Hej. En Ida i vecka 40 här. Ingen bebis ännu. Men ack så ont jag börjar få, och svullen är jag överallt. Dessutom känns det som att alla i vår närhet bara går runt på helspänn, och ba "Kommer den inte snart?! Vad sitter det i?". Jag har inte ens nått due date. 1 september är på söndag.

 

Hinner med en recap till alltså, vecka 24 - 27!

 

Maj 2019: Vecka 24
Blev på enormt fix-humör. Det brukar kallas att boa, men inte specifikt för bebisen utan snarare hinna fixa så mycket i hemmet som möjligt innan bebis. För till hösten lär det inte bli så mycket.

Hade också väldigt strulig mage. Har känslig mage i vanliga fall, men under graviditeten blev det värre, och speciellt runt vecka 24. Hade min värsta jobbkväll någonsin. Hade så sjukt ont i magen, krampanfall. Men jag var tvungen att härda ut och stanna för det fanns ingen som kunde ersätta mig. Det var hemskt.

 

Vecka 25
Börjar få kramp i vaderna om mornarna. Som senadrag, fast i vaderna. Sjukt ont.
Börjar även trappa ner medicinen jag fick mot ångest för två år sedan. Det fanns en minimal risk för bebisen, men minsta lilla risk räckte för mig. Mitt mål från början var ändå att en dag känna att jag inte behöver dem längre, och jag har klarat mig fint utan hittills. Märker knappt någon skillnad.

Vecka 26
Barnmorskebesöken blir från och med nu tätare. Fick lyssna på Bebis hjärtljud för första gången!
Och på jobbet anpassade de mina stängningar så att jag fick börja senare = inte lika långa pass.
En morgon vaknade jag och blödde näsblod som varade i typ 30 minuter. Aldrig varit med om något liknande!
Börjar även träffa en dietist.

 

Vecka 27
En vecka av många långa jobbpass som tärde enormt på mig. Mycket folk och lite personal ledde till ofrivillig fasta med sena raster. En dålig vana denna graviditet har varit att lura magen med hjälp av Coca Cola Zero de dagar jag jobbat, men vissa dagar hann vi knappt ta drickpauser. Älskar inte Burger King efter detta.

Nästa recap kommer om en vecka, oavsett om bebis är innanför eller utanför magen.