Jason Adventures

 
Första gången jag träffade Jason skulle vi fota i Skeppsmaln, men det blev snabbt mörkt. Sedan hittade vi norrsken ute vid en landsväg.
 

Jason hade aldrig varit vid Slåttdalsskrevan förut så dit åkte vi en dimmig dag i maj 2017.
 

The awkward moment när är Jason varit i Korea och köpt en cool tröja and I was like why do you have Ed Sheeran-lyrics on your shirt, bro?
 
 
Skallbergsgrottan kallade. Ett av de många ställena i närområdet det tog över 25 år för mig att hitta till.
 

När Kim följde med på ett geocache-äventyr i maj 2018.
 
 
Urban exploring i närområdet. Eventuellt trespassing. Och en geocache funnen.
 
 
Coola pinnar vid Alneskogen. Ja, det var en geocache involverad, men det var bara en liten side note.
 
 
Nej, jag är inte nån idiot som utmanar ödet. Tågrälsen var ur bruk och leder ingenvart.
 

Jason hade byggt en gimbal-thingy och jag ser ut som your average poddare (men egentligen spelade vi in sång till nåt som aldrig blev av).
 
 
Den där gången Jason hade lånat ett underbart objektiv.
 
Jag saknar många just nu. Vänner. Majoriteten av mina vänner bor på annan ort, och vi kanske inte ses så ofta i vanliga fall, men nu  f å r  vi inte ens ses för allas bästa. En del har under hela vänskapen bott på en annan plats, så saknaden är ständig men inte lika markant. En del flyttade för längesen, så en har blivit van. Men Jason flyttade för drygt ett år sedan, och innan dess sågs vi nästan varje vecka. Och nu kan jag verkligen sakna våra äventyr.

Jag lärde känna Jason online för tre år sedan. För gemensamma intressens skull. Foto, film, musik. Avenged Sevenfold. Äventyr. Urban exploring. Jag hade förmodligen inte varit ute och upptäckt nya platser om det inte vore för honom. Jag kan vara ganska bekväm av mig. Och jag hade aldrig testat geocaching, vilket är jättekul, men något jag bara gjort med Jason.

Vi hade filmkvällar, fast vi egentligen inte gillar samma sorts filmer. Jag ville göra musik och musikvideos, så han övertalade mig om att jag kunde sjunga (om jag bara tränade, haha). Vi gjorde en cover, och en till som rann ut i sanden. 
Vi gjorde en kortfilm som var så kass att vi knappt vågar prata om den, och en annan som tog oss till riksfinal i Stockholm. Han blev kompis med Kim och hade Formel1-söndagar. Och han följde med mig till krogen när jag fyllde 25 när ingen annan ville / kunde, trots att han inte är någon partymänniska själv.
Och nu saknar jag honom.
Som det ser ut nu lär det ta ännu ett år innan nästa fotoäventyr kan äga rum.
 




Lämna gärna en kommentar:
OBS! Om en inte har något snällt att säga är det bättre att hålla käften, puss.

Namn:
Stammis?

E-mail (bara jag ser):


URL (så att jag kan hälsa på hos dig):


Skriv en rad eller två...


Trackback