Ovan ser ni hur Ivys rum såg ut i början vs slutet av 2017, när prylarna var färre (oh, good ol' days). Så städat som det var på bilderna var det dock sällan i verkligheten. Numera städar Ivy gärna själv (men helst inte) och har egna åsikter om vart allt ska vara.

 

 

Den gamla sängen är bra mycket finare, men är så nöjd med den nya. Lådorna slukar verkligen så mycket saker (och hon kan dra ut dem och gömma sig där bakom, under sängen, haha). Men tyvärr täcker den mycket av den gröna fina väggen. Det är för mycket vitt. Skulle behöva piffa upp det där hörnet i överslafen. En gardin, ny fönsterlampa samt ett draperi till underslafen har jag tänkt fixa i alla fall.

 

 

För ett år sedan var jag i slutskedet av min graviditet med Luna, och den 9 augusti 2019 förevigades detta i fina foton. Jag kom i kontakt med en kompis kompis som är hobbyfotograf och gör en del fotojobb. Hon fotograferade mig på förmiddagen vid havet. Samtidigt hade en annan vän hört av sig och erbjudit sig att fota mig lite för kul, och vi sågs på kvällen.
Det blev en högintensiv dag och jag var helt slut efteråt, men är oerhört tacksam över dessa bilder. 

 

Jag gjorde aldrig någon gravidfotografering med Ivy, för det kändes oviktigt då och det är heller inget jag ångrar, men eftersom jag kände / känner att jag förmodligen inte kommer gå igenom ännu en graviditet ville jag ha en fotografering denna gång. Och det var riktigt kul. Att få leka modell, jag och min kula. 

Anade att det skulle ta ett tag innan jag orkade gå igenom alla bilder, men att det skulle ta ett helt år var jag inte riktigt med på. Tänkte bjuda på ett urval nedan.

 

Kvällsfotografering i skogen.
Foto: Stina Sjölund

 

 

 

 

Kom över dessa bilder när jag scrollade genom Hemnet senast (vilket jag gör då och då bara för kul, planerar alltså inte att flytta). Fastnade för att det är den lilla byn där jag är uppväxt. Åmynnet. Slogs av hur fin den där havsviken faktiskt är (iaf på bilder tagna från ovan), och sköljdes över av minnen och stunder som upplevts längs vattenbrynet - från badplatsen ända fram till skogen som gränsar till Köpmanholmen. Vi må ha bott i byns fulaste hus fram till jag var 14, men omgivningarna svek aldrig. Vill inte, inte, inte bo där nu som vuxen, men kan komma på mig själv med att sakna det ibland. Att ha gångavstånd till badplatsen (vi bodde intill grusvägen som ledde dit). Att leka på bryggor och intill sjöbodar. Att somna till bäckens porlande. Sommarnätter ute och höstpromenader. Att vara så nära havet, alltid.

Så. Jag ville bara dela med mig av det. 

 

I övrigt är det inte direkt några andra milstolpar som ägt rum, men självklart växer och utvecklas hon var dag. En kväll låg hon och klappade händer i spjälsängen (mamman hade blivit gladare om inte klockan varit långt efter Luna-borde-sova). Hon har börjat skaka på huvudet, oftast när hon inte borde (typ när hon ska äta). Inte för att hon inte vill äta, hon har fortfarande ätandet som sin främsta hobby, utan för att hon tror att hon är rolig. Men hon är go, det är hon ♥

 

Första månaden hemma med pappa har gått hur bra som helst. Vissa dagar gråter hon när jag vinkar hej då för att åka på jobbet, andra inte. En av de få saker jag kan uppskatta med mitt nuvarande jobb är att jag får ganska många lediga dagar lite då och då att spendera med familjen. Det är fint.

Om 26 dagar fyller jag 28 år (men shit va gammalt, fast samtidigt hallå-jag-är-ju-inte-alls-30). Så jag har gjort en önskelista precis som så många gånger förut. Det får man.

 

  

♥ Bluetooth-hörlurar - gröna från Sudio
För att det är 2020 och sladdar som fastnar i diverse hörn och lådhandtag så att hörlurarna åker ur öronen är ett problem vi inte behöver i dagens moderna samhälle. Jag har blivit arg 100 gånger för mycket redan. Nack-snöre är absolut nödvändigt, jag vill inte riskera att tappa bort den ena hörluren. Och jag vill heller inte se ut som ett fån (ja, jag menar airpods).

 

♥ Stabilo Pen 68 Pastel Collection
För att jag vill ha färg nr 59 (ljuslila) som tydligen är helt omöjlig att hitta bland singelpennorna för styckepris. Jag har den som Stabilo Point 88, men med 1mm spets måste en tydligen beställa från Tyskland. Eller köpa Pastel Collection. I'll do the latter.

 

♥ Mina favoritparfymer

För att typ alla utom 1 och en tiondels flaska är slut. Det är då: D&G3 L'impératrice, Larph Lauren Big Pony 1 (rosa) och Big Pony 2 (blå) samt Jennifer Lopez Live Luxe. Älskar dem alla. Sååååå goda!

 

♥ En cykel - typ denna
För att min halvkassa mountainbike från 2005 inte är en rimlig cykel för en tvåbarnsmamma på snart 30 bast. Jag vill ha en damcykel med pakethållare och korg.

 

Och några last minute add ons:
♥ Velour-mysbyxor & en gul tisha från Gina Tricot, samt typ alla nagellack från Holo Taco.
Fast alla linear rainbow holos, alltså de jag vill ha mest, är sold out. Misa sad face. Men då kan jag i alla fall mysa runt hemma som emo-versionen av en Mean Girl.

Det var den där varma sommaren för två år sedan. I vanliga fall brukade Jason spendera somrarna i Holland, men den här sommaren kom han hem efter bara någon vecka. Det ledde självfallet till en del äventyr. Våra lowkey geocache-turer i Örnsköldsviks kärna var mättad, och sommaren krävde mer häpnadsväckande fynd. Vi ville kombinera vårt geocachande med Urban exploring.

 

Svedjeholmen | 17 juni. Vi var på jakt efter ett ställe i närheten av Resecentrum som vi inte hittade. Istället hittade vi järnväg. Sedan åkte vi till Svedjeholmen och ett nerklottrat ställe med flera övergivna byggnader. Där smög vi runt resten av kvällen. Fett coolt.

 

Betongfabriken | 26 juni. På tur stod ett ställe jag flera gånger sett från vägen. Byggnaden är halvt i bruk, men baksidan är helt övergiven. Vi hittade vår cache, och undersökte stället tills vi kände oss nöjda. Vi återvände faktiskt hit under hösten samma år för att fota.

 

20 - 21 juli. Nu började det på riktigt. Jason och jag hade googlat och sökt efter UE-cacher och fått en del träffar. Några var mystery-cacher, där man måste lösa någon typ av problem för att få fram de riktiga koordinaterna till cachen.
Nu ville Kim följa med, så vi skaffade barnvakt och var ute och upptäckte Ö-viks gömda skatter flera timmar i dagarna två.

 

Nötbolandet. Någonstans runt Nötbolandet letade (och fann) vi vår första multi-cache. Det stod att det var en gammal flygplats, men jag vet inte riktigt. 
Men den största anledningen till att vi var i Nötbolandet var att vi läst något om en bunker. En mystery-cache som vi verkligen försökte lösa, men förgäves. Var dock inte allt för ledsen då vi fick avnjuta golden hour vid klipporna. 

 

Ödehuset. I skogen halvvägs till Husum skulle det finnas ett ödehus med en multi-cache. Husen, för det var två, låg inte ens vid stigen, men vi hittade det och vi hittade samtliga cacher. Det var lite kusligt, men väldigt facsinerande, hade dock aldrig vågat gå dit på natten. Kan tänka mig att det ena huset varit väldigt fint en gång i tiden.

 

Tågen. Någonstans i skogen runt Gideå gömmer sig ett gäng gamla tågvagnar. En mystery-cache. Det var kväll och Kim hade åkt hem till Ivy, men Jason och jag var fast bestlutna att hitta stället. Vi gjorde det, och i halvdunklet kändes allt väldigt kusligt. Efter att ha hört ett ljud från skogen begav vi oss hemåt, med planer om att åka tillbaka dagen därpå.
And we did. Med Kim såklart. 
Vi var där i flera timmar. Vi löste mysteriet, och det var så kul. Detta är by far min favorit-cache hittills. Bara platsen i sig var guld värd att finna.

När Jason återvände senare samma år var tyvärr många av ledtrådarna förstörda, men jag hoppas verkligen att cache-skaparen har åtgärdat det. Så himla tråkigt att vissa människor inte kan låta bli att förstöra.

 

Bergsrummet. Kvällen efter tågen fick vi mersmak. Ännu en mystery-cache, fast i Gottne. Vi letade och letade, och när skymningen var ett faktum fick vi ge oss.
Men med hjälp av en vägbeskrivning från en vän kunde vi återvända kvällen därpå. Den här gången fick Ivy följa med, hon tyckte det var spännande. Och ja, vi fann grottan. Så himla häftigt! Det var liksom en järnväg som ledde in i berget. Mysteriet förblev olöst, men för mig var skatten att finna grottan, så jag var helnöjd.
Kim och Jason gav dock inte upp, de löste jäkeln (som var sjukt komplicerad och krävde viss datakunskap), och en vecka senare kunde vi återvända och hitta cachen. Yeye, whatever.

 

Umeå | 1 augusti. Kanske dags att vidga våra vyer ytterligare? Jag pluggade i Umeå då, så Jason mötte upp mig efter skolan en dag. En betongport i ett berg, en halvt funnen cache i skogen, och trespassing på militärt område (vi visste inte, okej?), men samtliga förblev lösa trådar.
Däremot bakom McDonald's i Ersboda fann vi en riktigt kul fågelholk på en tall. En mystery-cache där vi behövde lösa en gåta för att få siffer-kombinationen till hänglåset som hindrade oss från att öppna cachen. Det tog ett tag, men det var det värt.

Vad är geocaching?

För några veckor sedan möttes alla Glee-fans av nyheten om att ännu en stjärna från serien dött. Naya Rivera som spelade Santana i serien drunknade den 8 juli. Ganska precis 7 år efter att Cory Monteith (Finn) tog en överdos som kostade honom livet. Men tydligen är de inte de enda forna WMHS-elever som gått bort. Av en slump fick jag veta att Naya inte är den andra, utan den tredje från orginal-castet som gått bort. Vilar det en förbannelse över McKinley High? Vem står på tur? Är Naya kanske inte alls den tredje, utan kanske den femte? 

 

Nej. Det var bara tre. "Bara". 3 av alla  orginal-New Directioners på 7 år skulle jag säga är mycket. 
Hur som haver, det här är mitt memorial-inlägg till dessa tre bortgånga Glee-skådisar. Glee som är en av mina bästa feel good-serier.

 

Naya Rivera | Santana Lopez
Född: 12 januari 1987 - Död: 8 juli 2020 (33 år)

 

Min waman crush och förmodligen en av mina favoritkaraktärer i serien. Sassy Santana. Älskade hennes röst. De senaste åren ägnade hon sin tid åt dans-serien Step Up: High Water, som ger mig höga vill-se-känslor. Gör de ett Naya-tribute-avsnitt kommer jag gråta, fer sure.

Naya dog genom drunkning. Hon var ute med på en sjö med sin son. När den hyrda båten inte blev returnerad vid utsatt tid åkte företaget som ägde båten ut för att leta efter den. De fann båten och 4-åringen, som låg och sov. Enligt sonen hade Naya lyft upp honom på båten för att rädda honom innan hon själv försvann. Hennes kropp hittades den 13 juli, exakt sju år efter Cory Monteiths död.
Mitt hjärta går sönder. Bara att Naya drunknade är i sig tragiskt, men barnet! Lilla pojken! Att förlora sin mamma och dessutom behöva bevittna det. Vilket trauma. Det gör ont i mig. 

 

Alright. Här orkar jag inte ens gå in på vem han var som person efter att fått veta att han var åtalad för barnpornografiinnehav vid tillfället av sin död. Jag var aldrig något större fan av Puck i Glee heller, men reagerade ofta på att han såg alldeles för gammal ut för att spela 16 (vilket är vanligt i filmvärlden, men i vissa fall är det värre än andra).
Enligt Fox News hade han tusentals bilder på barn i sin ägo, och året innan sin död erkände han sig skyldig. Han hann dock inte få sin dom, eftersom han några månader innan valde att ta sitt liv genom att hänga sig. Jag tänker inte säga att jag är pro-suicide, men det han gjorde sig skyldig till är minst sagt vidrigt. Usch.

 

 

Cory som spelade Finn i Glee var precis som de ovannämnda en huvudkaraktär redan från början, men jag vill minnas att första avsnittet kretsade väldigt mycket av honom. Men till skillnad från Naya och Mark dog Cory medan serien fortfarande var aktuell. Han dog mitt emellan säsong 4 och 5. Anledningen var en överdos av heroin och alkohol. Vid tillfället dejtade han sin co-star Lea Michele som spelar Rachel Berry.
Jag minns väl när nyheten om hans död nådde mig. Jag var på jobbet (ett äldreboende) när Kim sms:ade mig. Han visste att jag följde Glee. Det kom som en chock. Kändisdödsfallen var inte lika täta då som nu (som påverkat mig personligen då, människor dör varje dag år ut och år in).
Hösten som följde tillägnades Finn ett helt avsnitt, S05E03 - The Quarterback.