Ur dagboken: Söndagen den 15 januari.

Bytte till CD i bilen för all musik på radion var skit. Satte in en ny. Escape The Fate - This War Is Ours (2008). Flashbacks. Det är 2010, och det är höst. Jag trodde jag var glad och mådde bra, men när jag tänker tillbaka känner jag bara illamående och ångest. Det är så himla äckligt hur ljud, i synnerhet musik, och dofter kan ta en tillbaka till hur en precis kände då. Det känns lite som att stå mitt emellan två världar. Fysiskt i nuet, psykiskt i dåtiden. Pallar inte alltså. Så sjukt jävla vidrigt. Varför känns det nästan aldrig bra? Varför är det förflutna bara ångest?

Råkade falla för en gammal flamma. Something av Escape The Fate.
Den oerhört gulliga teckningen ritade jag 2010 när jag och mina kompisar skulle se dem live (fast så ställde de in, bajskorvar).