Scheisse. Tog visst en oplanerad, relativt ofrivillig bloggpaus på tre veckor.
Tiden bara försvinner. Hatar det. Inspirationen försvann också, men nu är den tillbaka.
Men allt jag helst av allt vill göra prioriteras bort. Nu har det börja värka i hjärtat av saknad. En vilja av att fly allt har börjat växa.
Jag har fyra timmar varje kväll. Fyra timmar för att jag går och lägger mig för sent. Fyra timmar om jag inte jobbar stängning. Fyra timmar där allt ska få plats. Tänk om jag jobbat heltid.

Brukade hata såna som mig. Att blogga sällan är okej så länge det är regelbundet, sa jag. Säg, var tredje dag. En gång i veckan. Inte tre dagar i rad följt av veckor av tystnad. Börjar genast tänka på Dan Howell, min favorit-Youtuber. Jag har blivit honom, minus alla side projects.
Men egentligen, vad spelar det för roll?
Vet bara att jag inte vill göra slut med bloggen.
Den får dö då internet slutar existera.