I realtid är jag i vecka 38, vilket räknas som en fullgången graviditet. Det var i slutet av denna vecka (37+6) som Ivy föddes. Samtidigt som jag är redo nu (det börjar bli tungt, revbenen skaver mot magen, och bara ugh), så tror jag inte att Bebis kommer att komma denna vecka. Faktiskt. Det känns snarare som att jag kommer gå över tiden.

 

Men tills vidare, en recap av vecka 14 -17.

Mars 2019: Vecka 14
Det värsta illamånedet började lägga sig. Men dagtid, närmare bestämt efter frukost men före lunch, höll det i sig. Varje. Dag.
Lade märke till att jag blivit mycket mer känslig för snurriga bilder (typ på film) och blinkande lampor. Hade huvudvärk ofta.
Och så var det tuttarna. Plötsligt kändes alla mina BH:ar för små och bröstvårtorna "hoppade ut".

Vecka 15
Rolig vecka. Huvudvärken fortsätter, och gör mig illamående och spyfärdig. Ont i brösten och ryggen om mornarna när jag vaknar. Sedan är jag extremt trött jämt. Fortfarande.

Ur dagboken "Det stod i appen (Preglife) att tröttheten bör ha försvunnit nu, men fuck no. Kanske krävs att man får sova också..."

Började också få oroskänslor över att något kommer gå fel i graviditeten. Mest pga att jag inte tyckte att det syntes än.

Vecka 16

Det kanske börjar synas ändå. Och är det kanske bebisen som rör sig när det bubblar till i magen? Jo, så är det nog. Mys!

 

Ett av mina problem under graviditeten hittills var att jag hade problem att rapa. Luften liksom fastnade i bröstet. Och från och med den här veckan övergick det till sura uppstötningar. Yay! So much fun!

Vecka 17
Offentliggjorde graviditeten på Instagram samt för alla mina kollegor på jobbet. Det börjar synas nu. Inte så mycket på morgonen, men så fort jag har ätit något finns där ett litet put.
Har också bestämt mig för att bubblet i magen är Bebis som rör på sig.