Nu är Luna 6 månader och 2 veckor. Hon har börjat smaka på mat (frukt och puré) en hel del och äter gröt dagligen. Jag kommer att fortsätta amma ett tag till, har i tankarna sett 7-8 månader som en bra tid, men vi får se. Snart kommer hon få tänder och med tanke på hur ont det gör när hon biter mig  u t a n  tänder vill jag inte ens tänka på hur det kommer bli  m e d  tänder, haha.

 

Det är bara det att jag inte vet  h u r  man slutar. Jag har aldrig behövt ta ställning till det. Jag helammade Ivy tills hon var drygt 5 månader, sedan blev jag sjuk. Hade den värsta influensan jag varit med om över jul / nyår och mjölken tog slut. Jag fick knappt i mig mat själv, så det är ganska självklart att mjölkproduktionen kom i andra hand. Ivy började äta gröt (för hon hade en vägra-flaskan-preiod då) och jag kämpade med att amma en gång per dag för att inte mjölkproduktionen skulle avta helt.
När jag sedan blev frisk efter ungefär tre veckor i sängläge (I ain't kidding) tänkte jag fortsätta amma, men det blev bara morgon och kväll och på Ivys 7-månadersdag ville hon helt enkelt inte längre. 

Jag behövde aldrig göra ett aktivt val att sluta. Det bara blev.

 

Med Luna är det annorlunda. Jag helammar i och för sig inte längre, då vi bytt ut ett - tre mål om dagen till vanlig mat, och det går bra. Men om kvällarna somnar hon genom att bli ammad till sömns. Mamma är hennes snutte. Vi måste avvänja henne vid bröst och lära henne somna på egen hand. Vi måste aktivt kämpa för det. Just nu känns det som ett högt berg vi måste bestiga, och jag känner bara hur jag längtar till den dagen vi tagit oss över det. Jag kommer inte sluta amma helt än, utan successivt introducera vanlig mat (och jag antar att det är så man gör, färre och färre mål genom amning), men det här med nattningen måste vi ta tag i nu. Om hon kan somna själv skulle jag inte ha några problem att amma längre någon gång per dag, för det  ä r  ändå mysigt (oftast), men jag vill ju att det ska funka utan också, så att Kim kan natta henne. Speciellt när jag börjar jobba igen.