Jag hade känt förkylningen komma men hoppats på att det inte skulle hinna bli något, men inatt bröt den ut. Och dagen till ära jobbade Kim sitt första åttatimmars kvällspass sen Ivy föddes. Jättebajs! För att jag mår skit och är halvt orkeslös är inget bebisen tar hänsyn till.

Under skoltiden var det nästan mysigt att vara förkyld. Stanna hemma från skolan, få mysa kvar i sängen bland täcken och filtar, äta second breakfast och se på film eller serier. Superchill med täppt-i-näsan.

Men nu är det andra tider! Wohoo! Nä, idag har varit extremt jobbig... Bebis vill ha mat samtidigt som jag äter frukost, bebis vill bara sova om jag går runt och bär henne, bebis vaknar precis då jag ska laga middag, bebis vill äta samtidigt som mig (igen), bebis måste byta kläder två gånger, bebis sover bara 40 minuter en gång varannan timme, bebis vill bara äta om jag går runt samtidigt... Och då hon väl var lugn eller sov kunde jag inte låta bli att diska och tvätta... Great. Hade verkligen velat ha Kim hemma för avlastning, men han kom inte hem förrän närmare tio.

Aja. I made it! I'm a fucking supermom! Nu behöver jag en lång dejt med sängen... Leka död i flera dygn... skulle va skönt... zzzzZzZz.