Jag brukade hata Alla hjärtans dag (ska vara särskrivet, jag har googlat). En kompis sa, i gymnasiet, att det var för att jag inte hade någon pojkvän, och vem vet, det kanske också spelade in, men jag revoltade precis lika mycket mot mors- och farsdag och kallade dem alla för köpt-hets-dagar. I dagsläget känner jag mig ganska likgiltig inför högtiden.

Låts oss ta en tur längs Memory Lane för att se om nästan 8 år med pojkvän har gjort någon skillnad: 2013. Kim och jag blev tillsammans i april 2012, så vår första Alla hjärtans dag var året därpå. Vi bakade hjärtformade kakor dagen innan, bara för att inte göra det den 14:e. Sedan fick jag choklad av Kim. Men det var grattischoklad (utan anledning), inte kärlekschoklad, mycket viktigt. #töntigt

 

2014. Eftersom Kim sagt att han gillar Alla hjärtans dag ville jag fixa en fin dag för honom. Gjorde ett kort, köpte flädervin och ljus, sedan åt vi grillat till middag och avslutade med Mario Party 5 och popcorn. Så mysigt.

 

2015. Drömde en hemsk mardröm där jag under hot (hade två automatvapen riktade mot mig) var tvungen att mörda Kim med eldspruta. När jag vaknade började jag gråta. I verkligheten köpte vi godis, sen såg jag Mello själv.

 

2016. Mammaledig och hemma med Ivy. Kim jobbade till 18 och kom hem med pizza och kebabtallrik. Firade vi? Nej.

 

2017. Firade inte för det fanns inget att fira. För jag ville göra slut. Jobbade dessutom stängning, så vi sågs inte ens den dagen.

 

2018. Vi hade dipparkväll efter vi nattat Ivy. Dipparkväll = Diverse plockmat med dipp, i soffan framför en film eller serie. Antar att det var vårt inofficiella sätt att fira. Det var ändå mitt i jobbveckan.

 

2019. Gjorde hjärtan med namn i tillsammans med Ivy. Efter jobbet firade jag själv med thaimat och Netflix. Helt perfekt. Kim hade innebandyträning, men hade gömt chips och godis i en vas till mig.

2020. Kim vill åka till Umeå och se Takida. Det vill inte jag. Skönt, då slipper vi fixa barnvakt. Annars hade det varit en perfekt dag för en date night (because friday), men det är svårt just nu då Luna är 90% beroende av just mig. Det är okej.

 

Summering: Vi har firat 3½ av 7 gånger. Dagen uppmärksammades mest de två första åren, och vi har firat om vi har känt för det.