I've got 99 problems, and sandals ARE one of them

Nu är det sommar! Sandalväder! Synd bara att de enda sandalerna jag vill ha inte finns. Längre.
Kolla in sandalerna till vänster. De är de perfekta sandalerna imo. Dragkedja. Mellan tårna. Remmar, men inte för många. Perf. Jag köpte dem på H&M sommaren 2009 för billigt. Fyra år senare dog de. Jag sörjer.
Redan sommaren efter jag köpte dem lossnade ena tåremmen då jag helt reckless snubblade på en trottoarkant #drunkaf. Men jag räddade dem. Igen och igen och igen. Varje gång de gick sönder. Tillslut kunde de inte räddas mer.
Våren 2014 fick jag fnatt och ville ha såna-som-jag-har-på-mig-på-bilden-till-höger jättemycket. Konstigt eftersom de är jättefula egentligen. Anyways. Hittade såna och levde lyckligt hela 2014. Förmodligen även förra sommaren, eftersom det var de enda skorna jag kunde ha #preggofötter. Men nu vill jag bara ha mina perfekta sandaler från 2009. Hittar inga andra som är lika bra. De är inte mellan tårna. De har fel remmar. De har ingen dragkedja, bara jättedryga spännen. BLÖH. Hade jag vetat detta hade jag köpt minst fem par av dessa *pekar på de perfekta sandalerna*.
#1stworldproblems
But now I’m insecure and I care what people think
Vart har jag hört denna förut?
Okej, whatever.
It's catchy af, but deep at the same time and I like it.
Gillar videon också.
The amount of views on it tho.
Min första bebis


TV: 20 maj då vi precis hämtat honom. TH: dagen efter. Lillplutt.
Jag började fundera en dag, på varför vi valde just en ragdoll. Var vi shallow or just, what? Sen kom jag på att det var för att Kim ville ha en hund. Han har tjatat om hundar sedan vi blev tillsammans, and I'm just like... Nah. Jag vill inte ha en hund. Jätteinte. Jag gillar hundar ibland, men om Kim skulle skaffa en hund skulle jag behöva gilla hundar varje dag. I just don't ork.
Jag däremot, har velat ha en katt sedan jag var liten. Cats are love! Men jag fick ingen katt. Buhu. Och till min stora besvikelse sa Kim, när vi blev tillsammans, att han hatade katter, och katter hatade honom. I was like, we can't be friends anymore.
Men en dag satt vi hos en kompis och tittade på Cats 101 på YouTube. IDEK why. Men de beskrev Ragdolls som awesome och hundiga, och vi ba FUCK YES! Och efter att ha umgåtts med Twiggys katt Sid en helg blev Kim konverterad till kattmänniska. Och jag ba FUCK YES! Sedan hittade vi Jamie och vi ba awww, kom hem till oss och bli älskad. Sedan levde vi lyckliga i alla våra dagar.
Mjau
En mammaledig lördag - 12 mars 2016
OMG! Två vloggar inom en fyra-månadersperiod! You're welcome!
Den må vara inspelad 12 mars, men att den kommer först nu var faktiskt planerat. So much to do, so little time! Ivy kan faktiskt både "krypa" och gå (med stöd) nu. Är lite extra glad över just denna video också eftersom det är första gången någonsin jag kunnat prata med kameran utan att känna mig extremt obekväm. Thank you very much KBT:n ♥ (håller på att fightas med socialfobi).
Ivy älskar att gunga!

Arvtagaren

Men så i februari tog jag vid där jag slutade för snart fyra år sedan. Jag insåg att jag var tvungen att fixa någon slags läsrutin och ett mål för att lyckas, precis som innan jul då jag skulle läsa ut Bara inte du av Katarina von Bredow innan nyårsafton. Det går inte annars. Jag har tappat konsten att läsa böcker för nöjes skull.
Så i februari kämpade jag mig genom den sista halvan av Brisingr, tack vare ett tio-sidor-per-dag-löfte. Tio sidor per dag är rimligt, det kan jag klara. Kör på samma med Arvtagaren.
Deadline: 31 juli.
PS. Om jag var regissör skulle jag göra bokserien till en asbra tv-serie (för filmen sög). Åh. Goals.
Request: Semester från livet

Den började bra, för min del i alla fall. Lite film, lite långpromenad, lite läsa-bok-i-solen-medan-Ivy-sov-i-vagnen. Men sedan kom vi hem, och hon blev gnällig, och jag blev gnällig, sedan blev båda gnälliga samtidigt. FUCKING PERF! Och jag ba "KIM KOM HEM SLUTA JOBBA TILL MIDNATT" (han slutade 21:15). Jag var helt slut trots att jag varit ute och fått både frisk luft och solsken, trots att jag drack massa vatten och åt lunch, mellanmål och middag. Och Ivy... Hon var förmodligen gnällig för att hon sov dåligt inatt, har strulig mage och håller på att få en till tand. Dålig kombo.
Det är helt okej att ha dåliga dagar, imo (fast det suger, såklart), men det är lite mindre okej då en har barn. För det enda en inte kan ta semester från är att vara förälder (om en inte avskaffar titeln helt, eller typ dör). Annars kan man till och med ta semester från livet. Och det hade jag behövt idag. God natt.
Don't let me down

I like this one. Anktut-ljudet gillar jag inte jättemycket. Varför måste all sån här musik ha anktut-ljud nuförtin'?
bildkälla
Kökslampa


De övre bilderna via min board Inside Matters | Kitchen & dining.
Four years strong





The perks of not having an official date that is ours: Kan skriva detta inlägg när jag vill (så länge det är på våren).
Bilderna är från april 2012, 2013, 2014, 2015, och maj 2016, i den ordningen.
Om ändå lektionerna i skolan sett ut så här
Haha. I know, what the fuck, right. Men om lektionerna i skolan sett ut så här hade jag nog lärt mig mer. Och bättre. Och varit mer intresserad. Och mer fokuserad. Och... Ja... I dunno. I alla fall om läraren varit en sengångare hög på marijuana och pausat varje halv minut för att repetera, för det går kanske lite för fort för att min hjärna ska hänga med.
Min hjärna är rätt... skum... på så vis. För mina tankar går i väldig hög hastighet. Jag kan snacka med Kim, säga en mening och nästa gång jag öppnar munnen låter det som att jag bytt samtalsämne, men det har jag inte. Inte egentligen. Jag har liksom redan haft hela monologen i huvudet redan, för det går mycket fortare att tänka och sen ledde det ena till det andra and so on and on and on, på bara några sekunder.
Men då andra berättar om något känner jag mig ibland väldigt efterbliven. Måste få saker upprepade och förklarade extremt invecklat, för annars fattar jag noll. Fast... det kanske beror på att jag hakar upp mig på vissa ord (och börjar tänka på det, vilket påminner om det där och...), stannar upp vid en specifik mening (så att jag missar något viktigt och tappar sammanhanget när jag väl börjar lyssna igen) eller typ helt enkelt börjar tänka "fokusera-fokusera-fokusera" istället för vad som egentligen sägs.
Haha. Jag minns när vi skulle skriva en rapport om konflikter mellan olika länder på Samhällskunskapen, och jag läste första stycket av "min" konflikt nära hundra gånger, men jag kom inte längre än så för att inget jag läste fastnade. Så jag bad läraren förklara, och då äntligen fattade jag! Trodde jag, för då han gick glömde jag allt igen eftersom att jag hade tänkt "Jag måste fatta nu, jag måste fatta nu, han berättar nåt viktigt, han berättar nåt viktigt" istället för att fokusera på vad han faktiskt sa. OMG. SMH. *facepalm*
Hm... Okej. I get it. Brukar ibland tvivla på om jag verkligen har ADHD, men... Eh... Ja.
Valborg



