Tänkte visa hela min utstyrsel (från i lördags) men inget blir som jag tänkt mig i klädväg längre. Är less på att vara en gravid klump.
MVH. En himla trött chey.

PS. Har en död fågel på balkongen. Utan huvud. Wtf.

Igårkväll (lördag) gav vädergudarna med sig och tillät oss spela kubb ute på gården. Förlorade både gångerna. För mig var kvällens vinst att min egenpåhittade drink blev lyckad (mixa lite Soda Stream: Red berry mix, hallon och is, muddla pepparmynta med lime → häll ihop, fyll eventuellt upp med mer läsk).
Sedan åt vi glass på Sibylla, lekte i lekparken (we're such vuxna) (jag var dock för tjock för att vara med och leka). Vi skulle även kolla in Sommarfesten på Harry's, men kön var så himla lång så vi gick till Framnäsbaren istället.


Idag kom sommaren! Äntligen har temperaturen nått 20°C-strecket! Anywhore, vi var hos min kusin Amanda och firade hennes 21-årsdag med grillning och tååååååårta. Och nitlotter (vi är så taskiga). Vi hann även med en match Mölkky. Jag kom sist. Yay.

bilder via tumblr

Nu är det bara en månad kvar till beräknad födsel / förlossning. Eftersom det är viktigt att ha ett stort energiförråd vid förlossning rekommenderar barnmorskan att börja äta mer kaloririk kost, och det vill säga kolhydrater. Kolhydrater?! Det är jag skitbra på. Bara det att min idé av kolhydrater ser lite annorlunda ut än vad min barnmorska hade i åtanke... hehe. Som tur är är det bröd (och popcorn!!!!!) jag är en sucker för, vilket kanske är lite bättre än om det varit godis och chips.

PS. Även bilderna till höger är sånt som jag mer än gärna skulle kunna äta. Ville inte lägga upp bilder på mat som jag tycker är äcklig.

Bestämde mig för att göra en "rinnande" nailart igen. OPI - Sorry I'm Fizzy Today som bas och nr 41 från Depend över. Är inte lika nöjd denna gång, men var heller inte lika noggrann. Målade med nagellackspenseln (alltså den i flaskan till nagellacket) och slarvade med överlacket (som snart är slut och därmed jättesegt).

Min förra rinnande nailart: Y yo Nails dripping!?

bakgrund / blommor

Jag har det senaste året lagt märke till att allt fler skriver 'en' istället för 'man'. Ni vet, som i "Man brukar ju göra så".

Jag har för mig att jag läste ett inlägg på något socialt medie skrivet av en feminist, som handlade om att hon bytte ut man mot en för att könsneutralisera, och för att man associerar till män. 

 

Efter det inlägget började jag lägga märke till att det var väldigt många som bytte ut man mot en. Även jag. Inte för att jag trodde det var något slags feministiskt statement, utan för att utmana mitt sätt att skriva. Jag visste ju hur ofta både jag själv och andra använde ordet 'man', och hur himla inbitet det är. Jag tycker fortfarande att det låter snyggare i de flesta fall. Försök att få uttrycket "Där ser man" låta snyggt utan ordet 'man'. LOL nej.

 

Numera använder jag alltså både 'man' och 'en' (men oftast man), men i första hand vill jag använda 'jag', 'du' eller 'de' osv. Mest för att jag avskyr statusarna på Facebook i stil med "Då har man satt hatten på hästen". Alltså man? Varför säga 'man' då du uppenbarligen menar dig själv?! DU har satt hatten på hästen! Tycker det kan liknas med ett annat irriterande fenomen: att tala i tredje person. Like, soooo annoying. 

 

Men att jag ens började reflektera över ordet 'man' från början var pga engelskan. De säger 'one' (one can't simply do that) eller 'you' (you just don't fart on your cat like that). Så varför skulle det inte funka med samma ord i svenskan? När jag tänker efter är det faktiskt den första kopplingen jag gjorde då jag såg folk använda 'en' istället för 'man'. Att de tog efter engelskan.

 

Men för att återkomma till man och en. Tycker att det är trevligt med könsneutrala alternativ (alltså folk som ba "det finns bara han och hon", bara inse att i vissa fall är det sjukt nödvändigt och behändigt med könsneutrala ord, ingen har liksom bett er avsäga ert kön för det). Men faktum är att jag alltid sett även ordet man som könsneutralt. För jag ser det som att man är en förkortning på människa, vilket både hon, han och hen är. Precis som med boken Of Mice And Men, den är på svenska översatt till Bland möss och människor. Titeln refererar alltså till människor, inte enbart män. Så även om jag tyckte att feministen jag nämnde högst upp hade en poäng, håller jag inte med henne. Att jag även gärna använder 'en' är för att det alltid är kul att utveckla sitt språk.

23 juni 2015
Besökte Rotsidan (ett naturreservat i Nordinggrå) med Kim och Malin. Mysigt tycker jag.

 

Jag har nu sett klart den femte säsongen av Game of Thrones. En säsong jag tittat på med likgiltighet och föga förvåning.

 

Att The White Walkers invaderade vildingarnas by var typ det mest spännande i hela säsongen (gäspade mig genom allt Castle Black-mörker tills detta hände) och den enda som var kul att följa var Tyrion. Hade verkligen sett fram emot Arya i Braavos, men då det väl begav sig fattade jag ingenting (men jag tackar Jaqen H'ghar för min dos av eye candy). Det mest sorgliga var Shireen Baratheon's död. Melisandre is a bitch. Jon Snow's mord förvånade mig inte ens. Blev knappt ledsen. No feels.

 

Säsong 6: Kan vi få se en invasion av White Walkers någon gång? Det har varit nog med prat om att "Winter is coming" nu. Är pepp på att se vad Bran har för sig och jag väntar med spänning på att få se Sansa överleva det där hoppet (sedan återvänder hon för att bränna ner alla Bolton's). Orkar inte ens sia något om Daenerys (den person som varit näst intressantast att följa), men jag önskar Tyrion lycka till med att leka statsminister. 

Hihi. Kolla vad fint! Det är Fetus som håller på och har sig därinne. Filmade detta för en månad sedan, då jag var i vecka 31 (det har gått 35 hela veckor idag, så det börjar närma sig "slutet"). Det här är alltså från mitt perspektiv. Tycker det ser lite komiskt ut.

Något som är mindre fint är mitt nya gravidsymptom: svullna händer och fötter. Mina fötter är verkligen inte vackra just nu, och händerna värker. Blä. Tur att det snart är över.

Jag har redan berättat om hur min midsommarafton såg ut under dagen, här är kvällen:
Min brorsa kände sig krasslig så han dissade sina planer och följde med mig till mamma. Där förtärde vi en jättegod middag (egenbakat tunnbröd, grillad kyckling och ugnsrostad potatis, mums). Kim kom så fort han slutat jobbet. Till efterrätt bjöd jag på päron- och vit chokladtårta med vaniljssås.
Sedan lämnade vi mamma och åkte till min faster (där min ena kusin hade lite festligheter). Lagom till vi kom dit plockade de fram ännu mer efterrätt. Var redan propmätt, men tryckte i mig lite rabarberpaj i alla fall #becauseyolo #obsironicuse. Vi stannade där till midnatt.

Btw. Ikväll är det sommarsolståndet. Solen går inte ner förrän elva på kvällen, och går upp igen halv tre på morgonen. Men däremmellan kommer det ändå vara ljust som på dagen, because norrland ♥

Stefan, jag och Kim. Och Jamie.

Halloj! För det första: Gjorde en ny bloggdesign igårkväll! Det var på tiden. Hade liksom den förra i över ett år (men jag gillade den ju). No major changes though, vill att den ska vara rätt enkel.

För det andra: Kim och jag har blivit med inneboende! Och det är det det här inlägget ska handla om.

Kim och jag bor i en fyra på 93 m² varav ett rum fått agera förråd fram till nu. Det är tänkt att bli Fetus rum, men vilken nyfödd bebis behöver ett eget rum egentligen? Så för snart en vecka sedan flyttade min bror Stefan, en 20-årig tekniknörd, in tills vidare. Vi får se hur länge vi står ut. Vem kommer gå under först - Kim, jag eller Stefan?

Jag har nog varit mer skeptisk än Kim. Jag menar, han får ju någon att snacka datorprylar (med mera) med, samt eventuellt gratis tillgång till ett eltrumset (vem försöker jag lura, jag vill också ha gratis tillgång till ett eltrumset). Och jag... Jag... Min största förlust är att jag inte kan gå runt naken längre. Det är ju det bästa med att bo själv / med sin partner. FREEDOM! Jag måste alltså börja ha handduk på mig efter duschen?! Jag kan inte längre gå runt i enbart trosor och ba "Fuck clothes!" innan jag letat reda på dAgEnz OuTFit. Det känns väldigt begränsande. Som att bo hemma med sina föräldrar igen.

Sedan är det ju allt praktiskt som får mig att känna mig som värsta mamman (vilket jag snart är, men inte till en fucking 20-åring). Typ, hur mycket mer mjölk kommer vi behöva köpa? Och toapapper? Kommer han fatta att han ska dammsuga sitt rum själv? Att han diskar efter sig är ju bra, men hälften har jag fått diska om för att SUGER PÅ ATT DISKA. Hehe. Och han har ännu inte förstått sig på att det går att tömma diskstället om det är fullt. Sånt här tänker inte Kim på, han är "Äh, jag tar / slänger det sen"-typen och planerar ca 0,2% av matinköpen då vi ska handla och är 99,8% "Jaha, vad ska vi ha då?" väl på affären inklusive noll koll (känns det som) på vad vi faktiskt har hemma.
Vi har i alla fall krävt att Stefan ska laga mat någon gång i veckan. Det lär Kim uppskatta.

Nej. Jag tror det kommer gå bra. Jag stör mig ju på Kim ibland, men ändå vill jag fortsätta bo med honom. Stefan har jag ju faktiskt bott med i 18 år redan, så jag borde klara ytterligare någon månad. Frågan är hur bra Stefan kommer hantera att dela hem med Fetus då hen kommer...

Skulle ni kunna dela hem med ert syskon (som vuxen)?

Hittade finaste blommiga klänningen på Forever 21 (som typ allt annat på den sidan var den sold out efter en vecka, så jag kan ej länka). Hade på mig den igår. Den får mig mage att se ännu mer gigantisk än vad den egentligen är ♥
Har även kommit på en lösning på att kunna ha korta klänningar utan att visa halva rumpan: cykelshorts. Lyckades till och med få håret lite vågigt trots att jag äger noll hårstylingsprodukter (samt noll talang för hår över huvud taget).

Idag känner jag mig optimistisk. Solen sken då jag vaknade, och vädret är helt underbart. Och även om himlen är full av suspekta moln förstör det inte hur jag känner. Hell, molnen är också fina.
Jag har hållit mig sysselsatt hela dagen. Sett Game of Thrones (har två avsnitt kvar nu och äntligen börjar det hända saker), dammsugit, gjort färdigt rabarberpajen, diskat, duschat, midsommar-stylat mig (I feel oh so fresh), varit ute och plockat blommor... Har knappt hunnit reflektera över att jag är ensam och relativt planlös.

Nu sitter jag och målar naglarna och dricker en Cuba Libre utan rom (alltså Cola med lime, haha). Då jag är klar åker jag till mamma och äter middag och efter det får jag se vad jag (och Kim) hittar på. Tar kvällen som den kommer helt enkelt. Det får bli en spontanfirad midsommar i år.

Glad midsommarhelg ♥

PS. Tog bort kommentarsfunktionen på förra inlägget, samt ett annat rätt nyligen. Det är inte för att jag inte vill ha kommentarer, utan för att jag inte vill ha en viss typ av kommentarer. Öppnar jag upp mig (mer eller mindre) orkar jag inte med kommentarer om bilden, att du gillar samma chips som jag eller annat svammel. Jag kan inte styra över vad andra väljer att kommentera, men jag kan ta bort möjligheten att att slänga ur sig skit på min blogg. Puss, haha.

Imorgon är det midsommarafton. En högtid jag tycker om väldigt mycket och alltid ser fram emot att fira. 

Är klar med alla mina förberedelser:

Har bakat en fin rabarberpaj (samt två saker till, men funderar på att frysa in dem och spara) och köpt både vaniljglass och vaniljsås att ha till. Alkoholfria bubbliga drycker är införskaffade. Har till och med köpt mina favoritchips (typ de enda chipsen jag gillar, se bilden). Och en mycket fin blommig klänning hänger i garderoben och väntar på mig.

 

Alla jag känner verkar hålla sig på sitt håll. Alla jag frågat endera jobbar eller har andra planer. Till och med min brorsa. Jag har inte ens Kim. Han jobbar och kommer inte hem förrän runt sju.

Jag har egentligen inga problem med att vara själv. Jag är rätt introvert och behöver vara ensam ibland. Men det är skillnad på att vara självvalt ensam och vara ensam mot sin vilja. 

 

Jag vill inte vara ensam. Jag vill fira midsommar, för jag har sett fram emot att göra det. Jag vill hitta på något. Något som inte är vardag (dvs dator och myskväll framför en film). Om det så ska ske då halva kvällen redan är förbi och jag bara har Kim. Vägrar att sitta hemma och känna mig som en fånge i mitt eget hem, för det gör jag tillräckligt redan.

 

Just nu känns jag som ett typiskt exempel på fördomen "Livet tar slut då en blir gravid och får barn". Jag som skulle motbevisa det. Jag ba blir allt jag inte vill bli... #fettbitter #ochliteledsen

Alltså. Kim har blivit sjukt lik Kellin Quinn från Sleeping With Sirens. Stör mig på det varje gång han dyker upp i mitt Instagramflöde (och det är ofta, Kellin gillar uppenbarligen sitt appearance väldigt mycket). Likheterna är väl inte slående direkt, det är nog mest håret... Och vissa drag i vissa vinklar... Som varierar från bild till bild... Och Kellin kanske har lite snyggare klädstil (trots att även klädstilarna är rätt lika). Så att säga att de påminner lite om varandra är väl mer korrekt.

Tyvärr kan jag inte riktigt bevisa min look-a-like-upptäckt eftersom Kim, till skillnad från Kellin, hatar att vara med på bild (och lyckas jag fånga honom ser han ut som en mupp). Men mamma bekräftade min åsikt såååååå jag vet att jag har rätt.

Blev inspirerad av den h ä r listan. Skrev en egen. Finns risk att jag kopierade vissa punkter rankt av. Återkommer till hösten med en redovisning. Kanske i pics-or-it-didn't-happen-stuket.

Bestämde att vi skulle äta middag utomhus i lördags. Picknick! Ska se till att ha picknick minst ett dussin gånger i sommar / i år. Fast det blåste och var jättekallt. Sedan åkte vi ut till Kims föräldrars stuga för att spela kubb, men istället blev det en båttur till Trysunda (en ö) och tillbaka. Mys.

Jag mår bra nu. Det känns konstigt på något sätt. Det har ju varit kaos i mitt huvud så många gånger de senaste åren att det blivit mitt "Som vanligt".

 

Jag har depperioder ibland. Så är det bara. Jag vet inte om jag är deprimerad på riktigt eller om jag bara är lite nere. Motivationen försvinner, jag vill aldrig riktigt lämna sängen, och när jag gör det vill jag aldrig gå och lägga mig. Dåliga tankar kommer tillbaka, även de som varit bortglömda. 

Depperioder. Oktober var så, februari snäppet värre. Jag kommer nog aldrig slippa det helt.

 

Men ända sedan mars har det bara varit bra. Helt okej. Jag har accepterat hur mitt liv ser ut just nu. Varit nöjd. Livet är helt okej att leva, och helt okej kan faktiskt vara bra nog.

Jag tror inte på perfektion. Det har funnits konflikter, missnöje och tårar. Men det har varit bra. Onda tankar har kunnat viftas i väg, konflikterna har handlat om missnöje i nuet, vanligt vardagsskit. 

 

Det känns skönt. Såklart. Men konstigt. För det var så himla längesedan jag kände så här sist.

Jag mår bra nu.

Popcorn! POPCORN! Ursäkta mig, men vi måste snacka popcorn. Vet ni hur mycket jag älskar popcorn? ASMYCKET! Mahwnmahwmahwmahw!

När jag var liten gillade jag inte popcorn. Tyckte inte om de vassa "kärnorna". När jag var tonåring tyckte jag om popcorn på normal nivå. Nu skulle jag nästan kunna leva på popcorn.

Jag kan utan svårigheter äta en hel Big Popper-skål helt själv utan problem. Ja, även innan jag blev gravid.

Okej, så här är det. Skulle vi ha chips hemma (nu gillar jag nästan inga chips, men vi säger att det är typ lättsaltade, för de är helt okej) skulle jag inte bry mig ett dugg om Kim satt och munchade i sig näve efter näve. Skulle vi ha en godispåse till filmmyset skulle jag inte bry mig om Kim lämnade knappt en fjärdedel till mig (nu har Kim typ tvärtom godissmak som jag, så jag brukar få ha mina favoriter för mig själv, but that's not the point). Inte ens choklad. Jag är mer än nöjd om vi delar lika på en chokladkaka. Samma sak med glass (jag äääääääälskar glass).

Men popcorn. POPCORN. Vi brukar göra en fullstor Big Popper-skål (bojkottar micropopcorn pga gifter i påslimmet, blä) och det är rätt mycket popcorn. Men jag blir skitstressad och alldeles nojig då Kim äter våra popcorn. Vill typ ryta "MEN GE FAN I MINA POPCORN! SLUTA! RÖR DEM INTE! GAAAAAH". Jag har fått någon slags kortslutning i hjärnan som säger att alla popcorn är mina. Jag tappar allt fokus och ser bara hur mina popcorn slinker ner i någon annans mun. Det är helt sjukt. Det är något seriöst fel. Jag har blivit popcornomanalist.

Precis så mycket älskar jag popcorn.

#saveme #heltjätteseriöstinlägg

bild från sverigesradio.se

Jag har aldrig riktigt varit intresserad av Sommarpratet på P1. För det första är jag ingen radiolyssnare, och för det andra brukar det vara högst en sommarpratare som lockar varje sommar. Förra året var det Felix Kjellberg / PewDiePie (fast tbh tyckte jag hans prat var rätt tråkigt att lyssna på). I år däremot! Ser flera namn som jag skulle kunna tänkas ge en lyssning (om det blir så återstår att se, är som sagt ingen radiolyssnare):

› David Batra (21 juni) - pga rolig
› Clara Henry (30 juni) - pga awesome
› Kjell Enhager (7 juli) - pga bra föreläsare
› Leila Lindholm (16 juli) - pga bak-ikon
› Zara Larsson (25 juli) - pga cool
› Markus Näslund (2 augusti) - pga från min hemstad

Ni hittar hela listan h ä r. Brukar ni lyssna på Sommarpratet?

Rubriken är en av punkterna på min 2015-bucketlist. Det har blivit lite av en tävling för mig att testa så många av årets glassnyheter som möjligt varje år, men oftast har det bara runnit ut i sanden. I år lyckades jag i alla fall!


Calippo Shots Cola & Lemon ★★★✰✰
Isglasskulor med smak av cola och citron. Älskar smakkombon och skulle kunna ge den en fullpott i isglasskatergorin om det inte varit för att den är lite svåräten. Börjar kulorna smälta klumpar de ihop i botten och är svåra att få upp.


Magnum Pink ★★✰✰✰
Hallonglass med rosaskimrande chokladöverdrag. Hade förväntat mig en till synes fin rosa glass, men den ser mest grådassig och oaptitlig ut. Insidan smakar i alla fall helt okej, väldigt sötsliskig. Jag håller mig nog till Magnum Strawberry White.


Daim Chocolate ★★✰✰✰
Daim-strut med chokladglass istället för klassiska vanilj. Jag älskar Daim-struten, men jag älskar inte chokladglass. Föredrar den vanliga, men hos chokladälskaren skulle den gå hem (det var därför jag köpte denna till Kim, hehe).


Magnum Black ★★★✰✰
Kaffeglass med någon swirl och chokladöverdrag. Den här glassen smakar riktigt mycket kaffe. Jag gillar ju inte kaffe i vanliga fall, men däremot som glassmak så jag gillade denna. Skulle dock inte välja den i första hand.


Cornetto Peanutbutter Love ★★★★✰
Glasstrut med jordnötsglass, någon sorts kolasås och ett tjockt lager choklad på toppen. MUMS! Älskar jordnötssmak på glass! Den var dock godare första gången jag åt den av någon anledning.


Marabou Schweizernötpinne ★★★✰✰
Vaniljglass med mjölkchoklad- och mandelöverdrag. Inte så utstickande, men god. Ett minus för storleken. Den är jätteliten! Inte prisvärd!


Magnum Yoghurt Fresh ★★★★✰
Yoghurtglass med typ hallonsås och chokladöverdrag. Denna gillade jag, det var god smak på glassen, inte sådär sliskig som Magnum Pink. Ett fint alternativ till min Magnum-favorit Strawberry White.

Har ni testat någon glassnyhet i år?

Jag blev enbart glad när jag (i november förra året) fick veta att jag var (är) gravid. Men så slog det mig att "Damn, ungen måste ut" och jag drabbades av panik. Började gråta. Men nu... har det typ gått över...

Igårkväll läste jag förlossningsdelen i Vänta barn-boken vi fick köpa av MVC. Trots att det kan kännas skrämmande har jag börjat längta efter min förlossning (all bedövningsinfo fick mig dock att bli småyr pga nålrädd). Jag börjar faktiskt bli lite less på att vara gravid. Det är jättemysigt och så men... JAG VILL TRÄFFA FETUS (men hen får ändå mer än gärna vänta till BF, hehehe).

Alright, tanken på den här smärtan jag aldrig känt förut känns väl lite läskig. Och att bebisen ska ut genom lilla hålet (men det utvidgas ju faktiskt when in labor) känns kanske lite grotesk. Och visst finns det kanske en liten oro om huruvida min kropp verkligen kommer att orka (fast det tror jag). Men jag drabbas varken av panik eller tårar längre. Men det är inte bara min längtan som tagit över, utan även min emetofobi.

Jag har nämligen läst ett par förlossningsberättelser där båda nämner att de blivit illamående och spytt. Min barnmorska frågade om jag hade svårt för att spy, och jag svarade "Ja". Svårt för att spy? Hah. Vilken underdrift. Jag tror att kräkas är lika med döden!
Barnmorskan tyckte i alla fall att det var onödigt att ägna energi åt denna rädsla, eftersom det kanske inte ens kommer att hända. Jag däremot, jag tycker det känns skönt att min emetofobi distraherar mig från min smärre förlossningsrädsla. Att föda barn är okänt för mig, och det kommer med 100% chans att hända inom de närmsta två månaderna. Där har vi en rädlsa som är uppstressande om en tvingas leva med den. Att må illa och spy är jag alltid rädd för, jag har erfarenhet av det och innerst inne vet jag ju att det inte är farligt. Och det kanske inte ens kommer att hända. Alltså är det inte alls lika uppstressande.

Trots att Jamie i princip är en vandrande pälskudde älskar han att ligga under filtar och täcken. Han brukar komma då jag sitter i soffan och buffa med huvudet för att kunna krypa under min filt och ligga där med mig. Mys ♥

Jag har varit väldigt sparsam då det kommer till firandet av Sveriges Nationaldag, men så vill jag inte ha det. Här ska det firas! Förra året spelade jag kubb, grillade och hängde i en båt. Braaaaa dag. I år är det sämst väder (så det blir ingen grillning), Kim har jobbat till typ nu, ingen annan vill / kan hitta på något och jag vill typ gå och sova. Bajs.

Jag har i alla fall dragit på mig en långklänning (fint och mysigt på samma gång), bakat kanelbullar för första gången in maj lajf (japp, jag är efter) (men hade inga formar och inget pärlsocker, #fail) samt förberett en rabarber- och hallonpaj. Så jag funderar på att bjuda över mamma och brorsan på fika efter middagen.

Hur länge har du varit en nagelnörd?
Har alltid tyckt om nagellack. Brukade stå och beundra skimret i OPI's lack inne på Kicks, men var för snål för att köpa. I början av 2012 bestämde mig för att jag faktiskt hade råd att unna mig ett OPI-nagellack (eller andra märken av kvalitét) i månaden och på den vägen är det. Kan säga att det började spåra då jag upptäckte Ebay sommaren samma år, hehe.

Hur många nagellack har du i din samling?
Var över ett år sedan jag räknade, men över 100 i alla fall. Att jag tycker det är ett rättblygsamt antal vet jag inte vad det säger om mig, haha.

Om du bara fick välja lack från ett märke från och med nu, vilket märke skulle du välja?
Gah. Svårt. Men efter att ha funderat ett tag: Deborah Lippmann. För att 1. De är 5-free, 2. Mycket bra utbud av både färger och finishar (både klassiska och mer intressanta), 3. Snyggaste glitterlacken (de är superglittriga och täcker bra med tre lager). Ett litet plus för snygg flaska och namnen (som är ursprungligen är låttitlar). Har hittills dessa fem och jag älskar dem:

Glitter And Be Gay, Supermodel, Good Girl Gone Bad, Va Va Voom och I Know What Boys Like

Hur mycket spenderar du på nagellack och nagelvård i snitt varje månad?
Förra året bestämde jag mig för att motionera mer, med ett nytt nagellack som morot. Får ett eller två poäng då jag tränar eller motionerar beroende på vad det är och hur mycket. Trettio poäng = ett nytt nagellack. Så eftersom jag inte tränat så mycket det senaste halvåret har jag inte lyckats tjäna ihop så många nagellack. Ett i månaden kanske. Under- och överlack samt nagellacksborttagning ser jag som förbrukningsvaror så de räknas inte. Så 100-200 kronor kanske?

Dyraste lacket i din samling?
Chanel - Péridot. Det gick på 250 kronor.


Vilka är dina lemmings just nu?
Var tvungen att googla vad det här uttrycket innebär... Tydligen detta: "Having an uncontrollabe desire for a particular polish after seeing a picture of someone else wearing that color." Känner så jätteofta, men sedan glömmer av det. Men oftast är det indielack eller lite mer udda märken. Typ hela Muscle Cars-kollektionen från Darling Diva och ILNP's multichroma lack. Droooool!

Länkarna ovan = bildkällorna

Favoritfinish?
Har varit kär i vanliga cremelack ett bra tag nu. Bara en fin täckande färg utan konstigheter. Kan godkänna skimmer om det bara är en hint, som i OPI - You're Such A Budapest och China Glaze - Wanderlust. Annars superglittriga lack, gärna med prismatisk effekt. Så fint i solen.

Finish du bara inte klarar av?
Jag är rätt trött på vanliga metallic-finishar. Duo-chrome är fint, men plain metallic, speciellt frostiga (såna som lutar åt silver) tycker jag inte alls om. Exempel: Orly - Synchro och Orly - Peachy Parrot. Blä. Är inte heller något större fan av shattered-lack, ni vet såna som "spricker" då de torkar. Usch.

Vilka nagelvårdsprodukter klarar du dig inte utan?
Seche Vite! Ett överlack som gör naglarna superblanka och torkar skitfort. Sedan överväger jag inte ens att måla naglarna om jag är utan underlack, brukar köra på Essie's (har First Base atm).


Vilket lack pryder dina naglar just nu?
H&M - Pinkastic över OPI - Visions of Love (bilden ovan), nymålade för kvällen. Är inte så mycket för nail art just nu, men desto mer för layering.

Lista från Killer Colors

Jag vet att juni är ett hopplöst fall, men jag skulle verkligen vilja ha lite Thailands-värme nu. +20° i alla fall. Snälla. Jag vill bada!

Ja, jag har blått hår nu (har varit less på det gröna i ett halvår ju). Och en ny klänning (från Bikbok). Den är mysig.
Nu saknas bara sommaren. Ni vet, den där årstiden som är grön och varm och behaglig? Den.

Nu har jag sett klart den första säsongen av Jane The Virgin. En serie som började sändas i höstas och som jag först avfärdade som way too cheesy på grund av titeln. Alltså, en tjej som aldrig har haft sex och blir gravid, what is this bullshit? Sedan gav jag ändå pilotavsnittet en chans, efter att ha fattat att det inte handlade om ännu en high school-serie, utan om en tjej i 20-årsåldern. Och jag gillade det jag såg.

Let's see... Jane blir inseminerad av misstag och blir gravid. "But I've never hadsex!". Oh shit. Och "pappan" är ingen mindre än ägaren till hotellet där hon jobbar som servitris (och dessutom gift, det var hans fru som skulle bli inseminerad). OMG. Och Jane's pojkvän är polis och håller på med ett drug-dealer-boss-fall som verkar ha anknytning till hotellet. Kanske sker det något mord. Say what?! Mycket drama (och en hel del spanska), fast ändå en lättsam serie som är lätt att hänga med i. Och så har det hela en berättarröst. Skulle beskriva serien som en seriös humorserie. Typ.

Har ni sett Jane The Virgin?

Lilla Fetus i vecka 19 på rutinultraljudet ♥

Idag ska Kim och jag på tillväxtultraljud. Jag fick träffa en barnmorska på specialistmödravården för ett tag sedan då jag var orolig över att jag inte äter tillräckligt bra, men eftersom min vikt och allt annat var normalt blev det inte mer än ett tillväxtultraljud inbokat i vecka 32. Och den dagen är alltså kommen.

Ihh. Spännande. Det känns som att allt står bra till, men det ska bli skönt att (förhoppningsvis) få det bekräftat. Och sedan är ju Fetus så mycket större nu och jag är "rädd" att jag kommer lyckas se vilket kön hen har. När vi har väntat så här länge vill jag att det ska bli en överraskning. Fast samtidigt vill jag veta... Ah!

Fick för mig att testa göra en våningstårta trots no special occasion. Ville även testa sugarpaste för första gången. Här är mina reflektioner:

• Tårtbottnarna (choklad) och fyllningen (chokladganache och mascarponefrosting) blev awesuuuume. Tog alla recept från finaste tårtboken Lomelinos Tårtor av Linda Lomelino.

• Den bruna sugarpasten (som var vinröd innan jag kavlade ut den) var sämst i hela världen (seg och skitäcklig) och gick knappt att kavla ut. Såg sedan att den "bara" hade en dryg månad kvar av sitt bäst-före-datum, medan den mycket smidigare rosa hade ett helt år kvar. Lärdom: Köp så färsk sugarpaste som möjligt.

• Måste träna typ hundra år till om jag ska bli sugarpaste-pro. Det kommer nog inte hända eftersom det är så mycket godare att täcka tårtor med frosting.