Tv-serie för tillfället: Girls, säsong 4

 
Elijah on why he started taking so many pictures.
- Girls S04E03 "Female Author"

You're nuts

 
Inte-för-att-mina-leggings-syns-så-bra-på-bilden-men, jag älskar crushed velvet. Eller velvet över huvud taget. Köpte dessa leggings på Urban Outfitters i London för två år sedan. Borde ha köpt alla färger de hade, för nu är de inte alls lika lätta att hitta känns det som. Vill ju ha alla juveliga färger jag kan komma på. Mörklila, vinröda, safirblå samt någon ljus färg. Velvet! 

(this was obviously före jag färgade håret blått)

Fullspäckad lördag

bildkälla - rymden

OMG. Är helt slut efter den här dagen! Började med att besöka Recycling Mums höstmarknad (de sålde begagnade barnkläder) med mamma. För sju plagg fick jag betala ynka 100 kronor. Fint.
Efter det: skrikfest med Ivy. Bara hon och jag. Så himla kul. Hon var superhungrig men vägrade ta bröstet. Fick handmjölka och mata med sked (Y).
 
Men för att få något sammanhang till bilden (najs budget btw): Från fyra har jag hängt med filmkursgänget (och därmed fått utmanat min socialfobi lite). De från Östersund är här över helgen, så vi var ute och åt med dem, sedan var vi på bio och såg Glada hälsningar från Missångerträsk. Den var väl rolig, men inte riktigt min typ av film. Hatar att skådespeleriet alltid är så obvious i de flesta svenska filmer (kanske för att svenska är mitt modersmål så det verkligen märks då det är på låtsas, I dunno). Innan vi gick hem höll Anna en kort föreläsning om att göra musikvideos, sedan försnackade vi inför morgondagens uppgift. Då ska vi på fyra timmar ha spelat in en färdig film. Spännande!
 
Soooo this weekend I'm busy, busy.

Smells Like Bebis


Tyckte den här bodyn var lite för gullig så jag gjorde den lite coolare. Har använt textilfärg från Panduro och egen schablon. 

Adjö, Miss Vicky Fuentes

 
Nu har vi bestämt oss. Vår katt Vicky kommer inte att flytta tillbaka hem till oss.

Vi var ju tvungen att ge bort henne då hon verkade ha problem med Ivy, men hade tänkt göra ett nytt försök efter hon kastrerats. Kastreringen blev av för en månad sedan, men vi avvaktade med att ta hem henne så hon skulle få läka. Men nu har vi insett att det är bäst för henne att hon stannar hos Kims syster, där hon bott under den här tiden. Hon trivs där. Att ta tillbaka henne känns bara egoistiskt. För ja, det är klart vi saknar henne. Det känns bara onödigt att utsätta henne för den stress det skulle innebära om det inte funkar. Och hon är ju faktiskt inte allt för långt bort ♥

En lång lista om min kärlek


Du är tillsammans med?
Han heter Kim.
 
Och varför det? Because we're in love, duh! Han är som en bästa vän fast som man samtidigt är kär i. Vi kan prata om allt, har för det mesta samma humor, är på samma mognadsnivå (dvs pretty decent för vår ålder men med en stor gnutta damp), delar en del intressen och vår musiksmak möts liksom på mitten (liknande musiksmak är viktigt, okej).
 
Var möttes ni? Vi blev vänner på Pier Pressure 2010 (en emofestival i Göteborg). Jag åkte dit med Izabell och hon tog med sig Kim. Hade träffat honom ett fåtal gånger innan men aldrig snackat. Sedan tog det knappt två år innan vi föll för varandra (vi var kär i andra osv osv).
 
Var hade ni er första dejt? Dejt och dejt... Han ville ha någon att se Underworld: Awakening (2012) med and I volunteered. Men jag hade inte sett de första filmerna så jag fick komma och se dem hos honom innan. Det var första gången vi var tillsammans på tu man hand och våra känslor för varandra var så pass nya att inget spännande hände. Vi sov inte ens i samma säng, haha.
 
Var kysstes ni för första gången och hur var det? På världens minsta hotellrum i Stockholm. Vi skulle se Simple Plan senare på kvällen och låg och myste and then it happened liksom ba peow. Nä, det var fint. 

 
Har han fått något smeknamn av dig? Ibland kallar jag honom älskling, men oftast blir det prupp eller bajskorv. Jag vet, jag är så himla mogen. 
 
Hur gammal är han? Han är 22, fyller 23 exakt hundra dagar efter mig.
 
Älskar du honom? Eh nä, det är därför jag är tillsamans med honom. Obs ironi.
 
Har du roligt med honom? Ja! Älskar våra spontana flumstunder. Ibland har vi skittråkigt tillsammans också, men det är okej.
 
Skulle du kunna bo med honom? Obviously. Vi har bott tillsammans i över två år nu (vi flyttade ihop efter ett år tillsammans) och nu känns det som att jag inte vet av något annat. Känns som det naturligaste i världen att vi bor ihop.
 
Beskriv honom med tre ord? Tjurig, omtänksam, flummig.
 
Får han dig att skratta? Det händer. Ibland kan samma sak som får mig att skratta ena dagen få mig att bli arg på honom nästa. Är jag på normalt eller bra humör är han rolig, är jag trött och less är han mest bara dryg. But it goes both ways. Är jag flum då han är hungrig eller trött tycker han inte att jag är så rolig heller, medan det andra dagar får honom att säga "Jag älskar dig".

 
Vad för slags filmer ser ni på ihop? Thrillers, action, sci-fi, äventyr... Ibland kan vi se en och annan komedi / drama också, men där är han riktigt svårflörtad. I början av vårt förhållande fick honom att se Remember Me (2010) som jag älskar. Konflikten som följde gick ungefär såhär:
Kim: "Värdelös!"
Jag: "Varför?"
Kim: "Den hade ingen handling!"
Jag: "Du får tycka den är dålig, men du kan inte säga att den inte hade någon handling."
Kim: "Den var inte dålig, men den hade ingen handling! Värdelöst!"
Jag: *face palm orkar inte*
Repeat ca 10 gånger.
Det var då jag insåg hur tjurig han är. Trots att han oftast har fel.
 
Får du fjärilar i magen när du ser honom? Väldigt sällan numera. Det var mest de första månaderna.
 
Vad är det sötaste han gjorde sist? LOL, han är inte söt, det är jag som är söt! 
 
Om han hade samlat på något vad hade det då varit? Han samlade på drakar förut. Ni vet såna svarta prydnadsdrakar. Han ville ta med dem då vi flyttade ihop men jag sa nej. Han fick välja mellan det bruna porslinet och drakarna eftersom jag hatar båda och då valde han porslinet för vi kunde ju inte äta direkt från bordet. Haha, skoja. Det sista var inte sant. Och han fick faktiskt ta med en drake:

 
Nämn något du brukar göra som han inte tycker om? Lyssna på 5 Seconds of Summer.
 
Vad är det finaste du fått av honom? Vår dotter. Även om vi skapade henne tillsammans hade hon inte funnits utan honom. 
 
Planerar ni framtiden ihop? Att vi fått barn tillsammans säger ganska mycket tycker jag. Men jo, vi har pratat om framtiden ända från början. Fantiserat kravlöst. Tycker det är viktigt att inte sätta för mycket press på framtiden i ett förhållande eftersom den är så himla oviss. Det blir liksom en större besvikelse om man tror stenhårt på något som sedan inte alls blir som man tänkt, och då menar jag inte enbart ett eventuellt uppbrott. Första sommaren tillsammans fantiserade vi om att i framtiden ha en hund som hette Sykes och en katt som hette Bruce. Egentligen vill jag ju inte ens ha en hund, men i tanken kändes det fint just då. Tror vi pratade om barn också, fast ingen av oss var i närheten av att vara redo för det då. Det är fint att få fantisera tycker jag. Vissa blir skrämda av sånt, men jag tar det med en nypa salt. Nuet är ju det som är viktigt.

Skulle han bli en bra pappa? Jag tycker att han är en väligt bra pappa.

Vad gjorde ni senast ni träffades? Vi hälsade på hans föräldrar.

Vad gör han när han inte är med dig? Jobbar, dricker kaffe, myser med Ivy, spelar innebandy, ser Top Gear, spelar LoL eller något annat dataspel... Ibland fixar han med bilen eller åker MC. Haha, vad stereotypt manligt allt lät.

Vem håller i fjärrkontrollen? Alltså... Ser han på något jag inte vill se på gör jag något annat och tvärt om. Ser vi något tillsammans är vi mer eller mindre överens. Det är ju bara onödigt att spendera tid framför tv:n om man inte ens är intresserad :O

Har ni samma musiksmak? Verkligen inte samma, men vi har väldigt mycket gemensamt där. Han gillar metal och rock och jag gillar metal och rock.
 

Är han romantisk? Han kan nog om han vill, men han verkar inte orka. Hans idé av romantik är filmmys och god mat en fredagskväll, och visst är det mysigt också, men snark. So boring. Jag har aldrig smygit med alla fina saker jag vill göra, stora som små. Jag har visat mina bucketlist från första början, men inget verkar fastna. Han skiter helt enkelt i mina fantasier om fina movie moments. Jag har fattat det. Att hans ursäkter om att det inte finns pengar och att han har dålig fantasi bara är ren bullshit. För till slut då jag blir less på att vänta och försöker att ta tag i det själv, gör mot honom så som jag vill att han ska göra mot mig, så väljer han datorn eller soffan framför mig. Jag vet att jag inte har för höga krav. Att baka kakor tillsammans, gå midnattspromenader och rista in cheesy saker på träd är väl ändå inte för mycket begärt? Jag har tänkt att jag kan göra vissa av sakerna själv, men hur kul är det då? Går det verkligen inte att kompromissa? Film ikväll och kärleksfulla äventyr imorgon? Någon gång måste han ju orka. Jag har fått tvinga ut honom, men då förstörs ju hela känslan.
Sorry för detta överärliga deppsvar, men det här har varit en av de största besvikelserna i vårt förhållande. And he knows it.
Nu först efter Ivy föddes har det blivit bättre. Det var på tiden. But still, känner ändå att jag missed out on so much.

Stöttar han dig med dina drömmar och mål? Ja. Han supportar allt jag vill göra i livet (nåväl, nästan allt). Så länge han slipper vara delaktig. Haha! Japp, jag är fortfarande bitter efter föregående fråga.

Kan han laga mat? Han är asbra på att laga mat! Det är en av anledningarna till att jag helst avstår, för att han gör det bättre. Orka riskera att maten blir äcklig när det finns någon som kan garantera att den blir bra.

Är han envis?
Extremt. En gång skulle han banka fläskytterfilé med min ministekpanna (ca 15 cm i diameter, brukar ha den till pannkakor) och... ja...
Jag: "Men ta inte den, den kommer gå sönder. Ta morteln istället."
Kim: "Nej, det här kommer funka."
Jag: "Men nej! Ta morteln istället!"
Kim: "Nej, det här är en stekpanna, den ska fan klara det här!"
Jag: "TA MORTELN!"
Kim: "NEJ!"
Stekpannan gick sönder #thebitchisalwaysright #tjurskalle #ahhhhhhahahjvsk


Han sitter framför tv:n, vad tittar han på? Top Gear.

Nämn en maträtt han inte gillar? Alla sorters pajer. Vegetariska alternativ. Kikärtor. Räkor. All fisk utom lax och fiskpinnar. Typ allt spännande som jag skulle vilja prova på alltså.

Ni ska gå ut och äta och dricka vad beställer han? Pizza eller något kött med strips. Champis eller öl till.

Har ni varit utomlands tillsammans? Några utomlandsresor har vi hunnit med. Roadtrip genom Norge samt New York, London och Thailand (Bangkok och Hua Hin). Utan mig tror jag han aldrig hade gett sig av till New York och London, haha.
 
Hur länge har ni varit tillsammans? Sedan april 2012. Det är drygt tre år... Tre år och fem månader. Coolt.

Har han någon gång sagt nåt som sårade dig riktigt mycket? Mer än livet. Orkar inte gå in på det. Har skrivit om det förut. 

Vad bråkar ni mest om? Jag har enormt svårt att filtrera bort oreda. Hatar då det är stökigt. Hatar då det är fult. Och jag hatar att jag är den enda som kan ta initiativ till att dammsuga. Så det... Fast jag skulle inte kalla det för att bråka. Snarare småtjafs. Vi bråkar om old ugly shit. Men nästan aldrig. Längre.


Har ni ett bra sexliv? Eh................ Jag tror inte det kommer som någon överraskning, men det faktum att vi har en bebis försvårar möjligheterna drastiskt. Att vara spontan går typ inte. Men det är bra. Bättre än då jag var gravid för då var jag typ asexuell. Mer än så vill jag inte säga, haha. BECAUSE IT'S NONE OF YOUR EFFIN BUSINESS!

Vilket är ert bästa minne? I dunno 'bout him, men för mig är det då Ivy föddes. Vi skapade ett nytt liv, och hon är min största kärlek i livet. Vi har många fina minnen tillsammans... Som då vi körde på väg 63 i Norge innan Trollstigen och allt var så himla vackert, då vi hade sett Silverstein live och somnade hållandes händer och jag trodde att mitt hjärta skulle explodera, då vi var och hämtade Jamie, då vi såg Bullet For My Valentine live för första gången (det var dock innan vi blev tillsammans), då vi var "åkte snowboard" i skogen, då vi gick flera kilometer i NewYork utan mål, då vi åkte hem från Umeå efter att ha sett Underworld: Awakening och Digital Renegade dånade ur högtalarna medan himlen skiftade i grönt utanför fönstren, då Kim kom hem till mig med rosor och sa att vi fått lägenheten vi kollat på... Men då vi fick Ivy, det är ändå oslagbart.

Vem sa först, ''jag älskar dig''? Kim. Två månader efter att vi blev tillsammans. Och det var typ så oromantiskt det bara kan bli. Tycker ni att jag är taskig nu? Det tycker inte jag. Är det någon som var taskig så var det Kim!
Han sms:ade att han ville prata med mig om en sak. Jag blev orolig, men han sa att det var något bra. Då fattade jag. Väntade på att han skulle säga det hela kvällen, men han sa det aldrig. Vi gick och lade oss, han tände ljus. Jag var skittrött och gjorde allt i min makt för att hålla mig vaken, fast jag egentligen bara ville sova. Höll precis på att somna, då sa han det. Och jag svarade "Va?" för att jag halvsov. Haha, så fail. Han försökte i alla fall.

Hittade listan hos Johanna.

Filmmaking in progress

Behind the scenes-bild från då jag spelade in min Thailands-haul
 
Anna Röd startade en kortfilmskurs här i Örnsköldsvik (som även går parallellt i Östersund) och frågade om jag ville vara med. Hell to the yes! Att den egentligen riktades till åldrarna 15-22 (jag är 23) var inget hinder tyckte Anna. 
Ikväll hade vi tredje träffen och jag är jättepepp. Tror aldrig det riktigt framgått på bloggen att jag är väldigt intresserad av att göra film, kanske mycket för att jag är världens procrastinator som aldrig orkar klippa och redigera det jag filmar (om jag ens får tummen ur att filma mina idéer), men så är det i alla fall. 
Har cirka noll erfarenhet av just kortfilm och vet heller inget annat än att jobba helt själv på rookienivå, så det känns väldigt spännande att prova på att vara med i ett team och att göra något mer "på riktigt" (vi ska göra en kortfilm). 
Haha, I dunno. Vet bara att jag ser fram emot varje tisdagskväll och är på enormt bra humör då jag kör hem efteråt. *happy face*

Summer of 2015


Minns ni min s o m m a r l i s t a? Lovade att sammanfatta den med bilder då sommaren var över, och jag tycker det är rätt uppenbart att den är det nu.

Spontana äventyr, åkt båt, haft blommig klänning på midsommar, plockat blommor, frukost på balkongen, beundrat solnedgången, besökt Rotsidan, åkt bil med öppna rutor, spelat kubb, ätit mjukglass, ätit mat på en uteservering (kinamat, lunchbuffe på Kings Square), badat en ynka gång (dagsdopp), gått på loppis (ingen bild, men var med mamma två dagar innan Ivy föddes, köpte lite kläder till henne), blivit mamma, bakat jordgubbstårta med lime, gått barfota, jordgubbar och cider utomhus (följt av minigolf), haft filmmys med popcorn en regnig dag, promenad vid Veckefjärden (med mamma och Ivy), picknick på ett tak, läst en bok (Smalast när hen dör vinner av Anton Hörnfelt) samt testat päronlyxshaken på Max.      

Lade till päronlyxshaken strax efter jag publicerade listan här. Sommarens enda dopp lyckades jag inte fånga på bild eftersom jag var naiv och trodde det skulle bli fler. Men som känt var soldagarna få och jag hade avslag efter förlossningen (då är risken för infektion i livmodern stor och därför bör man inte bada).
Så badandet uteblev, skogen lyckades jag inte ta mig till (fast gick genom en skog för att komma till Rotsidan, så det kanske räknas), grillat åt jag men inte hel vecka i sträck, tog mig aldrig tid till att göra någon drömfångare, katterna fick aldrig följa med på picknick (det blev liksom nog med Ivy), mitt letande efter Myckelgensjös granskottsglass var förgäves (får väl göra egen) och krogen orkade jag inte besöka (fast Malin och jag besökte ju faktiskt sommarfesten för att se Norlie & KKV).

Men jag fick bocka av nästan allt! Är väldigt nöjd med denna sommar ♥

Sunday


Har fått två frågor...

Har allt gått bra sen Ivy kom?
Tycker det är så svårt att skriva bebisinlägg. Det som är vardagligt och händer dagligen inspirerar mig sällan till att skriva, but since you're asking... Ja, det tycker jag att det har. 
Det gick väldigt fort att komma in i mammarollen, man har ju liksom inget val. Trots att både Kim och jag var helt clueless så föll allt sig naturligt. Första dagarna efter vi kom hem från BB var dock väldigt jobbiga. Grät en del. Det var nog en blandning av allt; stress, hormoner, trötthet, kärlek overload... Men det gick över.

Imorgon (21/9) blir Ivy 10 veckor (ska sluta räkna veckor efter 12, haha), och det är först nu det börjar bli kul. Visst var det mysigt innan med, men nu har hon börjat bli mer vaken och alert. Hon fixerar blicken, ler och "pratar". Hennes röst är det sötaste som finns (blir typ helt rörd när jag skriver det här). 
Fast så kommer kvällarna då hon skriker och nästan är otröstlig... Det är väldigt jobbigt. Ibland funkar det att gunga henne över axeln, men ibland får jag ignorera min vilja att bara sitta ner och ta det lugnt och istället se mina serier ståendes (och vankades och gåendes). Att ha Musixmatch lyrics igång på Spotify och stå och sjunga är ett annat alternativ, men ibland funkar inte ens det. Hon har ont i magen (inte kolik) och det finns inte så mycket att göra mer än att försöka trösta. Jag vet av Sempers magdroppar (har testat, verkar inte hjälpa), minifom, massage och att man kan testa att utesluta vissa livsmedel i kosten också, men jag tänker att det går över. Bebisars tarmsystem har ju precis börjat komma igång, klart det kan bli too much då.

Vilket märke är det du använder till det blåa håret?
Directions i färgen Midnight Blue. Har alltid använt Direction då det kommer till färger som lila, rosa, blå, grön... Först ut var en lila (Plum) dipdye för fem år sedan. Jag är nöjd så har aldrig känt något behov av att testa något annat märke. Brukar sova med färgen för jag har fått för mig att den sitter bättre då.

Bloggfria dagar

Min bloggstandard har alltid varit ett inlägg per dag. Under våren och sommaren bestämde jag att om jag missade en dag så skulle jag fixa två inlägg till dagen därpå. Fortsatte i de tankebanorna då Ivy föddes trots att min tid som konstant tvåarmad var över. Men så för några veckor så bestämde jag något annat: Om jag inte känner för att blogga en dag, då skiter jag i det och det är okej. Så. Skönt. Nu slipper jag känna mig stressad eller dålig för att det inte dyker upp något någon dag då och då. Och det är okej.

Ville bara säga det. Trevlig helg!

Skrev det här inlägget igrå och skulle  egentligen publicera det då, men så skulle Ivy äta och sen skulle Kim och jag äta och då började vi se film (12 Years A Slave från 2013) och sedan var det läggdags. Haha.
Btw! Kul att så många kommenterade mitt inlägg om mina vanligaste drömmar, det har varit kul att läsa!

Don't you know that some things are better off alone

 
So tired of living in the past
So if we're gonna make it last we should leave it all behind
I'd rather you lie than throw it all away
 
(outfit från min sista dag som 22-åring two weeks ago)

Mina mest förekommande drömmar

via tumblr

Jag tror att alla drömmer då de sover, att de som påstår annat bara inte kommer ihåg dem. Jag har alltid varit bra på att komma ihåg mina drömmar. Kan till och med komma ihåg några få drömmar från då jag var barn. I natt drömde jag att Ivy föll ner från vår säng, slog i bakhuvudet och blev blind. Då jag var barn drömde jag samma sak om min lillebror.

Mina mest förekommande drömmar
• Att jag inte får gå på toaletten ifred. Dörren går inte att låsa, eller så krymper den, blir genomskinlig eller försvinner. Blir så himla irriterad. Att jag drömmer detta så ofta är också sjukt irriterande.

• Att jag blir jagad, måste fly eller är på rymmen. Oftast kan jag flyga i dessa drömmar, men just i dessa fall är det en enorm kraftansträngning att flyga och ofta är jag begränsad till endast ett par meter ovanför marken. Som om inte dessa drömmar är stressande som de är.

• Att jag är kille. Av manligt kön alltså. Ibland är jag jag, fast som man, men oftast är jag personer som redan finns, fiktionella som verkliga. Eller en blandning. Senast var jag Michael Scofield från Prison Break. Några gånger har jag drömt att jag haft sex med en kille, fast jag var killen istället för mig själv. Om ni fattar? Haha, så sjukt konstigt.
Jag vet inte om detta är för att jag ibland önskar att jag var någon annan, eller för att det faktiskt förekommit att jag önskat att jag var en kille istället för en tjej...
 
• 5 Seconds Of Summer. Det är löjligt hur ofta detta band förekommer i mina drömmar i jämförelse med andra band som är mycket mer närvarande i vaket tillstånd. Jag menar, de band som jag lyssnar på mest, och som dyker upp tio gånger oftare i mitt Instagramflöde, drömmer jag nästan aldrig om. Why is that?
Anywhore. I de drömmar då Ashton är i fokus brukar det mest vara vänskapligt eller på fan-nivå, medan det med Calum och Michael alltid är romantiskt eller sexuellt. And I don't mind at all. Luke lyser oftast med sin frånvaro. Kanske för att jag inte riktigt känner något för honom.

Vilka är era vanligaste drömmar?

Wear your baby


Så mysigt
Hade inte använt bärsjalen på en månad eftersom det kändes som att Ivy bara försvann i den. Men imorse då jag behövde ha händerna fria och insåg att jag glömt bärselen nere i barnvagnen, så var jag tvungen att plocka fram den. Blev kär. Det känns helbra att bära henne i sjalen, mycket mysigare än i selen.

I forget but I'll never forgive you


Går runt och har den här låten på hjärnan mest hela tiden, och så har det varit sedan den släpptes. Men nu då Bring Me The Horizon har släppt sitt nya album That's The Spirit är det väl bara en tidsfråga innan någon annan låt tar över. The album? I do like it. Jag är ganska säker på att jag gillade Sempiternal bättre i sin helhet, men om vi ser till enstaka låtar vinner nog That's The Spirit... Drown, Throne, True Friends... Både musiken, Oli's röst och texterna har satt sig i hjärtat direkt.

Beauty tag

Throwback till 2011

Blev nominerad av E l v i r a att göra denna beauty tag. Jag är cirka 10% insatt i sminkvärlden (nagellack är min grej) och tycker att det är så himla tråkigt att lägga ner pengar på smink (trots att det ändå.finns en hel del jag vill ha), så vi får se hur det här går.

Vilken är din nuvarande favoritfoundation?
I nuläget äger jag inte ens en foundation, men har haft Max Factor - Miracle Touch sedan jag gick i nian (åtta år alltså). Har väl velat byta ett bra, men har inte orkat lägga ner energi på att hitta någon bra ersättare, speciellt inte nu då jag nästan aldrig använder foundation. Tips mottages gärna.

Favoritconcealer? 
Använder inte concealer.

Din åsikt om lösögonfransar? 
Roligt men sjukt krångligt och rätt obekvämt. Skulle inte använda dem till vardags, men ibland får jag något ryck och bir inspirerad till att sminka mig med much-is-more som inställning och då använder jag gärna lösögonfransar.


Slänger du din mascara efter tre månader? 
Nej, jag slänger den då den är slut vilket brukar ta lite längre än så. I know, bakteriehärd osv men jag tycker det är så tråkigt att behöva köpa ny mascara. Ju mer sällan jag behöver göra det desto bättre.

Vilken är din favoritmascara?
Max Factor - False Lash Effect Fusion Mascara (them names, seriously) som jag har nu tycker jag om.

Vilken är din mest älskade "muliti task"produkt? 
Mitt svarta läppstift, för det funkar asbra som ögonskugga om man ska sminka sig som panda. BAM!

Ni hittar hela panda-outfiten h ä r.

Använder du någon primer? 
Vill jättemycket ha en primer för ögonskuggor, gärna Urban Decay - Eyeshadow Primer Potion eller Too Faced - Shadow Insurance. But again, sjukt tråkigt att lägga pengar på smink → skjuter upp det i evigheter.

Favvomärke rent generellt på makeup?
Nope. Men är mer intresserad av udda märken snarare än sminkjättarna L'Oreal, Maybelline osv, trots att jag typ äger noll sånt. Min beutyblogger-favvo V i o l a recenserar mest "ovanliga" märken, och de ger mig ofta habegär.

Vad är namnet på din favoritögonskugga just nu? 
Make Up Store - Choco D'or,bara för att det är den jag använder som mest när det vankas ögonskugga nowadays. Damn, måste verkligen byta ut alla mina ögonskuggor.


Favvoläppstift? 
Nu har jag ju bara tre läppstift, men jag älskar dem: Urban Decay - Shame och Make Up Store - China Red (se bilderna ovan). Det tredje är svart och rätt B.

Favvoläppglans? 
Hatar läppglans av hela mitt hjärta! Det är kladdigt och håret fastnar i läpparna, sjukt obehagligt.

Favvoblush? 
Började inte använda rouge förrän förra året (och använder det bara då jag har foundation, så typ aldrig), och då fick det bli en från H&M.

Nämn tre favoriter inom billigare "drugstore"make up-saker? 
Max Factors mascaror, IsaDora Eyebrow Pencil Light Brown och... meh... Kanske allt mitt Ebay-glitter för det var skitbilligt och användarmöjligheterna är oändliga.

Nämn tre favoriter inom dyrare "high end"make up-saker? 
Räknas nagellack? I så fall väljer jag Deborah Lippmanns. Har nog aldrig använt dyrt smink annars (förutom när jag var 14-15 och "lånade" mammas Dior-foundation), men har dessa två ögonskuggepaletter högt upp på önskelistan: Too Faced Semi-Sweet Chocolate Bar Eye Shadow Collection och Urban Decay Naked 2. Men fett fukkin dyra!

Om du bara fick använda tre makeup-produkter resten av ditt liv vilka tre saker skulle du välja? 
Någon ögonbrynsprodukt (penna atm), mascara och... Tillhör nagellack makeup? I så fall nagellack, annars öh... vet inte.
 
Nominerar... taggar... whatever... Twiggy, Alice och Julia. Extremt frivilliga nomineringar.

Norrskensjakt

 


 





 
 
Igår natt var vi ute på norrskensjakt. Tyvärr såg kameran bättre än våra ögon.
Det är Kim och Stefan som tagit bilderna.

Ivy med morfar

 
Ville bara säga att min pappa har varit här nu ♥
Och jag hoppas att vi kan fortsätta hålla kontakten, att jag tillslut kan ha en lika bra relation till båda mina föräldrar.

Serier jag sett: update

Bildkällor: 1, 2, 3, 4

I vintras gjorde jag ett inlägg med alla serier jag sett från början till slut. Ni kan kika på det h ä r. Så här sju månader senare kan jag lägga till ytterligare några till den listan, och dessa ser ni här ovan. Glee, Kyle XY, Prison Break och Revenge. Av dessa var det väl bara Kyle XY som inte var så jättebra. Till skillnad från Prison Break märktes det att den hade några år på nacken, plus att den slutade med en jobbig cliffhanger. De andra tre fick riktiga slut. Kommer sakna Glee som har varit min feel-goodserie i fem års tid. Annars var nog Revenge favoriten, men är glad att den äntligen fick ett lyckligt slut.

Har ni sett någon av dessa serier?

Umeå

 
Verkar bli tradition att fly staden på min födelsedag. 2013 var det New York (svårslaget), förra året var vi i Skelletfteå och i år blev det en fieldtrip till Umeå. Hela lilla familjen plus kusin Amanda. Kikade runt på Lagerhaus, H&M Home, Monki och åt på Max. Fick äntligen testa päronlyxshaken, som var god men oerhört sliskig. Vad som kändes som en tredjedel av dagen spenderades inne i Utopias familjerum för amning och blöjbyte. Himla bra grej med ett sådant rum, för även om jag gör det (babies gotta eat) så tycker jag egentligen inte om att amma offentligt. Innan vi åkte hem hann vi med att träffa Emelie en sväng också. Kul! Long time no see. Väl hemma blev det pizza framför The Fellowship of The Ring (sörry, men jag har en måste-skriva-orginal-titeln-skada). Extended. Vi kanske har hunnit sett klart den tills nästa vecka...

Happy Birfffday


Hej. Fyller år idag. Tjugotre år. Firade min sista dag som 22 istället (med fika och sånt) (igår alltså) och drog till Umeå idag. Kewt. Brukar inte lägga upp bilder på presenter jag får, men nu råkade det smyga sig in en sådan bild i alla fall. So there's some neat stufz (tack så mycket ♥).

PS. Ivy rockade min hem-från-BB-outfit från 1992. So kewl. Kim tycker den ser ut som kräks. Han har fel.

2 year anniversery | The divorce

LOL it didn't even last for more than one year #sorrynotsorry

Kim och jag har bestämt oss för att inte vara förlovade längre. Okej, jag erkänner, det var mest mitt beslut. Jag sa precis vad jag kände, och han sa att det inte spelade någon roll. Vi kan jämföra det med att en inte skulle gifta sig om bara den ena partnern vill. Det är ju inget en gör för att göra någon annan glad liksom. I alla fall inte i vår värld. 

Men älskar ni inte varandra längre? Jo. Då kan ni ju lika gärna vara förlovade? Sorry, jag ser inte en avbruten förlovning som en nedgradering om det gör mig mer bekväm i mitt förhållande.   

För mig är en förlovning: 
1. Ett löfte om att vilja spendera resten av livet med sin partner, och enligt traditioner ska det leda till giftermål.
2. Ett kärleksfullt löfte om att vilja spendera resten av livet med sin partner likvärdigt med giftermål, men utan att ha det på papper. Det behöver alltså inte leda till giftermål, det är minst lika fint ändå. 

För att spara mig själv tid och förkorta inlägget eskorterar jag er h i t och h i t om ni vill läsa om själva förlovningen (♥ still such a beautiful memory ♥).  

Anywhore. Jag känner att jag bara vill fokusera på livet här och nu. För drygt ett år sedan gick jag och fantiserade ihop mitt drömbröllop, men innerst inne känner jag att giftermål inte är något för mig. Jag vill inte gifta mig. Någonsin. Jag skulle inte klara av att avge ett löfte för resten av mitt liv. "Alltså, man kan faktiskt skilja sig". Haha, jo, men om man tänker så ska man nog inte gifta sig. Och även om en förlovning inte måste leda giftermål så känner jag fortfarande att inte heller det är något för mig. När jag sett ner på mitt diamantprydda ringfinger har det inte riktigt känts som jag. Om jag ska vara ärlig känner jag mig obekväm då andra påpekar att "Vi faktiskt är förlovade". Som om det är mer värt. Det är bara en titel och ringarna är bara en symbol, men för mig har det också varit en slags press. Det har känts som att jag gått emot mig själv och det jag står för. Gjort ett val baserat på att det borde vara det mest romantiska som finns, inte för att jag själv tycker det. 
När jag mått dåligt och tvivlat på oss, då saker varit dåliga, då har jag slitit av mig ringen. Jag vet, det är jättetöntigt. Omoget even. Som att vår kärlek sitter i ringarna, och att det är ringens fel liksom. Så då har jag hellre ett vanligt sambo-förhållande än ett förlovat sådant.  

För mig är det här ett mycket mer moget val än att stanna kvar i något jag själv inte tror på. Och det betyder inte att jag inte tror på vårt förhållande. Jag vill inte vara förlovad. Jag vill bara vara tillsammans med Kim. Det finns andra sätt att visa tillhörighet på än med ett par ringar, för där ligger bara en romantiserad, materiell lycka. Något som understryker det är att det jag saknar mest med förlovningen är ingraveringen i ringarna.

My home is in your heart.

(en textrad ur en fin låt av ett gemensamt favoritband; We Came As Romans)

But know what, my home is still in your heart.

Bara bebiskläder


Fina bebiskläder. De övre köpte jag innan Ivy föddes, de undre har hon fått i present av släktingar.

Alltså, vadå tjejigt och pojkigt? Egentligen. Det delas in i tjejkläder och killkläder redan från de minsta storlekarna, då det egentligen bara borde handla om bebiskläder och barnkläder. När jag väljer kläder utgår jag från vad jag tycker är fint eller fult, inte vad som passar bäst till mitt barns kön. 
 
Vi tog aldrig reda på vilket kön Ivy hade innan hon föddes. Det spelade såklart ingen roll vilket det blev, men jag var rädd att om det blev en flicka skulle det bli fritt fram för släkt och vänner att köpa klänningar, rosa och ryschpysch. Bara för att hon är en tjej.
Med facit i hand kan jag säga att, jo, visst har det blivit ett och annat rosa, med spets och gulligull, men inte jättemycket. Och egentligen är det väl inget fel på puttinuttgull, det är bara inte min smak. Jag hade inte satt på henne sånt om hon var en pojke heller. Skillnaden är att jag tror folk inte ens hade köpt sånt till oss då. Så det handlar inte om att klä henne "pojkigt" eller enbart könsneutralt (för det finns mycket i de kategorierna som inte är min smak heller), lika lite som att jag skulle klätt henne "tjejigt" om hon var en pojke.
 
It's very simple. Jag tycker om de flesta färger. Rosa, grönt, turkost, gult... Jag tycker inte om ljusgult, khakigrönt eller när det blir för mycket färger i en rörig kombo. Jag tycker om all-over-prints, gärna med djurmotiv, grafiska mönster, mössor med öron och musikrelaterat. Jag tycker inte om prints med fordonsmotiv, randigt i mer än två färger, sportiga monogram och - slogans, fula mitt-på-magen-tryck eller plotter. Med reservation för undantag (men alltid oavsett kön).
 
Det handlar alltså inte heller om att utesluta färger. Det handlar om att jag inte vill välja rosa och sockersött bara för att Ivy är en tjej. Jag tänker, skulle jag inte valt det till henne om hon var en pojke, varför ska jag välja det till henne då hon är en tjej? 
Liksom, försök avgöra könet på en okänd bebis iklädd, säg, en vit body. Det går inte förrän man tittar innanför blöjan. Är det därför det är så viktigt att klä dem könsstereotypt? För att det ska synas? För mig är det självklart att Ivy är min dotter (tills hon eventuellt säger något annat) oavsett kläder, och för mig är det oviktigt om det syns för alla andra eller inte.
Fast så kommer vi till dubbelmoralen. Klänningar. Jag skulle nog inte sätta på min bebis en klänning om det var en kille. Faktiskt. Och lite därför har jag svårt att klä Ivy i klänning trots att jag tycker det är fint, ibland. Så jag kommer ta emot de jag får av andra, men låter nog bli att köpa själv. Some shit are just too deep inrotat alltså, och må så vara då.

För visst finns det större och viktigare saker och sätt än just hur en väljer att klä sitt barn, men jag tror att det börjar redan där. Jag vill skydda mitt barn från könsstereotyper och könsroller, ge henne större valfrihet. När Ivy är tillräckligt stor för att kunna välja själv ska hon känna att det är lila mycket okej att klä sig i rosa fluff som sportigt och blått. Eller tufft rosa och blå spetsar. Och samma sak om jag någon gång skulle få en son. Han ska kunna klä sig i en prinsessoutfit utan att bli kallad fjollig. Jag vill inte vara delaktig i att propsa på könsroller på mitt barn. Det känns som att resten av världen är tillräckligt bra på att begränsa, så jag väljer att ta avstånd. Och jag börjar med kläderna. Nästa stopp är leksakerna.
 
PS. Jag tror självklart att även folk som klär sin bebis mer eller mindre könsstereotypt väljer de kläder de tycker är fina. Och ni får såklart klä sina bebisar hur ni vill. Det här är mina åsikter om mitt barn.

Liquid sand & sugar laquer

 
Minns ni 2013 års största nagellackstrend? Ja, ni vet texturlacken. Den trenden verkar vara helt bortglömd nu, tack och lov, för om jag ska vara ärlig fastnade jag aldrig riktigt för dessa sockerlack. Ändå sitter jag här med sex stycken flaskor från olika märken. För det fanns ju såklart några få undantag.


China Glaze - There's Snow One Like You
Vi börjar med det fulaste. Köpte detta bara för att det kändes nödvändigt att ha en vit version av Belugaria (se längst ner), men kunde lika gärna ha låtit bli. Det är väl tänkt att det ska se ut som snö, men ser snarare ut som vitt kräks. Har duttat på lacket med en svamp över OPI - Alpine Snow för att få det att se någolunda hyffsat ut. Funkar inte med överlack! Att det blir grått efter en dag pga smuts sänker betyget ännu mer...


OPI - Jinx
Det här är favoriten bland alla sandlack jag någonsin skådat. Ser ut som glittrande eld, love it! Lika fint med överlack.


OPI - Stay The Night
Rätt coolt. Tyvärr skavs den svarta färgen bort från "sandkornen" så det blir vitfläckigt efter en dag. Påminner om OPI - Today I Accomplished Zero, speciellt med överlack, och det är så jag föredrar att bära det.


OPI - Get Your Number
Det här är det näst finaste. Mest för att glittret är prismatiskt, gillade aldrig sugar crush-lacken med silver-ish glitter. Ännu lite finare med överlack.


Kicks - Moondust
Jag hade kunnat gillat det här, men det blir fult så fort på precis samma sätt som Stay The Night. Gillar det säppet bättre med överlack.

 
Essie - Belugaria
Det här är det mest udda lacket jag äger, och är ascoolt om man lyckas få till det. Det är nämligen mycket svårlackat. Svårt var det att fånga på bild också, har bättre bilder här.  Ingen idé att ha överlack.

Vad tycker / tyckte ni om texturlack?

Sprechen sie Deutsch?


Hur mycket jag än önskar så används jag inte alls tyska. Så det är föga förvånande att det inte blev helt korrekt då jag försökte säga "Kan du hjälpa mig?" såhär: 
"Kann du hilfe mich?"
Min brorsa fick till det bättre:
"Könnt du Mir hilfen?" 
Medan Google translate sa såhär:
"Können Sie mir helfen?"
(tydligen är frågetecknet extremt viktigt, för utan blev det helt annorlunda)
 
Kanske borde ta en kurs i tyska. Lära mig på riktigt. Har kännt allt för länge att det vore kul att kunna fler språk än modersmålet (svenska) och engelska.

Brukar ni låtsas att ni kan språk ni egentligen inte alls behärskar bara för kul? Cause I do all the time. Fast mest snackar jag bara engelska med mig själv.