Det var den där varma sommaren för två år sedan. I vanliga fall brukade Jason spendera somrarna i Holland, men den här sommaren kom han hem efter bara någon vecka. Det ledde självfallet till en del äventyr. Våra lowkey geocache-turer i Örnsköldsviks kärna var mättad, och sommaren krävde mer häpnadsväckande fynd. Vi ville kombinera vårt geocachande med Urban exploring.

 

Svedjeholmen | 17 juni. Vi var på jakt efter ett ställe i närheten av Resecentrum som vi inte hittade. Istället hittade vi järnväg. Sedan åkte vi till Svedjeholmen och ett nerklottrat ställe med flera övergivna byggnader. Där smög vi runt resten av kvällen. Fett coolt.

 

Betongfabriken | 26 juni. På tur stod ett ställe jag flera gånger sett från vägen. Byggnaden är halvt i bruk, men baksidan är helt övergiven. Vi hittade vår cache, och undersökte stället tills vi kände oss nöjda. Vi återvände faktiskt hit under hösten samma år för att fota.

 

20 - 21 juli. Nu började det på riktigt. Jason och jag hade googlat och sökt efter UE-cacher och fått en del träffar. Några var mystery-cacher, där man måste lösa någon typ av problem för att få fram de riktiga koordinaterna till cachen.
Nu ville Kim följa med, så vi skaffade barnvakt och var ute och upptäckte Ö-viks gömda skatter flera timmar i dagarna två.

 

Nötbolandet. Någonstans runt Nötbolandet letade (och fann) vi vår första multi-cache. Det stod att det var en gammal flygplats, men jag vet inte riktigt. 
Men den största anledningen till att vi var i Nötbolandet var att vi läst något om en bunker. En mystery-cache som vi verkligen försökte lösa, men förgäves. Var dock inte allt för ledsen då vi fick avnjuta golden hour vid klipporna. 

 

Ödehuset. I skogen halvvägs till Husum skulle det finnas ett ödehus med en multi-cache. Husen, för det var två, låg inte ens vid stigen, men vi hittade det och vi hittade samtliga cacher. Det var lite kusligt, men väldigt facsinerande, hade dock aldrig vågat gå dit på natten. Kan tänka mig att det ena huset varit väldigt fint en gång i tiden.

 

Tågen. Någonstans i skogen runt Gideå gömmer sig ett gäng gamla tågvagnar. En mystery-cache. Det var kväll och Kim hade åkt hem till Ivy, men Jason och jag var fast bestlutna att hitta stället. Vi gjorde det, och i halvdunklet kändes allt väldigt kusligt. Efter att ha hört ett ljud från skogen begav vi oss hemåt, med planer om att åka tillbaka dagen därpå.
And we did. Med Kim såklart. 
Vi var där i flera timmar. Vi löste mysteriet, och det var så kul. Detta är by far min favorit-cache hittills. Bara platsen i sig var guld värd att finna.

När Jason återvände senare samma år var tyvärr många av ledtrådarna förstörda, men jag hoppas verkligen att cache-skaparen har åtgärdat det. Så himla tråkigt att vissa människor inte kan låta bli att förstöra.

 

Bergsrummet. Kvällen efter tågen fick vi mersmak. Ännu en mystery-cache, fast i Gottne. Vi letade och letade, och när skymningen var ett faktum fick vi ge oss.
Men med hjälp av en vägbeskrivning från en vän kunde vi återvända kvällen därpå. Den här gången fick Ivy följa med, hon tyckte det var spännande. Och ja, vi fann grottan. Så himla häftigt! Det var liksom en järnväg som ledde in i berget. Mysteriet förblev olöst, men för mig var skatten att finna grottan, så jag var helnöjd.
Kim och Jason gav dock inte upp, de löste jäkeln (som var sjukt komplicerad och krävde viss datakunskap), och en vecka senare kunde vi återvända och hitta cachen. Yeye, whatever.

 

Umeå | 1 augusti. Kanske dags att vidga våra vyer ytterligare? Jag pluggade i Umeå då, så Jason mötte upp mig efter skolan en dag. En betongport i ett berg, en halvt funnen cache i skogen, och trespassing på militärt område (vi visste inte, okej?), men samtliga förblev lösa trådar.
Däremot bakom McDonald's i Ersboda fann vi en riktigt kul fågelholk på en tall. En mystery-cache där vi behövde lösa en gåta för att få siffer-kombinationen till hänglåset som hindrade oss från att öppna cachen. Det tog ett tag, men det var det värt.

Vad är geocaching?