Wow. Nu är det nära! För en vecka sedan klagade jag rejält. Så fort jag publicerat inlägget kände jag nästan att jag inte hade rätt att klaga över så världsliga saker, eftersom jag haft turen att ha en sådan komplikationsfri graviditet (eller en graviditet över huvud taget). Som jag sa då, det värsta har varit halsbränna och sura uppstötningar. Jag har inte behövt avstå från något jag velat göra (men då innefattar ju mina intressen inte extremsporter heller). Men. Jag behövde ventilera. Jag var sjukt less. Tyckte allt kändes jobbigt runt månadsskiftet. Ja, även ett så ytligt problem som jag-kan-inte-ha-mina-kläder. Om det ändå vore socialt acceptabelt att gå runt naken, eller åtminstone varmt nog att gå runt i enbart bikini. 

Men nu har peppen kommit ifatt mig! Skönt! Imorgon går jag in i vecka 39. Idag är det bara två veckor kvar till BF. Shiet! Men som jag känner nu kan det lika gärna ske den här veckan. Magen har sjunkit, Fetus har fixerat sig (hen ligger med huvudet nedåt) och jag har haft "mensvärk" från och till. Igår hade jag "mensvärk" hela dagen, och då jag gick till stan kändes det som att Fetus trycktes nedåt för varje steg jag tog. Sedan lossnade slemproppen (nej, det är ingen bild) under kvällen. Scheisse.

En del av mig är redo och vill att det ska ske nu, nu, nu så vi kan bege oss in i nästa kapitel någon gång. Jag vill ju träffa Fetus! Se vad det är för filur Kim och jag har skapat, och ge henom ett riktigt namn... Kanske äntligen greppa att det är på riktigt? 
Medan en annan del av mig vill att Fetus ska stanna i magen till dagarna runt den 27:e, kanske längre. Jag känner mig inte riktigt färdig. Inte för att jag vet exakt vad det är jag inte är färdig med... Haha. Sedan kan jag tycka att det är lite otåligt av Fetus om hen inte kan vänta till lördag i alla fall, för då får Kim semester. ;)