Har fått hem min första babybox. Det finns företag som ger ut gratis boxar med gratisprodukter, prover, rabatter osv till de som väntar barn i utbyte mot medlemskap. Kim och jag har beställt två eller tre (minns inte riktigt), och den här från Apotek Hjärtat är den första som kommit. Roligt, roligt. Unboxing stuff is so much funzzz.
I den här var det bland annat prover på schampo och tvål, men jag har läst att man inte behöver tvätta en bebis med något annat än vatten. Då känns det ju onödigt att börja vänja bebishuden och -håret med massa produkter, även om det är ekologiskt. Eller? Jag vet inte, känner att jag ännu har mycket att lära.

Längtar bara mer och mer efter att Fetus (alltså, det är ett medan-i-magen-namn, haha) ska komma så vi får träffa henom ♥

Arbetslöshet är aldrig något jag skrivit om i bloggen. Det har känts ointressant. Kanske till och med skämmigt. Folk har så mycket åsikter (fördomar) kring arbetslöshet och arbetslösa. Nej, det är liksom inte bara "att skaffa ett jobb". Alla har olika förutsättningar och det kan bero på så himla många olika saker. Men ändå står man där och känner sig helt värdelös då någon frågar "Vad gör du på dagarna då?" för femtioelfte gången. Det enda giltiga svaret är ju jobb eller studier, tydligen.

Men nu, nu skriver jag om det här. 

 

Först, lite historia: 

Tog studenten 2011 (med ett helt okej slutbetyg om det har någon betydelse). Var helt oförberedd på livet efter gymnasiet, blev typ oförmögen till att göra något alls då allt plötsligt låg i mina händer utan skolans trygghet. Jag var inte helt clueless, jag hade en plan, och då 2011 blev 2012 började jag jobba allt mer mot att uppfylla mitt mål. Det gick segt, men ett år senare hade jag i alla fall kommit halvvägs, om inte mer. 

Fast då kraschade jag emotionellt. Det tog över och jag släppte allt jag jobbat mot. Jag ville ingenting längre.

Sedan dess känns det som att mitt liv varit en stiltjé. Ett evigt velande. Fylld av omotivation. Planen jag hade gav jag upp. Det blev bara så. Och allt jag försökt med sedan dess har bara runnit ut i sanden.

Jag har försökt anpassa mig efter Arbetsförmedlingens krav. Jag har bestämt mig för att plugga, för att sedan ge upp den tanken. Jag har gått hos jobbcoacher och haft praktik. Jag har börjat hoppats, bara för att låta det dö ut igen. Har fått höra mer än en gång att "de" ska hjälpa mig, t.ex. på AF, och sedan har inget hänt.
Jag kanske varit lite väl naiv som faktiskt trott att jag ska få hjälp. Vill man något här i världen ska man göra det själv. Såklart. Jag får skylla mig själv att jag har extremt svårt med att komma igång med saker. Att jag har social fobi. Japp.


Jag måste erkänna, jag har inte varit jättebra på att söka jobb. Jag har haft perioder av "Blöh, vill inte jobba, kan inte" och det är inte direkt något jag är stolt över och gått och skyltat med. Men jag kan inte direkt ta tillbaka det nu.
Och jag har varit kräsen. Det får man ju egentligen inte vara, men jag känner att det är viktigt att kunna trivas på sitt jobb. Jag vill inte bli depremerad på grund av ett jobb. Min pojkvän blev det av sitt förra jobb, och det följde med honom hem, påverkade oss båda. Det är inte värt det.

Sommaren 2013 jobbade jag på ett äldreboende. Ett jobb jag sökte för att göra alla andra nöjda. Like, "Hey, nu har jag sökt ett jobb som jag troligtvis kommer att få, nu är jag inte värdelös längre". Jag hatade det jobbet. Tredje inskolningsdagen vaknade jag med ångest och Kim fick nästan släpa mig från sängen till bilen. Men jag kom bara halvvägs, jag klarade inte av att gå dit. Spenderade hela dagen på en parkeringsplats.

Jag kunde ha gett upp helt då, men jag kämpade mig genom den sommaren trots att jag vantrivdes och var ledsen varje dag. Jag är glad att jag gjorde det, men jag gör det inte igen, hur lätt det än är att bli vikarie inom äldrevården. Jag har testat det nu.

Jag vill ha ett jobb jag känner att jag kan klara av. Jag vet inte förrän jag testat, men jag känner ändå till mina förmågor. Säljare? På Telefon? Aldrig. Prata i telefon, ringa folk jag inte känner, vara extremt utåtriktad? Grinar nästan vid tanken. De säger att enda sättet att komma över sina fobier är att möta dem, men man börjar väl inte spela på Hard om man är Beginner? Hur mycket jag än önskar att jag var den där supersociala personen, så är jag inte det, inte på långa vägar.


Men så... I november förra året fick jag veta att jag är gravid. Ända sedan dess har jag bara velat hitta ett jobb nu, nu, nu. Jag har hoppats på att i alla fall hinna några månader innan jag får barn. I mars var jag grym på att söka jobb (jämfört med tidigare). Jag har både velat och gjort. Jag har varit hoppfull och stolt över mig själv att jag faktiskt tagit tag i det. Jag har varit mindre kräsen. Matbutiker, parkarbete och städjobb. Sånt jag känner att jag skulle kunna klara av, och har mer eller mindre intresse av.

Men nu är det bara tre månader kvar till BF och under april har hoppet bara runnit av mig mer och mer. Ingen vill anställa en gravid. Ingen anställer någon som bara kan jobba i högst tre månader. Och jag går snart in i Fas 3 på Arbetsförmedlingen. Gahhhh! Jag är less på att vara hemmafru. Är less på att känna rädsla över att folk ska fråga "Vad jag gör" utan att kunna ge något vettigt svar (så snälla sluta fråga).

Men trots att jag sitter här helt hopplös har jag faktiskt lyckats få en jobbintervju imorgon. Det är ett sommarjobb på tre månader, och jag ska ha en bebis runt månadsskiftet juli / augusti, så jag har rätt låga förväntningar. Speciellt eftersom det är ett ganska fysiskt krävande jobb. Men jag har inget att förlora på att gå på en intervju känner jag. Det är ett jobb jag faktiskt vill ha, och om jag inte får det nu skulle det vara intressant även i framtiden.

mvh just-another-housewife

Var hos mamma och brorsan igårkväll. Grilllllll timeeeee! Älskar grillat. Älskar doften, älskar smaken, älskar känslan. Älskar att det är vår! Gah! Älskar inte det faktum att detta bara var andra grillningen för i år (första skedde hos Kims föräldrar i mars). Förra året grillade vi redan den 14 februari, sedan varje helg från och med april och nu har vi inte ens en grill (den står fortfarande kvar på gården utanför vår gamla lägenhet). Skärpning!

 

Imorgon blir det i alla fall grillkväll igen. Hos Jerry denna gång. 

Kom att tänka på det här. Av någon anledning.

En gång för ganska längesedan var jag på fest. Någon hade Nutella och Marshmallowfluff som alla fick smaka. En tjej konstaterade detta:

"Det här är det godaste jag någonsin smakat! Ja, förutom snopp såklart."

And I'm like... Du kan inte ha ätit mycket gott i ditt liv. JAG KAN KOMMA PÅ 100 SAKER SOM ÄR GODARE ÄN SNOPP. Typ mango och glass. Hamburgare och Dr Pepper. Fast det sa jag inte såklart. Men jag tänkte det. 

 

Vad smakar snopp ens? Typ... inget. Eventuellt salt pga svett. Mysigt.

 

Alltså, hon får ju tycka att snoppar är godast om hon vill för att alla tycker ju olika och OMG WAIT I JUST FIGURED IT OUT SHE'S A FUCKING CANNIBAL OMG! 

Sorry for being så oseriös. Har börjat skriva på ett jätteseriöst brev, så jag har inte mycket till övers av den varan till bloggen. Hehehe. Heh.

Make Up Store - Greta i direkt solljus

Coolt lack va? Japp. Och jag hatar det. Det är det struligaste nagellacket jag äger. Väldigt synd, eftersom det är mitt bästa hololack rent effektmässigt.
Strulet sitter i att det är enormt holosjukt. Det går inte att få jämnt! Har testat på säkert tre olika baslack, på bar nagel, ovanpå ett silverlack och nu slutligen ovanpå Seche Vite. Det är resultatet av det sistnämnda ni ser här ovan. Endast ett lager, vågade inte måla på fler med risk att förstöra. Tyvärr var det bara dessa fyra naglar som blev bra, resterande ser fortfarande katastrofala ut. I hate you, Greta...

bilder via respektive blogg

 

‹ Bloggkommentatorerna › En vis man vid namn Pelle kallade dem en gång för "bloggvärldens sugrör", och jag kunde inte sagt det bättre själv. De bloggar om andra som bloggar. Det jag uppskattar mest med den hä bloggen är då de länkar till väldigt läsvärda inlägg (sedan är det intressant att läsa deras åsikter om det hela också).

 

‹ Call Me Cupcake › Min bakverksidol Linda Lomelino! Allt hon bakar blir till konstverk! Och till skillnad från alla sugarpaste-fantaster ser allt väldigt aptitligt ut också.

‹ Fult › Om att leva med psykisk ohälsa. Fantastisk på att måla med ord. Nästan så att det som är fult blir fint.

‹ Le Happy › Hon kommer alltid att vara min favoritmodebloggare. Hennes stil är grym.

‹ My Milk Toof › Världens sötaste blogg bara.

‹ Revolten › Anonym blogg där personliga åsikter, tankar och sånt som är viktigt här i världen blandas med några vardagsbetraktelser då och då. Jag gillar hennes sätt att skriva på, och även om jag inte håller med i allt hon skriver är det ändå tänkvärt.

‹ Tramsfrans › Favorit sedan 2010. Tar du allt som skrivs på blodigt allvar är detta ingen blogg för dig. Han skriver om politiker, kungahuset och svenska kändisar, något jag egentligen inte alls är intresserad av, men han skriver med så mycket humor och sarkasm att det går hem. LOLZ.


Gah. Jag har typ inga klockrena favoritbloggar längre. Jag behöver nya bra bloggar att följa! Eller, jag vet nya, bra bloggar att följa. Har hittat många via Bloggkomentarerna och genom kommentarsutbyte. Vad jag behöver är rensa mitt Bloglovin'-account för att kunna tillåta mig själv att börja följa alla de där bra bloggarna jag vet finns. Och lära mig själv att "Bara för att jag följer en blogg med Bloglovin' måste jag inte läsa varenda ord som skrivs".

Har ni tips på bra bloggar, tell me!
Vad jag gillar: Fina bilder (dvs så få mobilbilder som möjligt), alternativa bloggar (snarare Billytilly-ish än Epicfaiil), film- och serier, naglar och nagellack, rockmusik, välskrivna inlägg (åsikter, feminism, psykisk ohälsa, viktigt) och eh... ja.

I söndags följde jag med Malin på Isgalan (en årlig konståkningsshow i Örnsköldsvik). Temat var Lejonkungen och Broadway. Det förde såklart tankarna vidare till då jag såg just musikalen The Lion King på Broadway, hösten 2013.

 

Det var en upplevelse. Så himla häftigt och välgjort. Like wow. Tyvärr var det väldigt utmattande att vara i New York (vi åt dåligt och promenerade flera km per dag) så jag somnade under andra akten. OMG SAY WHAT?! JAG SKÄMS! Ni fattar inte hur jag kämpade med att hålla ögonen öppna, men tillslut gick det verkligen inte. #sadface

Jag vet inte om jag egentligen varit så himla intresserad av musikaler innan, men att faktiskt gå på en gav mig mersmak. Jag vill se The Lion King igen (utan att somna), jag vill se Aladdin, och Frozen när den kommer, men också musikaler som inte är Disney. I nuläget kommer jag dock bara på Mamma Mia och The Phantom Of The Opera. Tror inte att komedi-musikaler är något för mig i alla fall.

Har ni varit / skulle ni vilja gå på musikal?

Haha. Hittade min anteckning med tankar jag hade om graviditeten de första fem-tio veckorna. Förutom den sista raden, den skrev jag i vecka 20 (gick in i vecka 27 idag).

Här är lite kommentarer.
› Jag har haft väldigt lindriga graviditetssymptom, och i början var jag mest bara överdrivet hungrig och trött. Dessutom gick jag ner i vikt, inte upp. Då är det faktiskt ganska svårt att fatta att det växer någonting därinne. Därav "Tänk om den försvinner ba poff".

› Mamma blev inte arg. Hon är nästan mer exited än mig, haha.

› Nu blev det ju varken Of Mice & Men eller Pierce The Vei, men om jag drar på konsert i nuläget är sittplats ett måste.

› Vilken krokodil?

› Ettåringar är söta, nyfödda är inte det. Jag ser fram emot att få denna åsikt ändrad då jag får se mitt eget barn. Hehe.

› JA MEN SERIÖST?!

› Ja ♥

› Att föreställa sig att föda barn har varit något av det läskigaste jag vet sedan jag var 12. Minst. And now it's happening... So, yeah.

› Världens bästa känsla ♥

Kan enbart ha ett par jeans i min garderob just nu. Att få bära mina älskade jeansshorts till sommaren är bara att glömma. Klänningarna och kjolarna växer jag ur en efter en... Men att köpa mammakläder? Så onödigt! Spenderar hellre pengar på fina klänningar jag kan ha både nu och sen. Kolla dessa fina från Forever21. Kom till mig ♥

I väntan på min mänskliga bebis, sköter jag om mina små gröna. Under påskhelgen var jag nämligen hos Ida och planterade lite fint och ätbart. Jalapeño, pepparmynta, persilja och grekisk basilika. Blir så glad varje gång jag ser hur mycket de växt. Awwww.

Jag tycker om växter och blommor, men har aldrig hållit på med sådant tidigare (praktiserade visseligen i en blombutik en gång, men det handlade mer om att pynta planteringar än att sköta om växter). I min förra lägenhet lyckades jag ta död på alla (2) krukväxter jag hade. Dags att skärpa sig tyckte jag då, för jag vill ha växter i mitt hem. Fick två orkidéer i inflyttningspresent, sedan fick Ida och hennes syster lära mig lite om att så och hjälpa mig komma igång, hehe. Fin-fint.

Wohoo! Min första vlogg! Till The sky under the sea i alla fall, gjorde ju tre-fyra stycken till min förra blogg. Ironin i att det är en haul-video dock... Jag som shoppar så himla ofta. Eh not. Har typ bara köpt mat (gooooodis) sedan jag kom hem från Thailand (för tre månader sedan nu).

Spelade in den redan i januari, därav fortfarande platt mage, men det har tagit ända till nu att klippa skiten (hann inte fixa en ny version av redigeringsprogrammet innan det var dags att flytta). Och som jag fått klippa sen! Jag är nämligen expert på att bli tyst mitt i en mening, tydligen. Ehe.

H&M - Blue My Mind och Depend - Nr 028

Mjukstartar med naglar. Finaste blåfärgen. Ett jättegammalt nagellack, men jag kan inte förmå mig att slänga det förrän jag hittat en dupe / värdig ersättare. Toppade med ett lager ljusrosa skimmer för att det blir så fint i solen.

I would consider myself back in the blogosphere för vi har fått tillbaka internet nu! Gissa om jag hade en överlycklig pojkvän då han upptäckte att modemet inte längre stod och blinkade. Svar: ja.

 

PS. Jag är också glad. Nu kan jag Googla jätteviktiga saker utan problem, t.ex. definitionen av en hästkraft eller om det går att frysa in Philadelphia (det ska man inte).

Det var på tiden alltså. Fattade ju att det skulle ta en vecka eller två att flytta bredbandet från gamla adressen till nya, men så här länge? Nah, man. Vi sa liksom till tio dagar innan flytten. En månad senare fick vi veta att ordern de lagt inte alls var flytta-bredband-till-ny-adress utan installera-telefoni-på-gamla-adressen. Like what?! Seriously Tele2?! Haha, men nu är det fixat.

Är så pepp på att visa min första theskyunderthesea-vlogg, mina blå-naglar-från-förra-helgen samt få skriva av mig om arbetslöshet och annan skit. Yay.

Tack för gratulationerna i förra inlägget! Fick några frågor om graviditeten av Yuki Yoursic.

När har du BF?
Beräknad födsel är den 27 juli, men jag tror hen kommer komma i början av augusti, hihi.

Hur reagerade du när du fick veta om det?
Det stod OMG med stora feta neonbokstäver i huvudet samtidigt som jag mumlade "Oh my God". Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det är den korta versionen, jag kan ta den långa då jag ändå håller på...

Så, jag har bra koll på min (väldigt regelbundna) menscykel. Det var dagen för beräknad mens (14 november förra året) och mitt inbyggda alarm ba:
"Borde inte jag fått mens idag?"

JO! Den kommande veckan försökte jag komma på andra anledningar till varför mensen dragit på semester FÖR ATT HALLÅ JAG KAN INTE VARA GRAVID JAG SKA ÅKA TILL THAILAND OCH FESTA BUHU, men ingen lät väldigt trovärdig.
En vecka senare (21 november) gjorde jag ett graviditetstest på Ungdomsmottagningen (orkade köpa hem ett test + att jag fick prata med en barnmorska direkt). Och så kom det två streck på stickan. Och neon-OMG:et tändes inuti huvudet. Och jag ville börja gråta. Men jag höll mig eftersom jag skulle prata med barnmorskan, och då jag gick därifrån kunde jag inte sluta le. Kunde heller inte bry mig mindre om att resa till Thailand som gravid och inte kunna dricka alkohol.

Hur berättade du det för Kim?
Haha. Jag vet inte riktigt. Jag stod och diskade då han kom hem från jobbet (samma dag som ovan) och eftersom jag har sämst poker face stod jag och log.
Kim: "Vad är det?"
Jag: "Jag var på Ungdomsmottagningen idag."
Kim: "Vad sa de då?"
Jag: "Vad tror du?" *gråt, gråt* *kramas*
Eh. Sedan minns jag inte... Bara att Kim satt på köksgolvet mitt i matlagningen, sedan i soffan och så sa han något om att han inte kunde äta. Kanske sa han "Vad har vi gjort?" med skräckblandad glädje, och att han äntligen har en anledning till att köpa kombi.

Värt att nämna är kanske att han var väl medveten om att min mens var utebliven. Uppdaterade honom med ett "Den har fortfarande inte kommit" varje dag innan jag gjorde testet.

So... yeah. That's that.

Ser mig inte som officiellt tillbaka ännu, tänka bara passa på att svara på de här frågorna nu då jag är hos mamma och lånar internet.

Bildkälla

 

Och så kommer det en dag då den här bilden blir sanning. Jag har tidigare suttit och skrattat åt den medan jag nickat instämmande, men nu är det faktiskt så att har jag ett litet monster i min mage. Fast det känns extremt taskigt att kalla hen för monster, så jag kallar henom för Fetus istället. Ja, alltså, det växer ett liv inuti min mage. Jag är gravid. OMFG! Say what?!

Har gått och burit på den här "hemligheten" sedan den 21 november förra året. Det datumet har etsat fast sig i min hjärna. Att få veta att man gravid är liksom inget man bara rycker axlarna åt, i alla fall inte för mig.
Jag är i vecka 24 (av 40) nu och det både syns och känns (att hen sprattlar därinne), men det hela känns fortfarande helt absurt. Jag ska bli mamma. MAMMA?! Det bor en BEBIS i min mage. Ett liv, en människa. So surreal. Fast egentligen är det ju världens mest jättevanliga grej och helt naturligt. Något som redan skett miljarders miljoner gånger på vår planet. Det blir bara en helt annan grej då man är med om det själv.
Det känns fantastiskt och helt skitläskigt på samma gång. Jag är glad och Kim är glad. Jag är rädd och Kim är rädd. Men om jag inte hade trott i alla fall lite på att vi skulle klara det skulle jag inte gett mig in i det, och alla runt omkring oss säger att det kommer gå bra.

Så. Det är därför vi har flyttat till en större lägenhet (i alla fall därför vi hade så bråttom med att göra det). Det är därför Kim har köpt en kombi (eller jah, han har ju faktiskt tjatat om en kombi hur länge som helst plus att hans Saab var rätt risig). Och det är därför jag är fucking hungrig hela tiden. Vilken omställning DET har varit. Jag åt väldigt dåligt och lite innan. Frukost och middag. Eventuellt lite småätande däremellan. Helt plötsligt var jag tvungen att börja tänka på att få bättre matvanor. Folk säger att man kan äta normalt, bara lägga till någon frukt eller mellanmål, men det funkar inte om man äter alldeles för lite från början (min-typ-selektiva-ätstörning).

Ingen behöver oroa sig över att detta kommer bli en mammablogg. Det finns två typer av bloggar jag aldrig varit intresserad av, och det är (renodlade) mammabloggar och träningsbloggar. Men bland alla naglar, rockbands-kärlekar och vad-min-blogg-nu-handlar-om, så innefattar den ändå mitt liv, och mitt liv handlar inte bara om mig själv längre.
Men det här med veckans magbild kan jag nog utesluta. Alltså, är det ens kul att se bilder på en mage varje vecka? Jag har varit väldigt sparsam med att ta bilder faktiskt, jag började inte ens märka av min mage förrän vecka 16 (på morgonen, om jag låg ner). Haha.

Men om det är något ni undrar eller vill veta är det bara att fråga, haha ♥