En present du blev extra glad för - Har fått många fina presenter, speciellt de senaste åren. Mina Essence rödvinsglas och Gaissa highballglas från iittala till exempel. Men inget slår väl ändå julen -94 då jag fick Björne I guess. 

Mina favoriter på julbordet - Det mesta på det traditionella julbordet är enligt mig oätligt, haha. Det enda jag äter är köttbullar (mammas), prinskorv, tunnbröd, vörtbröd (Pågens Julefröjd, mums) och julmust. Lindorkulor från Lindt till efterrätt, tack! 

 

Hittade listan hos Julia, men lade till några extrafrågor, hehehe.

 

 

Har varit borta från bloggen lite mer än en månad nu, bortsett från fyra ynka inlägg (fast två av dem var tidsinställda sedan innan så de räknas inte riktigt). Det har faktiskt varit väldigt skönt. Välbehövligt. Faktum är att jag knappt suttit vid datorn alls, vilket kanske låter jättebra om det inte vore för att jag fortfarande varit en flitig användare av telefonen... Den senaste veckan har jag dock lagt även den åt sidan lite mer än vanligt eftersom jag började läsa en bok (!). Den är inte ens särskilt bra, men kan ändå inte släppa den, haha. Bara inte du heter den, av Katarina von Bredow, och handlar om en tjej som blir kär i en nära väns kille och jag är så arga på dem att jag typ vill kasta iväg boken! Gah! 

 

Jag är dock inte här för att snacka om boken, utan hur jag tänkt fortsätta med bloggen. För jag vill blogga. Inte varje dag, men kanske varannan. Kanske oftare, men högst troligast mer sällan. Till att börja med måste jag radera alla oskrivna regler jag har. Typ som att jag inte kan ha två inlägg om naglar samma vecka, eller skriva två långa inlägg på raken. Det är inte en dödssynd att ha en selfie som bild två dagar efter varann, gahd! (måste skriva som det uttalas, annars kommer alla läsa "god" som i att något är gott, nein liksom) Jag tänker låta mina inlägg ta den tid de tar, och det måste få vara okej (enligt mig själv, för det har det inte varit innan). Om jag vill skriva ett inlägg om social fobi (det vill jag) får jag räkna med att det kan ta några dagar, för jag får liksom skriva lite i taget då jag får tillfälle, att sätta sig ner och skriva en hel timme finns inte längre. Och då får det hellre eka tomt här under tiden, istället för att jag ska behöva stressa fram något simpelt inlägg - som också måste bli perfekt - tills jag är färdig med det långa välskrivna för att mitt huvud inbillar sig att jag måste det (för ingen annan kräver ju det, I'm not Kenza). Puh. Nej. Inget mera sånt.
Det var förresten någon som trodde att jag fått bloggtorka, men så var aldrig fallet. Jag har massa saker jag vill skriva om och flera inläggsiddéer jag vill förverkliga, om än inget storslaget. Jag behövde bara få prioritera bort bloggen ett helt tag, och jag kommer fortsätta göra det ibland framöver också. So many dreams, so little time!

Åh, vad jag haft för mig under denna gågna månad? Stockholmsbesök, bebisgos, julklappsinslagning, promenader, bullbak, filmmys, jullängtan deluxe, One Tree Hill-nördande, senaste Hunger Games på bio, spraymålnings-projekt, fotoalbumspyssel... IDEK! Som om inte vara mamma på heltid räcker?! ;)

Köpte nya byxor igår. Svarta högmidjade. Fina. Men gah, storlekarna? Provade två olika. Storlek 36 fick jag preeeeecis på mig, men var tvungen att dra in magen rejält för att kunna stänga igen. De satt supertight över benen (positivt), men kände mig som en överstoppad korv och kunde knappt andas. 38 gick på nästan för lätt och satt tight men inte sådär perfekt tight som jag skulle vilja... Faktum är att de till och med var lite lösa i midjan. Så, vart finns storlek 37? #i-landsproblem 

Det är samma med skor. 37,5 är den perfekta storleken för mina fötter. Man ba, why? Och då har jag ändå privilegiet att passa in mitt i the common storleksspektrat (34 - 42 / XS - XL).

Wah! Glömde helt bort att jag hade tänkt uppmärksamma årsdagen för Kim-och-jag-fick-veta-att-vi-var-gravida. Inte så konstigt att jag glömde egentligen eftersom jag har bloggpaus och det är meningen att jag ska lägga bloggen i glömska. I alla fall, det var en dryg vecka sedan nu, den 21 november.

Den 21 november 2014 tog jag ett graviditetstest efter att ha gått runt i en veckas tid och varit nojig över utebliven mens (läs mer om det här). Testet visade positivt och knappt 8 månader senare klämde jag ut en liten Ivy.

De första månaderna var det väldigt ofattbart, det syntes ju liksom inte. Inte alls. Minns bara att jag var extremt hungrig hela tiden, vissa mornar kunde jag inte kliva upp ur sängen om jag inte fick äta något först. Hatade det. Hatade att jag blev hungrig så fort efter att jag ätit, för jag hatar att lägga tid på att fixa mat. Att behöva tänka på att få i mig bra mat och tillräckligt med näring gav mig ångest. Ibland kändes det som att jag inte fick tänka på annat än att äta. Blev galen.
Om jag ska vara ärlig tyckte jag inte om att vara gravid alls. Eller, det är klart att jag var glad och tyckte det var häftigt och så, och jag älskade när magen blev stor och jag kunde känna sparkarna, men allt som kom med det... Och jag hade ändå en lättsam graviditet. Men det var skönt då det var över. Ivy är roligare (och jobbigare, haha) här på utsidan ♥