Get on your knees and bow down!






Det var våren 2017 Kim och jag upptäckte I Prevail, in the middle of a breakup. Jag tror vi båda fastnade mest för låten Alone, även om den förmodligen var mer relaterbar för honom.
Det där uppbrottet varade dock inte länge, men I Prevail var ett band som fick stanna med oss, och tre år senare besöker de för första gången Sverige och vi ville såklart vara där (även om uppföljar-albumet Trauma inte är riktigt lika bra som Lifelines imo).
Förbandet var brittiska Dream State. Kim kom faktiskt att bli mer taggad på dem och har spelat dem hemma en hel del den senaste månaden, vilket jag inte haft något emot. De var riktigt bra live också.
Och det var även I Prevail. Damn, vi hade kul! En stor arenakonsert kan vara mäktig och så, men jag älskar verkligen mindre konserter som på Fryshuset (och Klubben framför Arenan).
Och det var även I Prevail. Damn, vi hade kul! En stor arenakonsert kan vara mäktig och så, men jag älskar verkligen mindre konserter som på Fryshuset (och Klubben framför Arenan).

Trackback