Konserter och andra tillställningar med publik uteblir i år. Kim och jag hade turen att närvara vid en precis innan allt gick över styr, när vi i februari såg I Prevail och Dream State.

 

År 2018 fanns inga sådana restriktioner, men någon typisk klubb- eller arenaspelning blev det inte. Men det betyder inte att jag uteslöt mitt intag av livemusik helt.

 

I juni 2018 festade jag för första gången i mitt liv vid omtalade Umeå-ståhejet Brännbollsyran. Dagen efter vad det day party och tillsammans med Kim såg jag LBSB. Ett band som inte direkt är min kopp te, men det var skoj ändå. Och dom har ju faktiskt några svängiga dängor.

 

I augusti liftade jag ner till Stockholm med en bekant (det gäller att va cheap ibland) för jag ville se 30 Seconds To Mars på Gröna Lund. Det ville ingen annan jag känner, så jag åkte solo. Det var dock inte jättekul att vara på Grönan helt själv så lagom till spelningen hade jag förbrukat allt batteri på min telefon och noll bilder togs. Men ändå rätt najs att inte ha något annat val än att bara vara i nuet och lyssna.