Ligger och gnyr ett tag i sängen, sedan är jag tvungen att gå upp och gå på toaletten. Ser att mina flytningar är svagt rosa. Slemproppen? När den lossnat kan man få rosa / blodaktiga flytningar.
Ivy vaknar när jag varit på toaletten och får sova bredvid mig - för ja, jag går och lägger mig igen. Men jag kan inte somna om, det gör för ont.

Funderar om jag ska be Kim stanna hemma eller inte, men smärtan börjar avta och jag tänker att det förmodligen är falskt alarm, för det är inte första gången jag känt något liknande som sen gått över. Men jag säger i alla fall att jag har ont innan han går.
Och sen lyckas jag somna om.

Halvsover till 08. Då är det dags att kliva upp och göra Ivy klar för att åka (till dagmamma). Hon vill inte åka, men jag har ont och behöver verkligen bara vara hemma och vila - vem vet när jag får chansen igen sen. Har planerat att bara ligga i soffan och spela SongPop - och kanske rensa och organisera städskåpet. Och så hade jag tänkt ta ett bad, men nu vågar jag inte ifall slemproppen lossnat. Det får bli en vanlig dusch istället.
Och under den här tiden har jag små sammandragningar då och då.

Skjutsar Ivy strax efter 09. 
Klockan 10 har jag fortfarande svaga sammandragningar emellanåt, som mensvärk som kommer och går. Tänker att det faktiskt kan vara dags idag.
Äter frukost och målar ögonbrynen - viktigt, haha. Vet att jag prioriterade det när jag anade att Ivy var på G också.
Sen vill jag bara ligga och vila i soffan. Göra inget. Spela SongPop på telefonen. Men sammandragningarna blir allt jobbigare. Håller Kim uppdaterad via Messenger.

Kim: Försvann det?
Jag: Det kom tillbaka. Det gör ont 😢
Kim: 😢
Kim: Men det är väl bra?
Jag: Ja. Eller det beror på. Hur länge ska jag ha ont innan jag ber dig komma hem? Jag vill inte att du ska komma hem i onödan.
Kim: Är det konstant eller värkar?
Jag: Sammandragningar? De kommer lite då och då.
Kim: Ja exakt. Såpass! Då är det ju på G ♥ ♥ ♥
Jag: Jag har ju bara ont. 
Jag: Inget vatten. Ingen slempropp. Det kanske bara är falskt alarm. Kanske får gå så här hela dagen...
(lite bitter fortfarande, haha)
Jag: Var dock rosa (blod?) imorse när jag gick på toan...
Jag: Hur illa måste det va innan jag ber dig komma hem?
Kim: Oh fan. Jag vet inte. 100% på att det är dags och inte falskt alarm?
Jag: Okej. Jag vet ingenting.

Börjar klocka värkarna ca 11:25. De kommmer med 3-6 minuters mellanrum. Ligger fortfarande bara i soffan. Försöker spela SongPop men då jag har sammandragningar så ofta och är tvungen att titta på klockan ligger fokus mest på det.

Börjar gråta några gånger när jag inser att vi kanske ska få träffa vår lilla bebis idag. Äntligen!
Strax innan 13 ringer jag till förlossningen (efter att ha velat fram och tillbaka och försökt samlat mod i typ en halvtimme, mvh hatar-att-ringa). Såklart har jag inte en enda sammandragning alls under samtalet och vi bestämmer oss för att avvakta. Däremot tycker de att Kim bör vara hemma med mig om jag nu ligger hemma och har sammandragningar. 

Men jag hinner inte skriva till honom, för jag ser att mamma har ringt under tiden jag pratat med förlossningen så jag ringer upp henne först. Är fortfarande hemlighetsfull om hur jag verkligen mår. Tänker att så fort jag yttrar något om att det är på G så kommer det att sluta - precis som när jag ringde förlossningen. Men faktum är att det börjar göra mer ont nu. Nästan sekunden jag lade på till förlossningen och ringer mamma börjar det igen. Och det är ofta. Var 2-3 minut. Men jag säger bara att jag har lite ont, pratar lite, sen lägger vi på.

13:30 Kim: Nå?
Jag: Har ringt.
Kim: Och?
Jag: Hade såklart inga sammandragningar just då så vi kom överens om att avvakta. Däremot tyckte hon att du borde va hemma med mig.
Kim: Ska jag komma hem och vänta då?
Jag: Antar det.
Kim: Åker vid 14 då.
Jag: Blir bra.

Så här i efterhand ångrar jag att jag inte bad honom åka på en gång, men jag tänker att inte mycket kommer hinna hända på 20 minuter (plus 20 minuter restid), för inget har ju hänt under de 2 timmar jag legat i soffan och haft ont. Så dumt. För bara 10 minuter senare är det outhärdligt.

13:50 Ringer förlossningen igen. Säger att vi kommer in så fort sambon kommer hem. Är arg. Har ont. Kan inte ligga ner längre. Har värmt vetekudden för typ tredje gången. Tar fram BB-väskan och slänger i det sista, för det finns inte en chans att jag väntar på att Kim ska komma hem och hjälpa mig. När han kommer ska vi åka. NU.

14:17 VART ÄR HAN?! KOM HEM NUUUUUUUUUUU!

Går runt hemma och har så ont att jag inte vet vad jag ska göra. Har slutat klocka värkar för länge sen, det är inte lönt, jag vet att förlossningen är igång nu. Vill bara gråta. KIM, VAR ÄR DUUUUUUUU?!

14:20 Kim kommer ÄNTLIGEN hem. Börjar gråta. Han kramar mig.
"Vi måste åka nuuuuuuuu"
Får två riktigt starka värkar i bilen på väg till sjukhuset.



Förlossningen
14:30 Inskrivning på förlossningen.

En liten parantes: I journalen står det inskrivning 14:18, men enligt Messenger skrev jag "Kom hem nuuuuuu" till Kim 14:17, han hade alltså inte ens kommit hem då, och vi var hemma i kanske 5 minuter innan vi åkte, sedan har vi 3-4 minuter till sjukhuset. Så de måste ha skrivit fel.

Får gå in själv medan Kim parkerar bilen. Det kännns som att alla tittar på mig när jag går genom entréhallen. Får nog en värk mitt i allt också. Men jag bara går. Mot hissarna. Våning 4.
Blir uppmött av en sjuksköterska (E) och får en värk. Hon leder mig till en förlossningssal och jag får lägga mig i en säng, vilket jag egentligen inte vill för det gör så extremt ont och att ligga ner är outhärdligt, men jag måste. Sköterskan gör flera försök till att sätta en nål i armvecket, men kombinationen av att hon har svårt att hitta mina kärl och täta värkar (kan inte ligga still för det gör så ont) gör att vi sätter in lustgas först. TACK OCH LOV! GOD BLESS! 

15:00 Jag svettas SÅ MYCKET. Kim och E hjälper till att klä av mig. Har jag fått nålen i armvecket nu? Jag vet inte, men jag är så tacksam över lustgasen. Det gör fortfarande skitont, såklart, men den mildrar värkarna något. Blir lite borta i huvudet och det är skönt.

Barnmorskan (L) kollar hur mycket jag är öppen, och jag är öppen 5 cm. Tänker på min förra förlossning och att det kan ta lång tid innan jag är helt öppen, så jag ber om epidural (vilket jag inte hade med Ivy och därför vill prova denna gång).

15:15 Läkaren som ska sätta epiduralen kommer väldigt fort. Jag måste ligga helt stilla, men så kommer en värk och det går under inga omständigheter att ligga stilla. Men jag måste. Så efter det håller jag hårt i lustgasmasken och andas in konstant. Och inte förrän då får jag uppleva den sanna effekten lustgasen kan ge. Jag känner värkarna, men de blir plötsligt uthärdliga. I'm getting high, and it's nice. Rummet är fullt av folk, men jag bara ligger och andas i masken. Är helt borta. Tappar tid och rum. Blir helt sömnig mellan värkarna, för när det inte gör ont kan jag slappna av och jag är så trött... Vill bara vila.

Det känns som att det tar en evighet att sätta i epiduralen, men ändå snabbt. Det är skönt att bli distraherad av något, inte bara ligga och ha värkar. Jag ligger på sidan och det känns bra. Kim frågar om jag är vaken. Det är jag.

15:20 Vill såklart att epuduralen ska börja verka direkt, men det ska ta hela 20 minuter.
MEN! Så känner jag ett tryck vid en värk och jag orkar inte hålla emot, så jag ger efter och trycker. Det blir varmt och väldigt blött. VATTENAVGÅNG! Vilken lättnad.
Mekoniumfärgat fostervatten = Får veta att det är avföring i fostervattnet. Det kan innebära att bebisen fått "bajsvatten" i lungorna, vilket kan betyda andingssvårigheter / ökad infektionsrisk.

15:26 L tittar hur mycket jag är öppen.
"Oj, nu kan bebis vara här när som helst! Jag ser huvudet!"
Jag är helt öppen. Say what? Hon ser huvudet? Redan?! Bebisen är på väg! Lyckokänslor! Nu är det nära ♥
Känner krystvärkar men fattar inte att det är okej att trycka på. Får ju alltid höra att en ska vänta, men nu är det plötsligt okej, redan?
Jag får fortsätta ligga på sidan och både jag och sängen blir anpassad för krystningsarbete i den ställningen.

15:43 Rummet fylls av mer personal. Tydligen är det låga fosterljud, så bebisen får en sladd "intryckt" i huvudet, eller som det står i journalen "Skalp CTG-reg inledd".

15:47 Och tydligen har epiduralen börjat verka, så mitt krystningsarbete blir för svagt och "Syntocinon kopplas" / "Oxytocintillförsel för stimulering av värkarbete". De tar bort lustgasen och jag blir helt klar i huvudet. Jag blir lite sur för det var så skönt att vara hög, haha.

De två sista krystvärkarna innan Luna kommer ut är hemska. Huvudet spänner ut slidöppningen till det yttersta. Det gör sjukt himla ont. AJ! Önskar bara att jag får fortsätta krysta tills Luna är helt ute, att krystvärken ska hålla på tills jag är klar. Jag vill inte vila! Jag vill få ut henne!
Väntar bara på sista krystvärken. När jag tror att det är den sista är det ännu en kvar. Väntan känns så lång. Men så säger de att det är den sista.



15:53 Sista krystvärken! Det tar tre krystningar sedan äntligen kommer känslan av att Bebisen rinner ur mig (ja, för att efter huvudet - pluggen - lossnat är det verkligen som att resten bara rinner ut). FÖDELSE! Ja! Bebis! LÄTTNADEN! Äntligen kan jag andas ut!

"OMG. Bebis", är det första jag säger. Haha.

En timme och 23 minuter från inskrivning. 10 minuter efter krystvärkarna började. Wow. Kanske var det därför jag tappade tid och rum, för att allt gick så snabbt.

Postpartum
L och E, kanske någon till, tar Luna, så det tar några minuter innan Kim och jag får se henne - och vilket kön det blev. Eftersom det var avföring i fostervattnet vill de kolla andningen, och de behöver stimulera fram skrik och ta prover ur navelsträngen.

Men snart får vi se att det blev en FLICKA. Som jag trodde. Ända sedan jag kollade upp Chinese Gender Calendar.

Hon får komma upp till mitt bröst. Kladdig. Kim klipper navelsträngen. Moderkakan sitter fast precis som med Ivy. Typiskt. Hoppas att jag slipper operation. Får Oxytocin för att hjälpa till.
De lämnar oss själva med bebisen en liten stund. Försöker amma henne. Det ska också hjälpa till att få moderkakan att släppa.
Nästan 30 minuter senare kan jag krysta ut moderkakan.

16:30 Blir undersökt. Har en grad 1 bristning. Blir bedövad och sydd. Får en ren sjukhusrock och renbäddat i sängen, sedan blir vi lämnade för oss själva ett tag. Och såklart får vi fika. Så gott.
Vi fortsätter försöka amma, och när jag provar amningsnapp funkar det. Precis som med Ivy, skillnaden är att jag var förberedd denna gång. Så får hon äta från båda brösten. Det känns så bra när det funkar.

18:15 Efterskötning. De kollar andning, temperatur, vikt och längd.
Jag får duscha och kissa medan Kim byter blöja och klär på Bebis. Det är så skönt att äntligen få stå upp. Och att få duscha. Och eftersom jag fortfarande är bedövad mellan benen går det till och med bra att kissa.

18:48 Vi får komma till BB, Sal 12.

· 2 september 2019 · 3695 gram, 49 cm ·

Det var min andra förlossning. Berättelsen om hur min andra flicka kom till världen ♥

Mitt emellan BF 1 (3/9 beräknat efter sista mens) och BF 2 (1/9 beräknat efter RUL). Helt underbart! Äntligen är du här!

Här kan ni läsa min första förlossningsberättelse, när jag födde Ivy.