This is so beautiful. Can't wait ♥

Är nog lycklig för att live-dvd:n äntligen är på väg, men tanken på att det finns en chans att jag / konserten i Göteborg förra året kan finnas med på ett hörn gör det hela ännu mer spännande. Ihhhh.

Satt och kikade på Forever 21 och fick syn på halsbandet till vänster (länk). Vill ha. Men min shopping-bag hade redan uppnått den summan jag var villig att handla för. Då slog det mig att jag kunde pyssla ihop halsbandet själv. Så jag gjorde det.

Räknas jag som piratkopierare nu? Kan ju inte direkt ta cred för designen, hehe.

Hade egentligen tänkt ha mitt fina ametisthänge från när jag var liten, men det är spårlöst försvunnet, så det fick bli en svart kristall från Panduro istället. Har köpt ringar (för att "fästa" olika delar) på Pagoni, allt annat är från gamla smycken.

I tisdags var det fint väder så jag följde med Kim, Jerry och Janne på en liten fiskeutflykt. Inte för att fiska, utan för att jag ska ta till vara på alla utflykts-chanser jag får. Senast var liksom i januari (och det var svinkallt).
Vi var till Bergsjön, sedan hämtade vi Simon och åkte till än-anen-sjö (pardon my norrländsk) och grillade körv. Sen började det regna. Okul.

Jag älskar bikinis. Varje vår sitter jag och bläddrar i H&M-katalogen och får hundratals bikini-cravings (tycker deras bikiniutbud är helt bezt assow). För då det kommer till bikinis är min smak inte längre svart och rockig, utan där älskar jag mönster och färg. Woho.

Ovan ser ni min lilla samling. Vill alltid ha minst tjugo stycken per år egentligen, men lyckas hålla mig till en. Då jag sparar alla kommer det ju bli många tillslut.

Men nu till saken. Mina tuttar har blivit förstora! Kan knappt ha någon av dessa överdelar längre. Är det något jag verkligen hatar så är det att växa ur kläder. Då jag köper något (vi snackar kläder nu) så gör jag det med inställningen att jag ska ha dem tills jag dör (uppenbarligen funkar det inte alltid, men det är i alla fall min inställning). Men nu måste jag alltså 1. Börja om min bikinisamling fast jag fortfarande tycker om alla mina bikinis, eller 2. Börja gå topless på stranden.

Nej. Jag vägrar svika mina bikinis. Har sagt farväl till två, det räcker (en var förliten redan då jag köpte den för typ sex år sedan, och den andra var en vit som gulnat och blivit supernoppig... och den täckte inte mina nipples).

Mitt 13-åriga jag hade älskat att få större bröst (mitt 13-åriga jag: "när jag är 18 ska jag förstora dem buhuh"), men mitt nuvarande jag har varit helnöjd med dem som de var. Och ja, jag vet att det är naturligt att brösten växer då du är gravid, men ändå. Låt mig sörja mina numera-inte-så-funktionsbara-bikinisamling *dramatiskt teatergråt*

;)

Att testa friterad glass har länge stått på min bucketlist. Så länge att jag nästan började tvivla på dess existens (och inte blev det bättre då ens pessimistiska pojkvän började argumentera för att det var omöjligt). Och under alla dessa år har jag begränsat mitt sökande till restauranger. Sedan kom jag på att jag kunde göra det själv. OCH DET VAR INGEN MYT! IN YOUR FACE, KIM! En annorlunda variant av en glassefterrätt. Yum.

Det finns planer om att bygga ett kärnkraftverk i Pyhäjoki, norra Finland (ungefär i höjd med Skellefteå, på andra sidan Bottenviken). De har redan skövlat skog. Tycker det är helt idiotiskt. Minst sagt.

Min vän Ida gör halsband och armband (och annat) för en valfri summa pengar som alla ska gå till ett protestläger mot kärnkraftverket (det pågår i skrivande stund). Jag köpte ett flaskhalsband med sand och en snäcka från Hanhikivi, platsen där det snart (hoppas inte) kan komma att stå ett nytt, äckligt kärnkraftverk.

Så kolla in Idas inlägg, och var gärna med och sponsra det hela:
› Sponsra lägret i Hanhikivi - smycken av mig
› 5. Monthly makers - magi

 

Jag måste erkänna att jag inte är jätteinsatt i miljöfrågor, och är inte heller särskilt påläst då det kommer till detta (mer än det Ida skrivit). Men jag vet i alla fall att jag är helt emot kärnkraft.

Jag har många gånger fått höra "Du är så duktig på att rita/måla/skapa, varför utvecklar du inte det här mer, vidareutbilda dig! Du borde jobba med det här!"

Well, alltså, jo. Fast nej. Jag kanske skulle kunna jobba med bild och skapande, men det är ändå min hobby. Jag säger inte blankt nej, men jag gillar att ha det för mig själv. Jag skulle kunna ägna mer tid åt att skapa och sedan sälja det jag gör, men jag vill inte att det här, som jag gör för min egen skull, ska börja handla om pengar och därmed förlora det riktiga värdet: att det får mig att må bra.

Jag säger inte att jag aldrig skulle kunna sälja eller ge bort något jag gjort.
Däremot kommer jag aldrig skapa något för pengarnas skull.

Och det här med att vidareutveckla... Varje gång jag skapar, vare sig det handlar om att rita, måla, pyssla med min dagbok, göra smycken, skulptera, hålla på med Wreck This Journal, baka eller göra schablontryck på klädesplagg så utvecklas jag ju. Kanske inte mycket, men lite. Och eftersom det är så himla mycket jag tycker om att hålla på med då det kommer till bild och skapande så förstår jag att jag aldrig kommer bli proffs. För jag kan inte välja. Jag kommer inte att fördjupa mig i en enskild skapandeform. Jag vill leka runt med allt.

Det mesta handlar om vad jag känner mig inspirerad till att göra. Därför kan det kännas drygt då någon kommenterar "Åh, vad grym du är på att måla, du borde utveckla det här, måla mer!". Tack för komplimangen, men det finns inget jag borde när det kommer till skapande. Känner jag att jag vill måla, ja, då kan jag måla. Känner jag för att baka, japp, det fixar jag. Vill jag rita kläder, då plockar jag fram min Top Model-bok. Åh, snyggt halsband, jag ser om jag kan pyssla ihop ett liknande. And so on. Tappar jag inspirationen till att göra en kreativ sak, så har jag alltid någon annan som kan locka mig. Det jobbiga är då jag vill göra allt samtidigt, haha.

Jag älskar att kunna leka runt med allt.

Twiggy och Krille kom under fredagskvällen. Vi drog till Merry Can för att kika på Neverstore. Passade även på att testa deras färdigheter i att göra alkoholfri(a) drink(ar). Helt klart godkända. Plus för "Vad kan man ha i ens?" - bartendern till sin kollgea, haha.

På lördagen var vi hos mamma och fikade. Hon sa att hon bakat en toscakaka, men det var betydligt mer än så.

Grillade till middag. Yum.

Sen begav sig Twiggy och jag till O'Learys för att spana in Linus Svenning. De visade ESC 2015 innan. Tyckte inte det fanns någon låt som var riktigt bra och stack ut, inte ens Måns, men ändå kul att Sverige vann. Men om det ändå varit Cara Mia, haha...

Idag innan de drog sig hem till Skellefteå åt vi friterad glass med chokladsås som jag gjort. Mums. Friterad glass var alltså ingen myt. Ida approves.

Bra helg!

Bildkälla

Denna vecka har kretsat runt Prison Break. Serien som sändes mellan 2005 och 2009 med Wentworth Miller i huvudrollen.
Det började med att jag föreslog att se en film till maten, men då Kim inte kände för det sa jag utan närmare eftertanke: "Vi kan se Prison Break. He igång Prison Break, nu ser vi det". För som han tjatat om den serien och att jag borde se den. Den enda serien vi har gemensamt annars är Game of Thrones på måndagar.

 

Tyvärr är den serien lite för spännande för mitt gravida jag. It's too intense, man! Rymma från finkan när en väntar barn är alldeles för stressigt. Jag måste gömma mig bakom en kudde med jämna mellanrum som om det var en skräckfilm jag såg, för annars blir jag för upprymd. #ingebraförFetus #thestruggleisreal 

Men i helgen tar vi ett break från Prison Break, då Twiggy och Krille kommer ner från Skellefteå. Skoj!

Vad är det första du tänker på när du hör ordet sommar? 

Frihet. Kanske lite bakvänt att begränsa frihet till en enda årstid (som dessutom är alldeles för kort), men jag hatar verkligen kyla. Kyla begränsar mig. Därför är sommaren = frihet.

Hittade nyss ett anteckningsblock jag skrev i sommaren 2013 och blev påmind om då Kim och jag tog en roadtrip genom Norge innan vi besökte Metaltown. Världens bästa omväg ♥

Vi var i Norge bara tre dagar, men det kändes som det dubbla. Vi körde på snirkliga vägar kantade av höga berg, sov i bilen (skitmysigt), var på IKEA för att vi glömt att ta med kuddar, gjorde tacos i bagaget, var på en lame nöjespark, såg massa vattenfall och turkosa forsar, körde bil nakna efter att ha blivit blöta av regnet och hade gelatodejt i Oslo. Norge var så himla fint.

Kanske borde slänga ihop ett throwback-inlägg om den resan eftersom jag inte bloggade då.

Mellan 22 och 28 grader. Är det närmare 20 ska det va vindstilla, är det upp mot 30 ska det fläkta (vilket ju sällan händer, kommer nog ångra att jag sa detta då jag sitter där och svettas i sommar, haha). 

Festivaler och utomhuskonserter. Picknick. Strandbesök. Åka båt. Grilla. Nattpromenader.

Välj en eller flera låt(ar) från din senaste playlist som du tror kommer få hänga med dig sommaren 2015.
Har varit väldigt off då det kommer till musik under våren. Vill bara lyssna på gammalt samtidigt som jag hatar allt men har noll ork att hitta något nytt.

Enda nya låten på flera månader som jag faktiskt gillat.

Sommarplaner? 

Jag ska bli mamma goddammit! Haha. Annars är mina planer att ha picknick och små utflykter så ofta jag kan och orkar. Vilket rimmar illa med min rädsla för att vara långt från sjukhuset då förlossningen sätter igång... Får se till att hålla mig nära stan.

Beskriv den perfekta sommardagen. 

Vakna utvilad vid åtta, nio. Frukost på balkongen (vi har dock ingen morgonsol där så vi får se om det funkar ändå). Se till att få bort alla tråkiga bestyr (typ diska), för att slippa ha det kvar till kvällen, för att sedan bege sig ut så fort som möjligt. Till stranden, för att det är fint väder och varmt. Kim är med, kanske även min brorsa och mamma. Vi ligger i solen och läser. Badar. Jag älskar att simma. Jag älskar havet. En mango ska jag ha med i picknickkorgen, för att mango är bäst.
Vid tre beger vi oss hem för att grilla till middag. Fläskytterfilé och friterade pommes. Yum. Dricker vin eller en kall öl på balkongen (nu då jag är gravid blir det dock alkoholfritt, såklart). Kanske träffa några vänner eller ta en promenad som avslut?

Vad betyder sommaren för dig? 

Glädje! Det kanske låter klyschigt, men så är det. Blir så himla glad av sommaren, att leva i nuet är så mycket enklare då och jag känner hur jag verkligen vill göra saker. Resten av året känner jag att det finns så många fler hinder då jag kommer på något jag vill göra...

Och när är det egentligen sommar, tycker du?
Sista veckan i maj, vilket ju sätter väldigt höga krav på nästa vecka... Riktigt somrigt och varmt brukar det dock inte bli förrän i juli.

Publicera en sommarbild.
Åka båt. Åh, jag vill. Havet ♥

Vad hoppas / vill du att denna sommar erbjuder? 

Mycket sol, bad och fina kvällar.

För att uppnå 'beach 2015' behöver du en kropp (din egen, eventuellt även en vän), en strand och gärna lite fint väder. Klart!

Kommer glida runt i alla mina bikinis och elefantbyxorna. Mina absoluta favoriter jeansshortsen kommer jag tyvärr inte i, magen är i vägen, haha.

Chilla ba! Älskar att ta en promenad sent på kvällen bland allt det gröna och andas in den bästa doften som finns i hela världen: sommarnatt och sommarnatur! Att äta utomhus är också fett najs.


Det absoluta bästa med sommaren? 

Inget blir perfekt eller felfritt bara för att det är sommar, den blir helt enkelt vad man gör den till. Men jag blir helt hoppfull och mår så himla bra av den här årstiden och det är helt klart det bästa.

Jag har tre.

› Testa Myckelgensjös granskottsglass.

› Bada i hav/sjö minst tre gånger.

› Ha picknick med katterna.

Listan är skapad av Catarina.

Kan inte få nog av svarta skooooor. Finaaaa. Ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så här. Vill ha sandalerna! Hittade alla på Stone Fox, där de allra snyggaste skorna såklart är utsålda, typ bootsen längst till höger (fett taskigt att de ens finns kvar på bild då ju).

Insåg dock hur mycket skor jag faktiskt har då jag flyttade i vintras, så för mig blir det inga skoinköp på ett tag.
Men det är alltid kul att kolla.

Idag har det gått 30 hela veckor av min graviditet. Det betyder att det bara är 10 veckor kvar till BF! Den skräckblandade förtjusningen då jag insåg det... Nä, om jag ska vara ärlig så kände jag mest panik och var tvungen att springa till Kim (han är lika panikslagen som jag, om inte mer).

 

När jag tänker på förlossningen och allt runt i kring får jag en mindre panik. Ibland är det en spännande, pirrig rädsla och ofta känner jag bara "Lilla Fetus kom ut, jag vill träffa dig nuuuu". Men ibland kommer det som en våg av OMGOMFGJGDRYVFHJHHKLJJHFGOOOOHSHIT. Gaaaaaaaaaaahhhhh!

För att inte tala om tanken på bebisens första tid i livet. Att bli förälder! Kim och jag?! Hallååååå! Whaaaaat?! Sjukt konstigt. 

 

Alltså, det handlar inte om att jag tvivlar på att det kommer att gå bra, för det tror jag. Men samtidigt, hur kan man inte känna såhär? Det är ju det mest läskiga någonsin! Hur mycket en än förbereder sig och läser på är det inte tillräckligt. För hur ska man någonsin kunna förbereda sig för något man aldrig varit med om förut eller har någon erfarenhet av (att föda ett barn, att vara förälder)??!?!?!?!? Exakt, det går typ inte förrän det händer.

 

Ja. Det känns som att man oftast bara får läsa om den romantiserade graviditeten (och lite fysiska krämpor på det), samt lite praktisk fakta här i bloggvärlden. Visst är det mysigt, men jag känner för att dela med mig av den här versionen idag.

 

Jag har börjat få ont i magen då jag "anstränger" mig, det vill säga allt som innebär att jag måste lämna lägenheten. Typ handla, gå ner på stan, tvätta, bara strosa runt... Allt som inte är stillasittande med andra ord.

Det känns som att någon biter mig vid sidan av naveln, alternativt som att jag har ett stort blåmärke där (vilket jag inte har). Barnmorskan verkade inte orolig i alla fall. Tur det. Jag känner att jag inte kan stanna inne i lägenheten i över två månader bara för att undvika lite ont. Sjukt tråkigt ju, haha. Dessutom är det ju inte så hälsosamt att ligga inne och leka degklump heller.

Var på roadtrip till IKEA igår med Kim och mamma. Som jag längtat, heheh. Vi tänkte köpa en bänkskiva, en tv-bänk samt ett Bestå-skåp att ha under bokhyllan (som jag nämnde att jag ville ha en gång). Fast så råkade det bli en soffa också. Helt plötsligt fann jag Kim sitta i en soffa som råkade uppfylla alla våra krav (svart, skinn, två- eller tresitsig, schäslong, under 5000 spänn) plus Kims extra önskemål: bäddsoffa. Awesome. Sedan blev det självklart lite smågrejer också, om man nu kan räkna stolar till balkongen som smått...

Jag är en liten tönt som inte vågar visa upp mitt hem om jag inte är nöjd, men snart är jag i alla fall redo att visa vardagsrummet (och kanske kontoret).

Låtar jag inte skäms över att diggade när jag var 13 år och yngre.

När jag var barn, älskade jag musik precis nu. Grejen är den att min musik var begränsad till radio och tv. Rix FM, voxpop och Tracklistan. Senare även Absolute Music-skivorna. Jag hade inte råd att gå och köpa en cd-skiva där jag bara hört en enda låt. Så min musik begränsades till dålig pop, fast jag egentligen gillade rock också.

Bildkällor: 1, 2, 3, 4, 5, 6

Jag tar mig friheten att utse en vinnare mellan 2000-talets två populäraste ungdomsdramaserier (som båda börjar på 'o', vilket sammanträffande): One Tree Hill (2003-2012) vs. The O.C. (2003-2007). Och vinnaren är... ONE TREE HILL. Duh. Det står ju i rubriken.

One Tree Hill började jag se i år (såg precis klart fjärde säsongen, so no spoilers please, thank you in advance). Jag kan inte säga att jag fastnade på en gång, i början var den mest bara 'okej', men det tog sig. I mitten av tredje säsongen fastnade jag helt. Kan ju inte annat än älska Fall Out Boy's medverkan ♥ Minuset är att det är så himla mycket basket #jag gillar inte sport

The OC började jag se 2012, men orkade inte se klart förrän förra året. Det är faktiskt ett under att jag tog mig genom skiten över huvud taget. Ja, skiten. OC kan faktiskt vara en av de sämsta serier jag någonsin sett. Det fanns ingen karaktär jag gillade, förutom möjligtvis Seth (i kombo med Ryan och Sandy, annars var han bara jobbigt kärlekskrank) och allt som hade med de vuxnas storly-line att göra gjorde serien hundra gånger segare än vad den redan var. Och inte för att det är så himla betydande egentligen men... jag hatade introt.

Är glad att jag sparade den bättre serien till sist. Team One Tree Hill!

Nu vet jag att det här inlägget inte innehåller några motiveringar, utan bara min åsikt. Men jag orkar inte skriva ett mil långt svammel-inlägg om två tv-serier. Kanske är det så simpelt som att jag kan relatera lite mer till OTH? Nobody knows.

Vad är ni, team OTH eller team OC?

Har inte haft nagellack på över två veckor. Shieeeet. Ville låta naglarna vila helt enkelt. Men då fina China Glaze - Wanderlust damp ner i brevinkastet kunde jag inte hålla mig längre. Ljust rosalila med varmt skimmer (syns lite i andra bilden). Fint!
Accentnageln är målad med Essie - Hors D'oeuvres och Essie - Matte About You för matt finish.

Satt och läste ett förslag över en packlista till BB (inte för att det är dags än på någon månad, men ändå). Bland de första punkterna finner jag "bindor". Right, bindor. Såklart. There will be blood. Jag fattar ju att en inte är så sugen på att stoppa upp de andra bloduppsamlande alternativen (eller någonting över huvud taget) i sin vajayjay när en nyss förlöst ett barn. MEN JAG KAN JU INGENTING OM BINDOR. Inte längre. Det var nästan tio år sedan jag använde bindor ju (insåg hur mycket bekvämare tamponger var, sedan föll jag för menskoppen). Märke kvittar ju, men vilken sort?! Känner mig som en clueless 12-åring igen.
Tur att Google finns så att jag lätt kan googla fram andra som haft samma "problem" som mig. Det är ju inte så att man går fram till random anställd på Ica och ba "Hej, vilka bindor tror du passar bäst efter en förlossning? Hehehehehe...".

På tal om bindor, damn vad opepp jag är på att få mens igen... Tänk om jag inte kommer kunna ha min menskopp längre?! NOOOOOOOOO!

Så här kan man se ut om en gillar svart, 90-talssmycken och sammetsskor. Det gör jag.

Avslutar med att diska. Idag behövde jag också dammsuga, så jag tog tag i det direkt. Det tog låååååång tid. Annars brukar jag gå och borsta tänderna och eventuellt sminka mig efter disken.

Well, så ser mina fabulösa mornar / förmiddagar ut som mest.

Jamie trivdes i alla fall på Kims lan. Han gillar att sova på datorer och musmattor. Fick höra "Men kattjävel, flytta på dig!" ett antal gånger från andra sidan väggen, haha.

Kims vänner har dragit nu. Det har varit helt okej att ha fyra datanördar i lägenheten. Jag har pysslat med mitt samt tittat på One Tree Hill. Och diskat. Har känt mig som värsta mamman / hemmafrun på grund av det. Jag brukar alltid diska i vanliga fall (jag diskar och Kim lagar mat eftersom jag föredrar att diska och han är bättre på att laga mat), men det blev en helt annan grej att diska efter ett gäng killar som spenderade all vaken tid framför datorerna. Tre dagar i rad. Haha.

Min fredag
Min internetanslutning försvann från datorn. Blev sur. Tänkte att jag kan skriva lite istället. Upptäcker att det är hela  datorn som är seg, inte bara internet. Startar om datorn. Går och hämtar Dr. Pepper. Inser att jag faktiskt inte alls vill sitta vid datorn. Jag vill måla. Det där porträttet jag tänkt måla i över en månad.
Skissar upp motivet på en målarduk. Inser att jag inte har några bra penslar lagom till att jag ska börja måla. Går och köper penslar. Köper ny svart, vit och guld akrylfärg också, för jag har ju faktiskt inte så mycket kvar där hemma. Går hem. Äter lunch och konverserar med lanande-pojkar-på-mat-break.
Ska börja måla. Blir nervös eftersom jag inte målat på flera år och min erfarenhet av just akryl är väldigt... sparsam. Börjar måla. Blir inte klar. Sover. Målar färdigt idag.

Tankar
Är nöjd för att jag blev klar.
Är missnöjd för att den inte blev som jag tänkt. Men så brukar det ju vara.
Gillar inte akrylfärg då den torkar så fort. Vill hinna arbeta mer med färgen. Olja hade passat bättre.

Ska nog inte sätta deadline samma dag som jag börjar måla hädanefter. Det slutade med att jag blev rastlös och arg. Ville typ måla sönder hela bilden. Är glad att jag inte gjorde det.

kollage av mig, bilder via tumblr

 

Alltså, jag måste bekänna en sak som i mångas ögon kanske ses som helt absurd. Jag gillar inte hundar. Say whaaaaaat?! 

Man kan vara hundmänniska eller kattmänniska. Kanske både och eller ingendera. Jag är definitivt en kattmänniska. Alltid varit (sånär som på en kort period i mitten av tonåren, tror jag hade en identitetskris). Som jag tjatat och drömt om att ha katt under åren... Och nu när jag har två skulle jag aldrig vilja vara utan.

Hundar anses ju vara "Människans bästa vän", but I just don't feel it. Jag känner så om mina katter, kan inte tänka mig bättre djursällskap än dem. Jag känner inte alls att katter är oförutsägbara, de har bara ett eget liv. De är självständiga och mystiska, men också gosiga och sociala.

Men hundar... Vill inte generalisera, men jag tycker att majoriteten av alla hundar är så himla "på". Det är jobbigt. Och jag hatar den där speciella hunddoften som många hundar har. Den gör mig illamående. Och nog för att konstant jamande katter (träffat en hona som löper? Gahhhhhhhh), men hundars skall är mycket värre. 

Att säga att jag ogillar hundar är väl att ta i. Hundar är okej, I'm really trying då jag träffar en. Alla djur är fina på sitt sätt. När jag var liten älskade jag verkligen min brorsas kompis mopsar (och var rädd för deras siames-katter, haha). Jag har faktiskt många gånger tänkt att jag kanske ändå vill ha en hund någon gång i framtiden.

Då Kim och jag blev tillsammans och pratade om framtiden fanns ofta en hund med i bilden. En Bruce eller en Sykes. Men jag känner bara mer och mer "Nej, jag vill INTE ha en hund". Vilket gör jag-älskar-djur-men-speciellt-hundar-Kim ledsen (det var jag som övertalade honom att skaffa katt, han tyckte inte om katter innan), men jag skulle aldrig palla ansvaret en hund innebär, speciellt inte nu. Vi har redan två katter och nu ska jag liksom få en bebis också. En människa! HELL to the NO! Sorry, Kim ♥ Någon gång i framtiden kanske jag känner mig redo för en mops eller så, men det ligger i så fall låååååååååångt in i framtiden. Typ som andra känner över att skaffa barn känner jag över hundar.

Haha, haters gonna hate, detta är bara som jag känner.

Ja. Tänkte försöka mig på att skriva ett gravidinlägg trots att jag tycker det är jättesvårt. Vet liksom inte vad jag ska skriva... Well... Okay... LOOK AT MY BUN! Om jag tycker att jag är stor nu, vad kommer jag inte tycka om några månader?! Haha. Gick in i vecka 29 igår, men bilderna ovan är tagna för några dagar sedan.

Var hos barnmorskan idag och allt ser bra ut, förutom att jag har lågt blodvärde. Har ätit järntabletter i fem veckor, en varje dag, men nu måste jag ta en extra varannan dag.
Jag har faktiskt mått bra hela graviditeten. Är så glad att jag sluppit "morning sickness" eftersom jag har emetofobi (fobi för att spy). Det är bara den ständiga hungern. Jag kunde gå länge utan att äta innan, men nu blir jag luddig i huvudet om det gått mer än en timme sedan jag åt senast. Känns som att jag inte gör annat än att tänka på mat...

Några krämpor har jag dock fått stått ut med de senaste månaderna... Foglossning två gånger (ca två veckor vardera). I februari var det svanken, i april var det blygdbenet (så jag gick som en pingvin, haha). It did hurt I must say. Men det gick över.
Sedan har jag sura uppstötningar hela tiden OCH DET ÄR SÅ ÄCKLIGT! Och drygt. Tror jag börjat få halsbränna också... Fast det känns som när man är hungrig fast i halsen... Eller som att jag har kall eld som ligger och lurar... Fett obehagligt.


Och vet ni vad jag måste stå ut med de närmsta dagarna från och med ikväll?! Kim ska ha lan! En annan skulle väl ha joinat, men dataspel är inte min grej alls. Tur att vi har en fyra, så att de kan stänga in sig i det blivande barnrummet medan jag får resten av lägenheten för mig själv. Muhaha. Fast hade inte haft något emot att någon kom och kidnappade mig...

Fick typ fnatt och blev helt fascinerad av ädelstensfärgade sammetssoffor helt plötsligt, åtminstone dessa ovan. Den lila hittade jag på Wohn Zimmer och den gröna är från IKEA (direktlänkar). MEN. Jag skulle aldrig köpa en. För det första skulle jag aldrig kunna ha en färgglad soffa och för det andra... Jag har en katt som heter Jamie. Hans favoritplats är i vår bruna manchesterfåtölj och, well, efter någon dag har den blivit vit. Antar att det blir samma sak med sammet. Hehehehe.
Skulle dock inte tacka nej till en ny soffa. Fast i så fall får det bli en svart läder-ish. Typ den h ä r.

Hiss eller diss på sammetssoffor?

Jag måste bara få säga att... JAG ÄR SÅ HIMLA TACKSAM ÖVER ATT JAG SER BRA. För det är en sak jag ofta tar för givet. Min syn. Den finns ju liksom bara där. Men det senaste året har jag insett att jag inte alltid kommer att se så här bra. Båda mina föräldrar har synfel. Mamma fick glasögon i tonåren, och pappa i 30-årsåldern. Det är bara en tidsfråga innan min kära syn även sviker mig.

Kim har också synfel. Han har berättat att han gick genom hela högstadiet utan att kunna se vad det stod på tavlan i klassrummet. Att han inte gjorde något åt det förrän i gymnasiet. Varje gång han berättar det, eller nämner hur dåligt han ser får det mig att uppskatta det faktum att jag kan se. Så. Himla. Mycket.
Alltså, jag kan inte ens föreställa mig hur det är att se dåligt. Jag går typ runt och tänker att alla som inte har glasögon ser lika bra som jag. Linser syns ju inte. Kim har linser. Det tog lång tid innan jag fattade att han har det. För jag tar för givet att alla kan se bra bara för att jag inte har erfarenhet av något annat.

Haha, svammelinlägg...

Ja. Jag ville bara offentliggöra min uppskattning över att kunna se bra utan hjälpmedel, för jag uppskattar det väldigt mycket. Det är alltså ingen diss mot synfel eller glasögon.

*knackar i trä så att jag inte råkar ut för en olycka som gör mig blind typ imorgon*

När vi var utan internet i mars wreckade jag en del...

I think it's fair to say... Att Kim och jag har varit tillsammans i hela tre år nu.
Wow. Vi har inget datum eftersom allt egentligen bara hände eftersom, därför är det heller inget vi firar. Men det är ändå fint nog att nämnas.

Vi lärde känna varandra under Pier Pressure 2010 (endagsfestival i Göteborg). Vi gick runt och var kära i Ville Valo från HIM mest hela dagen.
I början av 2012 började vi umgås mer. Då började jag känna något mer för honom än bara vänskap, och uppenbarligen var det ömsesidigt. Men han sa att han ville ta det lugnt, och jag var okej med det. Fast då han ena dagen sa så, och den andra inte alls levde upp till sina ord blev jag smått irriterad (och glad, för jag ville egentligen inte ta det lugnt, hehe). Hans kompis refererade till mig som "Kims flickvän" långt innan han själv gjorde det. Förstår ni min förvirring då det kändes som att vi var tillsammans, och tydligen var det också, men det enda jag fått höra var att vi inte var det... För att han ville jävlas med sin nyfikna släkt... ALLTSÅ KIIIIIIIIIIIIIIIIIMMMM! GAH! Fett taskigt.
Fick tillslut nog and had the talk med honom. Då fick jag veta att han tyckt vi varit tillsammans sedan första gången vi kysstes. Men säg det dååååååååå. LOL.

Haha nä. Jag var inte enbart romantiskt frustrerad den där våren för tre år sedan. Jag var mest glad över att få umgås med en sådan fin vän... pojkvän... vän... pojkvän... Eh.
Nu är jag i alla fall säker på att han är min pojkvän, och snart även pappan till vårt barn. Älskar dig ♥

Hade en trevlig Valborg igår. Kim, jag och några till var hos Jerry och grillade. Vi satt mest bara och snackade, och senare under kvällen var vi till en brasa en kort stund.

Och! Jag hade fixat glassigaste drinken: 250 g fryst mango, 2 msk limejuice, 2 dl krossad is, 3 dl sockerdricka, 1 msk vit sirap → Mixas till en slush-ig dryck. Yumm.