det blir endera en begagnad alternativt en billigare Canon men som känns lika ok för en amatörfotograf som jag. Enda kravet är att den går att filma med. Eller så snor jag bara denna... hehe... heheheheh... heh.
Fullspäckad lördag
Efter det: skrikfest med Ivy. Bara hon och jag. Så himla kul. Hon var superhungrig men vägrade ta bröstet. Fick handmjölka och mata med sked (Y).
Men för att få något sammanhang till bilden (najs budget btw): Från fyra har jag hängt med filmkursgänget (och därmed fått utmanat min socialfobi lite). De från Östersund är här över helgen, så vi var ute och åt med dem, sedan var vi på bio och såg Glada hälsningar från Missångerträsk. Den var väl rolig, men inte riktigt min typ av film. Hatar att skådespeleriet alltid är så obvious i de flesta svenska filmer (kanske för att svenska är mitt modersmål så det verkligen märks då det är på låtsas, I dunno). Innan vi gick hem höll Anna en kort föreläsning om att göra musikvideos, sedan försnackade vi inför morgondagens uppgift. Då ska vi på fyra timmar ha spelat in en färdig film. Spännande!
Soooo this weekend I'm busy, busy.
Bloggfria dagar
Min bloggstandard har alltid varit ett inlägg per dag. Under våren och sommaren bestämde jag att om jag missade en dag så skulle jag fixa två inlägg till dagen därpå. Fortsatte i de tankebanorna då Ivy föddes trots att min tid som konstant tvåarmad var över. Men så för några veckor så bestämde jag något annat: Om jag inte känner för att blogga en dag, då skiter jag i det och det är okej. Så. Skönt. Nu slipper jag känna mig stressad eller dålig för att det inte dyker upp något någon dag då och då. Och det är okej.
Ville bara säga det. Trevlig helg!
Skrev det här inlägget igrå och skulle egentligen publicera det då, men så skulle Ivy äta och sen skulle Kim och jag äta och då började vi se film (12 Years A Slave från 2013) och sedan var det läggdags. Haha.
Btw! Kul att så många kommenterade mitt inlägg om mina vanligaste drömmar, det har varit kul att läsa!
Ville bara säga det. Trevlig helg!
Skrev det här inlägget igrå och skulle egentligen publicera det då, men så skulle Ivy äta och sen skulle Kim och jag äta och då började vi se film (12 Years A Slave från 2013) och sedan var det läggdags. Haha.
Btw! Kul att så många kommenterade mitt inlägg om mina vanligaste drömmar, det har varit kul att läsa!
Mina mest förekommande drömmar
Jag tror att alla drömmer då de sover, att de som påstår annat bara inte kommer ihåg dem. Jag har alltid varit bra på att komma ihåg mina drömmar. Kan till och med komma ihåg några få drömmar från då jag var barn. I natt drömde jag att Ivy föll ner från vår säng, slog i bakhuvudet och blev blind. Då jag var barn drömde jag samma sak om min lillebror.
Mina mest förekommande drömmar
• Att jag inte får gå på toaletten ifred. Dörren går inte att låsa, eller så krymper den, blir genomskinlig eller försvinner. Blir så himla irriterad. Att jag drömmer detta så ofta är också sjukt irriterande.
• Att jag blir jagad, måste fly eller är på rymmen. Oftast kan jag flyga i dessa drömmar, men just i dessa fall är det en enorm kraftansträngning att flyga och ofta är jag begränsad till endast ett par meter ovanför marken. Som om inte dessa drömmar är stressande som de är.
• Att jag är kille. Av manligt kön alltså. Ibland är jag jag, fast som man, men oftast är jag personer som redan finns, fiktionella som verkliga. Eller en blandning. Senast var jag Michael Scofield från Prison Break. Några gånger har jag drömt att jag haft sex med en kille, fast jag var killen istället för mig själv. Om ni fattar? Haha, så sjukt konstigt.
Jag vet inte om detta är för att jag ibland önskar att jag var någon annan, eller för att det faktiskt förekommit att jag önskat att jag var en kille istället för en tjej...
• 5 Seconds Of Summer. Det är löjligt hur ofta detta band förekommer i mina drömmar i jämförelse med andra band som är mycket mer närvarande i vaket tillstånd. Jag menar, de band som jag lyssnar på mest, och som dyker upp tio gånger oftare i mitt Instagramflöde, drömmer jag nästan aldrig om. Why is that?
Anywhore. I de drömmar då Ashton är i fokus brukar det mest vara vänskapligt eller på fan-nivå, medan det med Calum och Michael alltid är romantiskt eller sexuellt. And I don't mind at all. Luke lyser oftast med sin frånvaro. Kanske för att jag inte riktigt känner något för honom.
Vilka är era vanligaste drömmar?
Vilka är era vanligaste drömmar?
