These days I have two main moods.

1. "Fuck everything I don't wanna live in this world anymore", and 2. "Whatever, this shit will do".

Jag vet att jag borde lyssna på mina hjältar.
You'll never find happiness while you live inside hate. And you can only blame your problems on the world for so long, before it all becomes the same old song.
De sjunger till mig men jag vägrar att lyssna, för jag vet, jag vet, men snälla håll bara käften.

Du. Om det nu var möjligt för dig att bara glömma allt, kan du inte bara göra det ogjort också?
Eller låt mig komma ihåg att det förflutna bara existerar då man bär det med sig.