The songs on the radio are ok, but my taste in music is your face


Det här bandet har växt i mina ögon (eller snarare öron) den senaste månaden. Till en början tyckte jag alla låtar utom typ tre var konstiga och... meh. Men sedan insåg jag hur glada de, eller åtminstonde Blurryface-albumet, gjorde mig i själen. Så glad att jag ska se dem live i höst. Alltså pepppppppennnnnnn.

Tear In My Heart och Polarize är mina favoriter i nuläget. Speciellt den förstnämnda gör mig såhäääääääääär glad. Lyssna!
 
Bildkällor: 1 | 2

En marknad med mat


Var på matmarknad med mamma och Ivy idag. Det är något hittepå med mat från "hela världen" de har riggat upp på torget denna helg, och jag älskar det. Det fanns mat från Australien, Tyskland, Italien, Frankrike, Polen, Thailand, Grekland und so weiter. Mat är naaaajs.
Mamma åt franska våfflor (yum) och jag åt något franskt som jag valde genom att äta med ögonen. Jag hatar potatis, tomat och rosmarin, som samtliga var inkluderade i denna maträtt, men det såg gott ut så jag ba what the hell. Det var gott. Jag kanske inte hatar potatis och rosmarin trots allt.
Sedan förlorade jag mig själv i engelsk fudge. Köpte fem bitar (Dr. Pepper, mojito, Jägermesiter, butter scotch och choklad) som jag ännu inte smakat, samt turkish delight. Because Narnia, that's why. Det smakade typ parfym, men på ett ganska gott sätt.

666

 
Throwback... thirsdag... tisdag...

Så här såg jag ut i Stockholm i början av sommarn'. I dunno. Jag har börjat gilla gult väldigt mycket.

Mitt födelsedagskalas


Look at that cake! YUM! Chokladbottnar, kolasmörkräm och kolapopcorn. Perf. Hade mitt födelsedagskalas i fredags, den 9 september. Så himla najs att va vuxen, för då kan man bestämma att man fyller år på en fredag istället. För att man jobbar på sin riktiga födelsedag.
Fick jättefina, bra presenter. Thank you very much. Mest kreativ inslagning tog min bror hem priset för. Några dagar innan hade han frågat vilken kändis jag tyckte var dryg. Fattade ingenting, haha. Förrän jag fick en Crystal Head vodka inslagen i Sean Banans huvud i födelsedagspresent. LOL. Efter första lagret papper blev det en hjärna / döskalle, och innanför det - Crystal Head. Haha, så awesome. En del av mig vill hälla ut vodkan och bara ha den som en vas NU. Så cool flaska! Don't worry though, I won't do that.

NOOmaraton 2016 | The Pro


NOOmaraton är något jag vetat av i många år men aldrig tidigare medverkat i. Har missat, glömt och inte orkat. Men i år blev jag påmind i tid och tänkte jag att jag måste testa. Jag gillar ju att hålla på med film. Tvingade brorsan att vara med och anmälde oss.

Tävlingen ägde rum lördagen den 3 september. Göra en kortfilm på 24 timmar, inklusive allt. Tema: Nu eller aldrig. Filmen ska inkludera tre platser (vid en anslagstavla, vid en parkbänk, och i ett förråd) och tre saker (en ryggsäck, en cykel, och klister).

Vaknade på lördagsmorgonen och var bajsförkyld. Hade jobbat till 01:30 natten innan. Var nära på att ge upp flera gånger. Var så himla trött och soffan såg så inbjudande ut, men jag fortsatte för att 1. Jag hade ytterligare två jobbfria dagar framför mig (fast sedan blev jag inringd på jobb båda dagarna, hahahahahahaahhah), och 2. Jag vägrade vara personen i filmen. Inte igen.

Fotot var det första som dök upp. Storyn kom kort därefter. Skrev en monolog, först på engelska (alltså, jag hade sett på Mr. Robot, en av de bästa tv-serierna jag vet, och hade Elliots röst på hjärnan hela dagen, gah, så bra), sedan på svenska. Tyckte allt sög, men körde på ändå. Bad Stefan göra voiceovern medan jag klippte. Filmen var klar och uppladdad 01 på natten, med åtta timmar kvar till målgång.
I was like "Fuck yes, I made it". Det kändes så himla bra. Jag hade påbörjat något, och slutfört det. Det var liksom det viktigaste. Det enda som var viktigt egentligen. För faktum är att jag hatade filmen lite halvt. Jag var nöjd, storyn kändes tveksam. Vågar knappt lägga upp den här egentligen, haha. Scenskräck.
Var i alla fall så glad att Stefan orkade hjälpa till trots att han var så opepp. Vägrade använda min egen röst, ville dessutom ha en manlig röst (eller ja, Elliot från Mr. Robot egentligen, men en kan inte få allt). En kvinnlig gestaltare för ögonen, och en manlig gestaltare för rösten. Vem är huvudkaraktären? Tjejen som syns, eller killen som hörs? Båda? Ingen? Alla? Är de samma person? Idek.

I torsdags visades filmen i Sundsvall tillsammans med de åtta andra tävlingsbidragen från Västernorrland (vi var inte närvarande). Och eh, vi vann. Hallå, LOL what the fuck?!

1:a pris: The Pro – av Vestins
Ida Vestin & Stefan Westin

Juryns motivering: "Ett snyggt filmiskt hantverk där voiceoverns dekadenta stämma bygger upp vardagens tristess, det som får oss att vilja dra täcket över huvudet varje morgon. Med det kortaste bidraget av alla lyckas filmskaparna på ett överlägset sätt säga mer med mindre ord och på kortare tid. På ett okonstlat sätt har filmskaparna använt förutsättningarna så att de fyller en funktion för handlingen och lyckats med att hålla grundtemat centralt."first:

Hallå, tack! OMG. Så nu ska vår film tävla i riksfinalen i Stockholm den 8 oktober. Har inga större förhoppningar där, men så himla kul ändå. Detta får mig att vilja fortsätta hålla på med film. Min dröm. Något som kanske inte folk fattat eftersom jag inte gjort ett skit (pga procrastinator as fuck), meeeeeeen har typ haft 1000 idéer i huvudet sedan jag var 12.

Thanks for fueling my fire.

PS. Orka att det här inlägget blev så här långt. Nej. Hej då.


Barfday gurrl

First thing's first: I will not make excuses for talking like the American version of fjortisspråk
 
Hallå! Jag fyller år idag! Fyllde. OMFG. Tjugofyra. Jag känner mig gammal. Alltså, det är tre personer på mitt jobb som är äldre än mig. TRE! Jag är inte 100% säker, men ändå. Fast det är nog snarare så att jag är äldre än jag känner mig. Typ "Men jag är ju fortfarande 19, högst 22, for real". Jag tror att alla är äldre än mig men så ba "Va? Jaha, du var 94:a". Killen som intervjuade mig tillsammans med min chef är 95:a. Och här är jag ba "What is life? Vem är jag ens?".

Okej. Nej. Jag är bra. Jag var världens största procrastinator. Jag hade ett jobbigt år, och ett utan motivation. Jag försökte tända eldar, men det var storm. Men nu är jag okej. Jag är bra. Jag har ett barn, som jag älskar mest av allt på hela jorden. Jag har ett jobb, som jag trivs med. Jag har mina drömmar, igen.
Jag har gjort två vloggar och en kortfilm i år. Jag har spelat in ytterligare två vloggar utan att känna mig obekväm framför kameran. Det är progress. Och jag har två konserter inplanerade. Life is good. *klappa-händer-emojin*

Jag är förkyld. Jag har jobbat hela dagen, både i kassa, kök och nääästan DT (drive thru) också. Kim har firat mig lite, mamma och Stefan var här och sa grattis och på fredag ska jag ha kalas! Woho!

Hon heter Ivy Minja

 
Har jag berättat om Ivys namn? Can't recall I've done such thing, så låt oss ha namngivelsekalas här på bloggen. Woho!

I V Y
En sommar, 2013 för att vara specifik, insåg jag att om man sa mina initialer - I. V. - på engelska blev det namnet Ivy. Typ. And I was like "Oh my God! Om jag får en dotter ska hon heta det!"
Så jag sa det till Kim, och han tyckte det var jättefint.
Jag hade en lista med flera namn, men det var inget namn som kändes lika bra som Ivy.

Plottwist! The extended truth! Min kusin Amanda var här och hälsade på en nyfödd Ivy, när hon helt plötsligt säger:
"Åh, jag minns när du berättade att om du fick en dotter skulle du skulle döpa henne till Ivy, som hon i Gossip Girl."
And I'm like: "WAIT, WHAT?! NO WAY! OFTA JAG BERÄTTADE DETTA FÖR DIG ENS?! OCH - OMFG! JAG HAR DÖPT MIN DOTTER EFTER EN GOSSIP GIRL-KARAKTÄR JAG INTE GILLAR?!"
Det är sant. Jag nördade Gossip Girl sommaren 2013. Och det fanns en karaktär som hette Ivy. Som jag inte tyckte om. Men jag insåg att I. V. = Ivy och förträngde tydligen allt annat. Because awesomeness. Så nu tycker jag att vi låtsas att jag döpt min dotter efter Ivy Sullivan från 90210 istället. Because I like that bish.
 
                               Bildkälla: ♥♥♥

M I N J A
En av mina kusiner fick barn ett år innan mig. Någon månad innan deras BF berättade de om några, eller åtminstone ett, namn de funderat på. Minja hade de gillat ett tag. Kim och jag nickade gillande. Men då de fått reda på att det kan betyda "midget ninja" kändes det inte längre så kul. Men det tyckte jag och Kim. Så vi skrev ner det på vår lista.
När Ivy väl var född fastnade vi för det återigen, och när Kim insåg att det betydde "Den första" på alviska (Lord of the Rings) blev han helt till sig (for real). För Ivy är vår första. Och bästa.

Gult är inte fult


Den-där-gula-toppen-jag-köpte-för-tre-år-sedan-men-aldrig-använt-för-att-"Jag kan inte ha en gul tröja till rött/lila/grönt/blått hår". Förmodligen var jag bara rädd att vara färgglad.
 
+

Sommaren är över och jag hann inte vara barbent ens hälften så många gånger som jag ville. Blöh.
Bye bye, shortsvädret!

Norrskensmagi

 
Minns ni förra året när Kim, jag och brorsan drog ut på norrskensjakt mitt i natten. Well, here's a reminder (länk). I tisdags såg vi detta från vår balkong. Och det bästa är att denna gång såg våra ögon bättre än kameran (kanske dels för att vi glömde ställa in skärpan, LOL). När jag tänker tillbaka på det nu känns det nästan overkligt. Naturen är så himla häfig. Rymden är så himla häftig. Det var magi. Kändes lite som att vara med i en Harry Potter-film. HIMLEN VAR HELT GRÖN! OMFG!

Welcome to the black parade - again

 
What is this awesomeness?! När Ben Bruce (Asking Alexandria) lade upp bilden ovan på sin Instagram tänkte jag "Is this for real?!". YES IT IS!

Nu är jag långt ifrån My Chemical Romance's största fan, men albumet The Black Parade är en viktig pärla på varje forna emo's armband (I dunno, jag älskade i alla fall armband då jag var 15 och wannabe-emo).
När jag var 11 och 12 lyssnade jag bara på Rix FM, vid 13 älskade jag Rihanna och Pussycat Dolls #noshame. Sedan fyllde jag 14, Welcome To The Black Parade släpptes och jag blev kär. Det blev en ny era för mig, music wise. Visst hade jag älskat enstaka rocklåtar tidigare, men radiopoppen regerade i mitt liv. Tills Welcome To The Black Parade nådde mina öron.Förstår ni att detta är 10 år sedan?! OMFG!
Det dröjde dock ett helt år innan jag gav mig in på resten av albumet. För att... Fall Out Boy hände... Och Linkin Park. Och Tokio Hotel. Men jag insisterar, det var MCR som ledde mig dit (och kanske Mtv, heheheheh).

Welcome To The Black Parade är fortfarande en av mina favoritlåtar, även om The Sharpest Lives och Famous Last Words enligt mig är strået vassare låtmässigt. Love 'em!
Är nu extremt exhalterad över att få höra dessa covers av fina band som Escape The Fate, Asking Alexandria, Crown The Emipre och Twenty One Pilots.

Släpps i mitten av september av Rock Sound.

GB Glace 2016

Shit vilken tid det tog i år. Att testa alla GB Glace-nyheter av intresse, något som blivit en stående punkt på min årliga bucketlist (sedan 2014). Om de bara ville sponsra mig, då hade detta inlägg blivit av mycket snarare, *hint, hint*, nu är ju glassäsongen typ över (om man är sån vill säga, jag älskar alltid glass, året om). Alright, let's get to it.

 
Solero Red Berries ★★★✰✰
Jordgubbsglass med hallonsås och hallonöverdrag. God. Jag brukar sällan vara sugen på isglass, så om jag vill ha något mer svalkande är Solero alltid ett bra alternativ. Tycker dock den gula de hade innan var godare.
 
 
Twister Bär ★★★✰✰
En jordgubbsisglass omgiven av vaniljglass och vinbärsisglass. Glassen jag var mest sugen på att testa av årets nyheter, mest för att jag älskar orginalet. Och ja, den var god. Vinbärsglass visade sig vara riktigt gott.
 


Oreo Sandwich ★★★★✰
Vaniljglass med Oreobitar mellan två Oreokex. Jag tycker att Oreo är en rätt överskattad kaka, men som glass gjorde den sig väldigt bra. Som en exlusivare variant än Sandwich-glassen. Mums! Lite väl dyr bara.
 
 
Magnum Double Caramel ★★★★✰
Vaniljglass med chokladöverdrag, kolasås och ännu ett chokladöverdrag. En glass som kommer och går som jag förstått det. Jättemumsig! Men fick känslan av att den var mindre än de övriga Magnum-glassarna?
 
 
Feast Snack Bar ★★✰✰✰
Jordnötsglass med kolasåskärna samt chokladöverdrag med hackade jordnötter. Smaken var det inget fel på, men meh, tyckte den var rätt tråkig. Men för en tia var det väl inget att klaga över heller.
 
 
Magnum Double Peanut Butter ★★★✰✰
Jordnötsglass med chokladöverdrag, jordnötssås och ytterligare ett chokladöverdrag. Jag gillar jordnötter och jordnötsglass väldigt mycket, like, it's the perfect combo of sweet and salty. Så ja, den var god, men inte lika god som Double Caramel.
 
 
B&J Cookie Dough 'Wich ★★✰✰✰
Cookie dough-glass mellan två kakor. Älskar B&J's Cookie Dough. Älskade inte denna. Det bruna på kakan var mjukt, medan det ljusa var jättehårt, så det blev knepigt att äta den. Dessutom är den inte prisvärd imo.
 
 
Sandwich Break ★★★★✰
Som den vanliga Sandwich-glassen, men en mindre variant med "chokladrippel" i. Jag älskar Sandwich. Älskaaaaaar. Så även denna. Tråkigt att den var så liten. Tråkigt att de höjde priset på den vanliga då denna kom. Tur att den var mumsig. Jag tar två.

De bortglömda fotografierna

1. Jag på min 12-årsdag, 2. Julafton 2004, 3. När jag fick min första mobiltelefon (13 år)
 
Åh, det här är så kul! Like, finally! Bilder från när jag är 12-14 år!
Mina föräldrar köpte en digitalkamera 2007 (jag var 14 år då och gick i åttan), innan dess fotade pappa analogt. Det är bara det att de slutade framkalla bilderna sommaren 2004, strax innan jag fyllde 12. Vi var i Danmark då och bilderna från den resan är de sista som finns fram till våren 2007. Ett glapp på nästan tre år. Dessa tre år inkluderar min 12-, 13, och 14-årsdag, vilka jag knappt minns något från. Och här har jag gått runt och trott att dessa år för alltid kommer sakna bildliga bevis*, men så kommer mamma med ett halvt dussin oframkallade filmrullar och bam, "Här är fotona från din 12-årsdag, julafton 2004 och lite från 2005". OMFG! Väntar med spänning på nästa framkallnings-harvest. THE EXITEMENT!

*sånär som på 9 kassa selfies tagna med en Sony Ericsson K700i. Så himla snygg sminkning *cringe* #2006


Bröllop



Här är vi, på plats i Härnösand. Vi kom fram i tid, trots en helt fucked-up morgon (lång historia kort: Jobbade till 01 natten innan, skulle sova till 10, glömde ställa alarm och Kim väckte mig inte förrän 11:30, skulle bege oss 13, prioriterade smink och naglar istället för frukost, så himla arg). Dessa bilder togs dock efter vigseln.
 


Nina och pappa i en gul Pontiac efter vigseln i kyrkan. Fint värre.
 


Middag på Väggivägg. Ivy fick sitt livs första drink - en mycket fancy äppeljuice. Jag åt tapas. Pilgrimsmussla, taco med slaktarstek och grillad sallad. Det sistnämnda var typ det godaste från en grill jag någonsin ätit, didn't see that coming. Chokladpaj till efterrätt. It didn't look like pie, but whatever, it was yum.

Finding a weddingdress

1 2 3 4 
 
Min pappa ska gifta sig idag. OMG. Jag har inte nämnt min pappa sedan förra året då jag var ledsen över att vi gled isär som ett resultat av mina föräldrars skilsmässa, men läget är så att han flyttat till en annan stad och nu ska gifta sig, och mina ledsna känslor från föregående år är spårlöst försvunna.
Så, bröllopet. Klädkoden är färgglad, men ej blå. FÄRGGLAD?! Min första tanke var "Äger jag ens något färgglatt?". Ja, det gör jag, men är det passande för ett bröllop? Nope. Gav mig på jakt för att se vad le internet hade att erbjuda, och fann dessa fyra. Fastnade tydligen för eldiga toner. Det fick bli den första. Inte superfärgglad, men den är röd och har störst potential att bli buren igen.

Nu, mina vänner, har jag ett bröllop att närvara vid!

Hur det gick med Arvtagaren och nästa bok-att-läsa


I maj skrev jag ett inlägg om att jag äntligen börjat läsa den avslutande delen i Arvtagaren-serien av Christopher Paolini, med deadline den 31:e juli. Did I make it? Oh, yes I did! Blev färdig tidigare till och med. Låg i gräset på Kornsjö strand den 19:e juli och vägrade åka hem förrän jag läst bokens sista ord. Det bästa är att jag inte ens känner mig tom nu, trots att jag liksom är klar med en bokserie jag varit fan av i tio år. Det känns bara bra.

Nästa bok att läsa blir manuset Harry Potter and The Cursed Child. Tror jag läst ett manus som bok en gång förut, men minns inte säkert. Oh well, det är Harry Potter. Den kan inte vara dålig. So exited.

Båthelg

 
Sista helgen i juli.
Ett lunchbesök vid Balesudden och övernattning Timmerviken. Bad i Balestjärnen. OMFG. Hatar tanken av att bada i en tjärn, men denna var magiskt klar. Ivy hatar fortfarande att bada, och jag hatar fortfarande saker-i-havet-som-egentligen-inte-ska-vara-där, denna gång var det trädskelett som gav mig panik.
I Timmerviken fick vi middagssällskap av en säl. EN SÄL! Så fint. Den var dock långt ut i havet, but still. SÄLAR! Dagen därpå blev det förmiddagsbad i havet innan jag var tvungen att åka hem och jobba.