Vi valde att mötas halvvägs och göra ett besök på Mannaminne och låta morfar & co fira Ivys 4-årsdag där istället för hemma hos oss. Bra val, för där fanns mycket att se och Ivy tyckte det var superkul.
Ivys bonuskusin var med och de lekte på väldigt bra, sprang runt och fascinerades av allt som fanns där. De hittade även ett gammalt klassrum där de tog plats vid varsin bänk för att rita.
"Vi är i skolan, ni får inte vara här!", sa Ivy bestämt och bannlyste alla vuxna.

 

Mannaminne är beläget i Nordingrå, som ligger ganska mitt på hållet mellan Örnsköldsvik och Härnösand. På hemsidan beskrivs platsen på detta vis:
"Mannaminne är en helt unik plats där över 50 byggnader välkomnar dig till ett möte med natur och kultur, konst och teknik, lokalt och globalt, historia och framtid, smått och stort. Konstnären Anders Åbergs (1945-2018) fullskaliga allkonstverk kan liknas vid ett friluftsmuseum där det finns någonting för alla intressen och åldrar."

 

Fin dag ♥

Tänkte berätta om den första tiden som gravid, vecka 1 - 9.

Juli 2018
Jag visste hela våren att jag ville försöka få ett syskon till Ivy, men det dröjde till juli innan jag faktiskt tog ut min spiral. Jag ville bli klar med utbildningen och kanske till och med hitta en lärlingsplats först, men av erfarenhet visste jag också att det kan ta ganska många månader innan en blir gravid. Så jag tog ut den i juli, två månader innan utbildningen var färdig.

December 2018
Till skillnad från med Ivy är jag ganska säker på vilket datum Bebis blev till. Jag vill till och med tro att jag kände... det... några dagar senare. När ägget fäster eller vad det är. Jag vet i alla fall att jag kände något. Det kändes lite som svag mensvärk, fast det var över en vecka sedan jag hade mens.
Men sedan tänkte jag inte mer på det. Tänkte att eftersom det inte har hänt på hela hösten kommer det förmodligen inte hända den här gången heller. 
Min BIM = Beräknad icke-mens var den 25 december, men eftersom jag inte trodde att jag var gravid så drack jag ju öl på julafton och så vidare. Började dock känna samma symptom som innan mensen kommer, fast aningen annorlunda.

Den 29 december tog jag ett graviditetstest. Ivy var med mig och undrade vad det var.
”Man kollar om det finns en bebis”, svarade jag.
Och det stod ju då att jag var gravid. Jag blev jätteglad, men faktiskt inte så förvånad då jag mått lite småskumt hela veckan. Kim däremot ville inte riktigt tro på det.

Var då i vecka 5 (4+5) om jag räknar rätt.

Nyår 2018
Det var rätt mycket festiligheter i januari, med Nyårsafton i täten. Jag brukar inte festa och supa, men tackar sällan nej till en öl eller två, så när jag helt plötsligt behövde tacka nej och komma på ursäkter så kändes det som att alla såg rakt genom mig. Liksom, varför kör jag alltid helt plötsligt? Och sen när har det spelat roll om jag jobbar dagen efter?
Vi lade till och med upp en bild på Instagram där jag låtsades att jag drack en starköl till maten, bara för att ingen skulle börja undra. Jag ville inte att någon skulle veta. Inte i vecka 5, 6 eller 7. Embryot är ju knappt en månad då!

 

Januari 2019: Vecka 6
Skrev in mig på MVC. Började må dåligt och hade noll aptit för mat. Var mest bara törstig. Kände mig helt utmattad efter varje jobbpass.

När Ivy låg i magen kallade vi henne för Fetus, men den här gången blev det bara Bebis, mest för att det blev mest naturligt när vi pratar med Ivy om vad som händer.

Vecka 7
Började må illa, men klarade mig från att spy. Matlusten kom tillbaka, om än bara för några dagar, men bara på nyttig mat med mycket grönsaker. Och när jag väl åt tog det stopp väldigt snabbt. Behövde äta ofta och lite, men tyvärr fick jag inte det på jobbet. Höll på att bryta ihop och var tvungen att berätta för chefen.
Fick också veta att jag har underfunktion av sköldkörteln = hypotyreos. Vet ännu inte om det bara är nu under graviditeten eller om jag har det, period.

Vecka 8
Skaffade Sea Band-åksjukearmband mot illamåendet och jag vill tro att de funkade, åtminstone till en viss del.
Vi berättade för våra föräldrar (och typ hela Kims släkt för de råkade vara på plats samtidigt). Ivy fick ha på sig en tröja som jag tryckt "Storasyster 19" på. Alla blev jätteglada.

Vecka 9
Illamåendet fortsätter. Mår skit på jobbet. Men magen har också börjat bli känsligare. Har problem med en känslig mage, men det verkar ha blivit värre. Funderade på om jag blivit känslig mot laktos och började undvika det just in case, för att se om det blev bättre.

Såg drama / skräck-filmen Midsommar på bio i söndags, och det var längesedan jag såg en så disturbing film. Jag var varken rädd när jag körde hem från bion, eller hade några insomningssvårigheter efteråt, däremot förföljdes jag av ett starkt obehag både en och två dagar efter. För det var ingen typisk skräck film med jumpscares och mörker och skuggor. Men som tittare fylldes jag av obehag från första stund. Mycket ångest. Många "what the fuck is this?!". Det som händer i början är bara... Definitivt inte skräckfyllt, snarare ångestklumpar i magen.

 

Men mitt i allt obehag är den också mycket snygg cinematographicly, och ljus, så ljus.

Kan tänka mig att en del kan tycka att den är lite långsam, men jag tycker att det passar den här filmen. Är man intresserad av film som konstform tycker jag att man ska se den.

 

 

♥ Lördag 13 juli ♥

 

Ivys 4-årsdag firades med massor av fika och presenter. Av mamma och pappa (dvs jag och Kim) fick hon glassar i trä, två mumsiga kuddar, badbomber och böcker.
I tårtväg önskade hon sig en chokladtårta med Blixten McQueen, hennes idol, så det fixade jag såklart (fast hon egentligen inte gillar tårta). Det blev chokladbotten, kolafrosting, jordgubbar och chokladganache. Supergod!
Vi avslutade dagen med middag på Linas steakhouse i närheten av där vi bor, bara vi i familjen. Mys.

Tog med Ivy till Nävertjäl härom dagen för att titta på kossor. Vi fick nöja oss med att se dem på håll. Ivy blev lite besviken, för hon hade sett fram emot att mata dem med gräs från handen. En annan gång kanske. Tur att det fanns massa spännande myror att spana på också.

Tanken var att vi skulle picknicka där med, men det fanns ingen bra och mysig plats riktigt, så vi åkte vidare till Lomsjön. Där fanns det en stor klätterställning också, så det var skoj.

 

Men alltså kolla så stor Ivy har blivit. Hon fyller 4 på lördag. Wow. Älskar för övrigt den här åldern, 3-4 år, trots att den kan vara lite (väldigt, enormt, och extremt) trotsig. Det går att komunicera bra, de förstår mycket, men är ändå små och söta. Tycker vi pausar tiden här ett tag.

PS. Ivy har själv valt outfiten. Glassar och bilar. Missmatch deluxe.

What rubriken said. Somliga säger att jag är knäpp. Men det är sant. Jag har längtat hela våren efter att få vara ledig i sommar för att kunna fixa hemma. Känner bara, vad ska jag annars göra? Bara... chilla? TRÅKIGT.

 

När det värsta illamåendet släppte (obs, jag mår fortfarande illa direkt efter frukost intagits) i våras fick jag tillbaka min fixar-energi. JAG VILL BYGGA OM HELA HUSET. Inte riktigt, men lite så.

 

 

Det föll sig naturligt att jag först och främst ville få till framsidan av huset då det i nuläget ser ut som en krigszon (av naturliga skäl, dvs en halvfärdig dränering). Typ ny entrétrapp, måla om husgrunden, måla om dörren, fixa en grusgång, bygga bås till soptunnorna... Hålla på och fixa utomhus i vår- och sommarsolen - drömmigt! Men, halvfärdig dränering. Jag har till sist fått inse (hände typ igår) att utefixet får vänta till nästa år. Kanske kan jag måla om ytterdörren i alla fall.

 

Har dock inte legat på latsidan för det. Vi har en del inne-göra också, och då vädret här uppe i norrland varit rätt sådär har jag tagit tag i lite inomhus-fix. Började så smått medan jag fortfarande jobbade (embrace fixar-peppen liksom). Lovade Kim att inte börja på något nytt förrän köket blivit klart, så jag började där, men tog också tag i våra andra lösa trådar.

Så nu har köket äntligen fått sig ett nytt stänkskydd, farstun har fått lister, och snart är väggen ner till källaren målad, jag har fixat i kontoret, börjat göra en pysselhörna i källaren (inklusive renoverat ett gammalt skrivbord), byggt en tredje nagellackshylla, organiserat om i våra gardeober...

Vi har så mycket småfix här och där som ska göras. Det här med att bara ha ett projekt åt gången har med andra ord inte lyckats särskilt bra... Men jag ska försöka, och jag vill, hinna så mycket som möjligt innan bebisen kommer. För att hinna med allt är nog inte möjligt. Jag är iaf mycket nöjd med allt jag hunnit med so far.

 

De säger att man ska passa på att vila innan bebisen kommer, och nä, sömnen kommer definitivt inte vara på topp, men jag tror jag kommer ångra mig om jag inte gör detta nu. För sedan kommer jag ha händerna fulla och det enda jag kommer vara kapabel till då är barnvagnspromenader och Netflix i soffan. Så jag tänker använda mina armar och händer till att vara kreativ och pysslig medan jag kan.

Jag vill skriva om min graviditet, sammanfatta den från början till slut, och det kommer. Men jag börjar gärna med nutiden.

 

Just nu är jag i vecka 32 (31+3). I vanliga fall jobbar jag ca 65% på Burger King, men från och med Midsommar är jag hemma på heltid, och det kommer jag att vara resten av året.

Jobbade min sista dag dagen innan Midsommar. Efter det tog jag semester i 13 dagar. Och från och med igår, den 3 juli har jag ansökt om graviditetspenning.

 

Att jobba på Burger King under tiden jag varit gravid har varit påfrestande. Illamåendet i början, att stå upp hela dagarna, att inte kunna äta när en behöver... Och de två sista månaderna har värken kommit. Känningar av bäckenbotten och så fötterna såklart. Har haft ont och varit heeeeelt slut på.

Nu har jag varit hemma i två veckor och värken... Ja, det finns ingen värk. Jag har mått bra (med undantag för yrsel och anfåddhet hela midsommarhelgen). För att jag har kunnat sitta ner när jag vill, och jag har kunnat äta och dricka när jag behövt.

 

Jag har dock inte varit ledig mer än två veckor i sträck på tre år, så all ledighet har nästan känts lite överrumplande. Och Ivy var less på att vara hemma redan efter fyra dagar, haha.

Halva 2019 har passerat, så det är väl så dags nu...

 

Det blev visst en bloggpaus på drygt ett halvår. Jag som precis kommit igång igen, jag som kände mig så taggad. Men så kom julen och nyår, och efter det kom illamåendet.

 

Jag har en känsla av att de flesta som läser min blogg känner mig personligen, och gör man inte det så följer man mig på Instagram. Så att jag blev gravid igen i december förra året är inte längre någon stor nyhet. Jag är liksom i vecka 32, det är inte länge kvar nu.

 

Men i alla fall, jag började året med en bakfylla helt utan alkohol som varade i flera veckor. Veckor som blev månader. Jag slapp spy, men jag mådde skit. När jag inte kämpade med jobbet kämpade jag med att försöka vara mamma till Ivy, men mest låg jag i soffan framför Netflix. Avverkade alla säsonger av Orange Is The New Black, och så någon en-säsongare här och där.

 

Datorn förblev orörd. Laddade inte ens över bilder från telefonen och kameran. Det tog jag tag i härom veckan (och jag har fortfarande kameran kvar att tömma, uhhhh).

Men så en kväll i april kände jag bloggsuget komma tillbaka. Ja! Kul! Men då startade inte datorjäkeln. Irony at its finest. Helt väck var den.

 

Köpte en ny i maj, eller rättare sagt delar till en ny. Jag har lämnat laptop-livet och skaffat en stationär. Helt super känns det. Så mycket bekvämare. Helnöjd.

Hälften nytt och hälften från Kims fyndlåda i källaren. Nytt tangentbord, ärvd skärm. Och till allt detta ett uppiffat kontor. Ja, sen illamåendet började avta i våras har jag pysslat mycket med inredning och småfix i hemmet.

 

Jag är så taggad på livet, på att göra fint hemma, på sommaren, på att få en liten bebis och ett syskon till Ivy (som gärna berättar varför mammas mage blivit så stor).

Och jag har saknat att blogga, så jag hoppas jag kommer orka fortsätta.

 

PS. Måste byta font i rubriken. Ser helt fel ut. I didn't leave it like that.