Midsommaraftonsförväntningar

 
Imorgon är det midsommarafton. En högtid jag tycker om väldigt mycket och alltid ser fram emot att fira. 
Är klar med alla mina förberedelser:
Har bakat en fin rabarberpaj (samt två saker till, men funderar på att frysa in dem och spara) och köpt både vaniljglass och vaniljsås att ha till. Alkoholfria bubbliga drycker är införskaffade. Har till och med köpt mina favoritchips (typ de enda chipsen jag gillar, se bilden). Och en mycket fin blommig klänning hänger i garderoben och väntar på mig.

Men ändå känner jag mig ledsen.
För jag saknar det allra viktigaste.
Umgänge och planer.
 
Alla jag känner verkar hålla sig på sitt håll. Alla jag frågat endera jobbar eller har andra planer. Till och med min brorsa. Jag har inte ens Kim. Han jobbar och kommer inte hem förrän runt sju.
Jag har egentligen inga problem med att vara själv. Jag är rätt introvert och behöver vara ensam ibland. Men det är skillnad på att vara självvalt ensam och vara ensam mot sin vilja. 
 
Jag vill inte vara ensam. Jag vill fira midsommar, för jag har sett fram emot att göra det. Jag vill hitta på något. Något som inte är vardag (dvs dator och myskväll framför en film). Om det så ska ske då halva kvällen redan är förbi och jag bara har Kim. Vägrar att sitta hemma och känna mig som en fånge i mitt eget hem, för det gör jag tillräckligt redan.
 
Just nu känns jag som ett typiskt exempel på fördomen "Livet tar slut då en blir gravid och får barn". Jag som skulle motbevisa det. Jag ba blir allt jag inte vill bli... #fettbitter #ochliteledsen
Trackback