★ the sky under the sea ★ -

Varning! Magsjuka in the house!

Förra veckan när Ivy var frisk och glad

Ugh. Det var en jobbig natt i natt. Ivy har för första gången fått magsjuka. Är ändå imponerad över att det tagit hela fyra år.

Till att börja med var Luna vaken från elva till halv två. Tänkte gå och lägga mig elva med henne, men det tyckte inte hon. Var uppe över en timme till innan jag gick och lade mig. Då var Luna istället övertrött. Såklart. Då skriker hon så fort jag försöker amma henne.

Klockan ett fick vi ro. Då hörde jag istället Ivy snyfta inne i hennes rum. Ropade på henne utan svar. Kim sov. Ivy grät mer. Så lagom till att jag kunde lägga ner Luna (halv två), fick jag ställa in mina sov-planer och gå till nästa barn.
Och där låg hon och grät. Mycket. Hon hade spytt. Åh nej. Min första instikt var självklart att fly. Hatar, hatar, hatar allt som har med spya att göra. Vem gör inte liksom? Men som mamma har en ju en annan instinkt också; att hjälpa sitt barn.

Duschade av henne och väckte Kim. Gick emot alla mina principer och städade hennes säng. Sen spydde hon i vår säng också. Jippi. Och Luna vaknade såklart. Underbart.
Klockan var efter tre när vi äntligen fick sova. Jag som skulle försöka få Luna att somna igen fick sovrummet, Kim och Ivy tog soffan. Tror de var vakna mer eller mindre resten av natten. Luna och jag sov fem timmar i sträck. Och sen tre till.

Åh, stackarn. Hon är precis som jag var. Gråter hysteriskt efter att ha spytt eftersom det är så hemskt (har lidit av emetofobi till typ nyss). Idag har hela familjen varit hemma. Jag har mått dåligt. Visar dock inga tecken på att faktiskt vara sjuk. Än. Hoppas jag slipper.

Jag som skulle börja måla om Ivys rum idag...

Kommentera
♦ 0 ♦

Publicerat i › Ivy ‹
2019-11-27 ♦ 19:27:00

Välkommen in

Fler bilder på Farstun / Där-man-går-in.

Eftersom vi har en väldigt liten hall är förvaringsmöjligheterna begränsade. Vi har utnyttjat väggytan till fullo. Vi har hatthyllor (från Rusta) att ställa skor på. Bakom dörröppningen ner till källaren har vi två Trones från IKEA för vantar och mössor. Ivy har egna krokar, målade i samma färg som väggen. Och i somras kom jag på den smarta idén att använda IKEAs duschhandtag Omtänksam som skoställ. Hade varit på jakt efter en sån lösning så länge när jag snubblade över dessa. Helt perfekt.

Den lilla träfärgade byrån är också från IKEA. Där har vi diverse småsaker, som reflexer och solglasögon.

Sen ska jag försöka hitta ett begagnat skoskåp att ha i källaren precis vid slutet av trappan, för trots mina lösningar får alla mina skor inte plats, haha. Jag vill ha så lite framme som möjligt, men fortfarande nära till hands.

Kommentera
♦ 0 ♦

Publicerat i › Huset, Inredning ‹
2019-11-25 ♦ 12:49:00

Slaves + Escape The Fate

Fryshuset, Stockholm - 3 februari 2019

Flahback Friday! Jag var på två konserter i Stockholm i februari, och detta är den första.

Jag och Izabell tog tåget ner genom ett snöigt Sverige. Den tågresan blev dubbelt så lång än vad den ursprungligen borde ha varit. Vi skulle komma fram till Stockholm vid 14. Vi skulle ha god tid på oss att lämna våra väskor hos min moster och sedan hinna äta innan konserten. Men så hände något i Gävle. Det hade kommit så mycket snö all at once att de inte hunnit skotta spåret. Så vi stod stilla mitt ute i ingenstans tre, om inte fyra, timmar. Ugh.

Bandet vi skulle se heter Escape The Fate. Ett band jag föll för år 2010, och som jag ä l s k a d e . Det gjorde också Izabell, men till skillnad från mig (som sett ETF live två gånger tidigare) skulle detta bli första gången hon såg ETF tack vare inställda konserter och försenade tåg. Och nu hände det senare i g e n .

Men vi hann. Vi kom fram till Stockholm vid sju (ja, över fem timmars försening), stress-köpte korv med bröd på Pressbyrån och rusade till T-banan och Fryshuset. Vi missade bara första förbandet. Och det var det.

Andra förbandet hette Slave. Jag gillade dem. Trummisen var snygg.

Och sedan äntligen Escape The Fate! Vi stod helt perfekt långt fram, trots att vi varit så sena. Kanske är de inte så kända i Sverige, I dunno. Men i alla fall. Den härkonserten. Jag ä l s k a d e den. De spelade nämligen albumet This War Is Ours från början till slut i och med albumets 10-årsjubileum (2008-2018). Och jag älskar det albumet. Har lyssnat på det i bilen en del de senaste två åren. Senoir year nostalgia. Helt underbart.
Och sedan lite nyare låtar som encore. Helt perfekt. Njöt av varje sekund.

Och som inte det var nog. Robert. Trummisen. Han stod ute i entrén efter konserten. Hallå hej?! Enda orginalmedlemmen från 2004. Helt perfekt ju.

Och det var för ovanlighetens skull ett lite längre inlägg om en konsert. Har varit lite sparsam på ord de senaste åren. Because, hey, it was awesome amirite? An then what?
Update: Jag hade fel. Haha. Jag har skrivit rätt mycket. Alltid. Utom när jag såg Breaking Benjamin 2016.

Den andra konserten var Twenty One Pilots, och där har vi också en story. Konsten att gå på konsert med två främlingar, #cliffhanger.

Kommentera
♦ 0 ♦

Publicerat i › Live ‹
2019-11-22 ♦ 12:24:00

BB-väskan: Facit

Det är många som visar sina BB-väskor, men vad kom egentligen till användning?

Ni kan se min BB-väska-vlogg på Youtube eller här på bloggen. Facit kommer här i skriftlig form.
Ska försöka nämna sakerna i samma ordning som i videon, men uppdelat i olika listor.

Must haves
· Telefon, laddare, hörlurar.
· Körkort / ID.
· Babyskydd till hemfärd.

· Tandborse, tandkräm.

· Ombyte till mamma och bebis.

Lät bli att ta med

· Babynest - Kom fram till att det kändes onödigt. luna sov på mig eller i sin "säng".

· "Ett bra magasin" - Tog med mig Harry Potter & The Philosopher's Stone istället, och ja, jag läste den.
· Högtalare - Kändes helt onödigt.
· Första gosedjuret - Glömde. Kim tog med det dagen efter, mest för syns skull.

Detta hade kunnat stanna hemma
· Vattenflaska och sugrör - Fick ett glas med sugrör utan att ens be om det där, som Kim "matade" mig med.

· Nappar - Helt onödigt. Luna tar fortfarande inte napp.

· Tuggummi - Folk sa att det var bra att ha. Jag behövde det inte.

· Mystofflor - Tänkte att jag skulle frysa om fötterna. Nope. Var så varm att jag inte ens hade sockar.
· Bebispyjamas - Helt onödigt. Orkade inte byta kläder på Luna för att det råkade bli natt.
· T-shirt - Bodde i kimonon. Hade jag behövt ett ombyte hade Kim bara kunnat åka hem och hämta.
· Trosor - Slängde med ett par i förbifarten, men jag ville bara ha sjukhusets fula nätshorts när jag var där.

Detta kom till användning
· Notebook och penna - under förlossningsdagen fanns ingen som helst tid till att anteckna, men dagen efter passade jag på att skriva ner så kortfattat som möjligt hela händelseförloppet innan, under och efter förlossningen, vilket var väldigt bra när jag två månader senare skrev min förlossningsberättelse.

· Lipbalm - Behövdes inte under förlossningen, men var bra att ha med till senare. Måste alltid ha lipbalm efter jag borstar tänderna!

· Hårsnodd - Hade inte uppsatt hår när jag åkte in, så det var något av det första jag bad Kim göra när vi kom dit.

· Alvedon - Fanns självklart på sjukhuset, men morgonen efter förlossningen fick jag enorma eftervärkar och då var jag glad att jag hade själv. Annars tog jag också när sköterskorna erbjöd.

· Amningsnappar - Mina barn tycker tydligen inte att mina bröstvårtor duger. Försöker då och då att amma utan men det går inte, de hittar inte.

· Filt - I babyskyddet till hemfärden. Den andra vi hade med oss behövdes inte, men var trevlig att ha för att göra hennes "säng" mer personlig.

· Kamera - Tog dock inte lika mycket bilder som när Ivy föddes tyvärr. Laddare behövdes inte då mitt kamerabatteri håller hur länge som helst.

· Ansiktsrengöring, moisturizer, deo, hårborste - Borstade håret en gång, sedan flätade jag det och lät det vara så hela BB-vistelsen.

På väg in och på väg hem

Kläder:

· Amningsbh:ar - Yas! Däremot var en av dem jag hade med mig helt värdelös för den har bara ett hål för bröstvårtan som inte alls synkar med min egen och funkar inte riktigt med amningsnappen.

· Kimono - Efter att jag ditchade sjukhusrocken var denna guld. Jättebra att amma i!
· Elefantbyxor och (gravid)leggings - Bodde i elefantbyxorna, leggingsen var bra att byta om till efter sista duschen innan hemgång.

Bebiskläder
· Body + byxor x 3 - Behövde bara använda två bodysar och ett par byxor, så hade inte behövt det tredje ombytet.

· Små tunna bebisvantar.

· Snacks - Visst kan man köpa det sen, eller i vissa fall på plats, men jag är så glad att jag hade med mig från början. Hade choklad och Dr Pepper. Glömde dock linschips, så det fick Kim komma med dagen efter because c r a v i n g s !

· Fryst mango - Ni vet inte hur gott det var efter förlossningen.

I valet och kvalet (användes lite eller inte alls, men bra att ha)

· Purelan bröstvårtekräm - Jag är osäker på om jag behövde använda denna, men tror inte det. I vilket fall kändes det bra att den fanns ifall att.

· Babyolja - Bra emellanåt när man som jag bara använder tvättlappar och vatten.

· Bindor - Fanns på sjukhuset free of charge. Såna enorma, och jag föredrog dem.

· Vetekudde - Eftersom jag redan packat ner den, tog jag en annan när jag började få värkar hemma som också fick följa med till sjukhuset. Det var dock bra att jag hade en extra, för när vattnet gick blev den helt förstörd. Annars fanns det dock på sjukhuset.

· Bebiskofta - Till hemfärden. Behövdes inte den 2:a september, filt räckte. Men det hade ju kunnat vara iskallt.

· Sockar - Var som sagt barfota pga varm, men det är ju svårt att veta innan.

Och det var det! Något jag saknade? Det ska vara linschipsen första kvällen, annars inget.

Hoppas det var intressant för någon i alla fall.

Kommentera
♦ 0 ♦

Publicerat i › Graviditet & förlossning ‹
2019-11-19 ♦ 12:22:00

Enter here, please

↑ Farstun (eller vad man ska kalla det) före och efter ↑

Från början var detta som ett för-rum till resten av huset med dörr både ner till källaren och till "övervåningen". Den senare plockade vi bort med karm och allt redan från början, men dörren till källaren hängde vi bara av.

Hösten 2017 började vi renoveringen med att öppna upp nästan helt ner till källaren för att få mer väggyta. Vi spacklade och målade. Trots att det är ett litet "rum" vågade jag mig på mörkgrått. Det är ju vitt från midjan och uppåt, och lampan i taket ger bra ljus (DIY från House Doctor ♥).

I somras fortsatte jag att måla träpanelen ner till källaren med samma gråfärg. Vi har träpanel i nästan hela källaren, men resten kommer målas vitt.
Egentligen skulle jag bara ta itu med hörnet ni ser i sista bilden. Jag vet inte om jag skulle få MVG av en snickare men jag är ändå nöjd med min lösning som består av spånskivor, kvartsstav och latexfog, haha. Och när jag målade det hela kände jag att jag lika gärna kunde fortsätta med hela väggen ner till källaren.

Några bilder från resans gång

Golvet tog vi tag i våren / sommaren 2018. Kim och hans pappa rev upp golvet och lade nytt (golvspånskiva, för att få ner tjockleken), sedan lade Kim in golvvärme (han är elektriker). Flytspacklade och lade klinker gjorde jag. Valde svart hexagonformat klinker. Det var rätt dyrt, men eftersom det är en sån liten yta kände vi att det var okej. Jag är helnöjd. Och det är så skönt med golvvärme. Eftersom det inte finns något element där kändes det nödvändigt.

Vi har även bytt lampknappar och gjort så vi kan tända taklampan både längst upp i trappen och precis innanför dörren. Innan fanns bara den förstnämnda.

Vi har fortfarande några saker kvar att göra. Har markerat fyra av dem på bilden ovan.
1. Måla räcket svart.

2. Strippa av den gamla mattan, slipa och lasera resten av trappstegen (och bättra på de jag redan fixat).

3. Det finns ett litet hål där bakom som vi tillfälligt lagt en träbit i, som behöver en mer permanent lösning.

4. Måla den lilla distansen mörkgrå. Det är lätt gjort. Vet inte varför jag skjutit på det så länge.

Sedan har vi den övre ledstången som vi tänkt måla (bättra på den svarta färgen) och sätta tillbaka, men vi får se. Sedan är jag osäker på om jag vill måla dörren eller inte.

Kommentera
♦ 3 ♦

Publicerat i › Huset ‹
2019-11-16 ♦ 12:15:00

Slytherin-head

Jag färgade mitt hår svart för första gången i april i år, tänkte att det var på tiden att prova den icke-kulören också. Och ända sedan dess har jag tänkt bleka topparna och färga dem gröna (mest för att göra slut på mina gröna slattar från 2014, vill inte slänga). Men har jag orkat? Nej. Men nu äntligen! Känner mig verkligen som en sann Slytherinare nu, haha.

Kommentera
♦ 2 ♦

Publicerat i › Min stil typ ‹
2019-11-13 ♦ 12:14:00

Förlossningsberättelse

Måndag 2 september: Hemma
Vaknar tidigt på morgonen av att det strålar smärta ner i höger lår. Jag vet att det är tidigt för Kim ligger kvar bredvid mig. Klockan är runt 05. Det känns precis som när jag har mensvärk, men lite värre. Det gör skitont! AJ! Är det nu det händer?

Ligger och gnyr ett tag i sängen, sedan är jag tvungen att gå upp och gå på toaletten. Ser att mina flytningar är svagt rosa. Slemproppen? När den lossnat kan man få rosa / blodaktiga flytningar.
Ivy vaknar när jag varit på toaletten och får sova bredvid mig - för ja, jag går och lägger mig igen. Men jag kan inte somna om, det gör för ont.

Funderar om jag ska be Kim stanna hemma eller inte, men smärtan börjar avta och jag tänker att det förmodligen är falskt alarm, för det är inte första gången jag känt något liknande som sen gått över. Men jag säger i alla fall att jag har ont innan han går.
Och sen lyckas jag somna om.

Halvsover till 08. Då är det dags att kliva upp och göra Ivy klar för att åka (till dagmamma). Hon vill inte åka, men jag har ont och behöver verkligen bara vara hemma och vila - vem vet när jag får chansen igen sen. Har planerat att bara ligga i soffan och spela SongPop - och kanske rensa och organisera städskåpet. Och så hade jag tänkt ta ett bad, men nu vågar jag inte ifall slemproppen lossnat. Det får bli en vanlig dusch istället.
Och under den här tiden har jag små sammandragningar då och då.

Skjutsar Ivy strax efter 09.
Klockan 10 har jag fortfarande svaga sammandragningar emellanåt, som mensvärk som kommer och går. Tänker att det faktiskt kan vara dags idag.
Äter frukost och målar ögonbrynen - viktigt, haha. Vet att jag prioriterade det när jag anade att Ivy var på G också.
Sen vill jag bara ligga och vila i soffan. Göra inget. Spela SongPop på telefonen. Men sammandragningarna blir allt jobbigare. Håller Kim uppdaterad via Messenger.

Kim: Försvann det?
Jag: Det kom tillbaka. Det gör ont 😢
Kim: 😢
Kim: Men det är väl bra?
Jag: Ja. Eller det beror på. Hur länge ska jag ha ont innan jag ber dig komma hem? Jag vill inte att du ska komma hem i onödan.
Kim: Är det konstant eller värkar?
Jag: Sammandragningar? De kommer lite då och då.
Kim: Ja exakt. Såpass! Då är det ju på G ♥ ♥ ♥
Jag: Jag har ju bara ont.
Jag: Inget vatten. Ingen slempropp. Det kanske bara är falskt alarm. Kanske får gå så här hela dagen...
(lite bitter fortfarande, haha)
Jag: Var dock rosa (blod?) imorse när jag gick på toan...
Jag: Hur illa måste det va innan jag ber dig komma hem?
Kim: Oh fan. Jag vet inte. 100% på att det är dags och inte falskt alarm?
Jag: Okej. Jag vet ingenting.

Börjar klocka värkarna ca 11:25. De kommmer med 3-6 minuters mellanrum. Ligger fortfarande bara i soffan. Försöker spela SongPop men då jag har sammandragningar så ofta och är tvungen att titta på klockan ligger fokus mest på det.

Börjar gråta några gånger när jag inser att vi kanske ska få träffa vår lilla bebis idag. Äntligen!
Strax innan 13 ringer jag till förlossningen (efter att ha velat fram och tillbaka och försökt samlat mod i typ en halvtimme, mvh hatar-att-ringa). Såklart har jag inte en enda sammandragning alls under samtalet och vi bestämmer oss för att avvakta. Däremot tycker de att Kim bör vara hemma med mig om jag nu ligger hemma och har sammandragningar.

Men jag hinner inte skriva till honom, för jag ser att mamma har ringt under tiden jag pratat med förlossningen så jag ringer upp henne först. Är fortfarande hemlighetsfull om hur jag verkligen mår. Tänker att så fort jag yttrar något om att det är på G så kommer det att sluta - precis som när jag ringde förlossningen. Men faktum är att det börjar göra mer ont nu. Nästan sekunden jag lade på till förlossningen och ringer mamma börjar det igen. Och det är ofta. Var 2-3 minut. Men jag säger bara att jag har lite ont, pratar lite, sen lägger vi på.

13:30 Kim: Nå?
Jag: Har ringt.
Kim: Och?
Jag: Hade såklart inga sammandragningar just då så vi kom överens om att avvakta. Däremot tyckte hon att du borde va hemma med mig.
Kim: Ska jag komma hem och vänta då?
Jag: Antar det.
Kim: Åker vid 14 då.
Jag: Blir bra.

Så här i efterhand ångrar jag att jag inte bad honom åka på en gång, men jag tänker att inte mycket kommer hinna hända på 20 minuter (plus 20 minuter restid), för inget har ju hänt under de 2 timmar jag legat i soffan och haft ont. Så dumt. För bara 10 minuter senare är det outhärdligt.

13:50 Ringer förlossningen igen. Säger att vi kommer in så fort sambon kommer hem. Är arg. Har ont. Kan inte ligga ner längre. Har värmt vetekudden för typ tredje gången. Tar fram BB-väskan och slänger i det sista, för det finns inte en chans att jag väntar på att Kim ska komma hem och hjälpa mig. När han kommer ska vi åka. NU.

14:17 VART ÄR HAN?! KOM HEM NUUUUUUUUUUU!

Går runt hemma och har så ont att jag inte vet vad jag ska göra. Har slutat klocka värkar för länge sen, det är inte lönt, jag vet att förlossningen är igång nu. Vill bara gråta. KIM, VAR ÄR DUUUUUUUU?!

14:20 Kim kommer ÄNTLIGEN hem. Börjar gråta. Han kramar mig.
"Vi måste åka nuuuuuuuu"
Får två riktigt starka värkar i bilen på väg till sjukhuset.

Förlossningen
14:30 Inskrivning på förlossningen.

En liten parantes: I journalen står det inskrivning 14:18, men enligt Messenger skrev jag "Kom hem nuuuuuu" till Kim 14:17, han hade alltså inte ens kommit hem då, och vi var hemma i kanske 5 minuter innan vi åkte, sedan har vi 3-4 minuter till sjukhuset. Så de måste ha skrivit fel.

Får gå in själv medan Kim parkerar bilen. Det kännns som att alla tittar på mig när jag går genom entréhallen. Får nog en värk mitt i allt också. Men jag bara går. Mot hissarna. Våning 4.
Blir uppmött av en sjuksköterska (E) och får en värk. Hon leder mig till en förlossningssal och jag får lägga mig i en säng, vilket jag egentligen inte vill för det gör så extremt ont och att ligga ner är outhärdligt, men jag måste. Sköterskan gör flera försök till att sätta en nål i armvecket, men kombinationen av att hon har svårt att hitta mina kärl och täta värkar (kan inte ligga still för det gör så ont) gör att vi sätter in lustgas först. TACK OCH LOV! GOD BLESS!

15:00 Jag svettas SÅ MYCKET. Kim och E hjälper till att klä av mig. Har jag fått nålen i armvecket nu? Jag vet inte, men jag är så tacksam över lustgasen. Det gör fortfarande skitont, såklart, men den mildrar värkarna något. Blir lite borta i huvudet och det är skönt.

Barnmorskan (L) kollar hur mycket jag är öppen, och jag är öppen 5 cm. Tänker på min förra förlossning och att det kan ta lång tid innan jag är helt öppen, så jag ber om epidural (vilket jag inte hade med Ivy och därför vill prova denna gång).

15:15 Läkaren som ska sätta epiduralen kommer väldigt fort. Jag måste ligga helt stilla, men så kommer en värk och det går under inga omständigheter att ligga stilla. Men jag måste. Så efter det håller jag hårt i lustgasmasken och andas in konstant. Och inte förrän då får jag uppleva den sanna effekten lustgasen kan ge. Jag känner värkarna, men de blir plötsligt uthärdliga. I'm getting high, and it's nice. Rummet är fullt av folk, men jag bara ligger och andas i masken. Är helt borta. Tappar tid och rum. Blir helt sömnig mellan värkarna, för när det inte gör ont kan jag slappna av och jag är så trött... Vill bara vila.

Det känns som att det tar en evighet att sätta i epiduralen, men ändå snabbt. Det är skönt att bli distraherad av något, inte bara ligga och ha värkar. Jag ligger på sidan och det känns bra. Kim frågar om jag är vaken. Det är jag.

15:20 Vill såklart att epuduralen ska börja verka direkt, men det ska ta hela 20 minuter.
MEN! Så känner jag ett tryck vid en värk och jag orkar inte hålla emot, så jag ger efter och trycker. Det blir varmt och väldigt blött. VATTENAVGÅNG! Vilken lättnad.
Mekoniumfärgat fostervatten = Får veta att det är avföring i fostervattnet. Det kan innebära att bebisen fått "bajsvatten" i lungorna, vilket kan betyda andingssvårigheter / ökad infektionsrisk.

15:26 L tittar hur mycket jag är öppen.
"Oj, nu kan bebis vara här när som helst! Jag ser huvudet!"
Jag är helt öppen. Say what? Hon ser huvudet? Redan?! Bebisen är på väg! Lyckokänslor! Nu är det nära ♥
Känner krystvärkar men fattar inte att det är okej att trycka på. Får ju alltid höra att en ska vänta, men nu är det plötsligt okej, redan?
Jag får fortsätta ligga på sidan och både jag och sängen blir anpassad för krystningsarbete i den ställningen.

15:43 Rummet fylls av mer personal. Tydligen är det låga fosterljud, så bebisen får en sladd "intryckt" i huvudet, eller som det står i journalen "Skalp CTG-reg inledd".

15:47 Och tydligen har epiduralen börjat verka, så mitt krystningsarbete blir för svagt och "Syntocinon kopplas" / "Oxytocintillförsel för stimulering av värkarbete". De tar bort lustgasen och jag blir helt klar i huvudet. Jag blir lite sur för det var så skönt att vara hög, haha.

De två sista krystvärkarna innan Luna kommer ut är hemska. Huvudet spänner ut slidöppningen till det yttersta. Det gör sjukt himla ont. AJ! Önskar bara att jag får fortsätta krysta tills Luna är helt ute, att krystvärken ska hålla på tills jag är klar. Jag vill inte vila! Jag vill få ut henne!
Väntar bara på sista krystvärken. När jag tror att det är den sista är det ännu en kvar. Väntan känns så lång. Men så säger de att det är den sista.

15:53 Sista krystvärken! Det tar tre krystningar sedan äntligen kommer känslan av att Bebisen rinner ur mig (ja, för att efter huvudet - pluggen - lossnat är det verkligen som att resten bara rinner ut). FÖDELSE! Ja! Bebis! LÄTTNADEN! Äntligen kan jag andas ut!

"OMG. Bebis", är det första jag säger. Haha.

En timme och 23 minuter från inskrivning. 10 minuter efter krystvärkarna började. Wow. Kanske var det därför jag tappade tid och rum, för att allt gick så snabbt.

Postpartum
L och E, kanske någon till, tar Luna, så det tar några minuter innan Kim och jag får se henne - och vilket kön det blev. Eftersom det var avföring i fostervattnet vill de kolla andningen, och de behöver stimulera fram skrik och ta prover ur navelsträngen.

Men snart får vi se att det blev en FLICKA. Som jag trodde. Ända sedan jag kollade upp Chinese Gender Calendar.

Hon får komma upp till mitt bröst. Kladdig. Kim klipper navelsträngen. Moderkakan sitter fast precis som med Ivy. Typiskt. Hoppas att jag slipper operation. Får Oxytocin för att hjälpa till.
De lämnar oss själva med bebisen en liten stund. Försöker amma henne. Det ska också hjälpa till att få moderkakan att släppa.
Nästan 30 minuter senare kan jag krysta ut moderkakan.

16:30 Blir undersökt. Har en grad 1 bristning. Blir bedövad och sydd. Får en ren sjukhusrock och renbäddat i sängen, sedan blir vi lämnade för oss själva ett tag. Och såklart får vi fika. Så gott.
Vi fortsätter försöka amma, och när jag provar amningsnapp funkar det. Precis som med Ivy, skillnaden är att jag var förberedd denna gång. Så får hon äta från båda brösten. Det känns så bra när det funkar.

18:15 Efterskötning. De kollar andning, temperatur, vikt och längd.
Jag får duscha och kissa medan Kim byter blöja och klär på Bebis. Det är så skönt att äntligen få stå upp. Och att få duscha. Och eftersom jag fortfarande är bedövad mellan benen går det till och med bra att kissa.

18:48 Vi får komma till BB, Sal 12.

· 2 september 2019 · 3695 gram, 49 cm ·

Det var min andra förlossning. Berättelsen om hur min andra flicka kom till världen ♥

Mitt emellan BF 1 (3/9 beräknat efter sista mens) och BF 2 (1/9 beräknat efter RUL). Helt underbart! Äntligen är du här!

Här kan ni läsa min första förlossningsberättelse, när jag födde Ivy.

Kommentera
♦ 1 ♦

Publicerat i › Graviditet & förlossning ‹
2019-11-10 ♦ 12:10:00

2 m å n a d e r

Egentligen bloggar jag lite för sällan för att publicera Lunas månadsfoton varje månad, speciellt då det nästan enbart blivit bebis- och graviditetsinlägg sedan jag började blogga igen. Men, jag vill. Och Ivy fick ju det (glömde dock 2 och 5 månader). So, here we go.

Den här månaden har jag blivit mer bekväm i att vara mamma åt en bebis igen (en hinner glömma en hel del på fyra år). Luna är mer vaken och har börjat le. Det är så fint! Glad bebis! Hon sover bra i vagnen (försöker promenera minst fyra gånger i veckan och har skaffat en ståbräda till Ivy så hon också kan följa med, men går helst själv om jag får välja), och ännu bättre i bilen. Hon är en jättesnäll och lugn bebis, bara lite smågrinig om kvällarna (då duger nästan inget). Förra veckan sov hon sig genom en hel natt! Från midnatt till 07-ish! OMG! När jag vaknade kändes det lite som att ha vunnit på lotto. Det var en engångshändelse, men inte mindre skönt för det.

Kommentera
♦ 0 ♦

Publicerat i › Luna ‹
2019-11-08 ♦ 12:15:00

Och så har det gått ett år

Den 6 november 2018 dog min mormor, 97 år gammal. Idag är det ett år sedan.

Men det här inlägget ska inte handla om sorg och död, det ska handla om ett liv och ett minne. Flera minnen. Ett hyllninginlägg jag hade tänkt skriva långt innan döden hälsade på, men jag är en prokratinator utan dess like.

Min mormor hette Syster Ottilia Nilsson, född den 6 februari 1921. Gift med Valter. En son och en dotter. Min mamma är dottern, fosterbarn och senare adopterad. Nej, vi var inte släkt via blod, min mormor och jag, but nonetheless, min mormor.

Hon bodde i ett tegelhus som min morfar byggt, bara några kvarter från där jag bor nu. Vänster ut från gården, sedan höger, andra vänster, höger igen och nummer 17, där. Där var jag, ibland med hela familjen, ibland med bara mamma.

Fika. Jag älskade fika. Och mormor hade alltid fika. Flera sorter, alltid. Frysen var full. Glasen hade fruktmotiv och jag hade ett eget sugrör. Fjärilsflickan.
Hon hade en glasskål på fot i köket. Alltid fylld med chips. Sourcream & onion. Och oftast fanns det också en godisskål, om inte på vardagsrumsbordet så i skåpet i köket.
Vardagsrummet var ett finrum med heltäckningsmatta. Ingen mat fick förtäras där. Undantaget var chips på julafton.

Men hennes hus låg över 2 mil från där jag växte upp. Därför fick mormor ofta övernatta hos oss för att mamma och pappa skulle slippa skjutsa hem henne så sent på kvällen. Det var skoj, men slutade ske när jag kom upp i tonåren.

1. Mormor med mig i knät.

2. Julafton 2007 hemma hos oss.

Julaftnarna. Min pappa har tre syskon. Två systrar. Tio av totalt femton kusiner. Vi firade med dem ett fåtal gånger innan jag nått skolålder, efter det firade vi uteslutande med mormor. Ibland hos henne, ibland hos oss. Jag minns sista julen hos henne. 14 år. Jag älskade den julaftonen.

En liten parantes. 2011. När hon flyttade till ett boende och huset såldes för att åldern gjort henne sämre. Snart kände hon inte igen mig, gångerna hon väl gjorde det blev färre. Men hon var ändå fortfarande mormor. Kakorna fick vi numera ta med oss själva, men skrattet och humorn fanns kvar. Hur hon kunde skratta åt sig själv när hon insåg att hon upprepade sig, trots att det måste varit jobbigt att mista närtidsminnet. Självdistans.

1. Första gången mormor träffade sitt barnbarnsbarn.

2. Sista gången jag och Ivy träffade mormor / gammelmormor, september 2018.

Jag började sakna min mormor redan innan hon dog. Och det var därför jag ville skriva det här inlägget. Innan hon försvann. För att minnas allt det bra. Huset. Fikat. Utflykterna, varav vissa jag var för liten för att minnas, men som går att beskåda via foton. Nonstop-blusen. Och rösten. Jag hoppas att jag aldrig glömmer hennes röst. Eller skratt.

Kommentera
♦ 0 ♦

Publicerat i › Fint & fult ‹
2019-11-06 ♦ 12:39:00

H a l l o w e e n

Från och med i år älskar Ivy Halloween (eller Hawoween som hon säger). Hon har tjatat om Halloween sedan slutet av september (är det Halloween idag, mamma?) och allt hon vill klä ut sig till (skelett, häxa, monster, katt, spöke och Elsa från Frozen).

Vi firade på fredagskvällen (pga more convenient) med Halloween-middag (nuggets och pommes i Halloweenformer från Lidl, bästa), utklädnad och Ivy fick massa godis.
Att klä ut sig är det jag gillar mest med Halloween. Året då Ivy föddes var vi karaktärer från Den lilla sjöjungfrun. Jag har oftast varit allt annat än traditionell (panda, Sailor Moon, tuggummiautomat, inmate) så i år fick det bli häxa, mest för att jag inte orkade göra något mer avancerat. Ivy fick en La Catrina-klänning och Luna fick vara en pumpa.

Kommentera
♦ 1 ♦

Publicerat i › Högtid & festligheter, Ivy, Luna ‹
2019-11-03 ♦ 21:15:35