Kom över dessa bilder när jag scrollade genom Hemnet senast (vilket jag gör då och då bara för kul, planerar alltså inte att flytta). Fastnade för att det är den lilla byn där jag är uppväxt. Åmynnet. Slogs av hur fin den där havsviken faktiskt är (iaf på bilder tagna från ovan), och sköljdes över av minnen och stunder som upplevts längs vattenbrynet - från badplatsen ända fram till skogen som gränsar till Köpmanholmen. Vi må ha bott i byns fulaste hus fram till jag var 14, men omgivningarna svek aldrig. Vill inte, inte, inte bo där nu som vuxen, men kan komma på mig själv med att sakna det ibland. Att ha gångavstånd till badplatsen (vi bodde intill grusvägen som ledde dit). Att leka på bryggor och intill sjöbodar. Att somna till bäckens porlande. Sommarnätter ute och höstpromenader. Att vara så nära havet, alltid.

Så. Jag ville bara dela med mig av det.