Ända sedan jag var liten har jag haft problem med magen. Jag får skitont samtidigt som jag mår illa, fast utan att bli spyfärdig. Ibland går det över bara sådär men oftast blir det värre och då måste jag bosätta mig på toaletten, jag vet helt ärligt inte vad som skulle hända om jag inte gör det.

Det tidigaste minnet jag har (inte första gången det hände) var då jag var åtta och hade varit hos en kompis och ätit massa godis. Väl hemma satt jag på toaletten och tänkte att jag ville dö.
Värsta gången måste ha varit innan vernissagen för vår cirkusutsällning i trean. Vaknade tidigt på morgonen efter en orolig dröm, bara det att den oroliga drömmen i verkligheten berodde på att jag mådde skit. Fick återvända till badrummet säkert tre gånger, och jag blev sen till vernissagen eftersom jag somnade i fåtöljen av utmattning efteråt (mina vänner blev sura över att jag var sen, haha looooool).

Antar att det hänger ihop med att jag alltid varit dålig på att äta (läs om det här), men samtidigt så är det så himla oförutsägbart. I Thailand väntade jag bara på att magen skulle börja krångla eftersom vi åt så ojämnt och mycket friterat, men enda gången det hände var efter jag ätit stekt sparris med kyckling till lunch. Igår fick jag ont efter att jag druckit en smoothie (hallon, spenat och kiwi) och i morse efter min vanliga frukost (citronvatten, yoghurtkvarg med flingor och två vetekakor). Fast just idag har jag lämnats kvar med ett annat slags illamående och ont i magen, det känns typ som att äggstockarna eller något ska ramla ut... I vanliga fall brukar det gå över efter toalettbesöken.

Kanske inte det roligaste att läsa om min bajsmage, haha, men idag är jag lessssss. Har under hela mitt liv bara accepterat att det är så här (utom just då jag mår dåligt), så idag tillåter jag mig själv att klaga.

 

Mvh drygäckelbajsmagen.