Nä, nu är jag less!

Blir alltid lika chockad då jag ser mig själv i spegeln, like "am I THAT big?!". Kan i alla fall ha magen som bord. Fett najs.

Det är fint att vara gravid. Det är mysigt att känna Lilla Fetus sparkas därinne. Och jag är otroligt tacksam över att jag mått så bra och haft så lindriga graviditetskrämpor (halsbrännan och de sura uppstötningarna har varit det värsta, men de har tack och lov minskat den senaste veckan).
 
Men. Jag börjar bli less på att vara gravid nu. Nådigt less alltså. Jag har gått upp massa i vikt (vilket såklart hör till, men ändå) och jag känner mig tung, trött och osmidig. Jag har börjat få ont i fötterna. De har svällt så mina skor börjar kännas trånga (kan typ bara ha mina Birkenstock-wannabes och flipflops) och mina fingrar värker då jag vaknar om mornarna, för även de har svullnat. Blä. 
 
Jag är less på att ha halsbränna. Och sura uppstötningar, speciellt de som bränner och ger mig hostattacker. 
Jag är less på att känna mig konstant förkyld pga att slemhinnorna i näsan varit fucked up sedan november förra året.
 
Men mest är det vikten. Eller snarare det faktum att jag svällt upp som en boll.
 
I höstas vägde jag 62 kg (min "standardvikt", LOL). Första trimestern gick jag ner till 58 kg av någon anledning. Nu väger jag 78 kg och det normala är att man fortsätter gå upp ett halvt kilo fram till förlossningen. Jag antar att det är den ökade vikten som orsakat fotontet eftersom den gör att de belastas mer. Jag orkar inte bli tyngre nu. 
Och den stora magen gör mig enormt osmidig. Känner mig som en gammal tant, haha. Allt är jobbigt. Jag kan knappt böja mig ner, bara att ta på sig skor är en enorm ansträngning. Då jag böjer mig ner känns det endera som att jag får blodstopp i hjärnan eller som att jag ska spy.
 
Jag vill ha min kropp tillbaka. Jag längtar efter att få börja träna igen.

Eftersom min träning mest består av promenader, joggning och cykling (samt lite fuldans hemma då ingen ser) var min plan att fortsätta med det även som gravid (fast lite lugnare och ingen joggning), men efter Thailand försvann all motivation (hamnade i en depperiod) och då vi flyttade i mars kom den aldrig tillbaka. Och nu orkar jag inte (får dock inte ont i magen som i våras längre). Jag brukar promenera till stan och barnmorskan. Blir helt slut lagom till hemfärden. Jag som är van att gå fort sniglar mig fram, delvis pga fötterna och delvis pga att min kropp är trött.
 
Eftersom jag förespråkar att vara nöjd med sin kropp no matter what, känns det väldigt motsägelsefullt att känna så här. Men jag gör det. Jag tycker det är skitjobbigt att bara kunna ha en bråkdel av kläderna i garderoben. Jag tycker om mina kläder, att använda dem och kombinera dem på olika sätt, men det jag har är anpassat till en helt annan kropp än jag har nu. Så det går inte. Varje gång jag går till min garderob vill "klä upp mig" slutar det att jag blir besviken. Jag vet att det här är världens mest ytliga problem, men jag kan inte låta bli att tycka att det är skitdrygt.
Och det handlar inte om att jag inte tycker jag är fin. Jag tar inte alls illa upp då folk kallar mig tjockis (vilket typ alla gör just nu, haha). Jag vill varken se det ordet som något nedvärderande eller fult, så därför gör jag inte det. Det handlar om att jag inte känner mig som mig själv, jag är inte bekväm i min egen kropp. Jag känner mig begränsad. Klumpig. Osmidig.
 
Jag längtar efter att kunna springa. Jag längtar efter att kunna ha alla mina kläder igen. Jag längtar efter att få min kropp tillbaka, för just nu är den inte min. 
Och det är helt okej att känna så här. Alla måste inte älska att vara gravid hela tiden, för det är ingen dans på rosa fluffmoln. Det har ingenting med otacksamhet att göra. Det är inte konstigt att efter åtta månader vara trött.

PS. Går in i vecka 38 idag, tre veckor kvar till BF!



▾ Johanna Utterberg säger:

Kan tro att man känner sig ganska lagom tung nu såhär i slutet på graviditeten, men pepp-pepp stå ut sista veckorna nu, sen får du promenera och njuta av lättheten igen! :)

Svar: Så fort jag publicerat inlägget blev jag pepp igen, och en vecka senare fick jag föda min dotter! :)
Ida ☯ the sky under the sea

2015-07-07 ✖ 18:46:46
http://johannautterberg.blogg.se/
▾ LIL' BABUSTYLE - The truth is mine säger:

Min kompis var gravid förra sommaren och hon gick upp väldigt mycket i vikt och hade problem med rygg och fötter som svullnade upp... usch, kan tänka mig att det inte är särskilt kul.. Men snart är lillen här! Och det där med vikten... visst, det är aldrig kul att gå upp i vikt (om man inte vill det), men du har en liten där inne som snart ska komma ut. Då måste det väl ändå vara värt det?

Hoppas du kan få tillbaka den kropp du vill ha efter förlossningen! Och jag håller tummarna för att du inte går upp mer i vikt! :)

Svar: Klart det är värt det! Jag längtar skitmycket efter min lilla, blir tårögd bara jag tänker på henom. Och jag älskar min mage därför. Men det betyder inte att jag inte kan vara less just nu, även om jag vet varför det är så och inte är för evigt :) Och det jobbigaste i är inte siffrorna på vågen, utan hur jag känner mig i min egen kropp. Jag känner mig tung och osmidig. Det var det jag menade i inlägget. Och just i det här inlägget behövde jag ventilera över det, medan jag i nästa kanske skriver om det som är bra :)
Ida ☯ the sky under the sea

2015-07-07 ✖ 20:41:26
http://babustyle.forme.se

Lämna en kommentar!
Det är okej att ha egena åsikter, även om DU HAR FEEEEEEL!
Och till alla som känner för att vara taskiga: buy a cat & GTFO.

Ditt namn:
Hänger du här ofta?

E-mail (om du vill):


URL (så att jag kan hälsa på hos dig):


Oh shit, what's in the bucket?


Trackback