NOOmaraton är något jag vetat av i många år men aldrig tidigare medverkat i. Har missat, glömt och inte orkat. Men i år blev jag påmind i tid och tänkte jag att jag måste testa. Jag gillar ju att hålla på med film. Tvingade brorsan att vara med och anmälde oss.

Tävlingen ägde rum lördagen den 3 september. Göra en kortfilm på 24 timmar, inklusive allt. Tema: Nu eller aldrig. Filmen ska inkludera tre platser (vid en anslagstavla, vid en parkbänk, och i ett förråd) och tre saker (en ryggsäck, en cykel, och klister).

Vaknade på lördagsmorgonen och var bajsförkyld. Hade jobbat till 01:30 natten innan. Var nära på att ge upp flera gånger. Var så himla trött och soffan såg så inbjudande ut, men jag fortsatte för att 1. Jag hade ytterligare två jobbfria dagar framför mig (fast sedan blev jag inringd på jobb båda dagarna, hahahahahahaahhah), och 2. Jag vägrade vara personen i filmen. Inte igen.

Fotot var det första som dök upp. Storyn kom kort därefter. Skrev en monolog, först på engelska (alltså, jag hade sett på Mr. Robot, en av de bästa tv-serierna jag vet, och hade Elliots röst på hjärnan hela dagen, gah, så bra), sedan på svenska. Tyckte allt sög, men körde på ändå. Bad Stefan göra voiceovern medan jag klippte. Filmen var klar och uppladdad 01 på natten, med åtta timmar kvar till målgång.

I was like "Fuck yes, I made it". Det kändes så himla bra. Jag hade påbörjat något, och slutfört det. Det var liksom det viktigaste. Det enda som var viktigt egentligen. För faktum är att jag hatade filmen lite halvt. Jag var nöjd, storyn kändes tveksam. Vågar knappt lägga upp den här egentligen, haha. Scenskräck.

Var i alla fall så glad att Stefan orkade hjälpa till trots att han var så opepp. Vägrade använda min egen röst, ville dessutom ha en manlig röst (eller ja, Elliot från Mr. Robot egentligen, men en kan inte få allt). En kvinnlig gestaltare för ögonen, och en manlig gestaltare för rösten. Vem är huvudkaraktären? Tjejen som syns, eller killen som hörs? Båda? Ingen? Alla? Är de samma person? Idek.

I torsdags visades filmen i Sundsvall tillsammans med de åtta andra tävlingsbidragen från Västernorrland (vi var inte närvarande). Och eh, vi vann. Hallå, LOL what the fuck?!

1:a pris: The Pro – av Vestins
Ida Vestin & Stefan Westin

Juryns motivering: "Ett snyggt filmiskt hantverk där voiceoverns dekadenta stämma bygger upp vardagens tristess, det som får oss att vilja dra täcket över huvudet varje morgon. Med det kortaste bidraget av alla lyckas filmskaparna på ett överlägset sätt säga mer med mindre ord och på kortare tid. På ett okonstlat sätt har filmskaparna använt förutsättningarna så att de fyller en funktion för handlingen och lyckats med att hålla grundtemat centralt."first:

Hallå, tack! OMG. Så nu ska vår film tävla i riksfinalen i Stockholm den 8 oktober. Har inga större förhoppningar där, men så himla kul ändå. Detta får mig att vilja fortsätta hålla på med film. Min dröm. Något som kanske inte folk fattat eftersom jag inte gjort ett skit (pga procrastinator as fuck), meeeeeeen har typ haft 1000 idéer i huvudet sedan jag var 12.

Thanks for fueling my fire.

PS. Orka att det här inlägget blev så här långt. Nej. Hej då.