Jag skrev mitt namn i vattnet så du vet var jag finns

 
Kent kom till Örnsköldsvik igår. Jag var där. Det var fint.

kent. Kan vara de enda svenskspråkiga i musikvärlden jag gillar (bortsett från enstaka låtar). kent är också det enda bandet som följt med mig sedan jag var barn. Minns inte ens någon specifik ålder (men att V&A släpptes år 2002 kan vara en hint), bara att de spelades på radion, och var det något jag älskade som barn förutom pop så var det radiorock.

Så, jag har gillat kent i typ 15 år, ändå tog det till i gårkväll innan jag fick se dem live. På deras sista turné.

Cyklade dit en kvart efter insläpp. Otaggad och ensam. Hade liksom accepterat att jag aldrig kommer få se kent live efter att ha missat biljettsläpp både en och två gånger (tredje gången gillt blev min räddning), men mest var det nog ensamheten (varför gillar nästintill ingen jag känner kent?). Men när jag väl stod där kändes det rätt bra ändå. När de började spela kändes det ännu bättre.
Stod rätt bra till och det var najs. Bästa var Mannen i den vita hatten. Jag är nöjd. Har tappat förmågan att skriva om konserter, så bilderna får stå för allt som är osagt.

PS. Lät mina naglar inspireras av Egoist-omslaget (för att Då som nu för alltid inte bidrog till någon nailspo) kvällen till ära. Tänkte dedikera dem ett eget blogginlägg, men rosen blev en katastrof, so I rather not.



▾ Bunny Therése säger:

Åh Mannen i den Vita Hatten! Kommer gråta som ett barn om de spelar den i Malmö!

Svar: Den är så bra! Var faktiskt nära att gråta då de spelade den... Var inte beredd på att den faktiskt var så känslosam för mig? ^^
Ida ☯ the sky under the sea

2016-10-15 ✖ 09:31:17
http://bunnydrugz.blogg.se/

Lämna gärna en kommentar:
OBS! Om en inte har något snällt att säga är det bättre att hålla käften, puss.

Namn:
Stammis?

E-mail (bara jag ser):


URL (så att jag kan hälsa på hos dig):


Skriv en rad eller två...


Trackback