Det här är min Covid-19-uppdatering. Jag tänkte inte skriva något. Alla vet redan vad som händer, alla vet vad som förväntas av var och en, och vissa väljer att vara ignoranta. Men detta händer, och jag vill att det jag känner och tänker ska finnas i mitt arkiv.

 

Jag var inte rädd. Det var så långt borta. Det kom hit, rädslan infann sig en millisekund, för min kunskap var lika med noll. Och det var fortfarande långt borta. 
Ena stunden åkte vi tåg, var i Stockholm och gick på konsert. Det var Melodifestivals-final och allt var som vanligt, sedan var det inte det längre. När jag lyssnade på Spöktimmen - Världens undergång del 1 med ångest i magen i början av året anade jag aldrig att moder jords detox var så nära.

 

Jag är inte rädd. Inte för mig själv. Jag är mer rädd, eller snarare orolig för vad som händer med samhället när allt stannar upp. Vet ni vad, mitt liv är exakt likadant, jag var hemma med barnen då och jag är hemma med barnen nu. Kim går till jobbet. Men det hänger något konstigt i luften. 2020 has been cancelled.

 

Min mamma är riskgrupp. Över 60 med underliggande sjukdom. Vi träffar inte henne längre. Ivy brukade vara där på onsdagar. Det var skönt så länge det varade.
Kim är egentligen också riskgrupp, pga hans medicin, men han är helt obrydd.

 

Jag läser om hur världen tar med sig sitt jobb hem. Alla kan inte göra det. Kim är elektriker, han kan inte jobba hemifrån. Jag är tacksam över att jag är föräldraledig just nu, för mitt snabbmatsjobb går inte heller att ta hem. Hade jag ens kunnat skrapa ihop tillräckligt många pass? Förra veckan minskade deras försäljning med 20%. Hur kommer det bli när jag ska börja jobba igen? Jag var redo för ett karriärbyte, men är det ens lönt att söka nytt jobb?

 

Och jag är SÅ UTTRÅKAD! Jag har varit hemma i över åtta månader redan. I höstas var jag för trött för att orka ha ett socialt liv. Men nu är jag less. Jag skulle äntligen ge mig ut och träffa andra mammor. Jag känner mig så ensam. Jag hatar det här.
Jag har varit förkyld till och från sedan Stockholm. Lämnar knappt hemmet. Ingenting har förändrats för mig. Har tagit med Ivy på miniutflykter utomhus medan Luna sover i bilen för att inte bli helt galen. Jag är tacksam över naturen.

Det var inte hållbart som det var, men låt detta bara gå över.