Alltså, vadå tjejigt och pojkigt? Egentligen. Det delas in i tjejkläder och killkläder redan från de minsta storlekarna, då det egentligen bara borde handla om bebiskläder och barnkläder. När jag väljer kläder utgår jag från vad jag tycker är fint eller fult, inte vad som passar bäst till mitt barns kön. 

 

Vi tog aldrig reda på vilket kön Ivy hade innan hon föddes. Det spelade såklart ingen roll vilket det blev, men jag var rädd att om det blev en flicka skulle det bli fritt fram för släkt och vänner att köpa klänningar, rosa och ryschpysch. Bara för att hon är en tjej.

Med facit i hand kan jag säga att, jo, visst har det blivit ett och annat rosa, med spets och gulligull, men inte jättemycket. Och egentligen är det väl inget fel på puttinuttgull, det är bara inte min smak. Jag hade inte satt på henne sånt om hon var en pojke heller. Skillnaden är att jag tror folk inte ens hade köpt sånt till oss då. Så det handlar inte om att klä henne "pojkigt" eller enbart könsneutralt (för det finns mycket i de kategorierna som inte är min smak heller), lika lite som att jag skulle klätt henne "tjejigt" om hon var en pojke.

 

It's very simple. Jag tycker om de flesta färger. Rosa, grönt, turkost, gult... Jag tycker inte om ljusgult, khakigrönt eller när det blir för mycket färger i en rörig kombo. Jag tycker om all-over-prints, gärna med djurmotiv, grafiska mönster, mössor med öron och musikrelaterat. Jag tycker inte om prints med fordonsmotiv, randigt i mer än två färger, sportiga monogram och - slogans, fula mitt-på-magen-tryck eller plotter. Med reservation för undantag (men alltid oavsett kön).

 

Det handlar alltså inte heller om att utesluta färger. Det handlar om att jag inte vill välja rosa och sockersött bara för att Ivy är en tjej. Jag tänker, skulle jag inte valt det till henne om hon var en pojke, varför ska jag välja det till henne då hon är en tjej? 

Liksom, försök avgöra könet på en okänd bebis iklädd, säg, en vit body. Det går inte förrän man tittar innanför blöjan. Är det därför det är så viktigt att klä dem könsstereotypt? För att det ska synas? För mig är det självklart att Ivy är min dotter (tills hon eventuellt säger något annat) oavsett kläder, och för mig är det oviktigt om det syns för alla andra eller inte.
Fast så kommer vi till dubbelmoralen. Klänningar. Jag skulle nog inte sätta på min bebis en klänning om det var en kille. Faktiskt. Och lite därför har jag svårt att klä Ivy i klänning trots att jag tycker det är fint, ibland. Så jag kommer ta emot de jag får av andra, men låter nog bli att köpa själv. Some shit are just too deep inrotat alltså, och må så vara då.

För visst finns det större och viktigare saker och sätt än just hur en väljer att klä sitt barn, men jag tror att det börjar redan där. Jag vill skydda mitt barn från könsstereotyper och könsroller, ge henne större valfrihet. När Ivy är tillräckligt stor för att kunna välja själv ska hon känna att det är lila mycket okej att klä sig i rosa fluff som sportigt och blått. Eller tufft rosa och blå spetsar. Och samma sak om jag någon gång skulle få en son. Han ska kunna klä sig i en prinsessoutfit utan att bli kallad fjollig. Jag vill inte vara delaktig i att propsa på könsroller på mitt barn. Det känns som att resten av världen är tillräckligt bra på att begränsa, så jag väljer att ta avstånd. Och jag börjar med kläderna. Nästa stopp är leksakerna.