5 m å n a d e r

 
2 februari 2020 - 5-månadersdagen
Nu har Luna blivit hela 5 månader. Nästan ett halvår! Och jag har varit hemma från jobbet i 7 månader. I höstas trivdes jag bra med att bara vara hemma, men nu börjar jag bli rastlös. Vill jag tillbaka till jobbet? N E J ! Inte riktigt än. Jag är bara less på att vara hemma. Jag vill ut och träffa andra mammor. Och vänner. J A G  V I L L  U T !
På måndagar brukar jag gå till kyrkan och deras Liten och stor-verksamhet. Egentligen tycker jag att det är tråkigt för jag vet inte hur man får kontakt med de andra föräldrarna som är där, men Ivy älskar det. Och i torsdags var jag på barnvagnspromenad med en mamma som bor i närheten, det var trevligt om än föutsättningarna hade kunnat varit bättre (gnälliga barn, blött och oplogade gångvägar).
 
Luna mår fint. Vi har börjat med smakportioner. Hon har fått smaka honungsmelon, päron, mango, clementin, blåbär, banan och majs- och sötpotatispuré. Och så får hon gröt en gång per dag.
Det är bara sömnen som är jobbig. Hon behöver kunna somna på egen hand i sängen. Det spelar ingen roll om jag lägger mig tidigt. Hon somnar, men jag kan inte lägga ner henne och få henne att fortsätta sova förrän klockan är tidigast 00:30. Det tär på en, okej? Inte konstigt att vi sover till 10-11 då.
 
Annars är hon god och glad. Nyfiken. Älskar musik. Jag gick runt med henne och började sjunga, bara för att jag kände för det. Nån poplåt eller så. Då blev hon jätteglad och började skratta. Älskar hennes leende, så genuint lyckligt. 
Hon har börjat greppa saker också. Hon försöker, och än är det lite klumpigt, men det går framåt. Förut behövde man lägga saken mot handen för att hon skulle ta tag, nu kan hon sträcka sig efter saker som är nära och försöka ta tag. Supergulligt. Och Ivy är med och peppar, "Bra, Luna! Du är så duttig!", haha.




Lämna gärna en kommentar:
OBS! Om en inte har något snällt att säga är det bättre att hålla käften, puss.

Namn:
Stammis?

E-mail (bara jag ser):


URL (så att jag kan hälsa på hos dig):


Skriv en rad eller två...


Trackback