Igår var det exakt 2 år sedan jag började min två månaders långa paraktik på Skanska Direkt i Umeå (på Norrlands Universitets Sjukhus / NUS för att vara mer exakt). Därför tycker jag det är dags att sammanfatta det i ett inlägg.

 

Om jag ska vara ärlig trivdes jag inte jättebra där, men jag uppskattar ändå min praktik där. Det som gjorde att jag mådde dåligt var att jag kände mig som en outsider, och hade svårt med det sociala (vilket jag har i de flesta sammanhang iofs). I skolan (Movant) var jag ordförande i elevrådet och hade bra kontakt med både lärare och andra elever så det blev en väldigt stor kontrast. 
Sedan var det pendlingen. Jobbade 07-16, så var tvungen att ta tåg som gick ca 05:20 på morgonen och kom hem 17:30. Lägg till barn, hus och helgjobb på det. Nämnde att jag tyckte det var jobbigt en gång och fick typ "Äh, det är fler som pendlar som du" till svar. Bara det att jag visste att ingen av dem hade småbarn eller extrajobb. Dessutom är alla olika, och för mig var det så jobbigt att jag bröt ihop och var förkyld under hela praktiken.

 

Men det var också väldigt lärorikt. Jag blev mer självständig än innan, och det var kul att få jobba på något beständigt. Var där i huvudsak för att lägga 3000m² klinker i en av sjukhusets entréer, med allt vad det innebär. Läggning, kapning, mätning, flytspackling, fogning, sockel, mjukfog, städning... Det blev också en del andra småprojekt. Lade klinker i en liten toalett i ett omklädningsrum, fick vara med och gjuta ett betonggolv, och när plattsättarjobben sinade blev det snickarjobb i form av att sätta upp skåp. Plattsättning ses som ett tungt jobb, och visst kan det vara det, men det var mycket mer soft än jag hade anat. Mycket av tiden gick åt till gå omkring på sjukhuset. Det blev en hel del steg på en dag, men de hade inte direkt bråttom, haha. Kan tänka mig att det är annorlunda på ett mindre företag, och en annan press när en jobbar för privata kunder.

PS. Det var också min och Kims 8-årsdag igår ♥